onsdag 20 september 2017

Grönklitt Trail

Haha! Rubriken säger ju allt! ;-)
www.trailrunningsweden.se

I lördags gick första upplagan av löpartävlingen Grönklitt Trail. Man kunde välja mellan att springa 6 km och 15 km, eller Bärra Trail om man var född 2005 eller senare. Vi valde såklart 15 km. Starten var vid längdcentrum, sen gick den ner mot Fryksås. Första biten här var lättsprungen, inte mycket rötter och stenar och mestadels utför. Efter Fryksås gick det uppför ganska mycket och det blir betydligt mer tekniskt; mycket sten, rötter och en del myr. (Banan följer en markerad led här som heter Björntjärnsturen.) Efter några kilometer på Björntjärnsturen kommer man in på Rädsjönrunt som man följer ut till vägspåret. Sen går man på en gammal led som var riktigt stukvänlig, den gick ner mot en grusväg som man sen följde mot elit 10:an. Elit 10:an är en riktigt tuff bana som är öppen på vintern när det är tillräckligt med natursnö. Denna följde man till toppen av björnparken där man vek ner mot längdcentrum igen. Egentligen skulle man sprungit upp i slalombacken men pga sprängningsarbete i backen fick vi springa asfaltsvägen upp mot målet på toppstugan.




Tävlingen startade inte förrän klockan 1 så vi hade gott om tid på lördag morgon att ta det lugnt och äta frukost. Vi var på plats en knapp timme innan start och hämtade nummerlapparna och värmde upp.

Adams lopp:
Sista jag sprang en "kort" distans var Fäbodlunken och då öppnade jag lite för hårt och fick betala för det senare i loppet. I och med att loppet bara blir tuffare och tuffare så var jag fast bestämd om att öppna mycket kontrollerat. Direkt när starten gick var det en klunga på 10-man som stack iväg. Jag lunkade på i mitt tempo och efter Fryksås var vi en trio som hade sällskap. I en utförslöpning droppade en av och vi kom ifatt en dam som drog oss hela vägen till Rädsjön.  

I ett myrparti märkte var jag lite starkare och jag fick en lucka till tjejen jag sprang med (den andra killen hade droppat av tidigare). Men innan elit 10:an kom hon ifatt igen och vi sprang tillsammans resten av loppet och peppade varandra. Backarna kändes ganska bra. jag sprang i princip alla och gick bara de allra brantaste bitarna.

Innan slalombacken började hade jag min tuffaste stund. Från längdcentrum och upp till camping var mina ben riktigt trötta. En lång utförslöpning följt av lite asfalt gjorde benen riktigt stumma. Den sista kilometern upp genom stugbyn var jobbig men rolig! Vi sprang om en löpare i början vilket gav extra krafter. Hon jag sprang med gjorde en attack i mitten av backen men jag lyckades stå emot. Jag såg en annan löpare framför mig i backen och tog sikte på honom. Jag tog lyckades ta en del på honom men hann inte riktigt ifatt.

Fia sista biten mot mål

En riktigt rolig och bra tävling! Ganska nöjd med tävlingen och jag hade en okej känsla i kroppen trots en tuff träningsperiod. För att prestera bättre på korta löpartävlingar kommer jag vara tvungen att springa mer fart. Men det får bli till våren, nu är det fokus på att hålla sig hel till Kullamannen i början av november!

Loppet i siffror:
Sträcka: 14.26 km
Tid: 01:14:37 (+11:40)
Placering: 11/31
Maxpuls: 180 (94%)
Snittpuls: 167 (87%)

Resultat här

I söndags var vi ute på en fin cykeltur i ett grymt höstvädret!

Moralånga

Alderängarna


Trotsar cykelklädkoden och har knästrumpor! ;-)

torsdag 14 september 2017

En bra träningsvecka

Nu var det ett tag sedan sista inlägget. Vi har haft fullt upp med träning, jobb och annat. Just nu jobbar jag (Adam) inte särskilt mycket vilket gjort att jag kunnat träna lite mer och fått ihop lite fler timmar. Till skillnad från när jag gick på skidlinjen då man kunde göra ett optimalt träningsplanering för året så är det nu annat som får styra periodiseringen. Jobbar man mycket så får man träna lite kortare och mer högintensivt och jobbar man mindre så får man passa på att träna lite längre.

Nu i september så jobbar jag bara halvtid så jag tänkte jag passa på att få in lite fler timmar. Förra veckan var en riktigt bra vecka. 22 timmar fick jag ihop. Här kommer en liten summering:

Veckan började med ett distanspass rullskidor tillsammans med Ulf (en riktigt skidentusiast från Malung som langat dricka till mig ett par gånger i vintras och som brukar komma in till jobbet och snacka lite). Jag rullade in till Mora Folkhögskola där vi träffades. Därifrån körde vi ut mot Sollerön, Gesunda, förbi Stenis och tillbaka till Mora. Efter det förlängde jag en sväng i Mora innan jobbet började. Efter jobbet körde jag 1.5  stakning för att komma upp i 5 h och 7 mil för dagen. Jag var riktigt trött och sliten på kvällen, somnade ett par gånger i soffan innan jag förflyttade mig till sängen. Zzz...


På tisdagen blev det vila på förmiddagen, cykel till och från jobb och sen ett ordentligt styrkepass hemma. Jag värmde upp med lite olympisk rörlighet, draken och höga knälyft. Sen körde jag 15 min hållningsgymnastik (20 sek jobb, 10 sek vila). Sen avslutade jag med lite ben och bålövningar. Det kändes bra och var roligt för en gångs skull! :) (Musik hjälper så in i bomben tycker jag.)

Onsdagen startade med en morgonjogg i Bonässkogen på drygt 60 min. Efter jobbet tog vi bilen till Grönklitt. Jag släppte Fia i botten av backen. Hon åkte hela vägen upp medans jag höll mig ovanför Fryksås och körde lite kortare intervaller där. Jag körde 5 st i backen bredvid slalombacken på ca 2 min. Sen körde jag upp ett steg och körde 5 st igenom stugområdet på 2.5 min.

Här bor vi under regnbågen :)

På torsdagen blev det en 5 timmars dag på cykeln. Jag startade klockan kl 8 och cyklade först upp till Grönsberg sen vidare upp till Norra Garberg. Hur man ska klä sig under cykelpassen nu på hösten är lite knepigt. När det går uppför blir man svettig och varm och så fort det går utför blir man kall. Jag hade med mig en extra underställtröja som jag bytte till innan jag körde ner. Turen blev 6 mil och tog 3.5 timmar. Efter jobbet cyklade jag hem via Moralånga och fick ihop 3 mil och 1.5 h. Jag blev förvånad över hur bra benen kändes trots förmiddagspasset. Riktigt roligt att cykla när man har lite krut i benen!

Utsikt från Norra Garberg

Bonässkogen

Nästa dag hade jag bestämt träff med Ulf igen. Han hade inte kört Grönklittbacken på rullskidor någon gång och var sugen på det. 07:40 knackade han på dörren och vi begav oss. Jag släppte honom vid Våmhus, tog bilen upp och åkte ner på mina Elpex fyror. Jag hann köra ner ungefär 10 km innan vi möttes. Ulf använde benen och jag stakade. Formen kändes bra och det blev jämt med mina fyror och Ulfs Swix tvåor (som går ganska trögt). Jag höll tröskel upp till Längdcentrum och därefter körde jag max resten upp. Jag har kört det upplägget på de flesta Grönklittpassen och tror det är bra för att inte bara vänja sig vid tröskelfarten. Efter passet åkte vi hem till mig och fikade lite på mitt hembakta bröd och några dadelbollar. :) Efter jobbet joggade jag och Fia en sväng tillsammans och jag körde lite hållning.

Två kämpar!

Lördag var vilodag... :) En lugn morgon med morgonsoffan på tv innan jobbet. På eftermiddagen kollade jag på Mtb-VM. Nino Schurter gjorde en "perfect season", han vann alla världscupstävlingar + VM guld. Helt otroligt!

På söndagen hade jag planera ett långpass löpning. Vi började med att köra bort mot Grönklitt. I botten på backen släppte Fia av mig och jag sprang upp via den markerade leden. Fia körde lite stavgång i slalombacken så länge. När jag kom upp testade vi Grönklitt-trail-banan som vi ska springa på lördag! Den var väldigt teknisk, mycket rötter och stenar och andra ojämnheter. Precis det som en bra trailbana ska ha! :) Tiderna på loppet kommer nog inte bli särskilt snabba. Avslutningen är dessutom riktigt tuff. En sväng på elitbanan innan man ska uppför slalombacken lär kännas i benen.

Grönklitt Trail-banan

Spång

När vi sprungit klart banan bar jag mig av nerför Grönklitt igen.Vägvalet ner var lite oklart. Jag började med att ta mig ner samma väg som jag kom upp. Dock ville jag ju inte hela vägen ner till starten det skulle bli för långt. Jag ville på något sätt komma ner till grusvägen som vi brukar gena med till Våmhus. Men det var ju ingen stig eller väg som gick till den. Fram med kompassen och spring rakt väster ut! Efter lite regn och lufsande genom blåbärsskogarna kom jag till slut ut till asfaltvägen, dock lite för långt ner. Lat som man e så orkade jag inte springa upp längs med asfaltvägen för att komma in på grusvägen. Jag fortsatte istället genom den täta skogen rakt västerut för att komma på grusvägen. Det var då jag sprang på dessa små älskade krypen...

I HATE THEM!!!

Terrängen blev tätare och blötare och allt fler älgflugor började flyga på mig. Jag får verkligen panik på dem! För att nå ut till grusvägen så snabbt som möjligt tog jag upp telefonen och följde den slaviskt till jag var ute. Resterande 12 km hem var ganska dryga men det gick! :) Blev en bra löpardag i alla fall och jag kom upp i ca 44 km.

I måndags vilade jag helt, tog sovmorgon och kollade Game of Thrones! :) Så skönt. Även tisdagen blev vila på förmiddagen. Efter jobbet hämtade Fia mig och vi drog till ett gym som har fri träning denna veckan. Vi körde lite gamla goda övningar som vi körde back in the days när vi var starka på gymmet. Herregud vad svag jag var! Från att klara 4 chins med 20 kg tyngd till att klara 5 st utan vikt... Frågan är hur relevanta vissa styrkeövningar är för stakningen. Min fortsatta plan med styrketräningen kommer vara att köra mycket bål- och stabiliseringsövningar. Den grenspecifika träningen kommer få vara på rullskidor (och snart skidor :)).

lördag 26 augusti 2017

60 km löpning på Österlen

I torsdags provsprang vi Österlen Spring Trails nya ultrabana tillsammans med Oskar. I våras sprang vi "Lill-ultran" som var 47 km. Den nya banan blir 60 km med start i Simrishamn och mål på Christinehof Ekopark.

Vi har inte sprungit så långt på träning någon gång innan och bara längre på tävling en gång då vi gjorde vår ultrapremiär på Kullamannen förra hösten. Vi ställde vår bil på Christinehof och körde sen med Oskars bil till starten via Kivik där vi hämtade upp Gael som är initiativtagare till Österlen Spring Trail. Gael sprang med oss första biten till Kivik för att filma delar av banan. Det blev ett antal foto- och filmstopp och det passade oss bra. Det skulle bli en lång dag och vi hade ingen brådska. Det var fantastiskt fint att springa längs stranden med sikte på Stenshuvud! Det var varmare än vi trott innan och strålande väder.



På väg till Stenshuvud


Sista biten in mot Kivik kunde vi inte springa på tävlingsbanan och trasslade in oss i ett björnbärssnår innan vi hittade ut och passerade Kivik art center. Nere i hamnen i Kivik tog vi lunchpaus. Fish and chips och en alkoholfri "Sillapilsner" på Buhres satt fint. Vi sparade glassen till lite längre fram längs banan. Efter totalt en timmes lunchbreak tackade vi Gael för trevligt sällskap och sprang vidare mot Haväng.

Björnbärssafari

Lunchpaus på Buhres i Kivik

På STF i Haväng köpte vi vars en glass som vi gick vidare och åt. Fram till glass-stoppet hade det flutit på ganska bra utan några större bekymmer. Jag (Fia) har inte sprungit några längre träningspass, runt en mil som längst, sen knästrulet började i slutet av juni. Det kändes lite galet att ge sig på en så lång distans men jag ville ge det en chans och se hur saker och ting utvecklade sig. Jag sprang ju Salomon 27k utan några större problem och det gjorde inget värre. Buss/taxi-pengar fanns med som backup. ;-)

Knäet höll sig i schack men däremot började min ljumske spöka istället. Adam hade lite känningar i knäna men det verkade under kontroll. Jag stannade ett par gången och försökte stretcha bort ljumskstrulet men höll på att tappa sugen och hoppet om att kunna springa hela sträckan. Efter ca. 4 mils löpning fanns en liten extraslinga och jag stannade för en längre yoga-/stretchpaus medan Oskar och Adam sprang varvet. Ungefär en kvart senare sprang vi vidare tillsammans igen. Pausen gjorde susen för både ljumske och humör!

Vi sprang på i lite högre tempo ett tag. Det var lite oklart exakt hur långt det skulle bli totalt och på slutet var jag riktigt trött. Adam och Oskar sprang på i sitt tempo och jag hade ingen motivation eller ork att försöka följa dem. Det kändes som att jag hade kunnat lägga mig ner och somna var som helst! Jag moffade i mig av lösgodis och snickers och försökte peppa upp mig. Inför sista kilometern väntade Adam och Oskar in och vi sprang vi tillsammans in i ekoparken med en sista spurt uppför trappan.

Det gick! Vi fick en heldag ute med nästan 60 km löpning i trevligt sällskap, fina omgivningar och strålande väder. Sjukt glad och nöjd för det!

(Men jag måste erkänna att det känns smått surrealistiskt att vi är anmälda till ett lopp som är 10 mil längre i början av november...;-))

Stort tack till Oskar som drog med oss på det här lilla äventyret! Och tack till Gael/Österlen Trail för att han styr upp grymma arrangemang som Österlen Spring Trail!


Foto: Oskar Henriksson

torsdag 17 augusti 2017

Cykelvasan 2017 - av Adam

I lördags var det dax för en av sommarens största och roligaste event; Cykelvasan 90. Förra året körde jag Cykelvasan Öppetspår och då helt utan tids- och prestationskrav. Det blev ett ganska försiktigt lopp då och jag kom in på tiden 3:40. I år hade jag som tidmål att kapa den tiden med minst 10 - 20 min. Jag tyckte det kändes som ett rimligt mål med tanke på att jag hade en bättre startgrupp i år, bättre cykeltränad och lite säkrare på hur jag skulle lägga upp loppet.

Jag körde Långalugnet i våras och seedade upp mig till led 8 i motionsklassen därifrån. Som jag förstod det så kan man inte seeda sig längre fram än till led 8 genom andra lopp. Dock var det fullt i led 8 när jag skulle seeda upp mig vid nummerlappsuthämtningen så jag blev placerad i led 7. Detta innebar att jag startade 08:40, 25 min efter tävlingsklassen. Nästa års cykelmål får bli att starta i tävling!

Starten för de riktigt duktiga åkarna

Cyklar så långt ögat kan se...

Kvällen innan (i fredags) gjorde jag de sista justeringarna på cykeln; sadelhöjd, kedjesmörj och lufttryck i däck. När jag skulle provköra cykeln gjorde jag en ganska snabb nedväxling och då hoppade kedjan av... NEJ! Inget man vill ska hända precis. Jag märkte att växlarna nu inte gick som de skulle heller. Den lägsta växeln gick inte alls och de andra hoppade och lät ovanligt mycket. Det blev en timmes skruvande på vajern innan jag fick nöja mig med att de inte gick perfekt och att jag inte skulle kunna använda lägsta växeln... :(

På lördag morgon gick vi upp 05:30. Rena rama sovmorgonen jämfört med Vasaloppet! 45 min senare satte vi oss i bilen och körde mot Berga By. Vi var på plats ca en timme innan start. Jag la cykeln i startfållan, gick på toa, sen såg vi när tävlingsklassen startade. Sen var det dax för start.

Jag stod hyfsat långt fram och halvvägs upp i första backen hade det bildats en tätklunga som jag var med i. Jag tog det inte riktigt lika safe i backen i år och på toppen kände jag av en del syra i benen. Ut på grusvägen gick det fort. Man hinner inte tänka på hur benen känns utan allt fokus är bara på cyklisten framför och på att inte vingla till och komma ut i lösgruset. Jag hade hela tiden min växel i baktanken och jag växlade upp och ner väldigt försiktigt, rädd att den skulle börja krångla eller att kedjan skulle hoppas av. Men det flöt på ganska bra, jag höll mig i mitten av tätklungan i vår startgrupp. Första kraschen jag såg var på grusvägen precis efter Smågan. Ingen aning vad som hände men flera cyklister i klungan trillade en bit framför mig. Jag hann bromsa och kom ur oskadd. Tempot efter kraschen för min egen del blev en aning lugnare och lite mer spänt.

Foto: Happyride.se


 Efter drygt 2 mil (tror jag) börjar första partiet med stig. Jag var fortsatt med i klungan här men då hände det... Kedjan hoppade av! Paniken som uppstår (i loppet som egentligen inte är så viktigt för mig) var inte att leka med. Jag lyckades komma åt sidan bra och jag fick på kedjan snabbt igen och kom iväg ganska snabbt. Nu var det inte särskilt roligt att cykla, spänt och nervöst över att kedjan skulle hoppa av igen. Jag fick ta det lite extra lugnt på stigpartierna helt enkelt.

Jag trampade på, Risbergsbackarna kom och jag tror jag plockade de placeringarna igen som jag tappade när kedjan hoppade av. Nu kom nästa problem; växlarna började hoppa och gå ojämnt. Jag fick ta och skruva lite på vajern vilket gjorde det bättre på de tyngre växlarna. I Evertsbergkontrollen stod Fia och gav mig en ny flaska med sportdryck. Jag fick info om att min beräknade tid i mål var 3h 22 min, det kändes bra. Med lite flyt o utan svackor så skulle det nog gå under 20 min.

Foto: Happyride.se

Nästa stigning var Lundbäcksbackarna. Jag tycker alltid att de känns snabbt och lätt avklarade (det kommer jag säkert äta upp i vinter...). Det började bli svårare att hitta bra ryggar och klungor att åka med nu. Folk började bli trötta antar jag. Jag fick svårt att hålla uppe farten mellan Hökberg och Eldris. Snittfarten måste ha varit under 30 km/h. Och det var 30 km/h som krävdes i snitt om jag skulle klara 3:20:00. Efter Eldris kom räddningen. Två cyklister swishade förbi i en riktigt hög fart. Jag tänkte att det får bära eller brista. Vi snittade nog runt 33 km/h nu och enligt mina beräkningar så skulle det räcka men det var tufft för mig att följa, jag fick verkligen bita i.

När vi kom in i Hemus hände det igen... Kedjejäävlen hoppade av igen och jag kände att mitt tidsmål gick åt skogen. Jag fick på kedjan ganska snabbt igen i alla fall och jag fortsatte att cykla så snabbt jag kunde. När jag körde över Aukland-bron var synen suddig och lungorna var öppna på fullt blås. Klockan stannade på 3:20:33. När jag mötte Fia sa hon att jag precis klarat 3:20. Det hade tydligen gått nästan en hel minut innan jag passerade startlinjen så min klocka låg en bit före. Tur att jag inte gav upp sista biten! :)


Mål!!

 Jag är nöjd med loppet och min tid. Jag förvaltade mina krafter bra tycker jag. Med en fungerande cykel hade kanske 3:15:00 till och med varit möjligt! Får väl satsa på 10 min snabbare nästa år och att starta i tävlingsklassen då! :) Mtb-lopp är så jäkla kul; det händer mycket, är varierande och det går fort! ;-) Kanske kan hitta något mer lopp i år? Tips?

Loppet i siffror:
Tid: 03:19:54 (+19:43)
Sträcka: 94.4 km
Placering: 545 (motionsklass)
Snitthastighet: 28.2 km/h
Maxhastighet: 53 km/h
Snittpuls: 153 slag/min (80%)
Maxpuls: 173 (90%)


Fy fan... Det här gör vi om!

tisdag 15 augusti 2017

Cykelvasan Öppet spår 2017

I fredags körde jag min första mtb-tävling. Jag hade velat lite fram och tillbaka om jag skulle köra "riktiga" Cykelvasan eller Öppet spår och det slutade med att vi kom fram till att det nog skulle bli roligare och smidigare om jag satsade på Öppet spår. Eftersom jag inte kört några cykeltävlingar alls skulle jag fått starta väldigt långt bak på Cykelvasan och dessutom hade vi fått lite problem logistiskt om vi båda skulle köra på lördagen.

Så i fredags morse körde Adam mig till starten innan han började jobba. Jag hade hittat en startplats i andrahand och blev framflyttad till led 4 efter att ha försökt uppskatta min åktid. Inte så lätt när man aldrig cyklat 9 mil på mtb och kört ytterst lite fart men min uppskattning visade sig i efterhand stämma bra.

Härlig morgon vid starten!

Jag var på plats i god tid vid starten och satt i solen ett tag, åt en andra frukost och försökte ta det lugnt och samla energi inför dagen. Vädret var strålande; varmt men lite blåsigt. Jag har bara ett flaskställ på cykeln och är en sopa på att fumla med dricka när jag cyklar så jag satsade på att köra med min vätskeryggsäck för att få i mig vätska smidigt. Eftersom det skulle vara så varmt kändes det viktigt att få i sig mycket dricka. I väskan hade jag också reservslang och multiverktyg som jag inte har en aning om hur jag skulle använda om det hade hänt nått men det kändes ändå bra att ha det där...;-) Jag var lite orolig att jag hade jinxat inför loppet genom att prata om att jag aldrig haft punktering...

11.30 gick starten för första startledet och 11.45 lämnade mitt startled Sälen. Jag stod bredvid en tjej i startfållan som inte heller hade kört innan och vi småpratade lite innan vi stack iväg och önskade varandra lycka till.

I första backen var det en bil som höll åkarna samlade bakom och det gick riktigt lugnt tillskillnad från starten på de flesta andra tävlingar. När bilen vek av var det bara att köra vidare i backen. Den första biten var asfalt och bred väg. KANSKE att jag borde ha kört lite lugnare i början. Jag blev mest glad när jag tittade på klockan och hade högre puls än jag lyckats få upp på cykel på träning! ;-)

Jag insåg att jag måste försöka ta det lugnt och känna av känslan i benen men var samtidigt frestad att försöka hitta bra ryggar och inte fega för mycket. Jag kör vidare på mitt "varannan"-koncept alltså; varannan tävling kör jag lite för hårt i början och varannan lite för lugnt. ;-)

Det jag var mest orolig för inför loppet var att det skulle vara trångt och bökigt och lätt att vurpa och att något skulle strula med cykeln. Adam hade peppat mig inför med att han tyckte det varit så kul förra året och jag var riktigt sugen på att äntligen få testa att köra en tävling på cykel. Och det var riktigt kul för det mesta! Det flöt på ganska bra även om jag kände mig väldigt ovan att ta kurvorna på grusvägarna i hög fart. Jag chansade inte utan tog det säkra före det osäkra loppet igenom men kände mig säkrare på slutet än i början så det blev ett bra träningspass! :)

Jag såg tjejen som jag pratat med i starten till och från under loppet. Hon körde om mig och jag körde om henne osv. Så var det för övrigt med ett gäng gubbar också. Jag försökte köra mitt eget race så gott det gick och köra på och hänga på ryggar när jag var pigg. Jag var hög på endorfiner i omgångar när jag kände mig pigg och stark. Blev nog lite väl ryckig körning för att vara optimalt men det var i alla fall riktigt kul under topparna! ;-)

Ganska tidigt kände jag av insidorna av låren och lite längre in i loppet började jag få krampkänningar i vänster lår till och från. Jag försökte dricka och få i mig mina liquids för att hålla krampen i schack. Det funkade väldigt bra med vätskeryggsäcken och jag fick i mig mer vätska än jag brukar lyckas med. I efterhand kanske lite väl mycket?

Risbergsbackarna var sjukt sega och det kändes som de aldrig skulle ta slut men jag försökte att inte tänka på det utan jobba vidare framåt. Det var skönt att komma fram till Evertsbergskontrollen och jag tänkte på att det är många som brukar bryta där på Vasaloppet för att det varit ett tungt parti innan. Men precis som längs hela Vasaloppet kommer det alltid lättare partier efter de tunga...

Haha, fick nog ett endorfin-påslag igen där på vägen till Oxberg....Såg i efterhand att det var där jag hade min bästa placering, 30, under loppet.

Sträckan från Oxberg har jag betydligt mer koll på än den första halvan av loppet. Det var skönt att veta vad som återstod. Men jag har bara cyklat den några gånger, och aldrig i tävlingsfart, så jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta in i mål. Min förhoppning om en totaltid en bit under fyra timmar såg inte så lovande ut men frågan var hur långt över tiden skulle hinna rinna iväg?

video
Jag valde "Volvo-spåret" ;-)

Jag försökte att inte tappa sugen utan jobba på. Så fort jag släppte ner och slappnade av i vänsterbenet krampade det så jag fick försöka att bara trampa på med lagom belastning för att hålla det under kontroll och hoppas att jag skulle kunna hålla det i schack in i mål.

På väg mot Eldris

Det var väldigt skönt att passera Eldris-kontrollen men jag sneglade på klockan och funderade på hur lång tid det skulle kunna ta därfrån in i mål. Det var inte långt till fyra timmar nu men jag ville inte ge upp utan kamp. Meeen vad seg jag var! Tjejen från starten kom ifatt mig i Hemus och jag försökte peppa henne med att hon kunde klara fyra timmar om hon pressade på. Själv hade jag inget att pressa på med och kunde inte ta rygg. Men jag är nöjd med att jag inte blev sänkt av det och gav upp helt utan gjorde mitt bästa fram till mållinjen!


Längs målrakan stod Adam och hejade när jag trampade mot målet. Sen gick jag igenom och pratade med honom genom staketet i målområdet.



Jag mådde riktigt risigt. En funktionär kom och undrade om jag mådde bra men jag fick bara ur mig något, enl. Adam halvspydigt, om att man väl inte ska må bra efter ett lopp. Adam tog min cykel och gick till sitt jobb på Johns Sport och jag gick för att duscha. Pratade lite med Mattias Svahn och tjejen från starten i målområdet på vägen ut. Drack lite men mådde för illa för att försöka äta nått och hann bara komma ut ur målområdet innan jag började må akut super-illa. Jag hann precis fram till ett staket och kaskadspydde upp typ all sportdryck jag fått i mig under loppet samtidigt som jag försökte ta mig bort från offentligheten. En kille kom fram och undrade om jag var ok när jag tagit mig in bakom häcken vid staketet.

Jag har aldrig spytt i samband med träning/tävling innan så det var en ny "upplevelse" och sen mådde jag bättre igen.

Mitt i all trötthet och illamående hade jag inte tänkt på att det var tänkt att man skulle cykla till idrottsplatsen för att hämta sin packning och duscha. Och jag kunde inte ringa Adam eftersom telefonen låg i dropbagen så det blev en lång, bitter promenad i cykelskor. Duschen var sjukt skön i alla fall men jag hade lite problem att nå ner till mina fötter för att sätta på strumporna efteråt...;-)

Haha. Längtar redan till nästa år! Kanske att jag kommer loss och kör nått seedningslopp innan också och kör riktiga Cykelvasan då.

Loppet i siffror: 
Sträcka: 94 km
Tid: 4:00:58
Placering: 38/1060 damer och 517/3251 totalt
Snittpuls: 84% av max
Maxpuls: 90% av max

tisdag 8 augusti 2017

The only way is up!

I söndags körde vi veckans sista tävling. Den här veckan har vi slagit rekord i antal tävlingar på kort tid. De tre sista tävlingarna har till på köpet alla varit backrace, inget vi brukar syssla så ofta med i vanliga fall.

I fredags "sprang" vi Gesunda Mountain Challenge, en tävling på 2,7 km med start vid ishockeyplanen på Gesunda och mål på toppen av Gesundaberget. Första biten går uppför men är lättsprungen i jämförelse för partiet när man kommer in i slalombacken. ;-)

Vädret var lika grisigt som banan. ;-) Det regnade och var inte mycket till utsikt från berget.
Adam kämpade på bra och slutade 12:a. Jag hade inte så mycket krut i kroppen men var ganska nöjd med mitt lopp trots allt. 33:e plats totalt och 7:e dam. En kul tävlingsform och ett riktigt bra pass!

Resultat här

Igår var det dags för tävlingen med det långa namnet: "Grönklitt Double Poling Hill Climb". Den går i vår favoritbacke här uppe; den 13 km långa vägen upp till Toppstugan i Grönklitt, och man tar ca. 385 höjdmeter.

Starten
Bild från Orsa Grönklitt 

Starten gick 18.30 så vi hade hela dagen på oss att gruva oss...;-) Vi har kört ett antal träningspass i backen och jag har stor respekt för den. För mig är det en utmaning bara att staka mig upp och att sen göra det så snabbt som möjligt också....;-)

Adam har slitit sig upp på både treor och fyror medan jag har kört på tvåor. Vi har haft ett upplägg som passar mig väldigt bra; Adam kör bilen upp till toppen och rullar ner på tröga hjul medan jag blir avsläppt i grannbyn Våmhus och får en lång uppvärmning innan vi möts vid botten av backen eller någonstans på vägen upp. Den långa uppvärmningen har känts bra och jag försökte hinna värma upp lite längre även igår än jag brukar få till på tävling. Min andra taktik som jag kört på våra egna tröskelintervaller i backen har varit att inte gå ut för hårt i början som jag annars är specialist på utan försöka köra kontrollerat fram till 4-5 km och sen bita i och inte tappa för mycket i de brantare efterföljande partierna.

Upplägget funkade bra men jag var lite besviken att jag aldrig fick till en kräkjobbig känsla under loppet utan tog mig upp ganska säkert och bekvämt. Men i efterhand hade jag ändå 88% av max i snitt och 93% som högst och putsade fjolårets tid rejält. Klockan stannade på 53.09. På slutet fick jag verkligen bita i för att ta mig upp sista branta delen.




Adam skriver om sitt lopp här: 
Jag börjar kunna backen ganska bra nu. Det har ju blivit en del vändor senaste åren och det kändes som en väldigt stor fördel. I lopp när man har nytta av draghjälp är den svåra frågan hur hårt man ska gå på i början för att få bra ryggar. I princip alla lopp jag åkt på skidor och rullskidor har det varit maxfart från början. Så jag var beredd på det nu också. Men så blev det inte. Det gick ganska lugnt vilket gjorde att jag råkade rulla fram i tät... :) Klungan var ganska stor så det kändes säkrare att ha en bra position och slippa riskera stavbrott och strul i början. Dock blev jag ju omkörd ganska snabbt när det började gå uppför.

Tempot var fortsatt lågt (läs jag orkade hänga med) men tillräckligt fort för att bli flåsig. ;-) Innan spurtpriset vid 5 km drogs tempot upp något och klungan sprack upp. Det är här som backen börjar på riktigt också. Nästa gång man får vila är vid utförskörningen innan Fryksås efter ytterligare 5 km så det var bara att borra ner sig och mata på. Den större delen av detta partiet fick jag dra själv. Jag hade en klunga 20 m framför mig men jag lyckades inte riktigt gå ikapp.

Vid utförskörningen såg jag att den spruckit upp lite. Jag visste att jag hade bra rull så jag tog riktigt med bra fart innan jag gick ner i fartställning. När det började gå uppför igen var det 2 km kvar och denna sträckan brukar jag köra lite hårdare på även under tröskelpassen och jag visste att det skulle göra ont. Jag kom ikapp en åkare som fått släppa klungan framför mig. Den sista knycken innan toppstugan är sjuuukt brant! Lite som att spurta på Årefjällsloppets upplopp. Jag lyckades i alla fall ta en placering till innan jag la mig ner utmattad på asfalten!

Summerar tävlingen ganska bra!
Foto: Marlene Sjöberg RaceONE

Resultat här

Loppet i siffror:
Tid: 43:30 (+4:14)
Sträcka: 13 km
Placering: 18/42
Maxpuls: 179 (94%)
Snittpuls: 170 slag/min (89%)


Efter loppet var det gemensam mat på Ugglan och Björnen som ingick i tävlingsavgiften. Mycket trevligt initiativ!

Nu har vi båda nya bästatider att jaga vidare efter i vår fortsatta träning i backen! :)

söndag 6 augusti 2017

Peak Performance Vertical K - 1000 hm uppför Åreskutan

I tisdags var det dags för vårt andra och sista lopp under fjällmaratonveckan; "Peak Performance Vertical K", ett vertikalrace rakt uppför Åreskutan. 1000 höjdmeter på 5 km. Vi har aldrig sprungit något liknande och såg fram emot det med skräckblandad förtjusning. Ingen av oss är någon bergsget (än) så vi tog det som ett bra träningspass och en rejäl utmaning!

Banan
(Hämtad från http://ppverticalk.se/sv/trail)

Starten gick på Åre torg 18.00 på tisdagskvällen. Vi mötte upp Johannes från klubben på torget och hämtade ut nummerlapparna klockan tre och sen hängde vi i lägenheten som Johannes fått låna fram tills start. Även på det här loppet fanns det en lista med obligatorisk utrustning som skulle tas med upp på fjället.

- Vindjacka
- Extra långärmad underställströja
- Handskar
- Mössa

Adam satsade på att springa i sina rödsvarta Salomon S lab Ultra SG och Fia tog sina svarta Speed efter lite funderande. Vi tog med oss en flaska med dricka i ryggsäcken också eftersom det var så soligt och varmt.

Damerna startade 18.00 och herrarna en kvart senare. Totalt var det 146 deltagare.

Fias lopp:
Inför start var jag väldigt osäker på vad jag hade gett mig in på. Hur lägger man upp ett sånt här lopp? Det enda liknande jag gjort är att gå skidgång uppför Gesunda och Gopshus eller när vi sprang Ultraks i Schweiz förra året och började med en lång klättring. Mina ben gillar inte sånt! Jag får syra i vaderna långt innan resten av kroppen tycker att det är något problem och måste hålla igen och inte pressa på om jag inte ska stumna. Då har det ändå blivit väldigt mycket bättre än hur det var när jag flyttade till Mora men jag var inställd på att bevaka sistaplatsen. ;-) Min taktik var att ta det lugnt och kontrollerat och inte ryckas med i starten utan gå på benkänslan upp till 0,5 k-skylten och sen se hur det utvecklade sig. Johannes guidade oss den första delen av banan som uppvärmning. Jag kände av knäet och kände mig väldigt flåsig. Körde min stretch som får knäet att kännas bättre innan vi joggade ner sista biten tillbaka till starten. Sen utförde jag en "förargelseväckande beteende"-aktivitet innan Adam masserade ut mina vader sista minuterna innan det var dags att ställa upp på startlinjen.

Första delen körde det ihop sig direkt när de smala partierna med klättringar kom men det passade mig bra och jag försökte bara ta det lugnt, sänka pulsen, slappna av och samla energi och inte stressa på. Jag hade A3-puls 25 sekunder efter start typ men flåset kändes mycket bättre än på uppvärmningen och knäet kände jag inte av alls. Jag hade en bekant rygg från Salomon 27k framför, en tjej som skulle springa alla lopp under veckan, som verkade hålla ett lagom tempo så jag stannade kvar bakom henne.

Brantaste partiet på banan

Varje "100 hm" skylt kändes som en seger och när jag kom upp till 0,5 k-skylten kändes det riktigt bra. Det hade tagit typ 30 minuter och gått lättare än jag befarat. Jag tog mig om några tjejer framför och fick lite extra energi att jobba vidare ett tag. Snart började jag höra att de första herrarna var på gång bakom. Inspirerande och imponerande! Jag blev glad och sjukt imponerad när Johannes kom ikapp mig som tredje herre! Sjukt bra jobbat och jag försökte heja fram honom bäst jag kunde. (Oskar vet vad det innebär...;-))



När jag kom upp till kabinbanan kändes benen inte alls så pigga men jag fick lite pepp från tjejen jag hängt efter tidigare när hon kom ifatt igen och försökte rycka upp mig och kämpa vidare. Jag hade haft förhoppningar om att kunna plocka mer den här biten men kunde inte göra så mycket mer än att ta mig framåt steg för steg. Under en stor del av loppet hade jag roat mig med att räkna 1-60. Det funkade som distraktion och avslappning och gjorde det lättare att hålla uppe takten. Sista korta klättringen gjorde jag ett litet ryck för att gå om en tjej jag kommit ifatt och fortsatte sen upp mot målet i min egen takt. Sjukt skönt att passera mållinjen! Det var en magisk stämning där uppe på toppen med milsvid utsikt, ljudet av kobjällror från publiken och alla glada och nöjda tävlingsdeltagare. Redan där och då var jag sugen på mer och kände att det här är något jag vill göra igen!




Loppet i siffror: 
Tid: 1:09:19
Sträcka: 5 km
Höjdmeter: 1000
Placering: 20/35 damer 102/146 totalt
Snittpuls: 88%
Maxpuls: 92%

Adams lopp:
( I loppet pratar jag både meter och höjdmeter, förkortas m och hm ;-))
Min plan för loppet var att hålla tröskelfart första halvan och därefter se hur benen kändes och eventuellt kanske kanske öka lite. Jag hade satt ett tidsmål att försöka komma under 60 min. Ju närmare start jag kom desto mer orealistiskt kändes tidsmålet. Och att ha ett tidsmål på denna typ av race när man aldrig sprungit det förr kan vara rent av dumt att ha.

I och med att banan smalnar av snabbt i början ställde jag mig hyfsat långt fram för att inte fastna. Men det hjälpte inte... När starten gick maxade folk allt vad de hade och det var verkligen inte min plan! Jag försökte hänga på i ett lagom tempo bara.

Innan start

Stopp i backen

När jag kom till avsmalningen tog det stopp totalt. Lite Vasalopps känsla typ. Folk valde att börja avancera fram i buskaget bredvid stigen. jag försökte hålla mig kall och rättade in mig i ledet. Det var ändå inte helt oansträngande att gå uppför. När det blev lite bredare igen kom en liten uförslöpning där jag avancerade lite. Sen började slalombacken och den riktiga klättringen började. Jag gick om en del folk här som passerat mig i början men jag var väldigt noga med att inte gå på för hårt ändå.

När man tagit 350hm ungefär började det brantaste partiet på hela banan. Det fanns rep här som man kunde dra sig uppför om man ville. Till en början försökte jag använda repet men när folk bakom mig tog tag i det drogs repet i sidled så att jag nästan trillade. Jag valde att gå på all fyra efter det (därav att jag blev så lerig ;-)).


Hela det branta partiet gick ganska lugnt så när det "plattade" orkade jag springa lite och tog en del placeringar här. Vid 500 hm hade man lite mer än halva kvar och min klocka stod på ca 25 min så jag hade lite marginal till mitt tidsmål. Sträckan upp till kabinbanans slut var väldigt rolig. Jag fortsatte plocka placeringar suggestivt och stora delar gick att springa på. Stenigt och omväxlande terräng.

Den sista biten upp från kabinbana var riktigt kämpig. Vi hade ju gått den ett par dagar tidigare men den var längre än jag kom ihåg. :P Jag hade knappt 10 min på mig att klara under timmen och det var nog inte förrän jag hade 200 m kvar som jag kände mig riktigt säker på att klara det.

Nämnde jag att jag hade ont i magen också? Ett återkommande problem på många av årets tävlingar tyvärr. Denna gången gjorde det att jag inte kunde gå på för hårt vilket kanske iofs var bra. Jag kunde ändå hålla tröskel vilket planen var. Men om det hade funnits en toalett vid starten hade jag använt den! x) Men vilket lopp! Sjukt kul! Tillräckligt lång (tid) för mig också, inga snabba ben behövs ;-).







Loppet i siffror: 
Tid: 57:43
Sträcka: 5 km
Höjdmeter: 1000
Placering: 41/104 herrar 48/146 totalt
Snittpuls: 172 slag/min (90%)
Maxpuls: 178 slag/min (93%)

Alla resultat finns här. 

När vi mött upp Johannes och fått rapport om hans grymt imponerande fjärdeplats och fått våra våfflor UTAN hjortronsylt (fanns bara hallonsylt trots att hjortronsylt utlovats i PM:et...) hade vi börjat bli ganska kalla och tog på överdrag och sprang ner till kabinbanan.


Saker man gör för att få en våffla...

Vi hade bävat för att ta oss ner men var alla förvånadsvärt pigga i benen och sprang på bra ner till kabinen. Superkul löpning! När kommer Vertical K downhill? ;-)

Sen tog vi kabinbanan ner och hängde vi på torget fram till prisutdelningen. Dagens bästa var nog glassen från "Grädda" vi fick där nere efter loppet! :) (Dagens minus; ingen vegetarisk after race macka! Hallå?)

Johannes fick sitt pris, Adam vann en väska i utlottningspris och sen gick vi och fixade lite käk och gick tillbaka till lägenheten. Väldigt skönt med en natt inomhus efter två tältnätter och vi sov riktigt gott! Sen bar det hemåt mot Bonäs igen efter några riktigt bra dagar i Åre.