torsdag 23 mars 2017

Årefjällsloppet till helgen

På lördag går säsongens sista långlopp för båda mig och Fia. Efter Vasan var jag riktigt taggad på att få tävla igen men jag känner att suget lagt sig lite nu. Känner mig lugn i alla fall och tycker mest det ska bli spännande att köra och se hur formen är!

Veckan efter Vasaloppet tog vi det lugnt. Fias föräldrar och morföräldrar var och hälsade på under helgen. Det blev bl.a ett besök på Zorngården, fika i Fryksås och mys hemma hos oss! :)

Morgonjogg

Fryksås

Förra veckan tränade jag på bra! Nästan 16 timmar, inte så vanligt nu när det varit tävlingar på helgerna. Träningen förra veckan såg ut enligt följande:

Mån: Stakintervaller, pyramid, 1,2,3,4,5,4,3,2,1 min med halva vilan.
Tis (ledig): FM: Distans skejt i Grönklitt.
(Bröt ena staven efter 45 min så fick åka resterande 135 utan stavar.)
EM: Klassiskt distans med Fia i Grönklitt.
Ons: Distans stakning i kuperad terräng + A2 löpning direkt efter. 
Tors: Vila (Cykling till jobbet 1 mil.)
Fre: Löpning 15km, sen gym.  
Lör: Träningsrace 15km klassiskt med fäste i Grönklitt, kupperat.
Sön: FM: Skare i Grönklitt. EM: Stakning i VL-spåret.
Total tid: 15h 45 min.

Här är lite bilder från veckan: 
(Riktigt glassig vecka som ni ser ;-))

Hökberg

Hökberg

Från Skaråkningen

Löpning till jobbet. Stigarna börjar synas. Är så sugen på
både löpning och MTB nu! :)

Efter träningsracet i Grönklitt

Idag körde jag några "formtoppningsintervaller" på förmiddagen. 2 min A3+ fart följt av 2 min A2. Tanken är att kroppen ska lära sig hantera den mjölksyra som uppstår de första två minuterna. Aldrig kört det innan så får se om det blir flipp eller flopp. Mitt mål med Årefjällsloppet är att göra allt så bra och smart som jag kan under loppet och att få med mig en positiv känsla till sommarträningen! :) 

I morgon åker vi i alla fall upp till Åre. Vi ska bo nära målet i en stuga tillsammans med 6 andra skåningar! Blir fint det! 

Fina spår i Mora och i Vasaloppsspåret än!

måndag 6 mars 2017

Vasaloppet 2017 - Det här var ju tråkigt

Här kommer en tragisk redogörelse av mitt (Adams) miserabla Vasalopp:

Efter att ha gjort ett bra lopp på Halvvasan hade jag helt klart förhoppningar om att göra ett bra lopp igår också. Jag räknade med att komma topp 200. Min uppladdning sen i Halvvasan har inte varit optimal heller med jobb till och med torsdag. Fick ledigt fredag och lördag vilket var tur. Men då hände det som inte fick hända. Under hela lördagen kändes min hals tjock och slemmig. Vi gick och la oss vid nio tiden på lördag kväll med hopp om att få så mycket sömn som möjligt. Men min hals kändes värre och värre och jag låg bara och fruktade att det skulle bli så illa att jag inte kunna åka...

När klockan ringade 02:15 hade jag fått ihop knappt två timmars sömn... Men halsen var något bättre och jag bestämde mig för att göra ett försök! 03:30 gick klubben buss från Mora Folkhögskola som vi var med på.

(Eller 03:34 egentligen eftersom en pappa och hans odisciplinerade tonårsunge inte kunde hålla tiden. De skulle egentligen inte ha åkt med bussen men vi hade plats och Ingrid vår chaufför var snäll nog att låta dem följa med. Hur kan man inte passa tiden då?? Känns bra att värnplikten ska återinföras ;-))

Kööööööööö



När vi kom fram till starten var det en låååång kö in till led-1 fållan. Jag fick en placering i mitten med fyra par skidor framför mig. Efter det testade vi skidor, gick på toa och åt lite. Något som fungerat mycket bättre för mig i år generellt är att jag känt mig lugnare innan start på tävlingar och jag har kunnat äta mer, vilket såklart är mycket positivt.

Föregående år har jag kört på lite för hårt i början av loppen och varit helt slut efter Risberg. I år var planen att ta det lite lugnare i början (särskilt med tanke på mina halskänningar) och förhoppningsvis kunna plocka placeringar den andra halvan. Starten gick och jag kom iväg utan några problem. Jag märkte tydligt av att jag hade sämre utgångsposition än förra året då jag stod längs fram i led 1. Förra året kom jag direkt fram till 0-leds åkarna men nu såg jag inte till alls lika många. Backen gick inte riktigt lika smidigt i år heller, fler stopp och sämre flyt. Jag fick syn på Nina Lintzen och tog rygg på henne som jag märkte åkte bra och som plockade placeringar.

Klungan jag hamnade i på myren bestod nästan bara av led-1 åkare. Det var mycket motvind uppe på myren och endast två spår som som gick att åka i. Vi hade en stor klunga rätt nära oss men avståndet till den tycktes öka successivt. Jag bestämde mig för att ha lite is i bugen och inte själv ta upp jakten på dem och se om någon annan gjorde det. Och det var det! Efter Smågan kom en annan klunga ifatt oss och jakten började. Jag kände mig hyfsat pigg hela tiden och farten var inte särskilt jobbig.


Precis före Mångsbodarna är det en ganska brant men kort nedförsbacke. En åkare framför mig fick dricka langat och hans fart avtog väldigt mycket. Jag som hade tagit fart med med mig på krönet hade betydligt högre fart. Jag körde upp på hans skidor sen föll vi. Jag vet inte om han trillade först eller om det var jag eller om någon kom bakifrån men jag trillade framlänges. Jag bröt båda mina stavar och när jag rest mig upp såg jag att min bindning hade gått i sönder också. Främre delen av bindningen hade skjutits tillbaka och puttat av den bakre samt att delen som gör att man kan justera den hade gått av. Utan stavar och fäste var det svårt att göra något annat ön att skejta, rätt eller fel? Som tur var så var kontrollen bara 100 meter bort. När jag kom in skejtande sa de först åt mig att jag inte fick skejta men när de såg mina avbrutna stavar så sa de åt mig att nya stavar fanns i slutet av kontrollen. Först ville de ge mig en ny skida men jag insisterade att vi skulle få av min bindning och få på en ny. (Jag ville inte riskera att bli av med min skida och jag ville fortsätta åka på mina som gick riktigt bra tack vare Johns Sport!) Efter bankande och slitande i 5 minuter fick vi (jag) på en ny bindning och jag fick ett par nya stavar. När jag började åka märkte jag att remmarna var max utdragna så jag fick stanna till och rätt till dem. Efter några staktag så gick remmen ut igen och jag åkte några kilometer innan jag stannade igen och tog bort pluppen och gjorde en ögla av remmen.

Loppet hade skitit sig, det visste jag. Jag hade ingen aning om min placering längre men det var mestadels led 2 och 3 åkare runt om mig. Skulle jag köra igenom loppet lugnt, vänta på Fia eller försöka ta så många placeringar som möjligt? Det sistnämnda verkade roligast och mest givande. Mitt nya mål med loppet blev att försöka klara led 1!



Den fina drickalangningen som jag hade från Ski Team Skåne och Nybro IF låg jag för långt bak för att kunna få nu så jag fick nöja mig med dricka på kontrollerna. Jag plockade många placeringar, speciellt när det gick uppför. I Hökberg kom jag ifatt Oskar som gjorde sitt bästa lopp någonsin! I Läde hörde jag att vi låg på placering  550 vilket innebar att jag bara behövde plocka 50 placeringar till för att nå led 1. 

Jag kände mig ganska pigg hela tiden men när man inte har någon klunga eller något betydelsefullt att åka för så blir det att man slår av på takten när man börjar känna sig för trött. Jag lyckades i alla fall ta mig in på en 488 plats och jag tog igen drygt 200 av de 400 placeringarna jag tappade. Alltid något! Jag är väldigt ledsen över fallet och att jag inte fick någon chans att göra ett hyfsat lopp. Jag tror inte att jag hade dagen för att göra ett topp 150 lopp men runt 200 hade varit möjligt. Det hade betytt mycket för mig att kunna göra ett bra Vasalopp. Det är fjärde året jag åker riktiga Vasaloppet och inget av de tidigare åren har heller gått helt bra. Det har varit vallaproblem och väggningar som satt stopp för mig så jag väntar fortfarande på känslan att få vara glad och nöjd efter loppet... Den som lever får se! Jag är dock glad att jag kunde åka! Många som inte får/kan det som satsar betydligt mer än mig, tex Jimmie Johnsson som fick armbågsproblem. 


Ibland händer det saker man inte själv kan påverka och då kan man inte göra så mycket mer än att resa sig upp igen och konstatera att: "Det här var ju tråkigt". (Tänkte direkt på David Batras stand up show när jag trillat och sa de orden till publiken som stod där jag föll.) Här är ett klipp från shown: David Barta Det här var ju tråkigt

Mina mellantider

torsdag 2 mars 2017

Halvvasan - Kallt, blött och ingen elitseedning men ett bra lopp!

I tisdags åkte jag (Adam) Halvvasan för första gången. Det blev en blöt, kall och lång upplevelse. Vi var på plats i Oxberg kl 07:00 för att köa till fållan som öppnade kl 08:15. Eftersom Halvvasan är ett motionsevenemang och ingen tävling så har de ingen seedning till det heller. Jag tycker det var väldigt rörigt på plats innan loppet startade. Först köade man till fållan, sen 5 minuter innan start fick vi sprinta fram till startlinjen 100 meter längre fram. Var lite kaosigt.

Jag och Tim är pepp!!

Vädret var som lovat varmt och regnigt. Ingen kul dag för Fia att vara support. Men hon gjorde ett bra jobb ändå och hon var glad och peppade mig hela morgonen! :) 

Starten

Starten gick och tempot var högt fram till vägövergången typ, sen dog det av... Jag fattade att det gick trögt att ligga först men jag hade anade inte hur trögt. Vi blev direkt en väldigt stor klunga och tempot i den var ryckigt. För att ligga med i top 10 placeringarna var man tvungen att vara på sin vakt och inte släppa in för många framför en. Tempot var riktigt lågt och jag började tappa lite placeringar så jag gjorde ett ryck som fick fram mig i tät. Åh herregud vad trögt det gick... Jag har aldrig någonsin i ett lopp varit med om ett så trögt före...

Jag höll mig runt placering 1-10 hela tiden. Det blev verkligen en sällskapsresa. Det var några backar när Hedbys försökte rycka som tempot höjdes lite men det tröga föret gjorde att det var helt omöjligt att skapa lucka. Men sakta o säkert så droppade det faktiskt av lite åkare i stigningarna. Och när Hedbys pumpade på uppför backarna innan Hökberg var det många som blev avhängda. Vi var kanske 20st kvar i klungan efter Hökbergskontrollen. 

Föret började nu bli lite bättre så det var inte lika stor nackdel att ligga främst längre. I Läde stod Fia och langade dricka till mig. Stackare, fått vänta länge på mig i regnet... I den lilla stigningen som är en bit efter Läde körde Hedbys på igen och denna gången fick han en lucka. Jag märkte snabbt att han jag låg bakom inte orkade hänga på klungan som började jaga Hedbys så jag gick direkt om honom och tog rygg på den jagande klungan.

Fulla spjäll

Vi var nu 4 st som körde på för fullt men vi lyckades inte komma ikapp. Från Eldris och in var tempot riktigt högt. Jag flåsade ordentligt och tänkte att detta får bära eller brista. Men musklerna höll bättre än jag trott och jag orkade hänga med hela vägen in till Hemus.

Jämför snitthastigheten i början och i slutet

In på Hemus fick en av åkarna i klungan en liten lucka. Jag låg nu på placering 4 totalt och jag tänkte att om jag lyckas ta rygg på han som fått luckan så kan jag få en pallplats. Så jag gick om och jagade ikapp åkaren men tyvärr lyckades jag inte hålla ryggen särskilt länge och jag kände hur kroppen inte orkade hålla trycket i stakningen längre. Båda åkarna bakom mig kom ikapp och jag tog rygg och låg nu nummer fem. Upploppet är långt och det var motvind in så jag valde att ligga kvar i rygg hela vägen in till granruskerna började, där gick jag om men tyvärr nådde jag inte hela vägen fram... Jag kom in på en 5:e plats och är supernöjd med det! :) 

Inte många centimeter fram

Kall och blöt men glad! :)

Resultat här

Reflektioner om loppet och seedningen:
Loppet var det trögaste loppet jag någonsin åkt! Jag har aldrig varit med om ett så trögt före tidigare. Hur gärna vi i täten än ville öka farten och trycka på så gick det helt enkelt inte. Som ni kan se i resultatlistan så var det inte Hedbys som hade den snabbaste tiden utan en junioråkare som startade 15 minuter efter oss. Han fick såklart ett helt annat lopp med uppkörda snabba spår. Värt att nämna är att hans sträcktid mellan Eldris och mål var ca 5 minuter långsammare än Hedbys. Vilket visar ett mer rättvist resultat. Tyvärr blev det ingen elitseedning alls på loppet heller. Jag hade verkligen hoppats att vi som kom in på minut 27 skulle få 0-led. Men de lär ha gått på förra årets Vasaloppsresultat och inte tagit hänsyn till loppet eller vilka som åkte bra. Hedbys har haft en grym säsong och utvecklas enormt mycket sen i fjol så jag tycker inte man kan gå på hans Vasaloppsresultat. Såklart känns det tråkigt att inte lyckats seeda sig till 0-ledet i år heller men det är bara att bita i det sura äpplet och ställa sig på startlinjen i led 1 på söndag och göra så gott jag kan! Jag vet att jag är mycket bättre i år! :) 

Foto: Jacob Gustafsson

Foto: Jacob Gustafsson

Gott med salt efteråt!

söndag 26 februari 2017

Tjejvasan 2017 - tillbaka på banan

Efter 11 dagars förkylning utan någon skidåkning körde jag ett pass med Adam i Vasaloppsspåret mellan Läde och Oxberg i torsdags. På tisdagen hade jag kört första träningspasset på gymmet för att försöka få igång kroppen lite och mota bort förkylningen. Jag kan inte minnas sist jag hade en så segdragen förkylning. Efter att halsontet efter Orsa Ski Marathon gått över har jag varit täppt och snorig och haft en envis hosta som inte velat ge med sig. Men torsdagens pass gjorde inte hostan värre och när det kändes ännu bättre på fredagen bestämde jag mig för att anmäla mig till Tjejvasan. Jag hade velat lite fram och tillbaka men efter torsdagspasset i härligt snabba spår och en väderprognos som visade strålande väder kändes det bara dumt att låta bli. Man vill ju inte missa folkfest på hemmaplan och nån gång måste man ju komma igång igen! :)

Torsdagens solskenspass i Vasaloppspåret

Det blev en massa meckande på fredagseftermiddagen för att försöka få tag på en startplats i andrahand. (Direktanmälan visade sig kosta 1230 kronor men efter mycket om och men fick jag tillslut tag på en för 300 kr + namnändring.)

När nummerlappen äntligen var uthämtad åkte jag hem och lagade Adams favvolasagne i väntan på att han skulle sluta jobba klockan sju. Det är fullt ös på Johns Sport den här tiden på året och mer jobb än vanligt även för Adam som annars jobbar deltid. När vi hade ätit och allt var fixat inför tävlingen fick vi bara en kort stunds slappande i soffan innan det var dags att sova.

Klockan 5.45 ringde klockan och vi gick upp och åt frukost och fixade det sista innan vi tog bilen till Hökberg för att testa skidor. Andreas på Johns Sport hade vallat upp två par skidor till mig och efter glidtestet valde jag paret som vi hade trott mest på innan också. Inget fäste. Spåren var så snabba att det inte kändes lönt. Det var kallare än jag hade tänkt på skidtestet och jag bestämde mig efter det att ha engångsvärmare i tumvantarna under loppet precis som på Orsa Ski Marathon. Hade hoppats slippa det men vågade inte chansa.

Utifrån förutsättningarna hade jag och Adam satt ett huvudmål med tävlingen; att åka med en positiv inställning oberoende av omständigheterna under loppet. Ett leende på läpparna á la "fake it til you make it"! Planen var också att gå ut i ett tempo som ligger en bra bit under vad jag tror att jag klarar av på startsträckan och uppför första backen (eftersom jag ofta går ut alldeles för hårt) och sen när jag kommit in i loppet ligga på lite mer än jag tror att jag klarar och inte låta hjärnan begränsa. Jag har svårt att köra "in i kaklet" och känner ofta att jag har mycket kvar i mål på skidtävlingar.

När jag stod på startrakan kände jag mig verkligen glad och sugen på att ge mig av. 9.00 gick starten. Det kändes väldigt kontrollerat och bra på startrakan och uppför backen. Jag kände mig stark och pigg och återhämtade mig bra och skidorna gick som spjut i de snabba spåren. Jag hade ställt in mig på att det skulle bli slitigt och att jag skulle tappa på att köra utan fäste upp till Hökberg men tvärtom hade jag min bästa placering i loppet (66) just på den sträckan.


Andra halvan av banan var spåren mjukare och inte riktigt lika snabba och jag upplevde att skidorna sög en del. Jag hade hoppats kunna pressa på mer på de lättåkta partierna men tappade istället fyra placeringar från Eldris in i mål på åkare med fäste. Men jag har inga skidor som jag tror skulle gått bättre så jag är trots allt nöjd med skidvalet! Att pressa på i stakningen i lätt terräng är något jag behöver träna mer på.

Jag slutade som 75:a på tiden 1.32.01 och 7:a i min "nya" klass from i år; D35. (Det är långt från min bästa placering (44:a 2013) men konkurrensen är helt annan nu så det är inte jämförbart.) Jag kan verkligen inte förvänta mig något mer med tanke på hur träningen har gått den här säsongen. Jag är glad att jag körde, nöjd över hur kroppen kändes framförallt första halvan av loppet och att jag inte tappade humöret under den andra halvan! :) Jag kände ingen press och ångest innan loppet utan såg fram emot en tävling i fina förhållanden. Det är så jag vill känna kring tävlandet! :)


På målrakan


Målfotot
(Vem vinkar Julia Svan åt?)

Stort tack till Andreas och Johns sport för hjälp med vallning, Adam för support innan och under loppet och Frida och Lasse för drickalangning och pepp längs banan.

Så här dagen efter känns kroppen bra, hostan är inte värre och redan igår kväll var jag sugen på nya äventyr! Jag avvaktar en dag till men det lutar helt klart åt att det blir ett nionde Vasalopp för mig i år. Tänk att det gått 9 år sen jag körde Öppet spår första gången som en del i "En svensk klassiker"...

Då hade jag inte börjat blogga än men här är mina blogginlägg om Vasaloppet sen 2012 då jag skrev om Vasaloppet första gången:

Vasaloppet 2012 - 65:a på 5.27.45 - lyckad medaljjakt in i kaklet - fortfarande min bästa tid!
Vasaloppet 2013 kort och lång version - 35:a på 5.36 - missnöjd under, nöjd efter
Vasaloppet 2014 - 133:a på 6.22 - mardrömslopp på styltor med stavbrott
Vasaloppet 2015 - 31:a på 5.46 - vattenskidåkning är tydligen min grej
Vasaloppet 2016 - 55:a på 5.32 - neggolopp med mycket tankar om varför

Underbart väder både under och efter loppet!
Foto: Oskar Henriksson

Nu ser jag fram emot en skön sportlovsvecka och hoppas på lika fint väder resten av Vasaloppsveckan som det varit hittills! Lycka till alla ni som ska köra något av loppen i
Vasaloppveckan!


Loppet i siffror:
Tid: 1.32.01 (+15.16)
Sträcka: 30 km
Snittfart: 19,5 km/h
Maxfart: 49,7 km/h
Placering: 75 av 811 i tävlingsklassen (totalt 8152 deltagare)
Snittpuls: 89% av max
Maxpuls: 93% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern (nr 13) snittade jag 28 km/h)

tisdag 21 februari 2017

Skinnarloppet 2017 - av Adam

I söndags gick Skinnarloppet i Malung. Det är tredje året i rad som jag åker loppet nu. Ett väldigt bra arrangemang. Det största pluset är seedningen. Det finns flera olika startled så man slipper trängsel och köer vid start. Jag fattar inte varför inte alla seedningslopp har fler led! Men det finns en sak med Skinnarloppet som jag inte förstår mig på... Herrarna kör 3 km längre och det är väl okej även fast jag tycker herrar och damer borde ha likare distanser generellt. Men att jag ska behöva betala 100 kr mer för att få köra ett extra varv tycker jag är lite dåligt faktiskt...

Ett inlägg delat av Daniel Persson (@bjorndanielp)


Jag kom fram till Malung 90 min innan start. Gick och hämtade nummerlappen och synkade ihop mig med min drickalangare Ulf Björlin som erbjudet sig att hjälp till. Väldigt snällt, sjukt skönt att slippa ha drickabälte tycker jag. Efter det tog jag mina två par skidor som Johns Sport vallat åt mig och gick bort mot starten. Jag gjorde inga glidtester utan gick på känslan på skidorna istället. Valet föll på mina speedmax och inte mina DP-skidor. DP-skidorna har klart längre tryckpunkter vilket gjorde att de sög fast mer i det ganska blöta föret.

I det förra inlägget skrev jag att målet med denna tävlingen var att göra en ordentlig uppvärmning och att fortsätta kämpa när det börjar gå tungt. Uppvärmningen gick bra men kan bli bättre. Några ryck eller fartökningar är inte fel att lägga till. Efter 3 km är det ett spurtpris för herrarna vilket gör att tempot blir högt direkt. Antingen försöker man hänga med för att få en bra klunga men då är risken väldigt stor att man bränner sig. Eller så tar man det lite lugnare så att man säkert håller hela loppet. Jag valde alternativ 1 denna gången. Jag lyckades hänga på ganska bra och var inte långt efter vid spurtpriset. (Alltså inte nära att ta spurtpriset men ganska närma täten.)

Sjukt härligt väder! :)

Fältet drogs ut tidigt och farten slogs inte av efter spurtpriset. Jag jagade ikapp en klunga på ca 5 man där farten var jämn men hög. I den första halvan av varvet tar man ganska många höjdmeter och det är många små branta backar som tar mycket på krafterna. Framförallt är det jobbigt att hålla farten över krönen så att man inte tappar på de framför. Jag hängde med upp till myren men var ganska trött här. Jag låg sist i klungan och åkaren framför mig släppte till de framför oss. Tyvärr var jag för trött för att gå om och hänga på dem så vi åkte solo upp till vätskekontrollen som är på banans högsta punkt och "vändpunkt". Jag gjorde större delen av dragjobbet men när jag skulle dricka (fick för övrigt halva muggen över mitt ansikte) så fick han en lucka som jag inte lyckades täppa igen.

Jag körde själv i cirka 7 kilometer sen kom en klunga ifatt mig som jag hoppade in i. Farten i denna klungan var också hög men jag klarade av att bita mig fast. Jag drog alltså inte en enda meter. :) Normalt sätt så brukar jag har lättare för de lite plattare och lättåkta partierna. Jag tänkte att farten nog skulle slås av lite när vi genomfört klättringen av andra varvet men så var det inte. En ny kille gick upp och drog och han höll riktigt bra fart. Det blev faktiskt så att i backarna kunde jag ta det lite lugnare.

Efter hand så tappade vi ett par åkare och på slutet blev det hårdkörning och det var precis att jag hängde med. Vid förvarningen kom jag in som 28:e man i mitten av klungan. MEN jag föll... Och gick i mål som nummer 30... Tråkigt men inte mycket att göra.

Resultat här

Loppet i siffror:
Tid: 2:04:42 (+11:19)
Placering: 30
Maxpuls: 183 (95%)
Snittpuls: 169  slag/min (88%)

Det är kanske inget superresultat men jag är väldigt nöjd med loppet. Jag gjorde vad jag kunde och kroppen svarade helt okej ändå. Flåsig utan att musklerna stumnar helt. Målen från förra tävlingen uppfyllde jag också! Igår anmälde jag mig till Vasaloppet också! :) Men tror nog att det blir en Halvvasa först. Seedningsdrömmarna om elitledet lever kvar än och framförallt vill jag tävla mer!

fredag 17 februari 2017

Drickaservice från VasaSvahn

I vår adventskalender i julas kunde man vinna en drickalangning till Vasaloppet från VasaSvahn. Fia har använt sig av den de senaste åren på Vasaloppet och det har fungerat mycket smidigt. Man hämtar ut en första flaska och en påse Vitargo som man kan blanda ihop själv och att ha med sig i starten och sen är det sex stationer längs med Vasaloppsspåret där man slänger sin flaska och får en ny.

Så här skriver Mattias själv på sin sida:
"En väl fungerande drickaservice är ett av de allra enklaste sätten att tjäna tid och placeringar på ett Vasalopp utan att för den delen träna mer. Fördelarna är att du tjänar tid på att inte behöva stanna på de ordinarie vätskestationerna efter banan, du får istället flaskan i farten med hjälp av våra drickalangare samt att du minskar risken att gå tom på vätska och energi avsevärt. Du kommer att få ca 4 liter vätska (7 flaskor x 5,5 – 6 deciliter = ca 4 liter). Med hjälp av detta upplägg kommer du verkligt nära elitåkarnas proffsiga drickaservice, elitåkare dricker ca 2 dl var 20:e minut – ca 2,5 liter."


Drickalangning nästan som eliten!

Nu är det dags att boka om du vill ha langning under årets lopp!
Här finns mer info




Här en video från "Brynte" om drickalangning:


torsdag 16 februari 2017

Liket lever!

Den här bloggen borde egentligen heta "Adam" nuförtiden eftersom det helt och hållet är Adam som hållit den vid liv senaste halvåret. Han har tränat på lika bra som han har bloggat och nu när jag ändå är förkyld och hemma från jobbet idag så tänkte jag passa på att göra en uppdatering över hur saker och ting går för mig. 

Jag börjar från början. Sommarträningen flöt på bra med mycket löpning. En strulande ljumske gjorde typiskt nog att jag fick dra ner på långpassen sista månaden innan vi skulle springa vårt första ultralopp; "Kullamannen" i början på november. Men ett naprapatbesök hos mycket duktiga Anders Rahm här i Mora räddade upp situationen och jag sprang de 63 km helt utan smärta! Underbart! :D Väldigt inspirerande och jag längtar redan efter sommarens långa löppass.

Strax innan Kullamannen, i slutet på september, satte jag upp mig som vikarie i Mora kommuns vikariebas. En klasskamrat från Skidlinjen jobbade extra som lärarvikarie under tiden på Skidlinjen och jag tyckte det verkade vara ett bra, flexibelt extrajobb som skulle kunna ge mycket tid till träning. Jag tycker det är väldigt intressant och roligt att försöka lära ut saker och tyckte det kunde vara kul att få en inblick i skolans värld.

Efter att ha vikarierat som hemkunskapsfröken (ugnspannkaka) en dag och gympalärare en annan tackade jag ja till att vara klasslärare i en åk 2:a i två dagar. De två dagarna blev en vecka, som blev en vecka till när deras ordinarie lärare visade sig vara sjukskriven och uppsagd, som blev fram till jul och som nu landat i fram till sommarlovet. Inte alls som planerat. Inte alls så flexibelt som det var tänkt och träningen har fått stryka med rejält. Men det har samtidigt varit väldigt kul och lärorikt och jag älskar klassen och min kollega och jag känner att vi gör något som verkligen behövs och gör skillnad. Att se hur barn som tidigare inte trodde att de kunde någonting nu tar för sig och har en helt annan blick och inställning är fantastiskt inspirerande!


Jag är avis på ungarnas teckningsskills!!

Man får så mycket kärlek från barnen! :)

Just när jag började få ihop tillvaron med jobb och träning lite bättre igen körde jag Moraloppet och lyckades förfrysa två fingrar. Det var visserligen ganska kallt men jag hade inte någon aning om fingrarna förrän jag kom in i omklädningsrummet och såg att de var helt vita, hårda och bortdomnade. Eftersom jag alltid haft problem med kalla händer och fått vita fingrar ett par gånger även vid varmare temperaturer ställde jag mig i duschen och försökte värma upp mig. Då började de se riktigt otäcka ut och jag insåg att det var värre än jag trott först och efter att ha konsulterat sjukvårdarna på plats fick jag rekommendationen att åka in till akuten. Jag fick komma in överraskande fort men Mora lasarett har tydligen ingen läkare som är kunnig inom köldskador och jag är minst sagt besviken på den hjälp och information jag fick där. Efter att Adam under ett par timmar försökt hjälpa mig att tina upp fingrarna åkte vi hem utan att jag hade någon aning om hur illa det egentligen var.

I omklädningsrummet innan duschen

Efter upptiningen på akuten

5 dagar senare

Tre veckor senare...
Myyyssigt

Några nätter med dålig sömn och två återbesök senare (det första till en läkare som inte heller hade någon erfarenhet av köldskador och som googlade fram det jag själv tagit reda på innan) fick jag i alla fall hjälp av två väldigt sympatiska arbetsterapeuter som gav mig specialsydda "fingerstrumpor" att skydda fingrarna med och såg till att läkaren, flera veckor efter första besöket, skrev ut recept på en nitroglycerinsalva att smörja in fingrarna med innan jag ska ut i kylan. Fingrarna är väldigt köldkänsliga och sticker/domnar direkt i kylan trots tjocka vantar. Nu en dryg månad sen Moraloppet är fingrarna, framförallt pekfingret som har varit värre hela tiden, fortfarande "stickiga" och domnade men de ser i alla fall mycket bättre ut nu efter att svullnaden lagt sig och den döda yttre huden trillat av. Det var skönt att se att huden där under såg helt normal ut och jag hoppas att det fortsätter bli bättre och bättre och att jag får tillbaka mer känsel i dem framöver och framförallt blir mindre köldkänslig.

Med salvan, fingerstrumpa och en liten engångs-handvärmare i tumvanten gick det hur bra som helst (med fingrarna) under Orsa Ski Marathon nu i helgen efter en hel månad utan tävlingar. :D Inte supersmidigt men det var väldigt skönt att det gick i alla fall!

Nitroglycerinsalva och "little hotties"

Fick den här bilden från Jonas J i IK Stern

Minatti stod på toppen av Björnbacken och
hejade och fotade

Lagom till att jag nu äntligen fick till en tävling så åkte jag hem från loppet i söndags med en risig känsla i kroppen. Småförkyld har jag sen jobbat fram till idag. Igår var det friluftsdag och det var skönt att spendera en dag utomhus även om jag inte var så pigg. I går kväll kände jag mig inte alls bra och efter att ha vaknat genomsvett mitt i natten snorig och med ont i halsen stannade jag hemma idag. Lika mycket för mina kollegors och barnens skull som för min egen. Så typiskt!


Planen var annars att köra Skinnarloppet på söndag för att försöka hitta lite form till Tjejvasan. Men att hitta form kräver ju som bekant att man byggt upp form och det är väl sämre med det....

Sen Moraloppet har jag varit väldigt osäker på om jag kommer kunna och våga köra Vasaloppet. Är det för kallt känns det bara dumt. Jag är rädd att jag inte ska känna om det händer något med de skadade fingrarna igen. Men efter Orsa Ski Marathon har jag ändå lite nytt hopp. Värmen i handvärmarna räcker dock bara ca. 5 timmar så det kan bli lite stressigt....;-)

Att köra ett bra Vasalopp i år känns inte så realistiskt med tanke på vinterns träning. Men att behålla min obrutna svit av Vasalopp sen jag första gången körde Öppet Spår 2009 och lägga ett 9:de år till historien kanske kan vara tillräcklig motivation! Något lär man sig ju alltid. Men jag ska suga på den lite till...

Målfotot från mitt bästa Vasalopp
hittills (2015 då jag blev 31:a)