Hallands Rull-Ski 2011 - stavbrott, spöregn och åskväder

Idag var det dax för den efterlängtade Hallands Rull-Ski. Deltävling två i Sydsvenska Rullskidcupen med 47 km klassisk åkning på lätt kuperad bana i fina omgivningar. Det regnade när vi satt i bilen på vägen upp men lagom till uppvärmningen tittade solen fram och vi såg fram emot en rullskidtävling i vackert väder. Men tji fick vi, och det med besked. Efter uppskattningsvis en halvtimmes åkning började det regna. Först bara lite duggregn men sen öppnade sig himlen och ett skyfall i klass med Syndafloden utbröt. Vad har han där uppe emot rullskidåkning egentligen? ;-)

Jag kom iväg bra i starten och satsade friskt första halvmilen. Efter 6 km tittade jag på klockan och konstaterade att jag legat väldigt nära maxpuls lite för länge och började stumna. Jag bestämde mig för att slå av lite på takten och försöka återhämta mig innan det var för sent. Jag hade ju ingen motståndare i D21 men väl ett banrekord att jaga. Jag blev omkörd av Bengt-Åke från klubben och lät honom passera. Efter lite lugnare körning hittade jag en bra rygg att hänga och vi kom ifatt och fick med oss Bengt-Åke i vårt lilla gäng. Vi låg och körde tillsammans ett bra tag och det kändes väldigt bra! Jag kände mig stark i uppförsbackarna och återhämtade mig bra. Det kändes riktigt lovande för resten av loppet igen!

Då hände det som inte fick hända. Stavbrott nummer två på mindre än en månad. Bara en liten touch i sidan på skidan/pjäxan och så var den OneWay-staven förbrukad.

Börjar tröttna på det här nu.
Sjukt sköna stavar, men väldigt ömtåliga.

Extratrugorna i midjebältet hjälpte föga eftersom det fattades 15 cm av staven. Den här gången var jag mer uppgiven än förbannad och försökte staka vidare med den knappa 130 cm långa (korta) staven. Högerstaven var hel och jag försökte använda den och bara peta lite med den korta. Det gick. Inte fort, men framåt. Och jag diagonalade lite uppför som omväxling. Nu när jag tittat på passet i Garmin Training Center ser det ut att ha varit drygt 6 km jag körde innan jag fick en ny stav. Jag hojtade på en kille som stod längs vägen som visade sig köra följebil till sin far. Och som råkade ha ett par extrastavar i bilen. Vilken tur! De var 8 cm längre än mina vanliga stavar, och hade alldeles för stora remmar som jag gled ur hela tiden. Så jag fick hålla i stavarna utan att kunna släppa taget i stakningen. Störigt. Men det var klart bättre än 1,5 stav och gjorde det möjligt för mig att ta mig i mål. Det hade jag haft stora problem att göra annars. Så jag är väldigt tacksam!

Resten av loppet körde jag och tittade efter följebilen med stavar, där mina egna reservstavar fanns, men den dök aldrig upp. Så jag stakade på så gott det gick och tog mig i mål på en något bättre tid än förra året. (Förra året körde jag på 2.13 och i år på 2.10. ) Med tanke på omständigheterna får jag väl vara nöjd med det. Men det var trist att inte få en bättre bild av hur jag utvecklats sen i fjol.

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 46,85 km
Tid: 2.10.22
Maxfart: 40,8 km/h
Medelhastighet: 21,5 km/h
Medeltempo: 2:47 min/km
Maxpuls: 176
Snittpuls: 164

Det gick bra för resten av Björnstorps-gänget. Gustaf placerade sig bäst, på en 9:e plats i tufft motstånd efter att ha satsat allt på att hänga förstaklungan så länge det gick. Inte det mest taktiska upplägget på loppet placeringsmässigt men helt enligt plan och han är absolut en erfarenhet rikare. Han hängde med lite mer än en tredjedel av loppet innan han fick släppa. Sen tappade han 5 minuter på resterande 30 km solokörning. Inte illa!

Resultatlista

Tobias Westman, IK Stern, vann H21 på tiden 1.40.42. Sjukt snabbt och bara snörpliga 15 sekunder från banrekordet trots allt regnande. Markus Jönsson, Team Arkmek och Samuel Norlén, IK Stern blev tvåa respektive trea.

Simlångsdalens prisbord var lika generöst som förra året. Som 1:a (och sist) i D21 vann jag en fin korg med allt möjligt gott. Att dela ut ett spurtpris (efter halva sträckan) när det bara är en deltagare i en klass känns kanske lite överflödigt men jag spurtade på i alla fall och vann 200 kr. Och så slog jag ju mitt banrekord från förra året och blev hela 500 kr rikare.

Korgen jag vann

Räknar man körning, anmälningsavgift och stavbrott går jag nästan plus minus noll på den här tävlingen! =) Nästa år hoppas jag på fler anmälda damer och lite konkurrens om priserna! Var håller ni hus alla rullskidåkande tjejjer? Tävlingshjul är kul! =) (Det är förresten inte bara jag som undrar. Vet att Rickard Bergengren letar efter en sådan också! ;-) )

Gustaf och Rickard vann årskort
på konstsnöbanan i Hylte

Dagens kluring:
Vad var det egentligen för något Göran valde från prisbordet?
(Den där röda mojängen till höger i bild...)

Håkan fick ett fint hederspris som tack för sitt stora engagemang och för allt han gör för rullskidsporten. Han är verkligen en eldsjäl utan dess like så han är väl värd lite uppskattning för det han gör.

Vill passa på att tacka arrangörerna Simlångsdalens IF för en trevlig och väl genomförd tävling! Vi ser fram emot nästa års lopp!

Rullskidläger i Ulricehamn

Nu är jag tillbaka i Skåne igen efter en kanonhelg i Ulricehamn. Tidigt i fredags morse hämtade Håkan oss och klockan 10.00 hade vi checkat in på Bogesunds Hotell, bytt om och var redo att ge oss ut på pass nummer ett. Väderprognoserna hade sett oroväckande ut hela veckan men på fredag förmiddag när vi gav oss iväg var vädret helt ok.

Håkan, jag och Martin från Ulricehamns IF efter första skatepasset

Första passet var ett lugnt distanspass där vi spanade in lördagens tävlingbana. Gustaf hade lite ont i ryggen och vi valde att korta av på ett ställe och genskjuta resten. Det slutade dock med att vi missade dem för att vi körde en liten extrasväng medan vi väntade och lyckades komma tillbaka och istället ha kört 2 km längre än de andra. =)

På eftermiddagen körde vi först lite skateteknik under Markus Jönssons ledning och sen en kortare runda efter det. Jag fick några bra tips av Linus Larsson som gjorde att flera saker föll på plats.

På fredagkvällen pratade Markus Jönsson om träning i allmänhet och svarade på frågor om allt mellan himmel och jord. Inspirerande! Efter det gick vi ut och käkade på en kinarestaurang precis bredvid hotellet. "Matlådan" som det vi beställde hette (låter inte så inbjudande men det var tre olika små rätter och helt ok!) blev till och med Gustaf mätt på även om han var lite orolig innan han fick se portionen. =) Och så en friterad banan och lite glass på det. Efteråt tog vi mätta och belåtna en liten kvällspromenad längs sjön tillsammans med Håkan.

På lördagen var det dax för tävling. Backrace med prolog och jaktstart är inte min grejj men jag försökte peppa upp mig. Startade som nr. 3, med 30 s upp till Majken Johansson Henaes som jag såg som min enda konkurrent. Hanna Falk var ju en given vinnare, och med all respekt för Helen som bara kört rullskidor ett par veckor. Försökte hålla mig lugn och kontrollerad och inte köra på för hårt det första flacka partiet fast jag såg ryggen på Majken. Visste att det skulle bli tufft för mig uppför de brantare partierna i backen där jag inte kan staka utan måste åka med frånskjut. Jag kom ifatt och åkte om, men blev som väntat omåkt igen. Hade dock nästan 25 s snabbare tid i mål och kände mig lite lätt jagad inför jaktstarten. Åkte klassiskt även i jaktstarten men det gjorde Majken också och jag lyckades hålla henne bakom mig. Jag har stor respekt för hennes prestationer på snö så det var roligt.

På eftermiddagen åkte skateskidorna fram igen. Nån gång måste jag ju lära mig! Jag, Gustaf och Håkan höll oss på banvallen när resten av gänget svängde av och vi roade oss med lite teknikövningar och allmän balansträning. Vi körde på tills vi kom till en ort som hette Blidsberg. Vi hoppades på att hitta en glasskiosk där och blev glatt överraskade när vi istället hittade ett jättemysigt café nere längs ån. (Som jag nu i efterhand förstått är Ätran. Kaféet hette Basta Kvarn Café. Rekommenderas verkligen även om vi bara åt en glass där...)

Glasspaus

Håkan och Gustaf ser glada ut på bild för en gångs skull

Efter lite glass-slapp gav vi oss av tillbaka hemåt. Vi hade lite lätt medlut en stor del av sträckan och jag kunde slappna av och åka på ganska bra. Gustaf körde en hel del teknik även tillbaka men jag försökte mest köra på och få lite flow i körningen. Testade att försöka trycka till lite på innerskäret också á la "speedskating" enligt Gustafs spekulationer om hur man ska åka snabbt på skate:

Jag fick för första gången en liten känsla av hur jag tror att det fungerar och vilken effekt det ger. Coolt. Kände mig dock lite mör efter de tidigare passen och var väldigt nöjd när vi kom tillbaka till hotellet igen efter att ha avverkat drygt 34 km.

På kvällen åt vi en grillbuffé på hotellet innan vi fick höra Johan Nyman berätta om skidresultat.se. Det var fascinerande att se någon så hängiven av resultat och statistik och imponerande att han lagt så ner mycket tid och energi på att utveckla sajten! En lördagkväll med statistik på schemat kanske inte låter som nån höjdare men Johans presentation var underhållande och intressant!

Hela gänget på grillbuffén

Så här glad blir man när man får en öl till maten efter en hård dag!

Det kändes ärligt talat lite småsegt inför sista passet idag. 5 mil stod på programmet. Många körde på 2:or idag. Magnus Aasa och Markus Jönsson på riktigt tungrullat. Första biten längs banvallen kändes det bra och gick lätt. När det började gå uppför blev det tuffare. Och efter uppför kommer nedför. Men det blev minsann ingen vila för det. En av utförsbackarna var riktigt läskig och jag var väldigt nöjd med att komma ner helskinnad. Det var annars ovanligt många vurpor under det här passet.

Per har trillat och brutit staven men är lika glad för det

Skrapsår och brutna stavar är inget som stoppar det här gänget

När det gick uppför igen var jag riktigt trött. Gustaf gav mig en halv banan och körde iväg på jakt efter närmsta klunga. Jag hängde på ett tag men tappade honom och började jaga på för att komma ifatt. Han stannade av när han kom ifatt Markus Jönsson och jag körde på för kung och fosterland för att komma ifatt. När jag väl kom ifatt var jag lite lagom mör men sen gick det lugnt och fint med lätta utförspartier. Kändes lite snopet när en "Ulricehamn 4 km"-skylt dök upp. Det blev inga 5 mil utan slutade på knappt 4,3. Men det fick vara ok för den här gången...=)

Björnstorpsgänget minus fotografen Gustaf

Blev ett riktigt härligt pass som avslutning på ett toppen-helg!

Ett stort tack till arrangörerna Ulricehamns IF för ett väl genomfört läger.

Hoppas på fler rullskidläger framöver!