lördag 16 november 2019

Kullamannen 100 miles 2019

Tänk att det gick! Det gick ju inte som jag tänkt mig men det gör det väl aldrig, inte på ett 100 miles lopp i alla fall. Men i mål tog jag mig och det är jag grymt nöjd och jäkligt stolt över. För två år sedan sprang jag loppet och fick då bryta. Nu i efterhand tror jag att anledningen var att jag inte ville det tillräckligt mycket, det var liksom inte till vilket pris som helst. Ni kan läsa om loppet här. (I inlägget har jag andra anledningar till att jag bröt, utifrån vad jag upplevde då). Loppet 2017 blev första loppet som jag brutit och det har satt sig djupt. 2018 blev det inget men i år var de dags för revansch. Inga blåsor eller skador skulle stoppa mig, då fick det genomlidas! I mål skulle jag till vilket pris som helst, detta var det viktigaste loppet i mitt liv hittills. En målgång var värt att riskera skidsäsongen över. Jag fick inte lov att bryta!!

Information och pepp innan loppet
Foto: Stefan Fahlstedt 

Träning inför:
Träningsupplägget under sommaren har till stor del var inriktat mot Kullamannen. Mer löpning, mindre rullskidor. I våras cyklade jag en del också för att grunda med bra benstyrka. Det är några pass jag sett som nyckelpass:

  • Ultraintervaller i början av sommaren. Jag och Erik (en ledare från Team Nordic Trail) sprang 1 mil var 3:e timme i 24 timmar. Totalt 8 mil.
  • Distanspass i backe. Jag har kört ett flertal pass då jag bara sprungit upp och ner i en slalombacke. Från 3 till nästan 6 timmar. Rekordet blev 16 vändor i Gopshusbacken. 
  • Löptävlingar. Enklaste sättet att testa sig själv och enkelt få ihop distans. I sommar har jag sprungit: Österlen Spring Traill 60k, Moraloppet 29k, Bjäre Trail Run 50 k, Vildmarksloppet 30 k och Uka Pain 100 k. 
  • Långa cykelpass. Att sitta på mtb:n i 4 timmar ger bra benstyrka och gör att man får in lite pauser i löpningen. 
  • Bålstyrka. Jag har varit ganska flitig med att köra korta (30 min) styrkepass. I princip bara kört träning för bålen och sätet.
Men när det kommer till såhär långa lopp så kvittar det vad man gjort innan om huvudet inte vill. Jag kunde tränat mycket mer, ändå hade jag staplat omkring i lera i fler timmar ute på Kullaberg och haft samma tankar i huvudet. Nu till inledningen av loppet:

Mäktig start!
Foto. Stefan Fahlstedt


Inledning loppet:
Starten gick, vi skulle springa en slinga på 5 km i Båstad innan vi började springa mot Kullen. Kändes lite onödigt och drygt men loppet är ju ändå så långt så var inget att haka upp sig på. (Anledningen till extrasvängen var att banan skulle bli tillräckligt lång och kuperad för att ge maximalt antal itra-poäng.) Det är alltid svårt att öppna i lagom fart. Det kändes så lätt och långsamt i början men jag bestämde mig för att inte få springa snabbare än 5:30 tempo på de lättsprungna partierna. (Och inte springa om Johan Steene... Världsrekordhavare i backyard ultra. Visserligen hade han sprungit VM i 24 timmars löpning helgen innan, men ändå). Min mun var väldigt tyst, jag pratade inte med någon om de inte pratade med mig först. Ingen idé att slösa energi i början. Tänkte mest på löptekniken. Gör det mycket när jag springer, jag har inget särskilt bra löpsteg och är ganska sned i kroppen. Brukar tänka på att skjuta fram höften och inte svanka. Planen var att ha ca 6 timmar till Ängelholm som var efter 55 km. Klarade det ganska exakt. Det var väl egentligen två små känningar jag hade i början. Det ena var på översidan av vänsterfot. Det gjorde lite ont och kändes som att skon var för hårt spänd. Det andra var av mina kompressionsbyxor. De gled liksom ner och gjorde att det blev ett motstånd när jag skulle lyfta benen. Bytte därför byxor i Ängelholm. 

Efter någon mil
Foto: Stefan Fahlstedt

I rygg på Johan Steene


Mentala nycklar:
Jag tänkte under loppet att det finns tre Adam. En innan loppet, en under (nuet alltså) och en efter. Fienden av dessa tre är Adam i nuet. Han vill inte röra sig mer för han har ont och tycker det är tråkigt att springa, bara tanken att det är tre varv kvar och mer än 15 timmar får honom att spy av tristess. The good guys, Adam innan och Adam efter är de som driver en framåt och är ens motiveringskraft. Tänk vad Adam innan ville och sa och tänk på all träning som han gjort. Det ska inte vara förgäves. Adam efter är nästan en ännu större motivation, han kommer få uppleva en målgång, han kommer få vara grymt nöjd och glad och ha med sig det i resten av sitt liv.

På vägen ner till Skåne från Mora lysande vi på en podcast om Kullamannen med Johan Steene där han gav lite råd och tips. Vi bestämde tillsammans att vi inte fick lov att bryta innan vi provat följande:
*Lyssnat på musik
*Ringt varandra 
*Provat att sova en stund
*Vi fick heller inte lov att bryta inne på varvningen på hotellet utan var tvungna att ge oss ut på varvet om vi skulle överväga att bryta (Att bryta ute på banan blir mycket svårare, de flesta bryter loppet på kontrollerna.)

Det som motiverade mig mest tror jag var att jag brutit loppet innan och att jag absolut inte ville bryta igen. Jag drevs mer av att inte bryta än tanken att klara det. Kanske fel fokus egentligen att tänka så mycket INTE och negativa tankar men det funkade för mig då.

Första synen av Kullaberg!

Till Kullaberg:
Mitt stopp i Ängelholm blev ganska kort, 20 minuter ungefär. Lite pizza och öl var gott! Hann stelna till ganska bra ändå innan jag gav mig ut igen. Det blev mörkt ganska snabbt, hann springa i 30 minuter kanske. I början sprang jag ensam men hittade några killar efter någon mil som pratade mycket, tog ryggen på dem. Även om munnen inte gick i ett på mig så var det ganska skönt att bara lyssna och ha några att följa. Ena killen hade klarat det förra året och hade som taktik i år att springa 30 min och sen gå 5 min. Det kändes bra! Efter vätskekontrollen i Svanshall skiljdes vi åt. Fick sällskap med ett nytt gäng och vi hade följe hela vägen ut till Dödens zon! 

Av någon anledning så var jag aldrig inställd på att jag skulle klara loppet, det kändes för overkligt. Men jag var aldrig inställd på att bryta heller. Det gick liksom inte. Som värst var det under mitt andra varv. Skenbenet gjorde ont, kunde inte springa något, då högg det till. Jag haltade mig fram. Hur skulle jag kunna ta mig runt två varv till? Tänker man distansen känns det inte så långt, 44 km. Men tänker man i tid, 12 timmar och det kommer hinna bli mörkt igen. Ojojoj, det var kämpigt. Var bäst att inte tänka så långt.

Varvning

De mörka timmarna:
I och med att Kullamannen går i november så blir det ju också sjukt många timmar man springer i mörker. Solen går ner 16:30 och upp 07:15. Vid 20-tiden tyckte jag att det varit mörkt länge... Planen var att ta första varvet på Dödens zon väldigt lugnt. Jag tror att jag sprang lite för snabbt sist. När jag kom in i Mölle och Grand Hotell där varvningen var hade jag en ganska tydlig plan över vad jag skulle göra: Byt strumpor, skor, ny pannlampa och fyll på med energi. Det var många utslagna löpare inne på hotellet, extra sträckan hade nog tagit ganska hårt. Jag gav mig ut med stela ben och med musik i lurarna. Det är ganska mycket stigning i början på varvet vilket är skönt när man har stela ben, utför är jobbigare. Jag vet inte riktigt när jag började få ont i skenbenet. Om det var i slutet av första varvet eller i början på andra. Det började i alla fall göra väldigt ont när jag sprang utför. Uppför gick bra men utför fick jag lov att gå. Detta gjorde att det gick väldigt långsamt att ta sig framåt...

Lera och mörker
Foto: Oskar Henriksson


Tankar kring skada och brytning:
Under varv två hade jag en rejäl mental svacka. Benet gjorde mer och mer ont och jag haltade ganska kraftigt. Jag pratade med både Fia och pappa under varvet. Kom fram till att jag skulle testa att ta ett par värktabletter vid varvningen. Jag visste också att nästa varv skulle vara ljust och att om jag väl ger mig ut på varv två som kommer det bli jäkligt svårt att bryta. Dessutom kommer det vara mer folk ute på banan och de andra kortare loppen kommer starta.

Varv 3 - Allt känns lätt:
Sprang ut på varv tre i morgonljuset. Hade slängt i mig ett par värktabletter och fått lite vila. Skenbenet kändes mycket bättre. När jag sprang Uka Pain 100km i Älvdalen kom jag in i ett himla härligt flow efter 65 km. Benen är såklart trötta men inte stumma och man har bra med energi. Det hade jag inte känt förrän nu. Vid 126 km ungefär. Det var himla skönt att kunna springa lite igen. Det tog inte sååå lång tid att ta sig framåt. Under varvet mötte jag pappa vid vätskestationen också. Det var nu jag började inse att jag faktiskt skulle klara loppet. Det var en grymt härlig känsla även om jag visste att målgången låg sju timmar bort och att pannlampan skulle behöva åka fram igen...

Sista varvet:
Det var en skön känsla att vara inne o varva för sista gången. Det var många som ringde i brytklockan och jag fick reda på att över 300 hade brutit. Det gav mycket energi och självförtroende att veta att jag inte var en av dem. Mitt skenben hade börjat göra ont igen och även mina knä var rejält slitna men det gick att härda ut. I början på andra varvet hamnade jag mitt i starten på 22 kilometers loppet. Jag har aldrig fått så många ryggdunkningar och påhejningar någon gång. Löpare är ett snällt släkte! Tina var också ute och peppade längs med banan. All positiv energi man kunde få behövdes! När mörkret började falla igen kom också ett ganska kraftigt regn. Jag bestämde mig att byta tröja och ta på mig regnjackan. Tempot nu var inte högt. Jag tänkte ett steg i taget och ett "parti" i taget. Först ta sig till fårhagen, sen partiet innan vätskestationen, träffa pappa, den jobbiga nedförsbacken, golfbanan, fyren och tillbaka till Mölle. Jag träffade pappa, Tina och Oskar på ett par ställen. Skönt att fördriva tiden med lite snack. Jag hade haft kontakt med Fia under loppet också och fick reda på att hon gett sig ut på sitt sista varv också vilket kändes grymt!

Andra natten
Foto: Oskar Henriksson

5 km kvar
Foto: Oskar Henriksson


Tomtar i skogen:
I podcasten med Johan Steene pratade de om hägringar och hallucinationer. Enligt hans definition var hägringar föremål som ser ut som något annat. T.ex en stubbe som blir en gubbe. Hallucinationer skulle innefatta fler sinnen, som hörsel och lukt. Hägringar fanns det gott om under loppet. När det börjar skymma och ljusna och tröttheten började sätta till var det många gubbar som trädde fram i skogen. Det var lite roligt att se vad hjärnan kokade ihop för figurer. Det roligaste var när jag tycktes se Mästerkatten i stövlar...  

I mål: 32h 40 min
Så gött! Det var en grym känsla att gå över mållinjen och få krama om pappa, Oskar och Tina! Dock lite konstigt att man efter nästan 33 timmar av konstant springande inte skulle springa mer. Efter lite fotografering och utpustande gick vi in på hotellet och jag fick äntligen den eftertraktade ringen (istället för medalj). Jag bytte snabbt om till torra kläder. Adrenalinkicken man får brukar inte vara så länge så det gäller att vara lite snabb efteråt. Det var skönt att bara få sitta ner och bli uppassad med mat, dricka och allt jag ville. En stund efter att jag gått i mål kom även Erik in (ledare för TNT-Mora). Pappa och Tina kom tillbaka efter att ha hejat på Fia sista biten. Tyvärr stämde inte GPS:n så vi missade precis när Fia gick i mål. Fantastiskt att vi alla tre klarade det!


Äntligen över!
Foto: Oskar Henriksson



Tiden efter:
När vi kom hem efter loppet däckade jag ganska snabbt på soffan. Pappa väckte mig efter någon timme och jag skulle gå upp på övervåningen för att lägga mig. Jag hann halvvägs upp ungefär innan synen och hörseln började försvinna. Hann precis till sängen innan jag däckade/svimmade. Har aldrig varit så sliten eller stel förut och det tog nog en vecka innan jag slutade vara konstant trött. Jag har fått två skavanker/skador efter loppet. Skenbenet gör fortfarande ont men blir successivt bättre. Jag har också ont i handleden, troligen från stavarna. Annars hade jag inga blåsor och skavsår efter loppet, rätt fantastiskt ändå!

Framtida mål och träning:
Veckan efter var helt träningsfri. Nu vecka två har jag smugit igång med skidor och bålstyrka. Skidsäsongen står ju och knackar på dörren och stakmusklerna behöver bli lite starkare. Idag var det långloppspremiären i Grönklitt men jag kände mig inte redo att tävla. Första skidtävlingen blir Craft Ski Marathon i januari. Löparmål då? På sikt är målet och drömmen UTMB men jag känner inte att jag har brått. Dessutom måste man kvalificera sig genom poäng och lottning. Jag har tillräckligt med poäng för att söka men Fia fattas 1 poäng och vi vill springa det tillsammans. Där kommer nästa sommars eventuella mål in! Ett lopp i Pyrenéerna som är direktkvalificerande. Val d'Aran by UTMB. Detta kräver ju dock att vinterträning blir lite mer ben- och löpningsfokuserad än den brukar. Vi får se! :)

Tillslut ett stort tack till mamma och pappa som passade Lilo under tiden samt stöttade oss under och efter! Tack också till Oskar och Tina för pepp under hela loppet!


måndag 24 december 2018

God grön jul!

Idag är det julafton och dags för sista luckan i vår julkalender. Vi är som vanligt i Skåne och firar en (grön) jul men i år har julvädret varit bättre än på länge och ett vitt tunt lager med snö lyser upp tillvaron lite.

Lilos första juljogg

Att göra den här kalendern har varit både frustrerande, roligt, intressant och lärorikt. Det har gett oss en anledning att sätta oss in i några olika frågor som vi inte tidigare haft så bra koll på och fundera över vad vi kan göra för klimatet.

Som Greta Thunberg konstaterade:
”Om några skolbarn kan få rubriker över hela världen genom att bara inte gå i skolan på några veckor, tänk då på vad vi skulle kunna göra tillsammans om vi bara ville”

Att ha ångest över klimatförändringarna leder ingenstans och det är lätt att skjuta över allt ansvar på någon annan. Men det som säljs i butiker (tex. utländskt kött och engångsprodukter i plast) hade inte kunnat säljas om det inte fanns någon efterfrågan och saker som belastar miljön måste kanske beskattas hårdare för att grönare alternativ ska kunna växa fram.

Greta Thunberg visar vad en enskild individ kan åstadkomma. Dina vanor kan vara en del av något mycket större. :) Med det önskar vi er alla en riktigt god grön jul!



söndag 23 december 2018

Plastic - not so fantastic?

Vi har försökt "plastbanta" en del sista åren och vi tillägnar näst sista luckan i vår gröna julkalender denna grupp av material.

Naturskyddsföreningen har en sida om plast där vi hämtat lite info.

- Det skapas 280 miljoner ton plast per år. (Den årliga världsproduktionen av bomull är jämförelsevis på cirka 25 miljoner ton och stål på cirka 1000 miljoner ton.)
- Ca 40 procent av all plast som tillverkas används till engångsprodukter,
- En väldigt liten andel av all plast produceras av förnyelsebar råvara, ca 1,6 miljoner ton år 2012, varav 0,6 miljoner ton var biologiskt nedbrytbar men man förväntar sig en kraftig ökning av bioplast framöver. 

- Plast tillverkas av olja men kan även komma från andra källor, tex. stärkelse, mjölksyra eller etanol från sockerrör och kallas få bio-plast. (Den kan i sin tur delas in i två undergrupper; biologiskt nedbrytbar och icke-biologiskt nedbrytbar.)

Sen vi fick Lilo har vi börjat bry oss lite mer om att förstå vilka material som inte är så bra att tugga på och varför gamla leksaker kanske inte alltid är så bra.

Så här skriver Naturskyddsföreningen:

"Visste du att snittet på leksaker ett svenskt barn har idag ligger på över 500 stycken? Många leksaker har några år på nacken och kan innehålla ftalater som nu är förbjudna. Leksaker från 2007 och framåt ska inte innehålla farliga ftalater. 2013 infördes ytterligare krav kring kemikalieinnehållet i leksaker. En bra sak är att fundera på hur många leksaker ditt barn behöver och kanske försöka byta leksaker med andra familjer istället för att köpa fler."

Några barnrelaterade produkter som vi valt att ha i andra material än plast är:

(Ett annat sätt att spara både miljö, tid och babyrumpor är "babypottning" som vi har kört med Lilo i stort sett sen födseln och som nu funkar väldigt bra!)
- Nappflaska i glas (vi har två Eco Viking)
- Napp i naturgummi (vi har en sån här från "Hevea"









Ett litet steg i rätt riktning mot en minskning av plasttillverkningen var lagen som EU klubbade igenom i veckan som innebär att vissa engångsprodukter i plast kommer förbjudas 2021. De produkter som förbjöds är:

Plastbestick
Plasttallrikar
Sugrör i plast
Bomullspinnar i plast
Matbehållare i polystyren
Dryckesförpackningar i polystyren
Muggar i polystyren
Oxo-nedbrytbar plast

Mer info i länk:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-blir-eu-s-forbud-mot-plastprodukter

Tygblöja i skånsk färg

lördag 22 december 2018

Minimalistisk lucka

Idag har vi varit nere i Ramsåsa och sprungit juljogg och julfikat hos våra vänner och klubbkamrater Oskar och Tina. Tiden har inte räckt till för något långt inlägg så temat "minimalism" passar bra idag. ;-)

Dagens lucka blir några tips på temat minimalism:

- Bloggen Minimalisterna (Tex. det här inlägget "Därför köper vi saker vi inte vill ha")

- Filmen "Minimalism - a documentary about the important things"


Minimalister försöker leva ett enklare liv med färre prylar och vissa drar det så långt som att leva med endast 100 ägodelar; "100 thing challenge". En annan utmaning är "Project 333". Projektet går ut på att välja ut 33 plagg inklusive ytterkläder, skor, accessoarer och smycken, och använda dessa under 3 månader. (De 33 plaggen verkar dock utesluta underkläder, myskläder hemma, träningskläder samt oundvikliga accessoarer som bröllopsring.)


Hur många ägodelar eller klädesplagg behöver du för att leva det liv du vill?

fredag 21 december 2018

Klimatförnekelse - en otäck historia om tomtar och troll

Dagens lucka handlar om (klimat-)tomtar och troll. Världens klimatforskare är eniga om att klimatförändringarna idag sker oroväckande snabbt pga mänsklig påverkan. Ändå är klimatförnekare, eller klimatskeptiker som de ofta kallar sig själva, vanligt förekommande.

Så vanliga att Chalmers nu etablerat världens första forskarnätverk kring klimatförnekelse för att synliggöra hur förnekelse göder oförmågan att agera.

"Två starka grupper har gått samman i den här frågan: utvinningsindustrin och högernationalister. Kombinationen gör frågan aktuell på ett oerhört mycket mer dramatiskt sätt än tidigare, samtidigt som tidsspannet som vi har på oss att agera krymper" säger Martin Hultman, docent inom vetenskap-, teknik-, och miljöstudier i en artikel i Chalmers magasin

Fokus för forskarnätverket "Centre for Studies of Climate Change Denialism", som kopplar ihop ett 40-tal av de främsta vetenskapliga experterna på området, ligger främst just på att förstå hur högernationalister, utvinningsindustrin och konservativa tankesmedjer sprider argument mot klimatåtgärder, hur de påverkar politiken och legitimerar det vardagsförnekande som de flesta gör sig skyldiga till då och då enligt Martin Hultman.

"Vi försöker förstå vilka hinder som finns för att samhället och vi människor ska ta klimatvetenskapen på allvar. Ett viktigt mål är också att ge förslag till hur en mer effektiv klimatkommunikation kan se ut."

"Tekniken har alltid påverkats av makt och värderingar, av makthavares och företags agerande."

"Jag har två insikter i mig. Jag vet hur länge kunskapen om klimatförändringarna har funnits och hur många som har motarbetat den under lång tid. Då kan jag tänka: Vi har inte en chans, vi kommer att bränna planeten. Men samtidigt är det vi människor som bygger och upprätthåller vår värld, och det har tidigare i historien skett stora skiften i makt och värderingar - som medborgarrättsrörelsen, kvinnors rösträtt, avskaffande av slaveriet. I samband med sådana former av maktförändringar kommer också lagstiftning, tekniska lösningar och politiska förändringar."




Exempel på kända klimatförnekare är tex. Donald Trump och "Stockholmsinitiativet".

Psykologilektorn Kirsti Jylhä som doktorerat och skrivit avhandlingen "Ideological roots of climate change denial" säger i en artikel i "Modern Psykologi" att det finns en hög vetenskaplig överensstämmelse i klimatfrågan. Uppskattningsvis 97 procent av klimatforskarna är ense om att klimatet förändras på grund av mänsklig påverkan. Men varifrån kommer den motsatta synen?

"Analyser har visat på att majoriteten av motbevisen inte grundar sig på vetenskapliga källor, utan att det medvetet skapas felaktiga motbevis till klimatforskningen, med syfte att väcka osäkerhet och tvivel hos allmänheten. Den taktiken är inte ny, utan har använts bland annat inom tobaksindustrin. På 1960-talet upptäckte man att om man lyckas skapa tvivel kring forskningsresultat om rökningens hälsoeffekter, så kommer allmänheten inte att lita på resultaten och med högre sannolikhet fortsätta att röka. Liknande strategier har använts i klimatfrågan, där till exempel vissa oljebolag har stöttat och finansierat så kallade förnekelsemaskiner (denial machines) som sprider felaktig information."

Hon fortsätter vidare:

"De flesta av oss är inte klimatforskare, och därför kan vi inte generellt förväntas kunna avgöra vilka utsagor som bygger på pålitliga vetenskapliga bevis och vilka som är fabricerade. Och om allmänheten ges bild av att det råder stor oenighet i klimatfrågan bland forskare, tas beslutet om vilka man ska lita på utifrån andra grunder än de vetenskapliga. Från en psykologisk synvinkel är det en viktig fråga vilka faktorer som påverkar viljan att lyssna på eller motstå varningarna om klimatförändringar."

Bild från studien "Kommunikativa målgrupper i klimatfrågan"
från Naturvårdsverket

torsdag 20 december 2018

"Tiny house"- drömmar

I dagens lucka, nummer 20 i raden, tänkte vi dela med oss av en dröm vi har: att bygga och bo i ett litet, fiffigt "compact living" hus. I USA fick "tiny house"-rörelsen genomslag i samband med finanskrisen 2008. Människor som behövde eller ville bo litet och billigt, ofta självförsörjande, utan att behöva ta stora lån byggde sina egna små hus. Ibland flyttbara små hus på på hjul och ofta av miljövänliga och/eller återanvända material.

Fia har haft med sig tankar om "fiffiga" små hus sen längre tillbaka och sen vi flyttade till Mora och bodde två år på internat har vi drömt om att bygga oss ett eget litet "tiny house". Just nu hyr vi en liten stuga på 50 m2 och i den har vi utforskat våra bostadsbehov och funderat över vad vi vill ha och behöver.

Det som lockar med att bo litet är bla. att få en lite enklare tillvaro utan så mycket prylar och mindre behov av städning, skötsel och underhåll. Bor man litet måste man rensa bort onödiga saker och tänka till när man handlar nya. I ett större hus blir det lätt mycket yta som inte används så effektivt och det hade varit kul att fundera ut fiffiga lösningar som gör att man kan få in de funktioner vi vill ha på en mindre yta.

När man gillar att hålla på med olika idrotter behöver man ju en hel del utrustning och vi tänker att vi även fortsatt kommer behöva förvaringsutrymmen för skidor, cyklar etc. Däremot tror vi inte att vi behöver så stor boyta.

En annan aspekt av små hus: mys och närhet!
De här små tunnorna har vi övernattat i nere i Alperna

Den ekonomiska aspekten; att slippa stora lån och kostader för uppvärmning och underhåll, är självklart också en anledning till att vi är nyfikna på att bo mindre (och inte behöva jobba heltid).

Det finns massor av kul att titta på och inspireras av på nätet när det kommer till "tiny houses".
Filmen nedan är tex. från den här youtube-kanalen.


 







onsdag 19 december 2018

Vegetariska proteinkällor

I lucka 19 tänkte vi ge lite tips på olika vegetariska proteinkällor, för ja, de finns! Alla vegetarianer, framförallt de som tränar en del har garanterat fått stå till svaras för sitt kostval ett antal gånger. Och det är alltid proteinet som folk undrar om man får i sig tillräckligt av någon anledning. (Både de som undrar på riktigt och de som tycker kött är coolt och vill trycka ner en lite). Precis som om kosten skulle bestå utav 50% protein... Nej, enligt Livsmedelsverkets rekommendationer bör ens kost bestå av 10-20% protein. Vilket inte är särskilt svårt att få i sig även för en vegetarian. Läs mer här.

Här kommer några proteinrika vegetariska basvaror, vissa behövs tillagas, andra kan man äta som de
är. De är bra att alltid ha hemma i skafferiet i alla fall!

Olika bönor, ärtor och baljväxter. 
En basvara som vi nog använder allra mest är bönan. Man kan ha det i sallader, göra burgare, olika bollar eller steka dem och ha dem i tacos! Den vi använder mest är svarta bönor och de vi tycker är enklast att arbeta med om man ska forma något. Kikärtor är något som används i många recept, t.ex falafel! Linser tillhör ärtväxter och röda linser är något vi använder mycket. Framförallt i tacos och när vi gör vegetarisk köttfärssås. De smakar inte så mycket och funkar därför utmärkt som utfyllnad och att krydda med det man vill. :)



Proteininnehåll per 100 g för några bönor och linser  (torrvikt)
- sojabönor/edamamebönor 34g
- kikärtor 20g
- kidneybönor 22g
- röda linser 27g
- vita bönor 21g 
- svarta bönor 22g

Nötter och frön
Mandlar, olika nötter, pumpakärnor, chiafrön och solrosfrön innehåller också en hel del protein. Vi äter dem i musli eller gröt, mixade i olika bollar och biffar eller i sallader eller på paj och pizza (valnötter).

- mandlar 21 g
- solrosfrön 23 g
- pumpafrön 25 g
- valnötter 14 g
- chiafrön 16 g


Spannmål
Havregryn är relativt proteinrikt (13 g/100g). Quinoa har vi inte ätit så mycket av men i de här bollarna är det röd quinoa (och kikärtor) och de är jättegoda! Bulgur äter vi för det mesta till allt som man kanske annars skulle haft ris till. Bulgur finns i olika grovlek och vi gillar den lite grövre varianten bäst. 

- havregryn 13 g
- quinoa 12 g
- bulgur 12 g
- pasta 12 g

Havregrynsgröt är bra campingmat!


Grönsaker
Det finns som sagt protein i det mesta. Några vanliga grönsaker som innehåller lite mer protein är broccoli, grönkål och spenat. (Som dessutom innehåller en massa andra nyttigheter...)

- broccoli 3 g 
- grönkål 4 g
- spenat 3 g

Sen finns det en mängd olika "färdigrätter". Många av dessa är tillverkade för att just ersätta köttet i olika rätter och även vara lika kött. I vissa fall är det bra och många smakar riktigt bra också. Men istället för att tänka att man måste ersätta köttbiten med något kanske man kan testa att skapa nya rätter också! :)

Oumph
Oumph (17g protein/100g) är baserat på sojabönor och den vegetariska rätt vi provat som påminner mest om kött. Salt & smokey är den vi använder mest och då har vi den oftast i pitabröd. Det finns många andra sorter också. Läs mer på deras hemsida här


Quorn 
Quarn är ett märke som funnits med ett tag på den vegetariska marknaden. Quorn är ett laboratorieframställt livsmedel som ska likna och ersätta kött. Det framställs genom en jäsningsprocess av en mögelsvamp som man matar och låter växa. Det man får ut där är mycoprotein som man sen torkar och tillsätter bindemedel till. Ofta äggviteämne så se upp veganer för det. Dock finns det varianter nu som innehåller endast vegetabiliska ämnen. Tillslut formar man det till vad man nu vill att det ska efterlikna; filéer, färs, bollar eller korv t.ex. Smaken är ganska neutral och konsistensen mjuk. Proteinhalten är ca. 13%. Vi tycker att quorn är en lite skum produkt och äter inte speciellt mycket av det längre men när vi började äta mer vegetariskt hade vi det som substitut till kyckling i tex. wok. Nu har vi det nån gång ibland, oftast i form av färs. Mer på deras hemsida här.



Tofu
Tofu kommer ursprungligen från Kina och görs av soja. Vår första upplevelse av tofun var inte rolig. Mjuk, slemmig och äcklig... Såklart feltillagad också! Vi är väldigt glada att vi gav tofun en ny chans. Första gången hade vi den i en wok. Vi skar den i tärningar och la ner den som den var och lät den "koka" istället för att bli stekt vilket inte blev bra alls. Andra gången vi provade följde vi detta Poké bowl recept där man panerade tofun och då blev det riktigt bra! :D  Dock är det inte så proteinrikt som vissa andra "köttsubstitut". (Ca. 8% protein)



Tzai 
Ett annat företag som också baserar sin produkter på soja är Tzai. Vi har inte jättemycket erfarenhet av Tzai men vi har provat deras spett. De smakar ganska bra och är både saftiga och har ett bra tuggmotstånd. Proteinhalten är ca. 18% och smak och konsistens påminner om kyckling. Läs mer på deras hemsida här.


Andra sojaprodukter
Vi har nyligen testat Anammas formbara färs för att göra egna "kött"-bullar. Funkade väldigt bra att använda precis som köttfärs. 


Det är alltså inte så svårt att hitta protein från växtriket. :) 

Här är en bild på en muskulös vegetarian!