BIF-rullen 2011

I morse låg dimman tjock över åkrarna utanför Lund. Kallt som tusan var det också, men solen fanns där och bara väntade på att få bryta igenom och vi såg fram emot en BIF-rull i fint väder. Förra året låg dimman kvar långt in på förmiddagen och det var svårt att orientera sig på banan men i år lättade det innan start.

Tidig morgondimma genom framrutan

Dimma över åkrarna
(Foto: Joel Nordin)

Efter att ha hjälpt till att sätta upp start- och målflaggorna började vi göra oss redo för start. Startfältet bestod bla. av favorittippade Tobias Westman, Marcus Thormé och "konditionskonnässören" Erik Wickström (som för övrigt hade en intern fajt med Rickard Bergengren och Casco-Mackan. Mackan förlorade dock på walk-over eftersom han var hemma och var förkyld. Vi inväntar sjukintyg på det så att det inte uppstår några rykten om att han bangat ur...)

Och så fick jag äntligen en medtävlande i D21; Therese som värmt upp med en imponerande sjumilalöpning i torsdags. =)

Rickard dök upp lika plötsligt som han försvann. Småfnittrig och lite lagom förvirrad efter en vad det verkar lyckad fest på slottet kvällen innan med bristfällig sömn som följd. Det visade sig dock ha varit en ganska bra uppladdning för han spurtade om Erik på slutet och visade norrlänningen vart skåpet ska stå! 

Starten har gått!
(Foto: Joel Nordin)

Gustaf gjorde ett helt ok lopp och slutade som 2:a i H21 efter Tobias Westman, fem minuter snabbare än förra året. Han hade dock stora problem med att han blev frånrullad utför. Det här med glid- och rulloptimering är helt enkelt inte hans grej. Och därmed inte min heller. Han är härmed avskedad som materialansvarig även på rullskidssidan. (Glidskidorna kommer han inte nära igen. Jag skyller mitt misslyckade Vasalopp 2011 på Gustafs Vallaservice. Det var i och för sig skönt att ha någon att skylla på, men nu får det vara nog...)

Gustaf och Marcus Thormé
(Foto: Joel Nordin)

Vinnaren Tobias Westman får sitt vandringspris

Mitt lopp då? 

Äh. 

1.36 min snabbare än förra året. 

Då klungkörning, idag solokörning hela vägen.

Då medelpuls på 93%, idag 90%. 

Känns lite bättre när jag fått konstatera detta. Men ändå. Jag hade hoppats på betydligt större framsteg än så. Och lite mer jävlar anamma. Jag hade stora problem med motivationen första varven. Och när jag märkte att även om jag närmade mig Bengt-Åke och oranga jackan (pappa Åström?) uppför och när det var hyfsat flackt så blev jag totalt frånåkt utför fast jag satt ner så jag höll på att skrapa rö..baken i asfalten. (Vilket sammanträffande att både jag och Gustaf har problem med rullet. Vi har en väldigt jämlik uppdelning anno 2011; jag städar och tvättar, Gustaf sköter om rullskidparken. Kanske dax att byta?)

Men jag tänker absolut inte skylla allt på rullet eller Gustaf. Jag var helt enkelt inte bättre idag. Eller kanske snarare: Jag är helt enkelt inte bättre. 

Jag kom iväg bra i starten. När jag låg jämsides med Håkan Gunnarsson kände jag mig taggad, men jag tappade direkt när det började gå uppför. Jag var inte stark nog att bara staka hela det branta första partiet och jag började fumla med frånskjut. Bengt-Åke åkte om och jag försökte inte ens hänga på. Följande varv gick frånskjutet i alla fall bättre. Sista varvet körde jag med mitt "Plötsligt i vinslöv"-mantra. "Jag ska. Jag kan. Jag vill." Går att applicera i valfri ordning i takt med stakningen. Jag fick faktiskt en nytändning och tog in på Bengt-Åke. Tappade inte lika mycket utför på honom som på "oranga jackan". Gick i mål 6 s efter.

Mitt lopp i siffror:

Sträcka: 33,86 km

Tid: 1.32.50

Maxfart: 42,2 km/h

Medelhastighet: 21,8 km/h

Medeltempo: 2:45 min/km

Maxpuls: 170 (96% av maxpuls)

Snittpuls: 159 (90% av maxpuls)

Jaja. Vad vore en bal på slottet? Det kan säkert Rickard berätta om, men jag nöjer mig med att konstatera att det var den tävlingen. Nu väntar bara BIF-skejten och Rollsborundan innan tävlingssäsongen på rullskidor är över. Ganska skönt faktiskt. Då kanske man kan få lite tid att träna också! =)

Höstrullen 2011

Igår var det dax för tävlingen jag sett fram emot; Höstrullen som går på banvallen mellan Ulricehamn och Borås. 42 km flack stakning och äntligen skulle jag få lite motstånd i D21! Men icke; varken Majken Johansson Henaes eller Josefin Fhärm dök upp så det var bara att ladda om igen och förbereda sig på gubbjakt som vanligt. Tråkigt och oinspirerande.

Det var riktigt kyligt på morgonen och vi fick skrapa rutorna på bilen innan vi åkte iväg för att möta upp Håkan, Lotta och Lasse i Markaryd. Burr.

Kyligt!

Fin vy på vägen till Markaryd

På morgonen upptäckte jag att jag inte fått med mig mitt vätskebälte och skickade sms till Håkan och Lasse för att se om de kanske hade nått extra. Iphone tyckte att "Gonorré" var ett mer lämpligt ord att använda än "Gomorron". Gonorré Lasse! Vätskebältet löste det sig med i alla fall. Fick låna ett av Håkan.

Jag var lite fundersam till hur det skulle gå att köra en masstartstävling på den smala banvallen och så här i efterhand är jag rätt nöjd att jag inte var med i de första stora klungorna. (Som tydligen inte bara hade det trångt i allmänhet utan även hade ett litet möte med tre hästar med tillhörande hysteriska ryttare på banvallen! Den allvarligaste incidenten drabbade dock Martin Ekwall som slet loss ett ledband i tummen efter att ha synat marken, men trots allt fullföljde loppet!)

Åkarna delades in i fem seedningsgrupper och starten gick relativt lugnt. Ganska snabbt blev det lite luftigare och jag hittade en lämplig liten klunga att köra med. Jag gjorde min beskärda del av arbetet och tyckte det kändes ganska bra. Kanske lite för bra? Borde kunnat pressa på lite mer än jag gjorde tycker jag. Lurigt det där, när tjänar man på att dra ifrån en klunga och när ska man hänga kvar? Hänga kvar var nog rätt i det här fallet för det var en väldigt svår bansträckning att rycka ifrån på. Efter ett tag började det gå lite väl lugnt och jag försökte trycka på och pressa upp tempot lite. Klungan tunnades ut och det slutade med att jag och Bo Tigerberg körde sista milen ensamma. Jag gjorde ett par försök att pressa upp tempot igen, men Tigerberg svarade bra...=)

Just här var jag i alla fall före! =)

Efter lite trixande på väg/trottoar svängde vi av och in på en väg som började med en brant uppförsbacke med grov asfalt. Det var jag helt oförberedd på. Hur länge kommer det vara så här? Jag började fumla lite med frånskjut och Tigerberg fick en lucka. Sen när det flackade ut igen och jag såg idrottsplatsen vi skulle in på försökte jag trycka på igen och komma ifatt, men det gick inte.

Jag fick se mig besegrad! Jag gick i mål på 1.50, 9 sekunder efter Tigerberg och 20 minuter efter vinnaren Tobias Westman. 2:a blev Anton Järnberg och 3:a Samuel Norlén. Lasse i klubben gjorde ett bra lopp medan övriga inte var helt nöjda med sina prestationer. Gustaf har tränat på som vanligt inför tävlingen eftersom han egentligen inte hade planerat att köra den. Han följde med för min skull eftersom jag gärna ville köra när jag för en gångs skulle trodde att jag skulle få konkurrens i D21. =( Håkan körde sitt första lopp (och sitt andra pass någonsin) på kraftstaven. Han var inte helt övertygad. Eller inte alls övertygad skulle jag säga...Ska bli intressant att se fler utvärderingar framöver! Rickard har jag inte så bra koll på eftersom han försvann hem till mormor i Borås på söndagsmiddag direkt efter tävligen. ;-) Vad jag förstått var han lite rädd på slutet när det gick utför och var knixigt och förlorade ett antal placeringar där. Annars tror jag att han gjorde ett ganska bra lopp igår!

Jag fick placering 53 av 80. Inte bra. Inte dåligt. Ett lite lagom medelmåttigt lopp på alla sätt och vis...

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 42,09 km
Tid: 1.50.16
Maxfart: 34,7 km/h
Medelhastighet: 22,7 km/h
Medeltempo: 2:38 min/km
Maxpuls: 167 (94% av maxpuls)
Snittpuls: 157 (89% av maxpuls)

Nu väntar en lite tuffare start på vecken innan jag ska ladda om inför nästa helgs tävling:
- Den fantastiska BIF-rullen! =) (Som min klubb, Björnstorps IF, arrangerar...) Det ska bli skönt med en tävling på hemmaplan för en gångs skull!

Ny rekordvecka!

Föregående vecka tränade jag över 15 timmar. Det har aldrig hänt förut! Jag har för mig att jag läst någonstans att det är vad Jörgen Brink tränar under en lugn vilovecka, men jag är rätt nöjd trots allt. =) Jag har trappat upp träningen långsamt de senaste åren och tycker att jag har lyckats variera träningen bra och hålla hög kvalitet på de flesta passen den senaste tiden. Jag har lyckats hålla mig skadefri och frisk och blir bara mer och mer motiverad och träningssugen! =)

Dock börjar jag känna ett behov av att få hjälp med ett långsiktigt träningsupplägg där allt är mera genomtänkt. Jag skulle vilja ha ett schema att titta på och följa dagar när det känns tungt att träna. Och jag skulle vilja veta hur jag borde kombinera olika typer av pass för att få bästa effekt. Idag styr klubbträningen min träningsvecka och det kanske inte är optimalt i alla lägen. När borde jag köra styrketräning i förhållande till annan träning? Vilka dagar är det lämpligt att köra två pass? Hur mycket löpning borde jag ha i schemat i förhållande till mängden rullskidåkning? Hur borde fördelningen intervall-/distanspass se ut? Hur borde man lägga upp och fördela tunga respektive lättare träningsperioder? Många frågor och funderingar...Jag kanske helt enkelt inte borde tänka så mycket utan bara träna på?

I går morse var det dax att lämna stugan. När den var städad och klar begav vi oss till tunneln för ett sista pass innan hemfärd.

Rickard torkar disk med varmluftspistol
i brist på diskhandduk

Även under söndagens pass i tunneln blev det mycket fokus på teknik. Jag avslutade med att köra lite "ryssen" som vi kallar den i Björnstorp. ("Ryssen" innebär att man har fixerade armbågar och kör typ diagonalåkning med armarna utan att använda benen.)

Under sista passet hade jag ont i axlar, rygg och armar och efter att ha avslutat med "ryssen" kände jag mig verkligen redo att lämna tunneln. Den funkar bra att öva teknik i men jag skulle inte vilja köra fler dagar än vi gjorde nu eller ligga och köra mängdträning i den. Men man får såklart mersmak och sug efter att köra utomhus på riktig snö. (Kanske blir det i Bruksvallarna redan om en dryg månad! Håkan håller på och kollar upp vilka möjligheter som finns...)

Efter dusch och mat började vi resan hem till Skåne igen. Det märktes att alla var rätt möra efter helgen.  Väl hemma hämtade vi upp Gösta hos Gustafs föräldrar. Han var faktiskt ännu tröttare än vi efter att ha tillbringat helgen med Sven i trädgården och på långa promenader med Annika. =)

En riktigt slö Gösta

Ikväll är det klubbträning som gäller. Blir ett lugnt pass på 3:or för min del. Ska bli intressant att se hur det känns i kroppen...

Ski Team Skåne

Nu kan jag äntligen avslöja en rolig nyhet! Det är nämligen inte alls Gustaf, Rickard, Håkan och jag som varit och åkt i tunneln utan det nystartade "Ski Team Skåne". Ski Team Skåne har alltså äntligen tagit sina första stapplande tag på snö tillsammans på vägen mot evig lycka och framgång. ;-)

Ski Team Skåne är Håkan Huselius initiativ och en satsning på att få fram fler duktiga skånska skidåkare. Eftersom det inte direkt kryllar av skåningar som satsar på en skidkarriär (undrar varför?) har Gustaf, Rickard och jag haft förmånen att bli hans första adepter i ett försök att inspirera fler att satsa på skidåkning.

Superkul och sjukt peppande! Jag och Gustaf hade pratat länge om att vi skulle vilja satsa hårdare och mer seriöst på skidåkning så vi blev väldigt glada när Håkan berättade om sina idéer första gången. Tanken är att vi i teamet ska kunna peppa och hjälpa varandra framåt och hittills har det funkat väldigt bra. Vi är alla väldigt inspirerade bara av att få vara del av något så exotiskt som ett skånskt skidteam...;-) Tränings- och tävlingsplanering är i full gång och hösten och vintern är fullspäckad med olika aktiviteter.

Idag har vi varit i tunneln både på förmiddagen och eftermiddagen. Tanken var att vi skulle köra rullskidor på eftermiddagen, men vädret var inte så bra så vi valde att grotta ner oss i tunneln istället. Det blev mycket fokus på teknik även idag och jag har nog slagit personligt rekord i mängden diagonalåkning på en och samma dag. =) Jag körde en hel del balansövningar också. Jag är tydligen "vänsterbenad" för jag står mycket stabilare på vänster ben och har alltså åkt runt på höger ben och sett allmänt dum ut. Men skam den som ger sig! Bra balans verkar vara nyckeln till mycket när det gäller skidåkning...

Ja, det har jag ju förresten helt glömt att berätta. Jag lyckades klanta mig och få till en schysst vurpa igår på rullskidbanan. Superkul bana. Men asfalten var lika hård som överallt annars. Jag har lite problem att gå och lakanen kletade fast fint i såren i natt. Men skidor kan jag åka utan några större problem! (Dvs. i alla fall som tidigare.) 

Klantfia slår till igen

I morgon ska vi köra vårt sista pass i tunneln innan vi ger oss tillbaka hemåt till Skåne.

Skåningar på glid

Vi gick upp och åt frukost (alla äter gröt utom Rickard som däremot gärna både tvesovlar och äter smör och pålägg utan bröd...) och begav oss till tunneln lagom till den öppnade klockan nio. Det var betydligt mer folk idag, men det hindrade oss inte från att köra en massa teknikövningar och filma och efter elva var vi i stort sett själva i tunneln.

Gustaf, jag, Håkan och Rickard

Här försökte vi efterlikna
Erik Wickströms galna fotominer
(eller ser han ut så i verkligheten också?)

Förebilden

Vi körde som sagt teknik idag. Vi började med ren stakning. Jag som tycker att jag börjat få till stakningen ganska bra på rullskidor kände mig som en nybörjare igen. Jag behöver jobba på att få in armarna närmare kroppen vid isättningen och komma fram med kroppen mer. Ska ta och kika mer på filmerna sen. 

Efter det gick vi vidare med diagonalåkningen. Diagonalåkning har ju aldrig varit någon favorit varken på skidor eller rullskidor men i år har jag gett mig tusan på att lära mig och det har gått framåt på rullorna. På snö är det fortfarande ett aber. Vi körde och övade utan stavar och det gick i alla fall lite bättre på slutet än i början. Alltid något. Försöker motverka min naturliga, konstanta svankning och få fram höfterna bättre men det är lättare sagt än gjort kan jag meddela!

Sen körde vi stakning med frånskjut. Samma här; har börjat få till det på rullskidorna men det kändes som att börja om igen på skidorna. Fick till tajmingen bättre efter ett tag när vi kört och övat utan stavar. 

Sist körde vi och lekte lite utför på ett ben. Klurigt men nyttigt och roligt.

Jag låter kanske lite lätt bitter, men egentligen tycker jag att det är fantastiskt roligt att få åka skidor. =) Framförallt känns det verkligen lyxigt att få stå på skidorna redan nu, och slippa den här "har inte stått på skidorna sen i mars"-känslan nästa gång. (Som antagligen blir i Långberget i mitten på december. Bara 2,5 månad dit!)

Det är dock både peppande och lite frustrerande att det finns så enormt mycket att jobba på för att jag ska kunna nå mina uppsatta mål...

Nu ska det slappas lite, sen väntar ett eftermiddagspass på rullskidorna och eventuellt lite löpning i det härliga vädret!

Första dagen i Torsby

När vi satt i bilen på väg upp till Torsby idag var det över 20 grader varmt och riktigt sommarväder ute. Det var en väldigt märklig känsla att ta på sig en massa kläder och ge sig in i en tunnel och åka "glidskidor" när det var vindstilla, soligt och alldeles, alldeles underbart rullskidväder ute...=)

Det kändes ganska kallt först när man kom in. En rå kyla liksom. Och eftersom vi trots Håkans förmaningar inte började särskilt lugnt kändes det lite skumt i halsen först innan man vande sig.

Jag blev verkligen överraskad över hur kuperad tunneln var! Snön var mystisk och fästet (eller framförallt tekniken fast man kan ju alltid skylla på fästet) obefintligt...Jag saknade rullskidorna mer än en gång under passet. ;-) Men det gick i alla fall bättre och bättre.

En annan sak som överraskade var det fantastiskt idylliska boendet som Håkan fixat. Vi bor på "Markusfolks gård" 15 km norr om Torsby Sportcenter. 

Vårt söta hus

Utsikt från balkongen

Utsikt från sovrumsfönstret

Hoppas på lika fint väder i morgon när vi ska ut och testa rullskidbanan.

Nu är det sovdax och i morgon bitti väntar första teknikpasset på klassiska skidor i tunneln!

Träningsvärk deluxe med extra allt

Jag borde packa nu, men sitter i soffan och är allmänt seg efter dagens träningspass. Eller egentligen härstammar nog segheten lika mycket från igår som idag:

Igår körde jag mitt andra stavlöpningspass på St. Hans med klubben. Gustaf höll i passet och gav oss verkligen något att bita i! Efter uppvärmningen började vi med lite löpskolningsliknande spänst- och koordinationsövningar och sen lite lugnare men tung stavgång på brantaste sidan av backen. Efter det körde vi vanlig "älghufs" på den flackare sidan. Jag var väldigt nära maxpuls på alla fyra intervallerna. När vi trodde att vi var färdiga var det dax för olika styrkeövningar uppför backen. Utfall, jämfotahopp med tre armhävningar mellan varje, ett par gånger av varje, och som pricken över i avslutade vi med enbensknäböj på toppen. 6 st på varje ben 3 ggr.

Behöver jag berätta att jag har ont i låren idag? Kommer säkert bli ännu bättre efter en hel dag i bilen imorgon. Blir fint att få komma in i tunneln och sträcka ut! =)

Idag körde vi låånga stakintervaller med klubben uppför backen på testtävlingsrundan. Det var segt och musklerna var ömma men det kändes bättre efter ett tag och jag är nöjd att vi kom loss och tog oss dit trots att vi knappt kan gå nån av oss...;-) Tur att det var ett rent stakpass idag.

Imorgon klockan nio kommer Håkan och Lotta och hämtar upp Rickard, Gustaf och mig här i Lund. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå att knö ihop oss allihopa i en bil med alla skidor, rullskidor och stavar.

Det är nog bäst att jag rycker upp mig nu och försöker mig på att göra en icke Fia-mässig packning så att nån mer än jag får plats med sin packning i bilen...

Rapporter från tunneln kommer!

Hallands Rull-Ski 2011 - stavbrott, spöregn och åskväder

Idag var det dax för den efterlängtade Hallands Rull-Ski. Deltävling två i Sydsvenska Rullskidcupen med 47 km klassisk åkning på lätt kuperad bana i fina omgivningar. Det regnade när vi satt i bilen på vägen upp men lagom till uppvärmningen tittade solen fram och vi såg fram emot en rullskidtävling i vackert väder. Men tji fick vi, och det med besked. Efter uppskattningsvis en halvtimmes åkning började det regna. Först bara lite duggregn men sen öppnade sig himlen och ett skyfall i klass med Syndafloden utbröt. Vad har han där uppe emot rullskidåkning egentligen? ;-)

Jag kom iväg bra i starten och satsade friskt första halvmilen. Efter 6 km tittade jag på klockan och konstaterade att jag legat väldigt nära maxpuls lite för länge och började stumna. Jag bestämde mig för att slå av lite på takten och försöka återhämta mig innan det var för sent. Jag hade ju ingen motståndare i D21 men väl ett banrekord att jaga. Jag blev omkörd av Bengt-Åke från klubben och lät honom passera. Efter lite lugnare körning hittade jag en bra rygg att hänga och vi kom ifatt och fick med oss Bengt-Åke i vårt lilla gäng. Vi låg och körde tillsammans ett bra tag och det kändes väldigt bra! Jag kände mig stark i uppförsbackarna och återhämtade mig bra. Det kändes riktigt lovande för resten av loppet igen!

Då hände det som inte fick hända. Stavbrott nummer två på mindre än en månad. Bara en liten touch i sidan på skidan/pjäxan och så var den OneWay-staven förbrukad.

Börjar tröttna på det här nu.
Sjukt sköna stavar, men väldigt ömtåliga.

Extratrugorna i midjebältet hjälpte föga eftersom det fattades 15 cm av staven. Den här gången var jag mer uppgiven än förbannad och försökte staka vidare med den knappa 130 cm långa (korta) staven. Högerstaven var hel och jag försökte använda den och bara peta lite med den korta. Det gick. Inte fort, men framåt. Och jag diagonalade lite uppför som omväxling. Nu när jag tittat på passet i Garmin Training Center ser det ut att ha varit drygt 6 km jag körde innan jag fick en ny stav. Jag hojtade på en kille som stod längs vägen som visade sig köra följebil till sin far. Och som råkade ha ett par extrastavar i bilen. Vilken tur! De var 8 cm längre än mina vanliga stavar, och hade alldeles för stora remmar som jag gled ur hela tiden. Så jag fick hålla i stavarna utan att kunna släppa taget i stakningen. Störigt. Men det var klart bättre än 1,5 stav och gjorde det möjligt för mig att ta mig i mål. Det hade jag haft stora problem att göra annars. Så jag är väldigt tacksam!

Resten av loppet körde jag och tittade efter följebilen med stavar, där mina egna reservstavar fanns, men den dök aldrig upp. Så jag stakade på så gott det gick och tog mig i mål på en något bättre tid än förra året. (Förra året körde jag på 2.13 och i år på 2.10. ) Med tanke på omständigheterna får jag väl vara nöjd med det. Men det var trist att inte få en bättre bild av hur jag utvecklats sen i fjol.

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 46,85 km
Tid: 2.10.22
Maxfart: 40,8 km/h
Medelhastighet: 21,5 km/h
Medeltempo: 2:47 min/km
Maxpuls: 176
Snittpuls: 164

Det gick bra för resten av Björnstorps-gänget. Gustaf placerade sig bäst, på en 9:e plats i tufft motstånd efter att ha satsat allt på att hänga förstaklungan så länge det gick. Inte det mest taktiska upplägget på loppet placeringsmässigt men helt enligt plan och han är absolut en erfarenhet rikare. Han hängde med lite mer än en tredjedel av loppet innan han fick släppa. Sen tappade han 5 minuter på resterande 30 km solokörning. Inte illa!

Resultatlista

Tobias Westman, IK Stern, vann H21 på tiden 1.40.42. Sjukt snabbt och bara snörpliga 15 sekunder från banrekordet trots allt regnande. Markus Jönsson, Team Arkmek och Samuel Norlén, IK Stern blev tvåa respektive trea.

Simlångsdalens prisbord var lika generöst som förra året. Som 1:a (och sist) i D21 vann jag en fin korg med allt möjligt gott. Att dela ut ett spurtpris (efter halva sträckan) när det bara är en deltagare i en klass känns kanske lite överflödigt men jag spurtade på i alla fall och vann 200 kr. Och så slog jag ju mitt banrekord från förra året och blev hela 500 kr rikare.

Korgen jag vann

Räknar man körning, anmälningsavgift och stavbrott går jag nästan plus minus noll på den här tävlingen! =) Nästa år hoppas jag på fler anmälda damer och lite konkurrens om priserna! Var håller ni hus alla rullskidåkande tjejjer? Tävlingshjul är kul! =) (Det är förresten inte bara jag som undrar. Vet att Rickard Bergengren letar efter en sådan också! ;-) )

Gustaf och Rickard vann årskort
på konstsnöbanan i Hylte

Dagens kluring:
Vad var det egentligen för något Göran valde från prisbordet?
(Den där röda mojängen till höger i bild...)

Håkan fick ett fint hederspris som tack för sitt stora engagemang och för allt han gör för rullskidsporten. Han är verkligen en eldsjäl utan dess like så han är väl värd lite uppskattning för det han gör.

Vill passa på att tacka arrangörerna Simlångsdalens IF för en trevlig och väl genomförd tävling! Vi ser fram emot nästa års lopp!

Bocciaturnering och förfriskningar

Idag har jag inte tränat alls. Om man inte räknar boccia som träning vill säga. Det var afterwork på jobbet idag med bocciaturnering inklusive förfriskningar i form av öl och vin och pizza. Trevligt! Ännu trevligare var priset i turneringen: Ett träningskort på nya Actic-anläggningen i Lund som gäller fram till nyår. Precis vad jag behövde. =) Så det var bara att ladda och peppa teamet till en vinst. ;-) Vi var åtta lag och jag är fortfarande lika förbluffad över att "mitt" lag faktiskt vann! (Fast jag väldigt orolig att mina två teammedlemmar skulle svika mig vid prisbordet och välja fruktkorgen eller disktrasorna framför Actic-presentkorten...)

Så nu blir det träning på Actic trots allt. Jag som precis bestämt mig för att köpa årskort på Gerdahallen. Men jag ser fram emot att testa och utvärdera Actic i alla fall!

Igår körde jag klubbpasset på tröga hjul och jag kände mig ganska mör idag så det passade bra med en vilodag. Styrketräningen och tunga hjul har gjort att jag har ont på en massa konstiga ställen. Träningsvärk är niice! =) Igår körde vi långa intervaller längs Hardebergabanan. Det kändes lite tungt i början, men gick bättre och bättre. Sen diagonalade vi hela vägen upp mot Skrylle. Fick lite ont i benen men det kändes ändå förvånadsvärt bra på tröga hjul. Nu när både Rickard och Gustaf har fyror kan jag nog få mycket användning för mina treor...=)

I morgon hoppas jag att jag mår bra trots vin- och öldrickandet idag...Läge för lite morgonlöpning kanske? Den som lever får se...

E4-loppet i Hudiksvall

I går strax efter åtta på morgonen kom vi fram till den nya E4-sträckningen utanför Hudiksvall. Det var fuktigt och disigt i luften och varmare än väntat. Vi började med att ta på oss skidorna och rulla ner till nummerlappsutdelningen och hämta ut nummerlapp och chip. Jag fick nummer 13 som startnummer. Men tur kunde nog knappast hjälpt mig i det här loppet ändå. Det är helt andra saker jag behöver. =) 

Rullskidåkare på väg??
(Notera märket på husbilen)

Efter lite slappande värmde vi upp och kände på underlaget. Det var verkligen en bra bana för tävlingsdebut på skate. Ingen trafik. Bred väg. Nylagd asfalt. Mmm. 

Strax efter vi kommit i ordning dök även våra klubbkompisar Håkan och Rickard upp i sällskap med Mårten från Simlångsdalen. Jag blev förvånad när ytterligare ett bekant ansikte dök upp i en bil. Eva Hjort-Wirtén var uppe för att springa halvmaran som gick på eftermiddagen och passade på att heja lite på oss också. Kul! Det var lite dåligt med support från Skåne annars av någon anledning…;-)

När starten gick försökte jag mest hålla mig ur vägen i kaoset och inte sabotera för någon. Första hundra meterna stakade alla och jag stakade ytterligare en bra bit innan jag ens försökte skata. Jag lyckades inte hittade någon klunga jag orkade hänga med utan låg själv större delen av loppet. Det blåste rätt friskt så det var ju inte så lysande. Dessutom kände jag direkt i början att jag dragit åt vänsterpjäxan för hårt så jag fick ont i foten. Klantigt! Dax för nya, bättre pjäxor. Funderar på att slå till och köpa Alpinas rullskidspjäxa men vill gärna ha tips på andra bra skatepjäxor också om någon har några!

När jag låg och körde ensam försökte jag slappna av och åka effektivt men det är lättare sagt än gjort när man heter "Bambi" i mellannamn…Benskaten gick dock betydligt bättre på tillbakavägen när det var medvind och ett par bra utförslöpor. 

Väl i mål sprang jag upp till bilen och lämnade mina grejer och hämtade Gustafs Iphone så jag kunde filma och fota målgångarna för herrarna som ju åkte dubbelt så långt. Sjukt skönt att jag slapp det. =)

Anders Svanebo går i mål med stil
(lägger upp hela filmen i morgon..)

UPPDATERAT 29/8

FILMEN FRÅN MÅLGÅNGEN:

Träffade på Sofie Svensson från IK Vista på vägen och gratulerade henne till ett bra lopp och en tredjeplats i Damer 17-20.

Damklassen och SM-guldet vanns av Hanna Seppas, men snabbast tid av tjejerna hade en juniortjej, Marika Sundin. Verkligen imponerande! Hon hade tydligen brutit en stav och körde en stor del av loppet med bara en stav och lyckades ändå så bra…

Motståndet i H21 var verkligen tufft. Jörgen Brink, Samuel Norlén, Tobias Westman,  Joakim Engström och Daniel Rickardsson deltog tex. Vann gjorde Anders Svanebo. 

Bäst placerade Björnstorpare blev Håkan som tog SM-brons i H35. Han är grym på benskate så det var en perfekt bana för honom. Superkul att det gick så bra! =)

SM-medaljören

Snabbaste Björnstorpare var Gustaf. Han var inte helt nöjd trots att tekniken kändes  bra överlag och konstaterade efter loppet att han måste bli starkare i benen.

Gustaf, Håkan och Mårten efter målgång

Rickard hade lite problem med ryggen under loppet och fick ligga och köra en del ensam innan han hittade en ny klunga att hänga med, och köra ifrån…=)

Somliga (Rickard) kör tills de stupar...

Efter loppet åt vi lunch tillsammans på en trevligt kaffebar i stan. Det var jätteskönt väder så vi satt ute och åt. Och pratade. Och fikande. Och pratade. =) Det blev mycket prat om höstens träningsupplägg. 

Senare på kvällen var det prisutdelning och efter det "bankett" på restaurang Radjos. God mat och mycket ski- t/d- snack. Aldrig fel. =) När resten av gänget gick vidare ut lämnade vi dem och åkte tillbaka mot Vikmanshyttan igen. Vi hade lämnat Gösta där och hade bestämt oss för att inte sova över i Hudiksvall utan åka tillbaka dit och några timmar närmare Skåne inför morgondagens hemresa. 

Här valde vi att lämna...
(Mackan och Samuel Norlén IK Stern har funnit sig tillrätta)

Sammanfattningsvis var det en rolig resa och loppet var en nyttig erfarenhet för mig trots allt! Jag kunde inte förväntat mig mycket mer av det med tanke på hur lite skate jag åkt och att jag inte tränat någonting på tävlingshjul. Det har absolut inte avskräckt mig utan gjort mig ännu mer peppad att lära mig åka! =) 

Är sjukt träningssugen nu efter mina dåliga träningsveckor och en hel dag i bilen idag.

NU KÖR VI!

som Rickard brukar säga…=)