Onsdag = intervallpass med klubben = jobbigt

Idag körde vi en ovanligt lång uppvärmning för att reka lite bra ställen för nybörjarträningarna i höst. Det var riktigt blåsigt men varmt och skönt. Efter uppvärmningen körde vi olika teknikövningar enligt Gustafs instruktioner i backen där vi senare skulle köra intervaller. Först diagonalåkning och frånskjut utan stavar sen "plocka kulor" (en balansövning där man lägger över tyngden på ett ben i taget och samtidigt låtsas att man ska ta upp något från marken på samma sida...) och sist en övning där man glider ut längre på vart tredje bentag. 

Efter det var det dax för själva intervallerna som var kortare och snabbare än vanligt. Varje intervall var ca. 1 min lång och vilan tiden det tog att ta sig ner för backen igen. Första intervallen var stakning, andra frånskjut och sista diagonalåkning. Detta upprepades två gånger och sen efter en lite längre vila (ca. 5 min) började vi om igen. Alltså fyra gånger av varje åkstil och totalt tolv gånger uppför backen. 

Dagens träningssällskap!

Puh. Jag hade ca. 88% av maxpuls i snitt och 94% av maxpuls som högst under intervallerna. Stakningen kändes bra och stabil, frånskjutet gick över förväntan och diagonalåkningen gick som förväntat... (Dvs. långsammast. ;-)) Jag körde på tvåor idag och det är lurigt med diagonalåkning i hög fart. Men utvecklingen har helt klart gått åt rätt håll. Jag kan slappna av och glida ut mycket bättre än tidigare och lyckades undvika att hetsa för mycket och försökte istället fokusera på tekniken. 

Sammanfattningsvis var det alltså ett roligt och bra pass som omväxling till de längre intervallerna vi brukar köra. 

Nu är jag härligt mör i kroppen och det är hög tid att sova.

Gonatt! 

På rullskidor uppför Söderåsen

I går klockan 10 kom Håkan och Lotta till Gustafs föräldrahem i Ljungbyhed och hämtade upp oss för avfärd till startplatsen för dagens backintervaller. Backen vid Lotta på åsen skulle bestigas (ca. 120 höjdmeter på 1,7 km) och Håkans fru Lotta var som sagt passande nog med och gjorde backen till sin genom att springa intervaller i den i ett rysligt tempo!

Vi andra nöjde oss med att åka klassiska rullskidor med tävlingshjul uppför. Ett perfekt träningspass inför tävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg 2:a juni. (Uppmärksamma läsare vet att det just detta datum även går ett maratonlopp i Stockholm som jag råkar vara anmäld till...Mer om detta snart.)

Min första intervall gick drygt en minut snabbare än för ett år sen. Den gången körde jag bara en "intervall" och sen hostade jag som ett as och gav upp. Den här gången körde jag två som planerat. Dock började det typiskt nog regna inför andra intervallen och det blev lite halt och svårt att trycka på så mycket med benen. Egentligen hade vi tänkt köra två skateintervaller också men det var så halt att vi fick ge upp de planerna.

Pigg Gustaf

En lika pigg Håkan

Efter passet bjöd Annika, Gustafs mamma, på fika och vi satt och slappade ett tag. Efter fikat stack jag och Gustaf ut en sväng på gamla F5-området och körde teknikträning på skate. Även detta passet var på tävlingshjul. Gustaf gav mig några bra tips som jag körde och övade på och filmade mig lite så jag ska kunna se hur jag åker. Jag har märkt att jag trycker ifrån mycket mer med höger ben än med vänster och det syntes tydligt på filmen. Kanske kan det vara en del av förklaringen till min struliga vad? Jag känner mig dock väldigt mycket mer stabil på skate nu och känner mig redo att börja jobba på allvar med tekniken.

För det finns en del att jobba på....

Idag körde vi de två skateintervallerna upp på åsen som vi inte kunde köra igår. Det var 20 grader i skuggan på förmiddagen när vi gav oss iväg och det blev ett riktigt bonnabränna-pass. Sven, Gustafs pappa, följde med och var chaufför så jag och Gustaf körde upp samtidigt. (Jag såg hans rygg en stund i början men den försvann väldigt fort...=)) Så länge det gick att köra i treans växel gick det helt ok. (Även om jag som sagt måste få med mig vänster ben bättre i "frånskjutet") När det var dax för växel två gick det utför. Fast uppför, om än väldigt långsamt.

Pulsen stack iväg och ben och armar värkte av mjölksyra. Härligt. Men jag hade lovat mig själv att vara nöjd med att ta mig upp och det gjorde jag två gånger. (Om man ska vara noga med detaljerna hade jag ett par pauser på vägen upp på båda och stakade delvis på det brantaste partiet för att det var det enda jag orkade...Men upp kom jag i alla fall! =))

Efter lunch stack vi ut på pass två. Gustaf hade bestämt sig för att springa "Åsenrundan" som är en 13 km lång, riktigt kuperad runda upp till Kopparhatten i Skäralid. Jag har kunnat gå utan att halta och vaden har känts bättre trots skatepassen så att ge sig ut på ett så långt löppass lät som en väldigt dålig idé. Istället letade Gustafs pappa fram sin mountainbike och pumpade de lufttomma däcken så jag kunde låna den. Perfekt!

På väg till åsen
I ♥ Skåne

Kul på andra hjul!

Så jag körde samma runda som Gustaf sprang fast roade mig med att cykla fram och tillbaka och upp och ner. Och stannade och fotade ett par gånger...Det var mycket jobbigare än jag hade tänkt att cykla upp till Kopparhatten. Det är grusväg och kraftigt motlut upp och mina ben var inte så värst pigga. Men det spelade ingen roll. I de finfina omgivningarna kan jag stå ut med det mesta! =) Och det var riktigt kul att cykla. Jag konstaterade att det blir till att skaffa cykel igen (fast cross/mountainbike den här gången) om vaden ska fortsätta strula. Fast istället erbjöd Gustaf helt otippat mig att låna hans superfina mountainbike (som visserligen stått i källaren senaste året) om jag får för mig att sticka ut på fler cykelturer framöver. Yihaa! =)

Härlig skog

Gustaf springer fort som tusan

Gustaf som en liten prick i skogen

Veckans träningstid landade på lite drygt 11 timmar precis som förra veckan. Förutom ett gympass och dagens cykelpass är all den här veckans träning på rullskidor. Jag hoppas verkligen att jag kan komma igång och springa snart igen....

Och så hoppas jag att det härliga sommarvädret håller i sig! =)

En helg i min smak!

Helgen inleddes i fredags eftermiddag med ett härligt pass på gymmet. Det kändes bra att gå iväg till gymmet och det blev inte sämre när man möttes i entrén av en uppdukad liten afterwork-buffé bestående av japanmix, frukt och tranbärssaft med lime. Trevligt! Jag kände mig stark och pigg och ökade på vikten i de flesta övningarna. Kul att känna att träningen börjar ge resultat. Kanske snart dax för en "spännarbild" igen...;-)

Väl hemma igen lagade vi en thaigryta som vi avnjöt tillsammans med en god öl. Mmm..
Efter det festade vi till det och drack ett gott vin med det inte så lockande namnet "Basilisk". (Kanske för att jag tänker på "basilusk".)

Oj. Jag höll på att glömma fredagens viktigaste aktivitet! Min gamla Iphone 3G UTAN S (folk tror knappt det är sant när jag visar den och behandlar den (och mig) som någon slags fornlämning...) har ju slutligen kastat in handduken. Eller ja, om man har tålamod att trycka på home-knappen mellan 15 och 30 gånger innan det händer något eller starta om den, så är den fortfarande funktionell. Men jag hade börjat bli lite irriterad på det och på den spräckta skärmen som jag åsamkade den på en afterwork på Ideon när den fick smaka på klinkergolvet. Så Iphone 4s stod på shoppinglistan och gick, fick jag av en slump veta i fredags, att köpa i närmaste teliabutik. Så nu har jag en ny telefon! Och äntligen ett alldeles eget wordfeud så jag slipper sno Gustafs telefon för att döva min alfapethunger. I dare you! FiaJ82, that's me.

En äkta Iphone 3G utan s från 2008

I lördags fortsatte jag vara en god medborgare och försöka stimulera samhällsekonomin ytterligare genom fler inköp. Hittade inte hälften av det jag var på jakt efter men kom i alla fall hem från Malmö med ett par nya kängor och en stilig t-shirt. Och en ny bok! Nu när jag äntligen fått igång ett lässug genom "Born to run" tänkte jag köra vidare på samma tema så jag köpte med mig Haruki Murakamis "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Ska bara skriva klart sen ska det minsann läsas!

Alla helgens inköp i en och samma bild.
Gösta sabbar mina försök till seriöst modebloggande
 genom att slicka på mitt ben.

Igår kväll kom min lillebror, a.k.a. "världens mest hjälpsamma person" (fast han heter Björn) på besök. Han skulle vara taxichaufför och köra sin tjej Maria, Marias syster och mamma och min mamma till och från "Ladies night" på Malmö Arena. Björn stannade hos oss och åt hamburgare istället. Bra val tycker jag!

Beskrivningen av "Ladies night" är faktiskt förvillande lik beskrivningen av tjejvasan:

"Det som gör Ladies Night unikt är den stämning som uppstår när tusentals förväntansfulla tjejer möts för en kväll skapad endast för dem. Det är en känsla som inte går att beskriva - den måste upplevas!" 

Men jag tror ändå att jag föredrar Tjejvasan.

Även Gustafs kompis Alex kom över en sväng. När vi hade ätit hamburgare så vi höll på att storkna drack vi glögg och åt pepparkakor med blåmögelost. Det är ju snart november och det gäller att börja i tid om vi ska hinna komma i närheten av Gustafs pepparkaks-förbrukningrekord från förra året.

"Bakat med smör"
Är detta månne en parafras på Pågens "Bakad med kärlek"
för att locka LCHF:are?

Vi kom inte i säng så himla tidigt men vi fick ju en timme gratis i natt. Perfekt tajming på den vintertidsomställningen minsann! Idag var det tidig morgon eftersom BIF-skejten stod på schemat.  Jag hade bestämt mig för att stå över. Jag har bara kört ett mesigt litet skatepass sen E4-loppet och ville inte utsätta mig för en tävling utan att vara förberedd. Jag kunde ju ha kört det på klassiska skidor men varför? Hade ingen motivation och tyckte att det kunde vara skönt och kul att stå bredvid för en gångs skull. Trött såg jag till att bli på annat sätt!

Pigg som en lärka skuttade jag ur sängen kvart i sju och slängde på mig alldeles för mycket kläder och gav mig ut på morgonjogg. Planen var att springa ut till Skrylle där tävlingen skulle gå. Efter att ha joggat några kilometer konstaterade jag att jag kände mig oförskämt pigg så jag satsade på att trycka på lite hårdare än jag brukar göra på morgonen och satsa på en hyfsad tid på milen. Det var jätteroligt att springa och kändes så skönt! =) Kolhydratuppladdningen kvällen innan måste varit klockren! ;-) Blev ju ingen höjdartid, landade på 48 minuter, men för att vara innan frukost tycker jag ändå det kändes helt ok. Min bästa miltid, 47 minuter på Lundaloppet, hade jag inte varit i närheten av på träning innan loppet så jag tror och hoppas att det ändå visar på någon slags utveckling i rätt riktning. Synd att det är dåligt med löptävlingar framöver för att testa formen.

Fyra kilometer och en nerjogg senare och väl framme i Skrylle blev det banan, dusch och gainomax (jordgubb såklart!). Sen var det dax att hejja på i BIF-skejten. Det var lite blött och disigt men Gustaf gjorde ett bra lopp och vann tävlingen och totalsegern i Sydsvenska Rullskidcupen. Efter loppet serverades det korv och mos i klubbstugan i samband med prisutdelningen. Jag gick inte lottlös från prisutdelningen trots att jag inte tävlade idag. Jag vann trots allt den totala cupen i D21 och fick en pokal att pryda hemmet med! =)

Nöjda pristagare

Gustafs pokal pryder sin plats

Nu boken!

Grym träningsvärk och morgonjogg

Hujedamej. Igår morse hade jag träningsvärk så jag knappt kunde röra mig igen och den hänger fortfarande i. Stavlöpningen i tisdags satte sina spår som väntat. Hade det inte varit för att Gustaf skulle hålla i passet hade jag nog inte kommit iväg till St. Hans i det ruggiga vädret, men väl där kändes det för jäkla bra att man var där! Stavlöpningspassen är verkligen kanon på alla sätt och vis. Kanonjobbiga. Kanonruggiga. Kanonbra!

Passet i tisdags var det mentalt jobbigaste hittills. Efter att ha joggat de tre kilometerna till St Hans körde vi uppvärmning, stretch och spänstövningar: Höga utfallshopp på plats. "Skatehopp" från sida till sida med armpendel. Jämfotahopp där man bara skulle nudda marken utan att pausa mellan och sist skatehopp utan armpendel.

Sen började det riktigt jobbiga: fyra långa intervaller. Först stavlöpning ända nerifrån början på backen. Efter det jogging halvägs ner, till vägen, och upphopp varvat med 2 armhävningar där. 20 stycken var planen men jag mesade och låg på mellan 10 och 15. Sen vidare ner igen och börja om direkt. Puh. När det var klart, och jag kände mig redo att gå hem, var det dax för den sista övningen. Ytterligare 4 intervaller, fast denna gången började vi med att springa ner till vägen där vi gjorde upphoppen tidigare och körde 8 enbensknäböj på varje ben. Sen jogg vidare till det brantaste partiet av backen och tung stavgång upp där. Sen var passet som tur var slut. Och jag. Och Gustaf. Gustaf hade ont i ryggen sen tidigare och det var inte bättre efter passet direkt så vi promenerade hela vägen hem igen. Nästan två timmars träningen blev det plus promenaden hem.

I går vilade jag och roade mig med att läsa ut "Born to run". Det känns alldeles tomt nu när den är utläst....Fast samtidigt är jag ju väldigt inspirerad och trotsade träningsvärken och stack ut på en lite längre morgonjogg idag. Hur fasen kan de där sablans indianerna springa 78 km (i bergsterräng till på köpet)? Jag känner mig som en mes när jag börjar bli utråkad efter mindre än en mil....=(

Arnulfo Quimare och Scott Jurek

Åt lite müsli och mjölk och svepte ett par munnar energidryck innan jag gav mig ut eftersom planen var att springa i alla fall en och en halv timme. Det var en fantastiskt skön höstmorgon! Disigt, men inte kallt och helt vindstilla. Perfekt väder att springa i och det var skönt att ta det lugnt för att försöka orka länge. Sprang ner till St. Lars och sprang några varv där. Sen hemåt över stadsparken där jag också sprang ett antal varv. Försökte tänka lite på hur jag egentligen springer och känna efter hur det känns. Och så försökte jag tänka på att njuta av löpningen och le sådär som en tarahumaraindian....=)

Efter de sista varven i stadsparken och drygt 1,5 timmes löpning gav jag mig hemåt för mat och dusch innan jag möslade mig upp till kontoret. Planen var egentligen att vi skulle ha kört ytterligare ett pass nu ikväll på gymmet, men Gustaf har mycket på jobbet och bestämde sig för att jobba över och är fortfarande inte hemma. Och jag var inte SÅ angelägen om det där passet. ;-)

I morgon är det min lediga hemmafru-dag när jag ska försöka få lite ordning här hemma. =) (Vi har faktiskt ett väldigt jämställt förhållande egentligen. Gustaf är tex. en höjdare på att laga mat. Men vi har kommit fram till den här uppdelningen nyligen för att avlasta Gustaf som har alldeles för mycket på jobbet. Och det är så himla skönt att städa, tvätta och få ordning på fredagen och slippa bry sig om det under helgen.)

Jag tror att jag ska försöka klämma in ett kortare löppass också imorgon. Intervaller i botaniska känns frestande. Och sen förhoppningsvis gym på eftermiddagen med Gustaf. Min nyfunna vän Skierg behöver rastas! =)

BIF-rullen 2011

I morse låg dimman tjock över åkrarna utanför Lund. Kallt som tusan var det också, men solen fanns där och bara väntade på att få bryta igenom och vi såg fram emot en BIF-rull i fint väder. Förra året låg dimman kvar långt in på förmiddagen och det var svårt att orientera sig på banan men i år lättade det innan start.

Tidig morgondimma genom framrutan

Dimma över åkrarna
(Foto: Joel Nordin)

Efter att ha hjälpt till att sätta upp start- och målflaggorna började vi göra oss redo för start. Startfältet bestod bla. av favorittippade Tobias Westman, Marcus Thormé och "konditionskonnässören" Erik Wickström (som för övrigt hade en intern fajt med Rickard Bergengren och Casco-Mackan. Mackan förlorade dock på walk-over eftersom han var hemma och var förkyld. Vi inväntar sjukintyg på det så att det inte uppstår några rykten om att han bangat ur...)

Och så fick jag äntligen en medtävlande i D21; Therese som värmt upp med en imponerande sjumilalöpning i torsdags. =)

Rickard dök upp lika plötsligt som han försvann. Småfnittrig och lite lagom förvirrad efter en vad det verkar lyckad fest på slottet kvällen innan med bristfällig sömn som följd. Det visade sig dock ha varit en ganska bra uppladdning för han spurtade om Erik på slutet och visade norrlänningen vart skåpet ska stå! 

Starten har gått!
(Foto: Joel Nordin)

Gustaf gjorde ett helt ok lopp och slutade som 2:a i H21 efter Tobias Westman, fem minuter snabbare än förra året. Han hade dock stora problem med att han blev frånrullad utför. Det här med glid- och rulloptimering är helt enkelt inte hans grej. Och därmed inte min heller. Han är härmed avskedad som materialansvarig även på rullskidssidan. (Glidskidorna kommer han inte nära igen. Jag skyller mitt misslyckade Vasalopp 2011 på Gustafs Vallaservice. Det var i och för sig skönt att ha någon att skylla på, men nu får det vara nog...)

Gustaf och Marcus Thormé
(Foto: Joel Nordin)

Vinnaren Tobias Westman får sitt vandringspris

Mitt lopp då? 

Äh. 

1.36 min snabbare än förra året. 

Då klungkörning, idag solokörning hela vägen.

Då medelpuls på 93%, idag 90%. 

Känns lite bättre när jag fått konstatera detta. Men ändå. Jag hade hoppats på betydligt större framsteg än så. Och lite mer jävlar anamma. Jag hade stora problem med motivationen första varven. Och när jag märkte att även om jag närmade mig Bengt-Åke och oranga jackan (pappa Åström?) uppför och när det var hyfsat flackt så blev jag totalt frånåkt utför fast jag satt ner så jag höll på att skrapa rö..baken i asfalten. (Vilket sammanträffande att både jag och Gustaf har problem med rullet. Vi har en väldigt jämlik uppdelning anno 2011; jag städar och tvättar, Gustaf sköter om rullskidparken. Kanske dax att byta?)

Men jag tänker absolut inte skylla allt på rullet eller Gustaf. Jag var helt enkelt inte bättre idag. Eller kanske snarare: Jag är helt enkelt inte bättre. 

Jag kom iväg bra i starten. När jag låg jämsides med Håkan Gunnarsson kände jag mig taggad, men jag tappade direkt när det började gå uppför. Jag var inte stark nog att bara staka hela det branta första partiet och jag började fumla med frånskjut. Bengt-Åke åkte om och jag försökte inte ens hänga på. Följande varv gick frånskjutet i alla fall bättre. Sista varvet körde jag med mitt "Plötsligt i vinslöv"-mantra. "Jag ska. Jag kan. Jag vill." Går att applicera i valfri ordning i takt med stakningen. Jag fick faktiskt en nytändning och tog in på Bengt-Åke. Tappade inte lika mycket utför på honom som på "oranga jackan". Gick i mål 6 s efter.

Mitt lopp i siffror:

Sträcka: 33,86 km

Tid: 1.32.50

Maxfart: 42,2 km/h

Medelhastighet: 21,8 km/h

Medeltempo: 2:45 min/km

Maxpuls: 170 (96% av maxpuls)

Snittpuls: 159 (90% av maxpuls)

Jaja. Vad vore en bal på slottet? Det kan säkert Rickard berätta om, men jag nöjer mig med att konstatera att det var den tävlingen. Nu väntar bara BIF-skejten och Rollsborundan innan tävlingssäsongen på rullskidor är över. Ganska skönt faktiskt. Då kanske man kan få lite tid att träna också! =)

Höstrullen 2011

Igår var det dax för tävlingen jag sett fram emot; Höstrullen som går på banvallen mellan Ulricehamn och Borås. 42 km flack stakning och äntligen skulle jag få lite motstånd i D21! Men icke; varken Majken Johansson Henaes eller Josefin Fhärm dök upp så det var bara att ladda om igen och förbereda sig på gubbjakt som vanligt. Tråkigt och oinspirerande.

Det var riktigt kyligt på morgonen och vi fick skrapa rutorna på bilen innan vi åkte iväg för att möta upp Håkan, Lotta och Lasse i Markaryd. Burr.

Kyligt!

Fin vy på vägen till Markaryd

På morgonen upptäckte jag att jag inte fått med mig mitt vätskebälte och skickade sms till Håkan och Lasse för att se om de kanske hade nått extra. Iphone tyckte att "Gonorré" var ett mer lämpligt ord att använda än "Gomorron". Gonorré Lasse! Vätskebältet löste det sig med i alla fall. Fick låna ett av Håkan.

Jag var lite fundersam till hur det skulle gå att köra en masstartstävling på den smala banvallen och så här i efterhand är jag rätt nöjd att jag inte var med i de första stora klungorna. (Som tydligen inte bara hade det trångt i allmänhet utan även hade ett litet möte med tre hästar med tillhörande hysteriska ryttare på banvallen! Den allvarligaste incidenten drabbade dock Martin Ekwall som slet loss ett ledband i tummen efter att ha synat marken, men trots allt fullföljde loppet!)

Åkarna delades in i fem seedningsgrupper och starten gick relativt lugnt. Ganska snabbt blev det lite luftigare och jag hittade en lämplig liten klunga att köra med. Jag gjorde min beskärda del av arbetet och tyckte det kändes ganska bra. Kanske lite för bra? Borde kunnat pressa på lite mer än jag gjorde tycker jag. Lurigt det där, när tjänar man på att dra ifrån en klunga och när ska man hänga kvar? Hänga kvar var nog rätt i det här fallet för det var en väldigt svår bansträckning att rycka ifrån på. Efter ett tag började det gå lite väl lugnt och jag försökte trycka på och pressa upp tempot lite. Klungan tunnades ut och det slutade med att jag och Bo Tigerberg körde sista milen ensamma. Jag gjorde ett par försök att pressa upp tempot igen, men Tigerberg svarade bra...=)

Just här var jag i alla fall före! =)

Efter lite trixande på väg/trottoar svängde vi av och in på en väg som började med en brant uppförsbacke med grov asfalt. Det var jag helt oförberedd på. Hur länge kommer det vara så här? Jag började fumla lite med frånskjut och Tigerberg fick en lucka. Sen när det flackade ut igen och jag såg idrottsplatsen vi skulle in på försökte jag trycka på igen och komma ifatt, men det gick inte.

Jag fick se mig besegrad! Jag gick i mål på 1.50, 9 sekunder efter Tigerberg och 20 minuter efter vinnaren Tobias Westman. 2:a blev Anton Järnberg och 3:a Samuel Norlén. Lasse i klubben gjorde ett bra lopp medan övriga inte var helt nöjda med sina prestationer. Gustaf har tränat på som vanligt inför tävlingen eftersom han egentligen inte hade planerat att köra den. Han följde med för min skull eftersom jag gärna ville köra när jag för en gångs skulle trodde att jag skulle få konkurrens i D21. =( Håkan körde sitt första lopp (och sitt andra pass någonsin) på kraftstaven. Han var inte helt övertygad. Eller inte alls övertygad skulle jag säga...Ska bli intressant att se fler utvärderingar framöver! Rickard har jag inte så bra koll på eftersom han försvann hem till mormor i Borås på söndagsmiddag direkt efter tävligen. ;-) Vad jag förstått var han lite rädd på slutet när det gick utför och var knixigt och förlorade ett antal placeringar där. Annars tror jag att han gjorde ett ganska bra lopp igår!

Jag fick placering 53 av 80. Inte bra. Inte dåligt. Ett lite lagom medelmåttigt lopp på alla sätt och vis...

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 42,09 km
Tid: 1.50.16
Maxfart: 34,7 km/h
Medelhastighet: 22,7 km/h
Medeltempo: 2:38 min/km
Maxpuls: 167 (94% av maxpuls)
Snittpuls: 157 (89% av maxpuls)

Nu väntar en lite tuffare start på vecken innan jag ska ladda om inför nästa helgs tävling:
- Den fantastiska BIF-rullen! =) (Som min klubb, Björnstorps IF, arrangerar...) Det ska bli skönt med en tävling på hemmaplan för en gångs skull!

Första löppasset i mössa

Äntligen morgonlöpning! Eller ja...löpning och löpning. Snarare en mysjogg skulle man väl kunna säga. Fast mer segt än mysigt egentligen. Jag var riktigt höstburrig när jag gick upp på morgonen och när Gustaf kom in efter en kort morgonjogg hade han både mössa och vantar på. Eftersom planen var att ta det riktigt lugnt följde jag hans exempel och ekiperade mig på samma vis.

Det var skönt väder, om än lite blåsigt, en fin runda längs ån vid Klostergården/St Lars, men ack så segt. Hade ändå ätit lite müsli och mjölk innan jag gav mig ut istället för att springa på helt tom mage som jag brukar göra. Planen var att ta det riktigt lugnt och jag försökte hålla mig runt 80% av maxpuls. Tråkigt.

Jag är peppad att komma igång och köra mer intervaller igen efter att ha blivit påmind om intervallträningens excellens i både Runner's World och på Erik Wickströms blogg. Så efter söndagens tävling väntar en ny träningsera. Det blir mer löpning och mer intervallträning både på platten och i backe.

Jag har kört mer intervaller i perioder. När vi bodde på Norra Fäladen hade vi en bra backe som vi körde korta intervaller uppför och jag kommer ihåg att jag var så fascinerad av hur fort det gav resultat. När jag sprang intervaller på bana med klubben tyckte jag också att det gick framåt fort. Kanske lite för fort dock för då kom en massa konstiga problem med lår och knä som är helt borta nu när jag inte sprungit på bana alls...

På senaste tiden har jag sprungit alldeles för lite, och när jag väl springer är det ganska långa pass. Gärna på morgonen innan frukost och oftast runt en timme. Nu blir det andra bullar! Jag kommer fortsätta med mina "myspass" på morgonen, men ska komplettera med fler intervallpass. Både på crosstrainer/löpning/rullskidor/SkiErg. Jag ska fundera lite och försöka knåpa ihop ett förslag på nytt träningsupplägg i helgen...

Helgen blir lugn eftersom det är tävling på söndag. Ev. kör jag ett litet kom-igång pass på rullskidor i morgon. Vi ska upp till mina föräldrar imorgon och jag hoppas att vi hinner ut en sväng i skogen med Gösta också. På kvällen ska vi fira far min som fyller år.

Pappa är en lustig prick som inte rör sig i onödan. Han brukar ofta påpeka att jag och Gustaf är helt från vettet som tränar som vi gör och åker Vasaloppet och sådär...Fast lika mycket som han idiotförklarar oss skryter han om oss bland vänner och bekanta.  =)

Jag fick förresten mitt första sms någonsin från honom under helgen i Torsby.
"Har ni det bra? Ta inte ut er aldeles! Mvh pappa" 
(Stavfelet skyller vi på att han är dansk...)
Min syster hade tydligen haft sms-utbildning med honom dagen innan och gett honom i läxa att skicka ett par sms så att han inte glömde bort hur man gör. Mamma hade blivit lika förvånad som jag när hon fick ett sms när hon var på jobbet som sa "Ha en bra dag!" =)

Nu är det lunchdax!

Sliten men tuff

Jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig pigg och stark på måndagens klubbpass. Det var nog snarare ett av de tröttaste och segaste passen jag genomfört...Så här i efterhand var det kanske inte så smart att spänna på sig 3:orna med tanke på helgen och att jag redan hade ont i kroppen. Men 3:or blev det. Och tungt var det!

Men jag tog mig upp för den där långa, sega backen som jag egentligen gillar rätt bra. Det blev två gånger av varje teknik utom frånskjut och med lite småfusk på sista diagonalåkningen. Jag ser verkligen fram emot att köra samma pass när jag är piggare! 

Igår höll Gustaf i stavlöpningen på St Hans, men jag bestämde mig för att ta en vilodag. Jag har haft ont i ryggen efter helgen och kände mig väldigt sliten. Jag passade på att vara lite huslig och städade, handlade (hela Coop på Mårtenstorget luktade kanelbulle dagen till ära så det råkade följa med ett par hem...) och sen lagade jag godaste köttfärspajen. 

Idag har jag varit i Simrishamn på jobb. Väl hemma igen gick jag en lång promenad med Gösta innan vi landade på soffan för en powernap. (Om än en ganska lång sådan...=)) Jag skippade klubbträningen och körde ett sent pass på gymmet med Gustaf när han kom hem från jobbet i stället. Vi hade hoppats att SkiErg skulle vara på plats, men icke så vi fick roa oss med ett alternativt styrkepass följt av intervaller på crosstrainer. Körde chins, dips, knäböj med skivstång och sen visade Gustaf mig en ny övning med medicinboll; "superstar-kast". (Fast vi kastade bollen mot en vägg i stället...)

Jag poserar vid dips-ställningen

På crosstrainern körde vi 4 intervaller á 4 min med 2 min vila. Kändes tungt i benen men jag fick upp pulsen hyfsat. Och framförallt svettades jag floder! Det är ju helt sjukt vad man svettas när man tränar kondition inomhus! 

Snabbare än Iphone4

Nu är jag lite lagom slö. Dax att sova!

Ski Team Skåne

Nu kan jag äntligen avslöja en rolig nyhet! Det är nämligen inte alls Gustaf, Rickard, Håkan och jag som varit och åkt i tunneln utan det nystartade "Ski Team Skåne". Ski Team Skåne har alltså äntligen tagit sina första stapplande tag på snö tillsammans på vägen mot evig lycka och framgång. ;-)

Ski Team Skåne är Håkan Huselius initiativ och en satsning på att få fram fler duktiga skånska skidåkare. Eftersom det inte direkt kryllar av skåningar som satsar på en skidkarriär (undrar varför?) har Gustaf, Rickard och jag haft förmånen att bli hans första adepter i ett försök att inspirera fler att satsa på skidåkning.

Superkul och sjukt peppande! Jag och Gustaf hade pratat länge om att vi skulle vilja satsa hårdare och mer seriöst på skidåkning så vi blev väldigt glada när Håkan berättade om sina idéer första gången. Tanken är att vi i teamet ska kunna peppa och hjälpa varandra framåt och hittills har det funkat väldigt bra. Vi är alla väldigt inspirerade bara av att få vara del av något så exotiskt som ett skånskt skidteam...;-) Tränings- och tävlingsplanering är i full gång och hösten och vintern är fullspäckad med olika aktiviteter.

Idag har vi varit i tunneln både på förmiddagen och eftermiddagen. Tanken var att vi skulle köra rullskidor på eftermiddagen, men vädret var inte så bra så vi valde att grotta ner oss i tunneln istället. Det blev mycket fokus på teknik även idag och jag har nog slagit personligt rekord i mängden diagonalåkning på en och samma dag. =) Jag körde en hel del balansövningar också. Jag är tydligen "vänsterbenad" för jag står mycket stabilare på vänster ben och har alltså åkt runt på höger ben och sett allmänt dum ut. Men skam den som ger sig! Bra balans verkar vara nyckeln till mycket när det gäller skidåkning...

Ja, det har jag ju förresten helt glömt att berätta. Jag lyckades klanta mig och få till en schysst vurpa igår på rullskidbanan. Superkul bana. Men asfalten var lika hård som överallt annars. Jag har lite problem att gå och lakanen kletade fast fint i såren i natt. Men skidor kan jag åka utan några större problem! (Dvs. i alla fall som tidigare.) 

Klantfia slår till igen

I morgon ska vi köra vårt sista pass i tunneln innan vi ger oss tillbaka hemåt till Skåne.

Skåningar på glid

Vi gick upp och åt frukost (alla äter gröt utom Rickard som däremot gärna både tvesovlar och äter smör och pålägg utan bröd...) och begav oss till tunneln lagom till den öppnade klockan nio. Det var betydligt mer folk idag, men det hindrade oss inte från att köra en massa teknikövningar och filma och efter elva var vi i stort sett själva i tunneln.

Gustaf, jag, Håkan och Rickard

Här försökte vi efterlikna
Erik Wickströms galna fotominer
(eller ser han ut så i verkligheten också?)

Förebilden

Vi körde som sagt teknik idag. Vi började med ren stakning. Jag som tycker att jag börjat få till stakningen ganska bra på rullskidor kände mig som en nybörjare igen. Jag behöver jobba på att få in armarna närmare kroppen vid isättningen och komma fram med kroppen mer. Ska ta och kika mer på filmerna sen. 

Efter det gick vi vidare med diagonalåkningen. Diagonalåkning har ju aldrig varit någon favorit varken på skidor eller rullskidor men i år har jag gett mig tusan på att lära mig och det har gått framåt på rullorna. På snö är det fortfarande ett aber. Vi körde och övade utan stavar och det gick i alla fall lite bättre på slutet än i början. Alltid något. Försöker motverka min naturliga, konstanta svankning och få fram höfterna bättre men det är lättare sagt än gjort kan jag meddela!

Sen körde vi stakning med frånskjut. Samma här; har börjat få till det på rullskidorna men det kändes som att börja om igen på skidorna. Fick till tajmingen bättre efter ett tag när vi kört och övat utan stavar. 

Sist körde vi och lekte lite utför på ett ben. Klurigt men nyttigt och roligt.

Jag låter kanske lite lätt bitter, men egentligen tycker jag att det är fantastiskt roligt att få åka skidor. =) Framförallt känns det verkligen lyxigt att få stå på skidorna redan nu, och slippa den här "har inte stått på skidorna sen i mars"-känslan nästa gång. (Som antagligen blir i Långberget i mitten på december. Bara 2,5 månad dit!)

Det är dock både peppande och lite frustrerande att det finns så enormt mycket att jobba på för att jag ska kunna nå mina uppsatta mål...

Nu ska det slappas lite, sen väntar ett eftermiddagspass på rullskidorna och eventuellt lite löpning i det härliga vädret!

Första dagen i Torsby

När vi satt i bilen på väg upp till Torsby idag var det över 20 grader varmt och riktigt sommarväder ute. Det var en väldigt märklig känsla att ta på sig en massa kläder och ge sig in i en tunnel och åka "glidskidor" när det var vindstilla, soligt och alldeles, alldeles underbart rullskidväder ute...=)

Det kändes ganska kallt först när man kom in. En rå kyla liksom. Och eftersom vi trots Håkans förmaningar inte började särskilt lugnt kändes det lite skumt i halsen först innan man vande sig.

Jag blev verkligen överraskad över hur kuperad tunneln var! Snön var mystisk och fästet (eller framförallt tekniken fast man kan ju alltid skylla på fästet) obefintligt...Jag saknade rullskidorna mer än en gång under passet. ;-) Men det gick i alla fall bättre och bättre.

En annan sak som överraskade var det fantastiskt idylliska boendet som Håkan fixat. Vi bor på "Markusfolks gård" 15 km norr om Torsby Sportcenter. 

Vårt söta hus

Utsikt från balkongen

Utsikt från sovrumsfönstret

Hoppas på lika fint väder i morgon när vi ska ut och testa rullskidbanan.

Nu är det sovdax och i morgon bitti väntar första teknikpasset på klassiska skidor i tunneln!

Träningsvärk deluxe med extra allt

Jag borde packa nu, men sitter i soffan och är allmänt seg efter dagens träningspass. Eller egentligen härstammar nog segheten lika mycket från igår som idag:

Igår körde jag mitt andra stavlöpningspass på St. Hans med klubben. Gustaf höll i passet och gav oss verkligen något att bita i! Efter uppvärmningen började vi med lite löpskolningsliknande spänst- och koordinationsövningar och sen lite lugnare men tung stavgång på brantaste sidan av backen. Efter det körde vi vanlig "älghufs" på den flackare sidan. Jag var väldigt nära maxpuls på alla fyra intervallerna. När vi trodde att vi var färdiga var det dax för olika styrkeövningar uppför backen. Utfall, jämfotahopp med tre armhävningar mellan varje, ett par gånger av varje, och som pricken över i avslutade vi med enbensknäböj på toppen. 6 st på varje ben 3 ggr.

Behöver jag berätta att jag har ont i låren idag? Kommer säkert bli ännu bättre efter en hel dag i bilen imorgon. Blir fint att få komma in i tunneln och sträcka ut! =)

Idag körde vi låånga stakintervaller med klubben uppför backen på testtävlingsrundan. Det var segt och musklerna var ömma men det kändes bättre efter ett tag och jag är nöjd att vi kom loss och tog oss dit trots att vi knappt kan gå nån av oss...;-) Tur att det var ett rent stakpass idag.

Imorgon klockan nio kommer Håkan och Lotta och hämtar upp Rickard, Gustaf och mig här i Lund. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå att knö ihop oss allihopa i en bil med alla skidor, rullskidor och stavar.

Det är nog bäst att jag rycker upp mig nu och försöker mig på att göra en icke Fia-mässig packning så att nån mer än jag får plats med sin packning i bilen...

Rapporter från tunneln kommer!

Tjejvasan 2012

Sådär ja, nu har jag anmält mig till Tjejvasan 2012!
Efter den här frestande beskrivningen på Vasaloppets hemsida kan man ju bara inte låta bli: ;-)

"Vid kontrollerna möts du av levande musik, fantastisk blåbärssoppa och den där alldeles speciella stämningen som uppstår när så många kvinnor sliter mot samma mål på en och samma dag."  

Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet
Hämtad från Riksidrottsförbundets hemsida

Jag googlade efter en bild på Tjejvasan och hittade bilden ovan som ledde in på ett intressant sidospår. Några etnologer forskar tydligen kring tjejloppens framväxt och popularitet: http://www.rf.se/Nyheter/Nyheter2011/Jan-April/Tjejvasanskagatillhistorien/

I artikeln stod det om Margit Nordin som 1923 som första kvinnan åkte Vasaloppet på tiden 10 timmar, 9 minuter och 42 sekunder. Hennes lopp väckte stor uppmärksamhet; skulle kvinnor få vara med i Vasaloppet och borde kvinnor över huvudtaget idrotta? Redan året efter förbjöds kvinnor att delta i loppet och inte förrän 1981(!) var de välkomna att delta igen.

"Hon ansågs som ett kavat fruntimmer med håg för utmaningar. Vasaloppsarrangörerna beslöt på våren 1923 att det fick räcka med ett "kavat fruntimmer" i Vasaloppet."
Hämtat från Wikipedia

"Kvinnor som idrottade var det mest oestetiska det mänskliga ögat kunde betrakta, tyckte Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens fader. "
Hämtat från Riksidrottsförbundets hemsida

Jag var tvungen att kolla upp den här Pierre efter att ha läst hans fantastiska uttalande. Hittade ytterligare en klockren oneliner som han levererat:

"Kvinnor har bara en enda uppgift i sport, nämligen att kröna vinnaren med segerkransen."

Härlig kille!

Håkan och Gustaf har pushat på och tyckt att jag verkligen borde köra. Tidigare hade jag bara anmält mig till "riktiga" Vasaloppet och tänkte avvakta och fundera lite på hur jag ska göra med Tjejvasan. Men nu har jag funderat klart: Klart jag ska köra!

Gustaf tycker tom. att jag borde ha Tjejvasan som huvudsakligt mål istället för Vasaloppet, men det får jag suga på lite. Men det är ju trots allt en rolig distans (3 mil, inte så där toklångt som Vasaloppet alltså) och det kommer bli en bra genomkörare inför Vasaloppet. Och så är det ju sista chansen att seeda upp sig om allt annat skitit sig.

Jag kommer antagligen få några chanser att seeda upp mig i år. Det känns skönt, för jag måste verkligen upp ett par led! Förra året körde jag bara Alliansloppet och seedade mig alltså bara på rullskidor. I år ska jag förtjäna min plats på snö med skidor utan hjul.

På schemat över seedningslopp står:
- Jizerska (bokat och klart)
- Ev. Marcialonga (om jag hittar startplats och allt annat klaffar)
- Troligen Orsa Ski Marathon
- Tjejvasan


I lördags körde jag ett långpass på dryga 3 timmar och 5 mil med klubben. Vi körde en fin runda med Genarp utanför Lund som utgångspunkt. Det var ett lugnt och städat pass och jag kände mig oväntat pigg efter en relativt träningsintensiv vecka. En snickers hjälpte till att hålla humöret uppe. Det var fint höstväder och verkligen en njutning att vara ute och rulla!

Igår hade jag tänkt vila men jag kände mig pigg så när Gustaf stack till gymmet gav jag mig ut på en planlös kvällsjogg. Vi hade haft min familj på besök på eftermiddagen och jag hade tryckt i mig mängder av morotskaka med limefrosting, havreflarn och chokladbollar med kaffe och hasselnötter, så där sprang jag med en massa kakor som skumpade runt i magen. Men jag hade i alla fall ingen brist på energi! =) Landade på 13,5 km efter lite extrasvängar för att det var så skönt.

Jag måste springa mer. Framförallt långt och lungt. Fast framförallt måste jag verkligen springa mer, och inte bara konstatera att jag måste springa mer. ;-) Vill inte riskera att bli för tung och klumpig av rullskidåkande och styrketräning och behöver få bättre kondition. Tror att mer löpning är det som krävs.

Snart är det dax att trycka i sig lite standarduppladdningsföda inför kvällens klubbpass.
Fiberhavregrynsgröt med hackad mandel och banan och mjölk. Godaste gröten!

(Shit. Tre recepttips och ett feministinlägg i samma post. Måste skärpa mig så att det här inte utvecklas till något annat än den träningsblogg det är tänkt...;-))

3 x T - Testtävling, tårta och teknikproblem

Idag var det testtävling med klubben. Gustaf var hemma och kurerade sig medan jag stack iväg till Skrylle. I bilen kom jag på att jag glömt pulsbandet och på plats i Skrylle visade det sig att jag även hade glömt ladda klockan. Klantigt och typiskt! Men jag körde iväg samtidigt som Christoffer som jag vet kommer i mål en bra stund innan mig och han fick alltså fick ta min tid också, så det löste sig alldeles utmärkt ändå!

Det var tungt idag. Jag har fortfarande ont i muskler lite här och var sen i söndags och hade spätt på med lite träningsvärk efter gårdagens stavlöpningspremiär. Körde på Gustafs stavar eftersom jag inte hunnit fixa nya sen jag pajade staven. Vädret var ungefär som förväntat. Fast det regnade inte! Däremot blåste det friskt. Men det är ju samma sak för alla så det spelar egentligen mindre roll. Och det är väl bra för pannbenet om inte annat. Rundan kändes ändå ok. Kände mig stark i stakningen uppför men frånskjutet finns det mycket att jobba på. Hade lite sparring längs vägen idag som motiverade mig! =) För att göra det ännu mer spännande vände Tom om efter en tappad stavspets och satsade sedan för att komma ifatt och om. Men jag körde om honom på sista raksträckan i alla fall...=) (Men han startade efter mig så han hade i alla fall en bättre tid...)

Väl tillbaka vid Skryllegården bjöd Håkan på tårta i klubbstugan för att fira sin 39-årsdag. Gott och trevligt! Inte riktigt lika trevligt var det när jag gick ut till bilen och konstaterade att fjärrnyckeln till bilen fått för sig att sluta fungera. Tittade tom. på nummerplåten för att konstatera att det faktiskt var rätt bil. Det finns ju en manuell nyckel i fjärrnyckeln, men den har vi tidigare konstaterat att den inte fungerar att låsa upp med. (Men inte brytt oss om eftersom fjärrlåset fungerar och är det vi använder...ARRRGGH!!!) Jag försökte trots allt en stund och hoppades att fjärrnyckeln skulle få för sig att fungera lika plötsligt som den slutat fungera, men nä. 

Som tur var hade jag tagit ut telefonen ur bilen innan fikat så jag ringde Gustaf som letade upp reservnyckeln och funderade på hur vi skulle lösa det hela. Han funderade på att cykla ut, men just då började det regna och det kändes inte som någon bra lösning att Gustaf som är sjuk skulle cykla iväg 12 km i ovädret. Jag övervägde att springa hem, men problemet att få hem bilen hade kvarstått och regn, rusk och 12 km löpning i mörker kändes inte så smart det heller. Till slut löste det sig genom att en släkting till Gustaf som bor inte så långt från oss skjutsade ut Gustaf till Skrylle. 

Jag var glad att jag i alla fall bytt tröja och tagit med överdragskläder och telefonen till fikat! Blev lite kyligt trots allt innan jag började roa mig med att springa varv på parkeringen. När en bil rullade in på Skrylles tomma parkering en timme senare var jag rätt nöjd med springandet och väldigt tacksam för att bli hämtad. 

Väl hemma igen firade jag hemkomsten med en stor tallrik spaghetti och köttfärssås!

Slutet gott, allting gott eller hur är det? =)

Hallands Rull-Ski 2011 - stavbrott, spöregn och åskväder

Idag var det dax för den efterlängtade Hallands Rull-Ski. Deltävling två i Sydsvenska Rullskidcupen med 47 km klassisk åkning på lätt kuperad bana i fina omgivningar. Det regnade när vi satt i bilen på vägen upp men lagom till uppvärmningen tittade solen fram och vi såg fram emot en rullskidtävling i vackert väder. Men tji fick vi, och det med besked. Efter uppskattningsvis en halvtimmes åkning började det regna. Först bara lite duggregn men sen öppnade sig himlen och ett skyfall i klass med Syndafloden utbröt. Vad har han där uppe emot rullskidåkning egentligen? ;-)

Jag kom iväg bra i starten och satsade friskt första halvmilen. Efter 6 km tittade jag på klockan och konstaterade att jag legat väldigt nära maxpuls lite för länge och började stumna. Jag bestämde mig för att slå av lite på takten och försöka återhämta mig innan det var för sent. Jag hade ju ingen motståndare i D21 men väl ett banrekord att jaga. Jag blev omkörd av Bengt-Åke från klubben och lät honom passera. Efter lite lugnare körning hittade jag en bra rygg att hänga och vi kom ifatt och fick med oss Bengt-Åke i vårt lilla gäng. Vi låg och körde tillsammans ett bra tag och det kändes väldigt bra! Jag kände mig stark i uppförsbackarna och återhämtade mig bra. Det kändes riktigt lovande för resten av loppet igen!

Då hände det som inte fick hända. Stavbrott nummer två på mindre än en månad. Bara en liten touch i sidan på skidan/pjäxan och så var den OneWay-staven förbrukad.

Börjar tröttna på det här nu.
Sjukt sköna stavar, men väldigt ömtåliga.

Extratrugorna i midjebältet hjälpte föga eftersom det fattades 15 cm av staven. Den här gången var jag mer uppgiven än förbannad och försökte staka vidare med den knappa 130 cm långa (korta) staven. Högerstaven var hel och jag försökte använda den och bara peta lite med den korta. Det gick. Inte fort, men framåt. Och jag diagonalade lite uppför som omväxling. Nu när jag tittat på passet i Garmin Training Center ser det ut att ha varit drygt 6 km jag körde innan jag fick en ny stav. Jag hojtade på en kille som stod längs vägen som visade sig köra följebil till sin far. Och som råkade ha ett par extrastavar i bilen. Vilken tur! De var 8 cm längre än mina vanliga stavar, och hade alldeles för stora remmar som jag gled ur hela tiden. Så jag fick hålla i stavarna utan att kunna släppa taget i stakningen. Störigt. Men det var klart bättre än 1,5 stav och gjorde det möjligt för mig att ta mig i mål. Det hade jag haft stora problem att göra annars. Så jag är väldigt tacksam!

Resten av loppet körde jag och tittade efter följebilen med stavar, där mina egna reservstavar fanns, men den dök aldrig upp. Så jag stakade på så gott det gick och tog mig i mål på en något bättre tid än förra året. (Förra året körde jag på 2.13 och i år på 2.10. ) Med tanke på omständigheterna får jag väl vara nöjd med det. Men det var trist att inte få en bättre bild av hur jag utvecklats sen i fjol.

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 46,85 km
Tid: 2.10.22
Maxfart: 40,8 km/h
Medelhastighet: 21,5 km/h
Medeltempo: 2:47 min/km
Maxpuls: 176
Snittpuls: 164

Det gick bra för resten av Björnstorps-gänget. Gustaf placerade sig bäst, på en 9:e plats i tufft motstånd efter att ha satsat allt på att hänga förstaklungan så länge det gick. Inte det mest taktiska upplägget på loppet placeringsmässigt men helt enligt plan och han är absolut en erfarenhet rikare. Han hängde med lite mer än en tredjedel av loppet innan han fick släppa. Sen tappade han 5 minuter på resterande 30 km solokörning. Inte illa!

Resultatlista

Tobias Westman, IK Stern, vann H21 på tiden 1.40.42. Sjukt snabbt och bara snörpliga 15 sekunder från banrekordet trots allt regnande. Markus Jönsson, Team Arkmek och Samuel Norlén, IK Stern blev tvåa respektive trea.

Simlångsdalens prisbord var lika generöst som förra året. Som 1:a (och sist) i D21 vann jag en fin korg med allt möjligt gott. Att dela ut ett spurtpris (efter halva sträckan) när det bara är en deltagare i en klass känns kanske lite överflödigt men jag spurtade på i alla fall och vann 200 kr. Och så slog jag ju mitt banrekord från förra året och blev hela 500 kr rikare.

Korgen jag vann

Räknar man körning, anmälningsavgift och stavbrott går jag nästan plus minus noll på den här tävlingen! =) Nästa år hoppas jag på fler anmälda damer och lite konkurrens om priserna! Var håller ni hus alla rullskidåkande tjejjer? Tävlingshjul är kul! =) (Det är förresten inte bara jag som undrar. Vet att Rickard Bergengren letar efter en sådan också! ;-) )

Gustaf och Rickard vann årskort
på konstsnöbanan i Hylte

Dagens kluring:
Vad var det egentligen för något Göran valde från prisbordet?
(Den där röda mojängen till höger i bild...)

Håkan fick ett fint hederspris som tack för sitt stora engagemang och för allt han gör för rullskidsporten. Han är verkligen en eldsjäl utan dess like så han är väl värd lite uppskattning för det han gör.

Vill passa på att tacka arrangörerna Simlångsdalens IF för en trevlig och väl genomförd tävling! Vi ser fram emot nästa års lopp!

Jizerská Padesatka

Det är kanske inte det vackraste namnet man kan tänka sig på ett skidlopp men nu är det klart att vi ska åka Jizerska! Coach Håkan har övertalat mig och Gustaf (vi var inte så svårövertalade) att följa med honom och Lotta till Tjeckien och köra Jizerska den 8 januari och nu har vi fått bekräftelse på att vi är anmälda.

50 kilometer klassisk skidåkning och en av de tuffaste tävlingarna i Wordloppet väntar. Hujedamej. Det blir perfekt träningsmotivation när höststormarna viner! Nu måste jag verkligen bli bättre uppför. Första 10 kilometerna är stigningen ca. 250 m men på slutet går det mycket utför. För mycket fästvalla i början lär alltså straffa sig på slutet.

Banprofil

Bocciaturnering och förfriskningar

Idag har jag inte tränat alls. Om man inte räknar boccia som träning vill säga. Det var afterwork på jobbet idag med bocciaturnering inklusive förfriskningar i form av öl och vin och pizza. Trevligt! Ännu trevligare var priset i turneringen: Ett träningskort på nya Actic-anläggningen i Lund som gäller fram till nyår. Precis vad jag behövde. =) Så det var bara att ladda och peppa teamet till en vinst. ;-) Vi var åtta lag och jag är fortfarande lika förbluffad över att "mitt" lag faktiskt vann! (Fast jag väldigt orolig att mina två teammedlemmar skulle svika mig vid prisbordet och välja fruktkorgen eller disktrasorna framför Actic-presentkorten...)

Så nu blir det träning på Actic trots allt. Jag som precis bestämt mig för att köpa årskort på Gerdahallen. Men jag ser fram emot att testa och utvärdera Actic i alla fall!

Igår körde jag klubbpasset på tröga hjul och jag kände mig ganska mör idag så det passade bra med en vilodag. Styrketräningen och tunga hjul har gjort att jag har ont på en massa konstiga ställen. Träningsvärk är niice! =) Igår körde vi långa intervaller längs Hardebergabanan. Det kändes lite tungt i början, men gick bättre och bättre. Sen diagonalade vi hela vägen upp mot Skrylle. Fick lite ont i benen men det kändes ändå förvånadsvärt bra på tröga hjul. Nu när både Rickard och Gustaf har fyror kan jag nog få mycket användning för mina treor...=)

I morgon hoppas jag att jag mår bra trots vin- och öldrickandet idag...Läge för lite morgonlöpning kanske? Den som lever får se...

E4-loppet i Hudiksvall

I går strax efter åtta på morgonen kom vi fram till den nya E4-sträckningen utanför Hudiksvall. Det var fuktigt och disigt i luften och varmare än väntat. Vi började med att ta på oss skidorna och rulla ner till nummerlappsutdelningen och hämta ut nummerlapp och chip. Jag fick nummer 13 som startnummer. Men tur kunde nog knappast hjälpt mig i det här loppet ändå. Det är helt andra saker jag behöver. =) 

Rullskidåkare på väg??
(Notera märket på husbilen)

Efter lite slappande värmde vi upp och kände på underlaget. Det var verkligen en bra bana för tävlingsdebut på skate. Ingen trafik. Bred väg. Nylagd asfalt. Mmm. 

Strax efter vi kommit i ordning dök även våra klubbkompisar Håkan och Rickard upp i sällskap med Mårten från Simlångsdalen. Jag blev förvånad när ytterligare ett bekant ansikte dök upp i en bil. Eva Hjort-Wirtén var uppe för att springa halvmaran som gick på eftermiddagen och passade på att heja lite på oss också. Kul! Det var lite dåligt med support från Skåne annars av någon anledning…;-)

När starten gick försökte jag mest hålla mig ur vägen i kaoset och inte sabotera för någon. Första hundra meterna stakade alla och jag stakade ytterligare en bra bit innan jag ens försökte skata. Jag lyckades inte hittade någon klunga jag orkade hänga med utan låg själv större delen av loppet. Det blåste rätt friskt så det var ju inte så lysande. Dessutom kände jag direkt i början att jag dragit åt vänsterpjäxan för hårt så jag fick ont i foten. Klantigt! Dax för nya, bättre pjäxor. Funderar på att slå till och köpa Alpinas rullskidspjäxa men vill gärna ha tips på andra bra skatepjäxor också om någon har några!

När jag låg och körde ensam försökte jag slappna av och åka effektivt men det är lättare sagt än gjort när man heter "Bambi" i mellannamn…Benskaten gick dock betydligt bättre på tillbakavägen när det var medvind och ett par bra utförslöpor. 

Väl i mål sprang jag upp till bilen och lämnade mina grejer och hämtade Gustafs Iphone så jag kunde filma och fota målgångarna för herrarna som ju åkte dubbelt så långt. Sjukt skönt att jag slapp det. =)

Anders Svanebo går i mål med stil
(lägger upp hela filmen i morgon..)

UPPDATERAT 29/8

FILMEN FRÅN MÅLGÅNGEN:

Träffade på Sofie Svensson från IK Vista på vägen och gratulerade henne till ett bra lopp och en tredjeplats i Damer 17-20.

Damklassen och SM-guldet vanns av Hanna Seppas, men snabbast tid av tjejerna hade en juniortjej, Marika Sundin. Verkligen imponerande! Hon hade tydligen brutit en stav och körde en stor del av loppet med bara en stav och lyckades ändå så bra…

Motståndet i H21 var verkligen tufft. Jörgen Brink, Samuel Norlén, Tobias Westman,  Joakim Engström och Daniel Rickardsson deltog tex. Vann gjorde Anders Svanebo. 

Bäst placerade Björnstorpare blev Håkan som tog SM-brons i H35. Han är grym på benskate så det var en perfekt bana för honom. Superkul att det gick så bra! =)

SM-medaljören

Snabbaste Björnstorpare var Gustaf. Han var inte helt nöjd trots att tekniken kändes  bra överlag och konstaterade efter loppet att han måste bli starkare i benen.

Gustaf, Håkan och Mårten efter målgång

Rickard hade lite problem med ryggen under loppet och fick ligga och köra en del ensam innan han hittade en ny klunga att hänga med, och köra ifrån…=)

Somliga (Rickard) kör tills de stupar...

Efter loppet åt vi lunch tillsammans på en trevligt kaffebar i stan. Det var jätteskönt väder så vi satt ute och åt. Och pratade. Och fikande. Och pratade. =) Det blev mycket prat om höstens träningsupplägg. 

Senare på kvällen var det prisutdelning och efter det "bankett" på restaurang Radjos. God mat och mycket ski- t/d- snack. Aldrig fel. =) När resten av gänget gick vidare ut lämnade vi dem och åkte tillbaka mot Vikmanshyttan igen. Vi hade lämnat Gösta där och hade bestämt oss för att inte sova över i Hudiksvall utan åka tillbaka dit och några timmar närmare Skåne inför morgondagens hemresa. 

Här valde vi att lämna...
(Mackan och Samuel Norlén IK Stern har funnit sig tillrätta)

Sammanfattningsvis var det en rolig resa och loppet var en nyttig erfarenhet för mig trots allt! Jag kunde inte förväntat mig mycket mer av det med tanke på hur lite skate jag åkt och att jag inte tränat någonting på tävlingshjul. Det har absolut inte avskräckt mig utan gjort mig ännu mer peppad att lära mig åka! =) 

Är sjukt träningssugen nu efter mina dåliga träningsveckor och en hel dag i bilen idag.

NU KÖR VI!

som Rickard brukar säga…=)