Högmod går före fall

Jag är lite lagom slö, trött i benen och har ont lite här och var.

Idag tog jag mig friheten att sticka ut på ett eftermiddagspass redan vid tretiden. Vädret var superfint och jag var sugen på att komma ut och röra på mig. Jobba kan jag göra när det regnar! ;-) Sen Gustaf i ett svagt ögonblick råkade lova bort sin cykel (Nishiki SRI Team) i helgen har jag gått och funderat på när jag ska få till ett cykelpass. Idag var dagen! Efter att ha upptäckt att alla cykelgrejer är spårlöst försvunna i flyttlåderöran i källaren fick jag rota fram en av Gustafs cykeltröjor och mina vanliga cykelbyxor utan stoppning. Vattenflaskan fick snällt stanna hemma eftersom Gustafs cykel inte har någon flaskhållare. 

Jag bestämde mig för att köra ut till Skrylle. Skrylle är ett naturområde utanför Lund och där finns vatten och glasskiosk. Allt man behöver en solig sommardag! =) På vägen ut till Södra Sandby körde jag om en cykelpendlare. Strax efter stannande jag för att kolla kartan på telefonen för jag hade funderingar på att köra till Genarp i stället men jag bestämde mig för att strunta i det. Så jag cyklade vidare igen och passerade cyklisten igen. Som vanligt i högre fart än jag egentligen hade tänkt hålla. När jag trampade vidare insåg jag att han låg i rygg på mig och vi trampade på i friskt tempo. Jag var snäll och lät bli att snora åt sidan som jag brukar och han låg kvar tills vi passerade en väg. Då var han tvungen att stanna och snöra skorna och han vinkade och tackade för draghjälpen när jag cyklade vidare. Puh. Sicken tur. Jag kunde andas ut och cykla vidare och försöka få mjölksyran ur benen....;-)

Benen var alltså inte helt pigga inför klättringen upp mot Skryllegården men jag trampade på så gott jag kunde. Väl på plats drack jag lite och gav mig iväg ut på jakt efter cykelvägar. Efter att ha läst på tavlorna och inte hittat några cykelleder eller någon info om var man får cykla gav jag mig ut på ett första varv på 5 km-slingan. 

Skönheten och spårkartan

Det var lite lagom upp och ner och stenar och rötter för en ren nybörjare som mig. Jag konstaterade att det gäller att hålla tungan rätt i mun och hela tiden ha stenkoll på vad som händer framöver. En viftning efter ett kryp på armen höll på att sluta i en vurpa och jag insåg att det gäller att ha båda händerna på styret. Tillbaka på Skryllegården igen gav jag mig ut på milspåret. När jag hade passerat "Trollskogen" stannade jag till för att ta en bild på vägen in i skogen som jag skulle köra på. I samma ögonblick inser jag att det sitter en skylt där. Med en överstruken cykel. Tusan. Insåg att samma restriktioner kanske hade gällt hela rundan jag redan kört och konstaterade att jag lika väl kunde fortsätta där som att vända om. 

Inte välkommen...=(

Efter en glasspaus i halvtid stack jag ut igen. Det kan vara så att jag trots allt (kanske i protest mot bristen på information eller bara för att det var så förbannat roligt?) gav mig ut på ytterligare ett varv på milspåret. Det kan också vara så att jag den här gången såg att det faktiskt satt skyltar lite här och var. Dock inga i början av slingan av någon outgrundlig anledning. 

I en knixig nedförsbacke och ett ögonblick av oaktsamhet hände det. Istället för att vara helt fokuserad på nuet planerade jag för hur jag skulle ta kurvan längre fram och lyckades göra en praktvurpa. Jag tog med mig lite sten från Skrylleskogen hem under huden i mina handflator,  högersidan från knä till arm välkomnades bryskt av grusen på stigen och den vassa stålpedalen skar in i vänsterbenet. (Fast jag var rätt nöjd att jag inte hade spd-pedaler.) Jag reste mig och konstaterade att cykeln var hel. Och att jag bara hade lite skrapsår. Mådde dock illa, antagligen för att jag blev lite chockad och inte hade druckit så mycket. Jag undrade hur det skulle gå att cykla med mina uppskrapade händer och ringde Gustaf och beklagade mig lite och förvarnade om behov av ev. taxiservice. Det kändes bättre när jag fått beklaga mig och jag gav mig upp på cykeln efter att ha satt tillbaka kedjan. Istället för att cykla vidare på milspåret vände jag upp till närmsta korsning och tog en kortare väg tillbaka hem mot Lund igen. 

Det gick såklart att cykla trots skrapet men jag fick hålla lite lustigt i styret. (Som förövrigt är det bredaste jag sett nån gång!)

Fett styre!

Väl hemma konstaterade jag att det trots allt blev ca. 2,5 timmars cykling ändå och jag tror att det kommer att kännas i benen imorgon! =) Efter lite sprit (i såren), en inte så skön dusch och mat i magen är jag rätt nöjd med dagen trots det tråkiga slutet. Fram till vurpan var det ett riktigt roligt och skönt pass i solsken och finfina omgivningar. Synd bara att det är en bit till bra mountainbike-slingor från Lund...

IKEA-korv och pulsproblem

Vi har haft en hektiskt helg med pyssel i lägenheten och IKEA-besök.

Ett par korvar och kanelbullar slank minsann ner av bara farten...

Har lite dåligt samvete för det nu efter att ha läst Erik Wickströms senaste inlägg om Jonas Colting: http://erikwickstrom.se/2011/09/05/24-timmars-fasta/

"Vi är fixerade vid mat och ätande i vår kultur. Och fel sorts mat därtill."

Jag antar att IKEA-korvar och -kanelbullar kvalar in som "fel sorts mat". ;-)

Fel, fel, fel.
Inte bara på maten utan
även på ketchupmaskinen

Hittade ytterligare några tänkvärda citat från Jonas Coltings bok "Den nakna hälsan":

"Vi är alla så vana att äta minst 3 till 5 gånger om dagen att folk blir helt rabiata om de missar en måltid eller om de av någon anledning inte får mat i tid."

Ojoj. Det är ju jag i ett nötskal, rabiat är bara förnamnet...

"Gymbesökarna hänger i klasar över kafédisken för att suga i sig en shake, energikaka eller återhämtningsdryck efter att ha kört ett spinningpass på 45 minuter, i tron att de nu tömt sina depåer och slitit på sina muskler så till den milda graden att de måste ha en intravenös sockerskjuts spetsad med lite syntetiskt protein om de ska orka köra ett likadant spinningpass tre dagar senare..."

Tänktvärt som sagt. =)

På något sätt hade vi lyckats förtränga att det var första helgen efter löning men det blev vi fort varse. Vi var hemma igen vid sjutiden i lördags och slängde i oss lite gröt och ett par mackor och stack ut på ett intervallpass. Gustaf körde på 3:or och jag på 2:or. 10 st en minut långa intervaller med en minuts vila. Sen längre vila och samma sak en gång till. Gustaf hade för sig att vi skulle köra 30 totalt men vi var väldigt trötta och gav oss efter 20. Jag hade svårt att få upp pulsen, och hade ont i armmusklerna (triceps) på höger arm i början. Men jag lyckades hänga på Gustaf ganska bra trots allt.

Det här med att inte kunna få upp pulsen är intressant tycker jag. Jag körde ett intervallpass för ett tag sen när jag också hade svårt att få upp pulsen. Konstaterade nu när jag tittade tillbaka i funbeat att det var strax efter jag kört mitt första styrketräningspass.

Så här såg träningsveckan ut den här gången:

Redan på löpningen hade jag problem med att få upp pulsen...Gick otroligt segt. I lördags kände jag mig ganska trött i kroppen men det gick ändå inte så långsamt. Men pulsen var som sagt ovanligt låg. Vill gärna veta om någon har sett några tydliga samband mellan olika typer av träning, andra omständigheter och svårigheter att få upp pulsen. Ger ett sådant här pass något när jag inte kan få upp pulsen så högt eller borde jag avbrutit? I övrigt kändes allt ok. Hade jag inte haft klockan hade jag nog inte fattat att pulsen inte gick upp som den borde.

Igår körde vi ett lugnt distanspass. Vi hade tänkt köra två pass men konstaterade att vi var väldigt trötta redan i början på första passet. Så vi bestämde oss för att köra ett lugnt distanspass med fokus på teknik. Vi stannade i ett par backar längs vägen och körde diagonal- och frånskjutsträning. Jag fick bra tips som vanligt av Gustaf och frånskjutet gick mycket bättre på slutet. Nu ska jag bara komma ihåg att andas också. (Märkte att jag har en tendens att hålla andan när jag kör frånskjut och samtidigt försöker tänka på tekniken....=))

Ikväll är det uppstartskväll med klubben ute i klubblokalen i Skrylle. Efter det blir det antagligen ett kort intervallpass. Måste leta fram pannlampan...

Bocciaturnering och förfriskningar

Idag har jag inte tränat alls. Om man inte räknar boccia som träning vill säga. Det var afterwork på jobbet idag med bocciaturnering inklusive förfriskningar i form av öl och vin och pizza. Trevligt! Ännu trevligare var priset i turneringen: Ett träningskort på nya Actic-anläggningen i Lund som gäller fram till nyår. Precis vad jag behövde. =) Så det var bara att ladda och peppa teamet till en vinst. ;-) Vi var åtta lag och jag är fortfarande lika förbluffad över att "mitt" lag faktiskt vann! (Fast jag väldigt orolig att mina två teammedlemmar skulle svika mig vid prisbordet och välja fruktkorgen eller disktrasorna framför Actic-presentkorten...)

Så nu blir det träning på Actic trots allt. Jag som precis bestämt mig för att köpa årskort på Gerdahallen. Men jag ser fram emot att testa och utvärdera Actic i alla fall!

Igår körde jag klubbpasset på tröga hjul och jag kände mig ganska mör idag så det passade bra med en vilodag. Styrketräningen och tunga hjul har gjort att jag har ont på en massa konstiga ställen. Träningsvärk är niice! =) Igår körde vi långa intervaller längs Hardebergabanan. Det kändes lite tungt i början, men gick bättre och bättre. Sen diagonalade vi hela vägen upp mot Skrylle. Fick lite ont i benen men det kändes ändå förvånadsvärt bra på tröga hjul. Nu när både Rickard och Gustaf har fyror kan jag nog få mycket användning för mina treor...=)

I morgon hoppas jag att jag mår bra trots vin- och öldrickandet idag...Läge för lite morgonlöpning kanske? Den som lever får se...

Summering av veckan

Det var ett tag sen jag skrev sist, men det betyder INTE att jag har slappat och inte tränat utan snarare tvärt om. Lyckades bryta ihop och komma igen och har haft en ganska bra träningsvecka efter mitt misslyckade löppass. 558 minuter träning förra veckan fördelat på lite löpning, klassiska rullskidor och en hel del skate.

Det enda dåliga med förra veckans träning var att jag fick avbryta mitt sista löppass efter 25 minuter eftersom mitt lår värkte. Kunde knappt gå hem ens. =( Fortfarande men efter banlöpningen med spikskor alltså. Hoppas verkligen att jag kan springa på denna veckan.

I söndags kväll körde jag och Gustaf nästan 3,9 mil skate i ett härligt somrigt Skåne. Jag övade en hel del på att köra benskate utan stavar för att försöka få rätt på tyngdöverföringen och det gick bättre och bättre under passet trots att jag blev tröttare och tröttare. =) Gustaf kom med flera bra tips och jag körde och försökte härma honom. Vi kombinerade även nytta med nöje och passade på att stanna och titta på två hus som vi sett på Hemnet på vägen. Det ena var för fult och det andra för dyrt, så det är bara att leta vidare. Innan Torna Hällestad mötte vi Peter Frodin som var ute och rastade sin fina tempocykel och vi stannade och pratade lite med honom innan vi körde hemåt.

Det blev ett alldeles underbart slut på en bra träningsvecka helt enkelt!

I går var det dock lite segt. Måndagsträningen med klubben är ju också distans och det blev en lika lång runda till. Jag tog det rätt lugnt för jag visste att det skulle bli tufft. Det gick bättre än förväntat i början men sen tog energin slut och Snickersen som skulle varit min räddare i nöden låg kvar i bilen. Så det var bara att bita ihop och försöka ta sig hem. Och tänka sig. Det gick! ;-) Hade dock ont i ryggen när det gick uppför och sista lååånga backen upp mot Skryllegården var jag så himla trött att jag bara ville sätta mig i ett dike.

Snickersen smakade finfint när vi kom tillbaka till bilen! =)