söndag 25 mars 2018

Inget SM men tur med vädret!

Tanken denna helgen var ju att jag (Adam) skulle åkte till Skellefteå och kört en del av SM-tävlingarna. Tyvärr blev det inte så. I tisdags kom ett bakslag på förkylningen jag hade tidigare. Jag började känna smått i halsen under natten och på onsdagen var jag riktigt seg och hängig. Det tråkigaste med att lämna återbud på tävlingarna var att det inte blev någon stafett för klubben. Känns tråkigt att vara den som "sabbar" det. Men finns inte så mycket att göra när man inte är frisk.

Johannes var klubbens representant och gjorde ett
riktigt bra 15 kilometers lopp!

Önskar honom lycka till på 5-milen imorgon!

I torsdags kände jag mig hyfsat pigg och istället för att ta en promenad åkte jag en lugn tur på skjetskidorna innan jobbet. Träffade Victor efter ett tag så vi tog sällskap.

Sccchtek!

Idag åkte vi årets varmaste pass i Grönklitt. Sol och uppkavlade ärmar! Jag känner mig fortfarande lite krasslig så vi åkte tillsammans och njöt idag! :) <3



Fia diagonalar fint än trots sin lilla mage!

Snart är skaråkningen här!

I eftermiddags firade vi våffeldagen tillsammans med
Frida och Lena! :)

Vi kommer att testa tygblöjor!

Ett litet loppis fynd! :)

Ett lite större loppis fynd! ;)
Gå eller cykla först?

söndag 18 mars 2018

Efter regn kommer sol

Efter Vasaloppet har vi båda varit krassliga och förkylda. Jag (Adam) var hemma från jobbet ett par dagar och Fia tajmade in sina värsta förkylningsdagar under förra helgen. Under värsta dagarna gick vi och la oss väldigt tidigt på kvällarna och sov massor för att försöka ge oss bra förutsättningar att bli pigga igen. Så det har blivit några veckor nu med väldigt lite träning. Först uppladdningen till Vasan och sen återhämtning/tillfriskningen efter. Men denna veckan har vi kommit igång igen:

I måndags hade vi ett prova på pass med Team Nordic Trail på Hemus. Eftersom vi gått ledarutbildningen så kunde vi hålla i det själva den här gången! :) Passet blev 10 st 1 minuters intervaller med 1 minut vila mellan. Det var ett glatt gäng som dök upp trots att det regnade hela eftermiddagen. På kvällen var det i alla fall riktigt skönt ute, och perfekt kramsnö-väder som vi passade på att utnyttja till avslutningen av passet; snölyktsstafett! ;-) (Se videon nedan)

Snöpulsa uppför känns bra i benen!

Viktigt att hålla koll på tiden




Nästa pass med Team Nordic Trail kommer vara själva uppstarten den 4 april. Också gratis att delta på såklart! Uppstarten kommer vara lite extra speciell; själva grundaren till TNT, Miranda Kvist, kommer och håller i passet och pratar om verksamheten. Det kommer delas ut premier till de som är medlemmar eller väljer att bli medlem på plats samt att det kommer vara extra bra pris på medlemskap. Ni som är sugna kan gå in och anmäla er på Facebookeventet här! :)

I onsdags hade vi båda ledigt för att fixa lite saker inför lilltjejens ankomst. Det är full aktivitet i magen nu och det börjar vara dags att få vissa saker på plats. Vi var hos försäkringskassan (vi satsade på ett besök på servicekontoret efter att Adam försökt ringa dem och hade 131 före i kön...) för att fixa inför föräldrapenningen och sen var vi på socialkontoret och förberedde allt för faderskapsintyget för att slippa tänka på det efter födseln. Vi åt lunch på Café Zorn och spenderade eftermiddagen på den första av fyra föräldraträffar. Haha. Stämningen var lite stel, minst sagt. ;-) Efter det hade vi tajmat in rutinbesöket hos barnmorskan med provtagning (blodtryck- och HB), lyssnande och mätning av magen. 

På väg till Café Zorn
(små istappar!)

På torsdag morgon var jag med på ett intervallpass
med skidlinjen. Första skejt och fartpasset på länge...
"Host, host, host!"

Fokuset på träningen denna veckan har varit att komma igång igen och få lite fart/styrka i benen. Nästa vecka är det SM i Skellefteå och där är det bra om benen är med om man säger så. I fredags sprang jag till jobbet. Längsta löppasset i vinter på 1 timme och 45 minuter. För dåligt ja... 

Hade finfint väder på löppasset! :)

Bonäs från skogskanten

Efter jobbet i går körde vi upp till Grönklitt. Det var riktigt kallt hemma hos oss på morgonen, drygt -20, men blev fort varmare på dagen. På eftermiddagen när vi var kom upp till Grönklitt var det bara några minusgrader och strålande väder. Fia körde ett lugnt myspass medan jag körde testrace,15 km skejt. Det kändes helt okej. Tekniken kändes bra men benen blev slitna lite snabbare än vanligt vilket gjorde att jag inte riktigt kunde få ut max.

Fia med inte så lilla magen längre


Som det ser ut nu borde vi kunna åka skidor till midsommar i Grönklitt. ;-)

Idag körde vi till Grönklitt igen. Det gäller verkligen att passa på när det bjuds på finväder. Fia åkte ett 1,5 h pass med vår kompis Lena och fikade sen i det sköna vädret. Jag hade bestämt mig för ett långpass diagonalåkning. Ett par varv på elitbanan + utsiktspåret och lite annat tar ordentligt. Svårt att hålla nere pulsen där. Fick ihop 45 km i alla fall. Nu blir det att samla energi och överskott till helgen! :)

Vårvinter när den är som bäst

onsdag 7 mars 2018

Vasaloppet 2018

Jaha, då var det över igen. Att det skulle gå sämre än förra året trodde jag inte var möjligt. Men så fel jag hade... Det blev inga stav- och bindningsbrott i år men ett fel val av skidor och för mycket jobb i förkylningsdrabbade områden gjorde precis lika mycket skada. Jag tar det från början:

Skidtesting

Min uppladdning veckan innan har bestått av 8 fulla jobbdagar till och med fredagen innan loppet. Lördagen innan var jag ledig dock. Under Vasaloppsveckan i Mora i en sportaffär är det ganska mycket att göra och det är många baciller som kommer och går i butiken. Man blir minst sagt nojig när folk hostar och pratar om influensan... Träningen har bestått av ett intervallpass, ett styrkepass och två skidtester med lite impulser. Under fredags eftermiddagen på jobbet började jag känna mig rejält sliten i huvudet.

På lördagen skulle jag bara vila, kolla skidor på tv och ha det gött! Dagen var bra och jag kände mig inte allt för nervös utan jag var mer förväntansfull. Jag kom i säng vid halv 10 och det tog väl en timme in jag somnade. 02:30 ringde klockan och 03:00 kom supporten och ringde på dörren. Min vän Ulf har hjälpt mig med tester under veckan och erbjöd sig att langa dricka och skjutsa mig till starten. Det är värt otroligt mycket för mig och jag uppskattar det jättemycket! Tack Ulf! (Fia var också med och langade men hon är ju tvungen att stötta mig, det förväntas, hahaha! ;-))

Vi var framme 04:45. Kön till led 1 var redan enorm som väntat, till led 2-4 är den så otroligt lång att jag inte ens kan beskriva det! 05:30 öppnade fållan och jag la in ett par skidor. Jag var ganska långt till vänster men jag hade bara två rader framför mig. Efter det testade jag mina två par vallade skidor. De gick väldigt lika men jag tyckte att ena paret hade lite skönare släpp. Mina stakskidor. Sen gick vi till bilen och värmde oss lite och åt lite. 07:10 lämnade jag bilen och gick bort mot startfållan. Jag pissade två gånger men för första gången så uteblev nummer 2. Kanske för att jag kände mig lugnare än jag brukar? Jag var visserligen på toa 5 gånger dagen innan så det fanns kanske inte mycket att tömma

(Ej från i år)

När jag stod på startlinjen så tänkte jag på storheten i stunden... Ca 14000 skidåkare står bakom mig och nu ska världens största skidlopp snart starta! Varje år blir jag lika förvånad över att det inte är någon nedräkning eller något startskott. (Kanske för att de längre bak inte ska börja åka förrän det börjar röra på sig?)

Jag kom iväg ganska bra på startrakan. Jag var snabbt inne i 0-ledet. Det jag misslyckades med var att byta spår och röra mig åt höger. Jag låg kvar ganska långt till vänster och när backen började så hamnade jag längst till vänster utanför de dragna spåren. Det gick ganska segt o ryckigt och det kändes som att jag tappade placeringar. Pulsmässigt låg jag ganska högt men musklerna kändes väldigt pigga. Jag passade på att avancera när det blev lite luckor. Uppe på myren försökte jag ta rygg på några Ulricehamnåkare som jag åkte jämt med på Skinnarloppet. Leden uppe på myrarna gick som vanligt ojämnt och man kör om varandra titt som tätt.

Jag bjuder på denna bilden från mitt första Öppet spår 2012
Bara så att ni inte har tråkigt när ni läser! :)

Känslan efter några kilometer var att jag fick slita mycket. Jag tänkte att det kanske var att jag var trött efter backen, mitt glid var ändå helt okej när jag stod i fartställning. Efter Smågan började jag skymta tätklungan som var enorm. Minst 300 åkare. Det tog ett par kilometer innan jag var i fatt. Jag såg Marcus Ottosson som lättade på blåsan, Sara Lindborg som fick ny stav och Morten Eide Pedersen som åkte o snackade. Det var precis likadant för två år sen men då kunde jag hänga på bättre. Nu fick jag kämpa för att hänga med i deras mystempo. Jag släppte klungan och som ni kan se på mellantiderna på bilen nedan blev jag omåkt ganska kraftigt mellan Mångsbodarna o Risberg.


Fia och Ulf stod på ett par ställen och gav mig dricka, jag försökte förklara att idag skulle det inte bli något bra lopp men de fortsatte att peppa mig. I de långa backarna upp mot Risberg kom jag ikapp Tim (som jag gick andra året på skidlinjen med). Han var ännu mer uppgiven än mig, han hade också dåliga skidor och hade heller inte dagen. Vi körde tillsammans en liten stund sen drog jag vidare.

Resten av loppet hände det inte så mycket. Jag fortsatte att bli omkörd, tog rygg på några klungor men tappade dem en efter en. Jag pressade aldrig mig men mysåkte heller inte. Från Oxberg och in kändes loppet som en evighet. Jag ville bara komma i mål och men det gick så långsamt... När jag körde igenom Eldriskontrollen hörde jag jag på ungefär 530:e plats. Det kändes konstigt att jag ändå inte låg sämre till. Min egna gissning hade varit  7-800 kanske. Att ha 30 placeringar till led-1 gjorde mig lite peppad ändå och skidorna hade börjat gå lite bättre. Snön mellan Eldris o Mora prepareras betydligt oftare så här var spåren lite hårdare. Jag lyckades få lite bättre fart och tänkte att det var bra träning att pressa ur det sista i alla fall. In på Hemus kom Tommie Lindblom från Stockholmsrullskidklubb och körde om mig och det var precis vad jag behövde för att kunna köra på hela vägen in mål. Jag tog rygg in på upploppet men blev nerspurtad.



Vad tar man med sig av detta då? Det är svårt för mig att hitta något positivt. Det bästa är kanske att försöka glömma loppet och ladda mot kommande lopp i vinter i stället för att gräva ner sig... Det tråkigaste med långloppssäsongen är att den är slut nu och att det bara var ett lopp som jag hade form och körde bra på. Jag får försöka ta med mig Skinnarloppet in i nästa säsong! Men säsongen är ju långt från över. Om jag räknat rätt så har jag 6 tävlingar kvar: SM stafett 10 km skjet, SM 15 km skejt, SM 50 km klassiskt, IFK Mora öppet klubbmästerskap och Grönklittsjakten. Lopp med lite kortare distanser. Det gillar vi! :)

I måndags och tisdags jobbade jag. 3 st var hemma och var sjuka och idag har jag också varit hemma av samma anledning... Kanske blivit lite mycket på sistone. Dax att varva ner nu innan Fia ska leverera! ;-)

Loppet i siffror:
Tid: 05:19:07
Placering: 491 (506 totalt)
Snitthastighet:17 km/h
Maxhastighet:45 km/h
Snittpuls: 153 slag/min (79 %)
Maxpuls: 189 (98%)