Höstträningen rullar på

För Adams del har det ironiskt nog mest varit cykling som har funkat att träna de senaste veckorna sen cykelvurpan. Han fick ju en rejäl smäll på revbenen när han vurpade och efter några dagar testade han att skejta lite men det gick inte alls utan gjorde att han fick ännu mer ont. Efter det har han undvikit all träning som inte har känts bra för att inte dra ut på problemen längre än nödvändigt. Dessutom har jag fått hålla igen på skämten för att inte frammana några skrattattacker. ;-)

Cykling har i alla fall funkat bra som tur är! Men eftersom jag velat hålla igång med löpning och rullskidor också så har vi tränat en hel del på vars ett håll de senaste veckorna...

Min träningsmängd har inte varit i klass med Adams senaste månaderna. Jag är imponerad över hur målmedvetet han tränar och hur mycket han orkar! Men jag är nöjd med hur min träning flutit på. Jag har gått mycket på känsla och tränat på mer när det känns bra och fått till en bra mix av olika träningsformer och typer av pass tycker jag. 

Senaste månaden har jag kört ett klassiskt rullskidpass i backen upp till Grönklitt varje vecka. Det blir ett bra tröskel- och teknikpass och det är kul att jämföra tider, puls och känsla från gång till gång. 

Kyligt!
Första morgonen med bilruteskrap. 

I fredags vågade Adam sig på att testa rullskidor igen.
Stakning funkade inte, men diagonalåkning!

Jag har också kört ett längre cykelpass på typ tre timmar varje vecka. Jag är så glad att jag kom loss och köpte en mountainbike till slut. Den har verkligen berikat mitt träningsliv! ;-) Det har varit ett bra sätt att träna benen och komma ut på distanspass eftersom jag varit försiktig med att trappa upp löpningen för snabbt efter knästrulet i somras.

Kul distanspass med Lena som passade på att
verkligen insupa atmosfären i Bonässkogen

Igår var det en riktigt fin höstdag. På morgonen var det dimmigt och disigt när Adam körde ett pass på vägen till jobbet. 

Efter lunch sken solen och jag passade på att "springa" mitt första långa distanspass på länge. (I tid, inte sträcka! x)) Jag har inte känt av knäet alls senaste tiden så det är väldigt skönt. Däremot kan jag få lite känningar i ljumsken ibland men nu vet jag hur jag ska hantera det och det är inget som hänger i efter passen. Jag packade ryggsäcken med dricka och lite dadlar och en bar. Och kameran! Vädret var jättefint och planen var att få till en skön utflyktstur och tillåta mig att stanna och fota när jag kände för det. Jag sprang "rågången" i Bonäs bort till Östnor och "Släntracet". Jag hade inte ambitioner om att vara ute så länge först men det flöt på fint och var så skönt och fint ute att det gick av bara farten. Härligt när det är så! Fick ihop tre timmar effektiv tid och många bilder...;-)

Utsikt från vändpunkten vid trappan på "Släntracet"

"Rågången" mellan Bonäs och väg 70

En av "slänterna" på Släntracet

Utsikt från den övre delen av Släntracet

"Rågången"

Den senaste tiden har jag som sagt inte sprungit så långa pass annars men jag har däremot kört ett antal längre pass uppför slalombackarna på Gesunda och Gopshus. Vilket betyder att det blir mer stavgång eller gång än löpning. Tidigare körde vi bara intervallpass i Gopshus eller Gesunda men inför vår ultrapremiär på Kullamannen förra året insåg vi att det blev bra och skonsamma distanspass att köra några timmar med eller utan stavar upp- och nedför slalombackarna. 

Idag tog vi bilen bort till Gopshus och roade oss med att gå upp- och nedför backen i två timmar. Adam har inte sprungit något sen cykelkraschen men testade skidgång idag. Det gick bra! Han gick på lite hårdare och varierade med att springa upp utan stavar medan jag tog det lugnare och hade stavar hela passet. Vädret var inte lika nice som igår men det började inte regna förrän på slutet när vi redan var igång och var varma och det blev ett rätt fint pass ändå. 

Nu är det mindre än tre veckor kvar till årets stora utmaning: Kullamannen ultra - 100 miles (ca. 16 mil) och +4000 hm. Loppet börjar i Båstad, går på Skåneleden genom tre naturreservat och slutar med tre varv ute på Kullaberg. Loppet slutar alltså med att vi ska springa samma sträcka som vi sprang förra året men den här gången ska vi ska ha sprungit 10 mil innan dess. Det kommer bli vår största utmaning i idrottsväg hittills och det kan gå precis hur som helst!

Cykelvurpa, spricka i revbenet eller muskelsträckning?

I lördags blev vi guidade av Jacob (från JohnsSport) och hans tjej på en fin cykeltur omkring Gesunda/Siljansfors. Jag (Adam) vann ett presentkort på Gesunda i somras när jag sprang en tävling där. (obs utlottningspris ;-)) I helgen var det sista helgen de hade öppet under sommarsäsongen så det var dax att käka lite våfflor på toppstugan! :)

Vi körde ut till Gesunda vid 9-tiden och mötte upp Jacob och Frida. Allt gick lugnt och fint i början men på vägen ner mot Siljansfors fick jag på något sätt tyngden för långt fram och jag for ner i backen. Jag landade på sidan med armbågen under de nedre revbenen. Benet fastnade i styret också vilket gjorde att jag inte kunde ta mig loss. Eftersom min arm låg under kroppen och tryckte mot lungorna blev det svårt att andas. jag försökte ta lugna djupa andetag men det var inte förrän när Fia och Frida fick loss benet och jag fick bort armen som luften kom tillbaka. Som om det inte var nog blev vi attackerade av älgflugor också...

Cykeln höll som tur var och jag var i tillräckligt bra skick för att cykla vidare även om det gjorde ont.

Såhär cyklade vi

När vi kom tillbaka till bilen bytte vi om och gick upp till toppstugan på Gesunda. Vi var mer hungriga än fikasugna så vi tog varsin veggieburgare istället. Tydligen var det två för en på all mat så presentkortet på 200 kr räckte nästan till varsin efterrättsvåffla också.  Äkta glädje! ;-)

Foto: Jacob Gustafsson

Sista biten körde jag och Jacob en annan väg

Det får bli några dagar utan stakning och löpning nu, det går inte med skadan från fallet just nu. Får hoppas det går över så snabbt som möjligt. Träningen i september har gått riktigt bra annars. 78 timmar kom jag upp i vilket är nytt rekord tror jag. I oktober blir planen att köra lite mer högintensivt, lite mer styrketräning, byta ut vissa cykelpass mot rullskidor. Löpningen ska hållas igång också så att det känns bra inför Kullamannen.

Lite bilder från träningen i september:

Grönklitt Trail

Haha! Rubriken säger ju allt! ;-)
www.trailrunningsweden.se

I lördags gick första upplagan av löpartävlingen Grönklitt Trail. Man kunde välja mellan att springa 6 km och 15 km, eller Bärra Trail om man var född 2005 eller senare. Vi valde såklart 15 km. Starten var vid längdcentrum, sen gick den ner mot Fryksås. Första biten här var lättsprungen, inte mycket rötter och stenar och mestadels utför. Efter Fryksås gick det uppför ganska mycket och det blir betydligt mer tekniskt; mycket sten, rötter och en del myr. (Banan följer en markerad led här som heter Björntjärnsturen.) Efter några kilometer på Björntjärnsturen kommer man in på Rädsjönrunt som man följer ut till vägspåret. Sen går man på en gammal led som var riktigt stukvänlig, den gick ner mot en grusväg som man sen följde mot elit 10:an. Elit 10:an är en riktigt tuff bana som är öppen på vintern när det är tillräckligt med natursnö. Denna följde man till toppen av björnparken där man vek ner mot längdcentrum igen. Egentligen skulle man sprungit upp i slalombacken men pga sprängningsarbete i backen fick vi springa asfaltsvägen upp mot målet på toppstugan.

Tävlingen startade inte förrän klockan 1 så vi hade gott om tid på lördag morgon att ta det lugnt och äta frukost. Vi var på plats en knapp timme innan start och hämtade nummerlapparna och värmde upp.

Adams lopp:
Sista jag sprang en "kort" distans var Fäbodlunken och då öppnade jag lite för hårt och fick betala för det senare i loppet. I och med att loppet bara blir tuffare och tuffare så var jag fast bestämd om att öppna mycket kontrollerat. Direkt när starten gick var det en klunga på 10-man som stack iväg. Jag lunkade på i mitt tempo och efter Fryksås var vi en trio som hade sällskap. I en utförslöpning droppade en av och vi kom ifatt en dam som drog oss hela vägen till Rädsjön.  

I ett myrparti märkte var jag lite starkare och jag fick en lucka till tjejen jag sprang med (den andra killen hade droppat av tidigare). Men innan elit 10:an kom hon ifatt igen och vi sprang tillsammans resten av loppet och peppade varandra. Backarna kändes ganska bra. jag sprang i princip alla och gick bara de allra brantaste bitarna.

Innan slalombacken började hade jag min tuffaste stund. Från längdcentrum och upp till camping var mina ben riktigt trötta. En lång utförslöpning följt av lite asfalt gjorde benen riktigt stumma. Den sista kilometern upp genom stugbyn var jobbig men rolig! Vi sprang om en löpare i början vilket gav extra krafter. Hon jag sprang med gjorde en attack i mitten av backen men jag lyckades stå emot. Jag såg en annan löpare framför mig i backen och tog sikte på honom. Jag tog lyckades ta en del på honom men hann inte riktigt ifatt.

Fia sista biten mot mål

En riktigt rolig och bra tävling! Ganska nöjd med tävlingen och jag hade en okej känsla i kroppen trots en tuff träningsperiod. För att prestera bättre på korta löpartävlingar kommer jag vara tvungen att springa mer fart. Men det får bli till våren, nu är det fokus på att hålla sig hel till Kullamannen i början av november!

Loppet i siffror:
Sträcka: 14.26 km
Tid: 01:14:37 (+11:40)
Placering: 11/31
Maxpuls: 180 (94%)
Snittpuls: 167 (87%)

Resultat här

I söndags var vi ute på en fin cykeltur i ett grymt höstvädret!

Moralånga

Alderängarna

Trotsar cykelklädkoden och har knästrumpor! ;-)

En bra träningsvecka

Nu var det ett tag sedan sista inlägget. Vi har haft fullt upp med träning, jobb och annat. Just nu jobbar jag (Adam) inte särskilt mycket vilket gjort att jag kunnat träna lite mer och fått ihop lite fler timmar. Till skillnad från när jag gick på skidlinjen då man kunde göra ett optimalt träningsplanering för året så är det nu annat som får styra periodiseringen. Jobbar man mycket så får man träna lite kortare och mer högintensivt och jobbar man mindre så får man passa på att träna lite längre.

Nu i september så jobbar jag bara halvtid så jag tänkte jag passa på att få in lite fler timmar. Förra veckan var en riktigt bra vecka. 22 timmar fick jag ihop. Här kommer en liten summering:

Veckan började med ett distanspass rullskidor tillsammans med Ulf (en riktigt skidentusiast från Malung som langat dricka till mig ett par gånger i vintras och som brukar komma in till jobbet och snacka lite). Jag rullade in till Mora Folkhögskola där vi träffades. Därifrån körde vi ut mot Sollerön, Gesunda, förbi Stenis och tillbaka till Mora. Efter det förlängde jag en sväng i Mora innan jobbet började. Efter jobbet körde jag 1.5  stakning för att komma upp i 5 h och 7 mil för dagen. Jag var riktigt trött och sliten på kvällen, somnade ett par gånger i soffan innan jag förflyttade mig till sängen. Zzz...

På tisdagen blev det vila på förmiddagen, cykel till och från jobb och sen ett ordentligt styrkepass hemma. Jag värmde upp med lite olympisk rörlighet, draken och höga knälyft. Sen körde jag 15 min hållningsgymnastik (20 sek jobb, 10 sek vila). Sen avslutade jag med lite ben och bålövningar. Det kändes bra och var roligt för en gångs skull! :) (Musik hjälper så in i bomben tycker jag.)

Onsdagen startade med en morgonjogg i Bonässkogen på drygt 60 min. Efter jobbet tog vi bilen till Grönklitt. Jag släppte Fia i botten av backen. Hon åkte hela vägen upp medans jag höll mig ovanför Fryksås och körde lite kortare intervaller där. Jag körde 5 st i backen bredvid slalombacken på ca 2 min. Sen körde jag upp ett steg och körde 5 st igenom stugområdet på 2.5 min.

Här bor vi under regnbågen :)

På torsdagen blev det en 5 timmars dag på cykeln. Jag startade klockan kl 8 och cyklade först upp till Grönsberg sen vidare upp till Norra Garberg. Hur man ska klä sig under cykelpassen nu på hösten är lite knepigt. När det går uppför blir man svettig och varm och så fort det går utför blir man kall. Jag hade med mig en extra underställtröja som jag bytte till innan jag körde ner. Turen blev 6 mil och tog 3.5 timmar. Efter jobbet cyklade jag hem via Moralånga och fick ihop 3 mil och 1.5 h. Jag blev förvånad över hur bra benen kändes trots förmiddagspasset. Riktigt roligt att cykla när man har lite krut i benen!

Utsikt från Norra Garberg

Bonässkogen

Nästa dag hade jag bestämt träff med Ulf igen. Han hade inte kört Grönklittbacken på rullskidor någon gång och var sugen på det. 07:40 knackade han på dörren och vi begav oss. Jag släppte honom vid Våmhus, tog bilen upp och åkte ner på mina Elpex fyror. Jag hann köra ner ungefär 10 km innan vi möttes. Ulf använde benen och jag stakade. Formen kändes bra och det blev jämt med mina fyror och Ulfs Swix tvåor (som går ganska trögt). Jag höll tröskel upp till Längdcentrum och därefter körde jag max resten upp. Jag har kört det upplägget på de flesta Grönklittpassen och tror det är bra för att inte bara vänja sig vid tröskelfarten. Efter passet åkte vi hem till mig och fikade lite på mitt hembakta bröd och några dadelbollar. :) Efter jobbet joggade jag och Fia en sväng tillsammans och jag körde lite hållning.

Två kämpar!

Lördag var vilodag... :) En lugn morgon med morgonsoffan på tv innan jobbet. På eftermiddagen kollade jag på Mtb-VM. Nino Schurter gjorde en "perfect season", han vann alla världscupstävlingar + VM guld. Helt otroligt!

På söndagen hade jag planera ett långpass löpning. Vi började med att köra bort mot Grönklitt. I botten på backen släppte Fia av mig och jag sprang upp via den markerade leden. Fia körde lite stavgång i slalombacken så länge. När jag kom upp testade vi Grönklitt-trail-banan som vi ska springa på lördag! Den var väldigt teknisk, mycket rötter och stenar och andra ojämnheter. Precis det som en bra trailbana ska ha! :) Tiderna på loppet kommer nog inte bli särskilt snabba. Avslutningen är dessutom riktigt tuff. En sväng på elitbanan innan man ska uppför slalombacken lär kännas i benen.

Grönklitt Trail-banan

Spång

När vi sprungit klart banan bar jag mig av nerför Grönklitt igen.Vägvalet ner var lite oklart. Jag började med att ta mig ner samma väg som jag kom upp. Dock ville jag ju inte hela vägen ner till starten det skulle bli för långt. Jag ville på något sätt komma ner till grusvägen som vi brukar gena med till Våmhus. Men det var ju ingen stig eller väg som gick till den. Fram med kompassen och spring rakt väster ut! Efter lite regn och lufsande genom blåbärsskogarna kom jag till slut ut till asfaltvägen, dock lite för långt ner. Lat som man e så orkade jag inte springa upp längs med asfaltvägen för att komma in på grusvägen. Jag fortsatte istället genom den täta skogen rakt västerut för att komma på grusvägen. Det var då jag sprang på dessa små älskade krypen...

I HATE THEM!!!

Terrängen blev tätare och blötare och allt fler älgflugor började flyga på mig. Jag får verkligen panik på dem! För att nå ut till grusvägen så snabbt som möjligt tog jag upp telefonen och följde den slaviskt till jag var ute. Resterande 12 km hem var ganska dryga men det gick! :) Blev en bra löpardag i alla fall och jag kom upp i ca 44 km.

I måndags vilade jag helt, tog sovmorgon och kollade Game of Thrones! :) Så skönt. Även tisdagen blev vila på förmiddagen. Efter jobbet hämtade Fia mig och vi drog till ett gym som har fri träning denna veckan. Vi körde lite gamla goda övningar som vi körde back in the days när vi var starka på gymmet. Herregud vad svag jag var! Från att klara 4 chins med 20 kg tyngd till att klara 5 st utan vikt... Frågan är hur relevanta vissa styrkeövningar är för stakningen. Min fortsatta plan med styrketräningen kommer vara att köra mycket bål- och stabiliseringsövningar. Den grenspecifika träningen kommer få vara på rullskidor (och snart skidor :)).

60 km löpning på Österlen

I torsdags provsprang vi Österlen Spring Trails nya ultrabana tillsammans med Oskar. I våras sprang vi "Lill-ultran" som var 47 km. Den nya banan blir 60 km med start i Simrishamn och mål på Christinehof Ekopark.

Vi har inte sprungit så långt på träning någon gång innan och bara längre på tävling en gång då vi gjorde vår ultrapremiär på Kullamannen förra hösten. Vi ställde vår bil på Christinehof och körde sen med Oskars bil till starten via Kivik där vi hämtade upp Gael som är initiativtagare till Österlen Spring Trail. Gael sprang med oss första biten till Kivik för att filma delar av banan. Det blev ett antal foto- och filmstopp och det passade oss bra. Det skulle bli en lång dag och vi hade ingen brådska. Det var fantastiskt fint att springa längs stranden med sikte på Stenshuvud! Det var varmare än vi trott innan och strålande väder.

På väg till Stenshuvud

Sista biten in mot Kivik kunde vi inte springa på tävlingsbanan och trasslade in oss i ett björnbärssnår innan vi hittade ut och passerade Kivik art center. Nere i hamnen i Kivik tog vi lunchpaus. Fish and chips och en alkoholfri "Sillapilsner" på Buhres satt fint. Vi sparade glassen till lite längre fram längs banan. Efter totalt en timmes lunchbreak tackade vi Gael för trevligt sällskap och sprang vidare mot Haväng.

Björnbärssafari

Lunchpaus på Buhres i Kivik

På STF i Haväng köpte vi vars en glass som vi gick vidare och åt. Fram till glass-stoppet hade det flutit på ganska bra utan några större bekymmer. Jag (Fia) har inte sprungit några längre träningspass, runt en mil som längst, sen knästrulet började i slutet av juni. Det kändes lite galet att ge sig på en så lång distans men jag ville ge det en chans och se hur saker och ting utvecklade sig. Jag sprang ju Salomon 27k utan några större problem och det gjorde inget värre. Buss/taxi-pengar fanns med som backup. ;-)

Knäet höll sig i schack men däremot började min ljumske spöka istället. Adam hade lite känningar i knäna men det verkade under kontroll. Jag stannade ett par gången och försökte stretcha bort ljumskstrulet men höll på att tappa sugen och hoppet om att kunna springa hela sträckan. Efter ca. 4 mils löpning fanns en liten extraslinga och jag stannade för en längre yoga-/stretchpaus medan Oskar och Adam sprang varvet. Ungefär en kvart senare sprang vi vidare tillsammans igen. Pausen gjorde susen för både ljumske och humör!

Vi sprang på i lite högre tempo ett tag. Det var lite oklart exakt hur långt det skulle bli totalt och på slutet var jag riktigt trött. Adam och Oskar sprang på i sitt tempo och jag hade ingen motivation eller ork att försöka följa dem. Det kändes som att jag hade kunnat lägga mig ner och somna var som helst! Jag moffade i mig av lösgodis och snickers och försökte peppa upp mig. Inför sista kilometern väntade Adam och Oskar in och vi sprang vi tillsammans in i ekoparken med en sista spurt uppför trappan.

Det gick! Vi fick en heldag ute med nästan 60 km löpning i trevligt sällskap, fina omgivningar och strålande väder. Sjukt glad och nöjd för det!

(Men jag måste erkänna att det känns smått surrealistiskt att vi är anmälda till ett lopp som är 10 mil längre i början av november...;-))

Stort tack till Oskar som drog med oss på det här lilla äventyret! Och tack till Gael/Österlen Trail för att han styr upp grymma arrangemang som Österlen Spring Trail!

Foto: Oskar Henriksson

Cykelvasan 2017 - av Adam

I lördags var det dax för en av sommarens största och roligaste event; Cykelvasan 90. Förra året körde jag Cykelvasan Öppetspår och då helt utan tids- och prestationskrav. Det blev ett ganska försiktigt lopp då och jag kom in på tiden 3:40. I år hade jag som tidmål att kapa den tiden med minst 10 - 20 min. Jag tyckte det kändes som ett rimligt mål med tanke på att jag hade en bättre startgrupp i år, bättre cykeltränad och lite säkrare på hur jag skulle lägga upp loppet.

Jag körde Långalugnet i våras och seedade upp mig till led 8 i motionsklassen därifrån. Som jag förstod det så kan man inte seeda sig längre fram än till led 8 genom andra lopp. Dock var det fullt i led 8 när jag skulle seeda upp mig vid nummerlappsuthämtningen så jag blev placerad i led 7. Detta innebar att jag startade 08:40, 25 min efter tävlingsklassen. Nästa års cykelmål får bli att starta i tävling!

Starten för de riktigt duktiga åkarna

Cyklar så långt ögat kan se...

Kvällen innan (i fredags) gjorde jag de sista justeringarna på cykeln; sadelhöjd, kedjesmörj och lufttryck i däck. När jag skulle provköra cykeln gjorde jag en ganska snabb nedväxling och då hoppade kedjan av... NEJ! Inget man vill ska hända precis. Jag märkte att växlarna nu inte gick som de skulle heller. Den lägsta växeln gick inte alls och de andra hoppade och lät ovanligt mycket. Det blev en timmes skruvande på vajern innan jag fick nöja mig med att de inte gick perfekt och att jag inte skulle kunna använda lägsta växeln... :(

På lördag morgon gick vi upp 05:30. Rena rama sovmorgonen jämfört med Vasaloppet! 45 min senare satte vi oss i bilen och körde mot Berga By. Vi var på plats ca en timme innan start. Jag la cykeln i startfållan, gick på toa, sen såg vi när tävlingsklassen startade. Sen var det dax för start.

Jag stod hyfsat långt fram och halvvägs upp i första backen hade det bildats en tätklunga som jag var med i. Jag tog det inte riktigt lika safe i backen i år och på toppen kände jag av en del syra i benen. Ut på grusvägen gick det fort. Man hinner inte tänka på hur benen känns utan allt fokus är bara på cyklisten framför och på att inte vingla till och komma ut i lösgruset. Jag hade hela tiden min växel i baktanken och jag växlade upp och ner väldigt försiktigt, rädd att den skulle börja krångla eller att kedjan skulle hoppas av. Men det flöt på ganska bra, jag höll mig i mitten av tätklungan i vår startgrupp. Första kraschen jag såg var på grusvägen precis efter Smågan. Ingen aning vad som hände men flera cyklister i klungan trillade en bit framför mig. Jag hann bromsa och kom ur oskadd. Tempot efter kraschen för min egen del blev en aning lugnare och lite mer spänt.

Foto: Happyride.se

 Efter drygt 2 mil (tror jag) börjar första partiet med stig. Jag var fortsatt med i klungan här men då hände det... Kedjan hoppade av! Paniken som uppstår (i loppet som egentligen inte är så viktigt för mig) var inte att leka med. Jag lyckades komma åt sidan bra och jag fick på kedjan snabbt igen och kom iväg ganska snabbt. Nu var det inte särskilt roligt att cykla, spänt och nervöst över att kedjan skulle hoppa av igen. Jag fick ta det lite extra lugnt på stigpartierna helt enkelt.

Jag trampade på, Risbergsbackarna kom och jag tror jag plockade de placeringarna igen som jag tappade när kedjan hoppade av. Nu kom nästa problem; växlarna började hoppa och gå ojämnt. Jag fick ta och skruva lite på vajern vilket gjorde det bättre på de tyngre växlarna. I Evertsbergkontrollen stod Fia och gav mig en ny flaska med sportdryck. Jag fick info om att min beräknade tid i mål var 3h 22 min, det kändes bra. Med lite flyt o utan svackor så skulle det nog gå under 20 min.

Foto: Happyride.se

Nästa stigning var Lundbäcksbackarna. Jag tycker alltid att de känns snabbt och lätt avklarade (det kommer jag säkert äta upp i vinter...). Det började bli svårare att hitta bra ryggar och klungor att åka med nu. Folk började bli trötta antar jag. Jag fick svårt att hålla uppe farten mellan Hökberg och Eldris. Snittfarten måste ha varit under 30 km/h. Och det var 30 km/h som krävdes i snitt om jag skulle klara 3:20:00. Efter Eldris kom räddningen. Två cyklister swishade förbi i en riktigt hög fart. Jag tänkte att det får bära eller brista. Vi snittade nog runt 33 km/h nu och enligt mina beräkningar så skulle det räcka men det var tufft för mig att följa, jag fick verkligen bita i.

När vi kom in i Hemus hände det igen... Kedjejäävlen hoppade av igen och jag kände att mitt tidsmål gick åt skogen. Jag fick på kedjan ganska snabbt igen i alla fall och jag fortsatte att cykla så snabbt jag kunde. När jag körde över Aukland-bron var synen suddig och lungorna var öppna på fullt blås. Klockan stannade på 3:20:33. När jag mötte Fia sa hon att jag precis klarat 3:20. Det hade tydligen gått nästan en hel minut innan jag passerade startlinjen så min klocka låg en bit före. Tur att jag inte gav upp sista biten! :)

Mål!!

 Jag är nöjd med loppet och min tid. Jag förvaltade mina krafter bra tycker jag. Med en fungerande cykel hade kanske 3:15:00 till och med varit möjligt! Får väl satsa på 10 min snabbare nästa år och att starta i tävlingsklassen då! :) Mtb-lopp är så jäkla kul; det händer mycket, är varierande och det går fort! ;-) Kanske kan hitta något mer lopp i år? Tips?

Loppet i siffror:
Tid: 03:19:54 (+19:43)
Sträcka: 94.4 km
Placering: 545 (motionsklass)
Snitthastighet: 28.2 km/h
Maxhastighet: 53 km/h
Snittpuls: 153 slag/min (80%)
Maxpuls: 173 (90%)

Fy fan... Det här gör vi om!