tisdag 23 augusti 2016

Ultraks 30k

Som vi skrivit i ett tidigare inlägg åkte vi förra veckan ner till Zermatt tillsammans med Oskar och Tina för att springa "Ultraks 30k".

Tina och Oskar hade bokat sitt hotell långt tidigare och de hade föreslagit att vi kanske kunde tälta i Zermatt för att sen bo tillsammans med dem i Chamonix där de hyrt en större lägenhet. Det lät bra tyckte vi och ännu bättre när vi insåg att det fanns en camping centralt i Zermatt inte alls långt från deras hotell. Zermatt ligger på 1600 meters höjd och är en bilfri ort så de enda fordonen som är tillåtna i byn är små elbilar och cyklar. När man kommer dit med bil får man parkera i Tälsch, 5 km från Zermatt och ta tåg sista biten upp. 


Vi tog en öl i väntan på att Oskar skulle komma i mål i sitt
"Vertical race" dagen innan vår tävling

Fias lopp
Att springa uppför har aldrig varit min grej men den här säsongen har något äntligen släppt. All terränglöpning på kuperade banor i sommar verkar har gett resultat. Kan det alltså vara så att man blir bra på det man tränar? En revolutionerande upptäckt i så fall! ;-)

Tillsammans med "vadrehab"; kavlande och rullande, Adams fantastiska tålamod med att massera mina vader och olika funktionella styrkeövningar har vaderna fungerat bättre och rövmusklerna har börjat ta lite större ansvar för framdriften uppför. 

Därför såg jag fram emot Ultraks med skräckblandad förtjusning. Det skulle bli ett riktigt gesällprov för mina vader med den respektfulla stigningen på 2000 höjdmeter med två rejäla "motlut" under den drygt 30 km långa banan runt Matterhorn. 


Planen var att gå ut väldigt lugnt, känna efter mycket och försöka undvika att få syra i vaderna. Därför passade det bra att vi oplanerat lyckades komma till start i sista sekund och snällt fick rikta in oss sist i startledet. Första delen av banan, kanske en kilometer, gick på asfalt innan vägen övergick till grus och smalnade av och sen kom vi in i skogen på små snirklande och branta stigar. Det var mycket folk och det var bara att hålla sig lugn och ta sig fram så energieffektivt som möjligt. Jag roade mig med att försöka slappna av och få ner pulsen och bara "flyta med" uppför. Det gick bra! Vaderna höll sig i schack. Det var väldigt jobbigt men kontrollerat. Efter några kilometer kom ett parti med lite lättare löpning. Jag andades ut och njöt av den fina utsikten som mötte oss när vi sprang längs berget. Och i samma sekund trampade jag snett. Jag var orolig över hur det gått med foten först men kunde springa vidare efter att ha svurit lite över min klantighet och jag hoppades att det inte skulle vara någon fara. Och det var det inte heller. Men jag fick en tankeställare som motiverade mig att fokusera på var jag satte fötterna resten av loppet.

Efter över en timmes "löpning" kom jag upp på toppen av första stigningen; "Sunegga"; toppen som Oskar haft som mål på sitt "vertical race" (men då en betydligt kortare och brantare bansträckning). 

Jag sprang med min lätta Salomon ryggsäck och hade med mig några egna bars, vatten och liquids. I kontrollen fyllde jag på med sportdryck (som tyvärr var riktigt äcklig och smakade rengöringsmedel) och åt några småbitar energigelsliknande bitar och torkad frukt. Sen väntade ett parti med lättare löpning. Det kändes riktigt bra att springa utför men jag höll mig i skinnet för att inte bränna alltför mycket energi och försökte springa hårt men kontrollerat. 

Efter ungefär 12 km stod Oskar längs banan och fotade.

Kul att se ett bekant ansikte längs banan
Foto: Oskar Henriksson

I samma veva som jag såg Oskar började det regna och det blev lite halt på stenarna på utförspartierna. Ungefär halvvägs; vid 15 km kom hängbron som jag haft lite ont i magen för. Precis som jag anat var jag tillräckligt adrenalinpumpad för att inte tycka att det var så farligt. Men jag höll ett stadigt grepp om räckena och blicken i nacken på killen framför. Bron gungande mycket och när jag kom över på andra sidan och skulle springa vidare fortsatte gungandet ett tag. 

Efter 16 km började banans riktiga utmaning; stigningen upp till Schwarzsee; 700 hm på 4 km. Första delen gick ganska bra, kanske lite för bra? Jag gick på och började passerade personer som tog myrsteg och verkade väldigt trötta. Nån kilometer senare var jag en sån person. Jag tog en halv liquid och hoppades piggna till. När tre timmar hade gått hade jag börjat må illa och det kändes som att jag när som helst skulle kunna behöva kräkas. Jag gick om en kille som var ännu tröttare än jag och fick lite energi av det. Pratade med några tjejer som också var väldigt trötta men vi konstaterade att vi kunde se toppen nu och att det inte var så långt kvar. Det var en sån lättnad att komma upp på toppen till stationen! Där fick jag syn på banprofilen och konstaterade att jag verkligen var på högsta punkten på banan och hade i stort sett bara utförslöpning kvar. Illamåendet hade inte lagt sig och jag fick kämpa ner några småbitar fast gel och sportdryck. Magen kändes sådär och jag var orolig för att behöva ta ett toabreak men hoppades på det bästa när jag sprang vidare. 

Jag började lugnt utför men märkte fort att jag återhämtade mig snabbt och kunde trycka på bra igen. Illamåendet släppte och magen lugnade ner sig. Det var jättekul att springa på och jag sprang om många och blev ännu mer peppad. Jag var lite orolig för hybris och att klappa ihop eller få kramp men kroppen kändes bra och jag tänkte att jag lika väl kunde få kramp om jag sprang långsammare. ;-) Så jag körde på på vinst och förlust. 

Eftersom jag hade ställt ner noggrannheten på min klocka stämde inte sträckangivelserna och jag var lite osäker på hur långt jag hade kvar. Dessutom visade det sig i efterhand att banan var 31 km och inte 30. Det var i alla fall riktigt skönt att passera 25 km-skylten (även om jag inte visste då att det egentligen var 6 km kvar) och inse att det skulle gå vägen om jag bara höll tungan rätt i mun sista biten och inte klantade mig med nån feltrampning. 

När grusvägen slutligen övergick till asfalt var det verkligen inte några pigga ben som skulle springa genom byn fram till målet. Jag försökte att inte släppa efter utan kämpa på hela vägen in i mål, tog några steg i backen inne i byn och ångrade att jag inte hade rekat slutet nogrannare innan jag tog mig i kragen och sen slog jag till med en slutspurt när jag äntligen såg målet. Glad, nöjd och lättad!

Sen fick jag reda på att Adam och Oskar väntade i väsk- och mattältet och jag gick dit och mötte upp dem för att höra hur det gått för Adam. 

Tid: 4:46:16
Placering: 24 i W30 (242 overall)
Snittpuls: 152 (84%)
Maxpuls: 168 (92%)

Adams lopp: 
Jag hade inga direkta farhågor inför loppet. Det var 30 km långt (har inte tävlat längre än 21 km tidigare) och man skulle ta 2000 hm (Gesunda ca 10 gånger). Mina ben kommer bli trötta hur jag än gör. ;-) Jag försöker alltid att dela in mina lopp i mindre delar för att det ska kännas lättare. I och med att detta loppet hade 2 rejäla stigningar och efter att den andra var avklarad var det bara 1 mils utförslöpning kvar så delade jag in loppet i 3 delar: Stigning 1, 2 och utförslöpningen.

Som Fia skev så hamnade vi långt bak starten men lika bra var väl det eftersom vi inte hann värma upp något. Jag försökte ta lite placeringar innan klättringen började utan att dra på mig någon mjölksyra, vilket gick bra. När klättringen började blev det total stopp och kö. Det var bara att rätta in sig i ledet och börja promenera uppför. Det kändes inte som någon bra idé att stressa om folk utanför stigen. Efter stigningen lättade folkmassan lite och jag släppte lös benen i utförslöpningen. Roligt att ta många placeringar. :)


Mellan stigningarna var det lite blandad terräng men mest utför kändes det som. Jag fortsatta att ta många placeringar fram till den andra stigningen. Mina ben var ganska trötta redan här efter all utförslöpning. Jag visste sedan innan att toppen skulle vara på 20 kilometer så det var bara att titta på klockan och räkna ner. Det kändes segt i början men efter ett tag kom benen igång, sen dog de igen... :P Sjukt vad jobbigt den sista kilometern till toppen var! Benen kändes som fem-milen all over again; kliv, kliv, överlev.

Tagen av mig själv under loppet.
Mannen framför mig var en bra rygg utför!

Hängbron vid 15 km. Det var högt och vinglade mycket!
Höll hårt om telefonen ;-)

Uppe på toppen drack jag lite Coca-Cola och tryckte i mig något att äta. Nu var den jobbiga delen av loppet gjort, bara utförslöpning kvar hela vägen till mål. Men även fast man bara springer utför så tar det muskulärt på benen. I början kändes det ganska lätt men efter ett tag blev det jobbigare att fortsätta ligga på. Min energi började ta slut här med och det sista kilometrarna in mot mål blev riktigt jobbiga, speciellt när jag kom in på asfalten, då stumnade benen ordentligt!

Jag kom in på tiden 4 tim 21 min vilket jag är nöjd med. Kroppen och benen kändes aldrig riktigt bra under loppet vilket nog kan bero på en förkylning jag haft efter Cykelvasan och den långa sittande resan ner från Mora. Det degar verkligen till benen och jag hade behövt några pass för att komma igång igen. För övrigt så var det en riktigt roligt och fint lopp och jag tror jag är redo för att prova på en ultradistans nu! :)

Tid: 4:21:21
Placering:  27 i M1 (121 overall)
Snittpuls: 157 (82%)
Maxpuls: 174 (91%)

Vi har haft massiv träningsvärk dagarna efter loppet. Framförallt har låren varit helt döda efter utförslöpningen men nu är vi fit for fight igen och funderar på hur vi ska toppa den här tävlingen... ;-)

(Följ gärna vår resa i alperna på instagram @fiaochadam)

söndag 14 augusti 2016

Cykelvasan Öppet spår 2016

I år har jag lagt till cykling i min träning. Det har varit riktigt roligt med en ny träningsform och jag tror det har hjälpt mig få lite bättre styrka i benen. Cyklingen har dock inte bara varit en ny träningsform utan också ett transportmedel. Nästan varje dag har jag cyklat in till jobbet i Mora vilket ger 2 mil cykling per dag; vardagsmotion kallas det. :) Min träningsfördelning har hittills i sommar varit ca 33% cykling, 33% löpning, 33% rullskidor och 10% styrka. Vilket ger 109% totalt så det känns helt okej! ;-)

I och med all cykling så blev det ganska självklart att köra Cykelvasan. Dock blev det inte bestämt förrän nu i veckan vilket lopp jag skulle köra. Jobbet fick avgöra och då blev det Öppet spår på fredagen. För mig spelade det inte någon större roll. Cyklingen har bara varit en rolig träningsform utan någon prestige i hittills och jag har för avsikt att fortsätta ha den som det. I alla fall till nästa års Cykelvasa. ;-)

Snörar om till cykelskorna

Innan start i led 5

Jag köpte en startplats i andra hand som visade sig vara i startled 5. (I startled 5 beräknas man köra runt 4 timmar fick jag reda på efter att ha pratat med Vasaloppet.) Eftersom jag inte är någon van cyklist och jag hade inte en susning om vilken fart mina ben skulle orka hålla så valde jag att inte försöka seeda upp mig. 

På Cykelvasan är det ingen masstart som på Vasaloppet. Här släpps man iväg i vågor med 5 minuters mellanrum. Första start var 11:30 och 11:50 startade jag. Första backen trodde jag skulle vara grus/stig, inte asfalt. Tempot var riktigt lugnt hela vägen upp också. Jag vågade inte trycka på, dock kom jag ikapp täten på startgrupp fem ganska snabbt. Uppe på toppen tog jag rygg på en som hade ett bra tempo och sen låg jag bakom honom hela vägen till Smågan. Lite oväntat så valde han att stanna och dricka där så jag fick fortsätta själv. 


Efter inte så lång tid (mellan Smågan och Mångsbodarna) fick jag syn på Fia som stod och hejade. Det flöt på helt okej denna biten. Jag försökte hitta klungor med bra tempo men tyvärr varade de inte så länge för det mesta. Min strategi under loppet var att ta det lugnt uppför och trycka på på platten och utför och att inte låta benen bli för stumma. Ändå blev det uppför som jag plockade flest placeringar. Tror detta beror på att min benstyrka (i cyklingen) inte kommit ifatt syreupptaget än.

Fram till Evertsberg hade jag mer eller mindre någon att ligga bakom hela tiden. Men efter Evertsberg blev det betydligt glesare. Innan Oxberg hade jag bestämt med Fia att hon skulle ge mig en ny vattenflaska längs med asfaltsvägen innan besinmacken. Jag hade rekat att jag skulle komma här veckan innan, skyltarna sa så. Detta visade sig dock vara skyltar till halvvasan.... Så jag kom aldrig ut på asfaltsvägen utan kom direkt upp till Oxbergskontrollen. Direkt när jag kom ner mot kontrollen så såg jag Fia som stod och tjoade och vinkade i slutet av fållan. Hon hade såklart förstått att loppet inte gick där jag sa och istället sprungit upp till kontrollen där jag fick en ny flaska! :)

Efter Oxberg fanns det inga klungor att åka i längre så jag fick köra resten av biten in till Mora själv. Jag märkte att jag hade en kille som låg i ryggen på mig. Han måste ha tyckt det var bekvämt där för han gick aldrig upp och drog något; lite irriterande men å andra sidan hade jag gjort samma sak. I samband med Hökberg började mina ben bli tunga. Jag orkade inte ligga på hela tiden utan fick ta det lite lugnare vissa partier.

Efter Eldris tänkte jag att nu får benen bära eller brista så jag ökade tempot en aning och försökte hålla det hela vägen. In mot Hemus märkte jag att de två som låg bakom mig hade släppt vilket taggade mig lite extra att fortsätta köra. I princip var jag krampfri hela loppet fram till upploppet och där såg det ut såhär:


Cykelvasan blev en riktigt rolig upplevelse för mig! Tiden blev 3 tim 40 min, vilket inte är någon supertid men jag känner mig nöjd med min insats ändå. Nästa sommar kommer jag ha betydligt fler cykelmil i benen, bättre startposition och förhoppningsvis lite bättre klungor att åka med! Ska bli spännande att se vad jag kan åka på för tid då. :) 

Resultat här

Loppet i siffror:
Tid: 03:40:13
Sträcka: 94.71 km
Placering: 86 (5:a i min klass H21)
Snittpuls: 153 (79%)
Maxpuls: 175 (91%)
Snitthastighet: 25.7 km/h (Max 51 km/h)
Låt i huvudet: Ride

Chip av

Ganska trött o ganska nöjd
Ska man bli jättenöjd måste man nog bli
jättetrött också! ;-)

fredag 12 augusti 2016

Expedition UTMB (och Ultraks)

På onsdag morgon nästa vecka börjar vi en lång resa. Etapp 1 går med bil ner till Tomelilla i Skåne och hem till Oskar och Tina. Tillsammans med dem åker vi sen till Trelleborg, tar färjan vidare till Travemünde över natten och följande dag kör vi vidare hela vägen till Zermatt i Schweiz.

Oskar och Tina frågade oss i våras om vi var sugna på att åka med dem till Frankrike och supporta Oskar när han ska springa ultraloppet "Ultra Trail du Mont Blanc", eller UTMB som det förkortas. Det är ett drygt 16 mil långt lopp som går kring Mont Blanc med en totalt stigning på ca 10 000 höjdmeter. Extremt. Galet. Roligt!

Banprofil UTMB

Bansträckning UTMB

Galet långt och galet många höjdmeter

Vi tyckte det lät jättekul och vi älskar ju alperna så vi blev väldigt sugna på att följa med. Adam hade dock inte så stora förhoppningar att kunna vara ledig från jobbet och vi släppte det för då. När det i början av sommaren visade sig att han faktiskt kunde få ledigt och att det fortfarande fanns möjlighet att följa med var saken biff.

Deras plan var att åka ner en vecka innan loppet. Tina skulle passa på att springa ett annat lopp veckan innan; "Ultraks" som går kring Matternhorn i Zermatt, Schweiz. Ultraks har några olika distanser som är lite mer humana; 16, 30, 46 km och ett "vertical race" (2,5 km och 600 hm). Oskar ska springa vertikalloppet som "uppvärmning" inför sin utmaning och Tina är anmäld i tremilsloppet. Vi bestämde oss för att också satsa på att springa det som en kul grej och ett bra träningspass!

Vi insåg just att tremilsloppet har en total stigning på 1950 hm så vi får väl se hur kul det blir! ;-)

Banprofil Ultraks 30k

Bansträckning

Fia kommer få tillfälle att jobba på sin höjdskräck under loppet...;-)
(Bron syns även i filmen nedan vid 4:27)




Det här är alltså en av anledningarna till att vi sprungit lite mer i sommar. Vi ser verkligen fram emot resan och hoppas få några härliga och roliga dagar i alperna! :)

torsdag 11 augusti 2016

Orsasjön runt, Grönklitt Hill Climb, Bjarnerundan och Gopshus

Efter vår lilla semesterutflykt, aka. träningsläger, i Grövelsjön tog vi det ganska lugnt några dagar. Vi passade på att styrketräna och på torsdagen sprang vi en kort runda för att känna lite hur benen kändes efter några dagar med mycket löpning. Jag, Fia, hade lite känningar i ena vaden och vi nöjde oss med en timmes jogg. 

Loppisfynd på vilodagen; fina "kakfat" för 5 kr/st

På lördagen började Adam inte jobba förrän 11 och han hade planerat att köra rullskidor till och från jobbet. Planen var att köra en omväg runt Orsasjön på både dit och hemvägen. Jag hängde med på morgonen och vi rullade tillsammans via Orsa, Viborg och turistvägen mot Mora. Vi insåg att Adam varit lite optimistisk när han beräknade avgångstiden för vår lilla expedition så vi fick växla upp några snäpp jämfört med vårt sedvanliga mys-A1-tempo. Kul! :) Vi stakade båda, Adam på treor och jag på tvåor. Vi har kört en del på lättare hjul senaste tiden för att få upp lite bättre och mer tävlingslik frekvens. Den här gången var det tur för nu hann Adam precis i tid till jobbet. Jag fortsatte hem till Bonäs. Sista biten började det kännas att vi kört på lite hårdare och utan energitillförsel och på slutet var jag lite sådär yr och hade svårt att fokusera som jag brukar få på slutet av Vasaloppet. Nästan 44 km/2:38 landade passet på. Adam jobbade till tre och sen körde han samma håll tillbaka som dit, nästan 7 mil totalt.

Mitt pass landade på 43,5 km och avslutades
med hallonorgie i trädgårdslandet

På söndagen cyklade Adam en långtur. Han ska köra cykelvasans "öppet spår" imorgon och körde ett fyratimmarspass i Grönklitt inför det.

Jag gav vaden en ny chans och efter vila, rullande och kavlande var den fit for fight igen för en lugn och skön halvmara i Bonässkogarna.

Förra veckan blev inte riktigt som planerat. I tisdags körde jag en lång morgonjogg innan frukost. Efter några kilometerns löpning följde jag en markerad led som jag inte sprungit tidigare. Den var märkt "H"och visade sig gå åt motsatt håll från oss och vara 8,2? km lång. "Hundrundan" var namnet enl. skyltarna vid dess startplats utmed Älvdalsvägen. Den var fin och kul att springa! Efter en adrenalinkick halvvägs in i passet när jag blev skrämd av en kille som kom springande bakifrån på stigen blev det en tempohöjning. Och oj så bra och kul det kändes att springa lite fortare! :) Så morgonjoggen innan frukost, som alltid brukar springas i A1-tempo, utan vätskeryggsäck och oftast inte över en timme, fick ett inslag av A3 på mitten och blev 1:40 lång istället.

På kvällen körde vi ett styrkepass tillsammans på skolans gym och efter det åkte vi ner till stranden vid Siljan och grillade.

Jag hade börjat må lite dåligt redan i samband med grillningen och dagen efter hade jag ont i magen, mådde illa och var allmänt risig. Känslan var "matförgiftning" och jag undrar om det inte var någon slags histaminreaktion som jag åkt på. Jag brukar (över)reagera på myggbett och tar ibland antihistamin (loratadin) när jag får bett och det svullnar upp och kliar för mycket. Jag hade fått ett konstigt bett där nere på stranden när vi grillade och insåg i efterhand att jag ätit naturligt histaminrik kost de här dagarna också. (Makrill och majonäs ena dagen, och tonfisk andra). Kanske kan det vara förklaringen? Vi hade dessutom grillat färsk korv så det kan ju ha varit något med den också, även om Adam klarade sig...Dan efter kom jag på att allergitabletterna kunde funka om det nu var en histaminreaktion så jag tog en tablett.  Det verkade hjälpa och jag mådde bättre och bättre och helt bra igen på fredagen.

Och vad är bättre att starta upp träningen igen med än att staka uppför Grönklittsbacken? ;-) Adam hade planerat in tröskelkörning uppför backen och jag kände mig pigg och följde med för att ge det ett försök och känna efter hur kroppen kändes.

Adam släppte av mig nedanför backen och körde upp bilen till toppstugan och rullade ner medan jag rullade en sväng längs Hansjövägen, vände tillbaka och mötte upp Adam ett par kilometer upp i backen. Vi mötte Max som gått på skidlinjen tidigare som också var där för att köra backen så Adam fick bra sparring (men ett sämre tröskelpass...;-)).

Det kändes helt ok för mig men jag försökte hålla mig kring tröskel och inte gå på för hårt.  Jag hade inte riktigt bestämt om jag skulle staka eller använda benen innan men bestämde mig när vi stakat en bit upp i backen att försöka hänga i med stakningen hela vägen upp. Det kändes bra! (Men inte lätt...;-)) Sista biten är så sjukt brant men den kändes betydligt lättare den här gången än på tävlingen senast när jag var ännu tröttare och det var blött och kallare. Eftersom Adam hade jobbat till sex blev det sen kvällsmat den fredagkvällen...

På väg uppför sista backen

På lördagen sprang jag en sväng i skogen här hemma igen. Den här gången hoppades jag på att komma lite lagom vilse för att få till ett bra distanspass utan tristess...;-) Så jag gav mig ut på lite random stigar, sprang en del obanat när stigen tog slut, hittade andra stigar och vägar och hamnade vid den där tjärnen som vi badat i en gång tidigare. Sen kom jag ut på "H"-rundan igen och sprang den ett varv och tillbaka till Bonäs igen. Totalt blev passet 2 h och en kvart. Adam hade påmint mig om att inte springa för långt inför söndagens träningspass så jag nöjde mig där...;-) Det var ganska segt hela passet och den här gången höll jag A1 och ville hellre vara ute lite längre än springa snabbt. Jag gick vissa partier och lät pulsen gå ner. Vädret var strålande! Inte så varmt men soligt. På vägen tillbaka sprang jag på en samling kantareller och stannade till och plockade dem och hoppades att de inte skulle mosas i vätskeryggsäcken. Det blev ett par riktigt goda svampmackor till kvällsfika. Äntligen! :)

Smörstekta kantareller till kvällsmackan

På söndagsmorgonen hade Adam planerat in plättar till frukost/brunch inför dagens långpass: Bjarnerundan. Bjarnerundan är uppkallad efter en gammal skidåkare som hette Bjarne Andersson. Så här skriver Mora Outdoor på sin sida: 

"Rundan är skapad av skidåkaren Lennart Olsson från början. Han drog med sig skidkamraten Bjarne Andersson på turen. Bjarne tränade ofta på banan och namnet blev Bjarnerundan. Första 10 km innehåller en tuff stigning upp till Rostbergs fäbod, för att sen följas av löpning på myrmarker och stig. På hemvägen mot Hemus passeras Berihol tillhörande Vika by. Ett riktigt kraftprov för den som vill och vågar sig på att springa en riktig långtur i krävande terräng. Vandring eller löpning delar av banan kan rekommenderas. Det finns kilometerskyltar var femte kilometer på rundan."

Längd: 33 km
Total stigning: Minst 1500 m
Område: Mora västra, terrängkarta 655, Mora
Start-mål: Mora skidstadion, Hemus
Märkning: Ljusblå målade markeringar
Svårighet: Svår
Terräng: Stig, skogsväg, myr

Är det någon gång man kan bajsa ner sig utan att det märks
så är det på Bjarnerundan

Sist vi sprang Bjarnerundan var jag i riktigt dålig form och det var varmt och kvavt. Den här gången var vädret perfekt och vi tyckte båda att löpningen i tyngre terräng känns bättre än tidigare. Det tackar vi Bonässkogen för! :) Men det tar ändå en god stund för oss att springa rundan i A1-tempo. Ca. 4,5 h senare var vi tillbaka vid Hemus. Vi hade bara vatten med oss att dricka men hade med några hemmagjorda bars och banan att äta. Energinivån kändes bra under större delen av passet men de sista kilometerna började jag bli riktigt trött och det var väldigt skönt när vi kom in i Hemus. Vi hade tagit med oss badkläder och körde direkt ner till Siljan för att skölja av oss geggan och kyla ner benen lite. Och sen festade vi till det med en Daimstrut från kiosken innan vi körde hemåt.

Ett lite torrare parti av Bjarnerundan

I tisdags kväll körde vi ett annat favoritpass som vi inte kört på länge; backintervaller i Gopshus. Tidigare har vi mest kört med stavar men den här gången lämnade vi stavarna hemma och "sprang" upp. Det går inte fort men det går. ;-) Jag har nämnt tidigare att mina vader brukar strula vid långa uppförslöpning och jag tog det riktigt lugnt första vändan upp för att vaderna skulle "hinna med". Det är som att det tar lång tid för cirkulationen i dem att komma igång ordentligt och de stumnar totalt om jag går på för hårt i början. Den här gången lyssnade jag helt och hållet på vaderna och sket i vad pulsklockan visade så det fick ta den tid det tog att komma upp i A3-puls. Dessutom hjälpte Adam mig att massera dem ordentligt efter vi värmt upp och innan vi började första intervallen. Andra gången kunde jag springa på mycket bättre utan att stumna. Skönt! Vi sprang totalt fyra vändor upp och ner; två gånger på "sidan" av backen på "Linnéstigen" och två gånger uppför nedfarten mot Vasaloppsspåret. Ett riktigt bra pass för mig (och mina ben...). Adam imponerade med sin uppförslöpning. Han måste ha tagit ett rejält kliv under sommaren. Kanske inte så dumt med all transportcykling till och från jobbet?

Fin utsikt på väg ner från Gopshusbacken

Passet i Gopshus blev nog det sista tunga löppasset innan nästa veckas utflykt.
Mer om det i nästa inlägg!

tisdag 26 juli 2016

Träningshelg i Grövelsjön och Idre

Eftersom Adam hade en ledig helg och dessutom även var ledig i måndags passade vi på att planera in en liten minisemester/träningshelg i Grövelsjön.

Grövelsjön ligger ca 2,5 timme nordväst om Mora och en halvtimme från Idre, precis på gränsen till Norge. Vi har varit i Idre tidigare men aldrig i Grövelsjön. (Om man inte räknar att Fia var där som bebis under föräldrarnas vandringstur...;-)) 


Väderprognoserna varierade mycket beroende på om man tittade på YR eller Klart och vi kollade väderprognoserna frenetiskt sista dagarna men höll kvar vid ursprungsplanen och insåg att vi nog kunde få stå ut med en del regn. 

När Adam slutat jobba i fredagskväll packade vi in tältet och alla prylar i bilen och gav oss av norrut. Vi hade förberett frukost och enklare måltider till kvällarna och hade med färdiga "torra" luncher ("rester" från Adams tid i försvaret) att ha med ut på fjället. Adam hade dessutom tröttnat på vårt spritkök och köpt med sig en ny gasolbrännare från Johns Sport. 

Så här såg träningsupplägget ut under helgen: 

Lördag - Storvätteshågna
Vi kom i ordning i tältet ganska sent på fredagkvällen och sov ut och tog det lugnt på lördagsmorgonen. Strax efter 11 var vi färdiga att ge oss av ut på fjället. Planen var att ta sig upp på toppen "Storvätteshågna", äta lunch där och sen springa tillbaka mot fjällstationen och ev. springa uppför någon mindre topp på vägen tillbaka. Vi hade med en karta över området som Adam hade skrivit ut och tog det lite som det kom.

Frukost utanför vår tältplats
bredvid Grövelsjöns fjällstation

På väg till Storvätteshågna

På Storvätteshågna; Dalarnas och Svealands högsta punkt

Väl uppe på toppen åt vi vår medhavda lunch; Fia fick "Tuna Chili Pasta" (uppvärmd med den "magiska" värmepåsen) och Adam "Tropisk frukost med flingor" (eftersom han inte gillar tonfisk...). 




Sen sprang vi ner från toppen och lite kringelkrokar och upp över Jakobshöjden innan vi sprang tillbaka till vår tältplats efter 4 timmars effektiv tid på fjället. Det blev en skön start på helgen! 

Vi lyckades springa ifrån det värsta ovädret
och fick bara lite regn på oss under löpturen

Eftersom vi tältade och var för snåla för att betala 150 kr/person för att duscha på fjällstationen körde vi ner till Grövelsjön och badade efter passet. Det var snorkallt i vattnet men molnen som tornade upp sig och mullrandet på avstånd skyndade på processen avsevärt och efteråt var det riktigt skönt och uppfriskande. Vi hann lagom in i bilen innan himlen öppnade sig och åskan var mitt över oss och vi körde tillbaka till fjällstationen och satt i bilen en liten stund tills det slutat regna. Lika plötsligt som det kom försvann det och vi kunde gå till tältet och tända grillen och grilla våra medhavda veggieburgare. (Kan förresten verkligen rekommendera elektrisk kylbox till bilen! Vi har haft oväntat stor nytta av vår som vi köpte inför förra årets Norgeresa. Med ett par frysklampar i håller den kylan ok flera dagar även om den inte är inkopplad mer än när man kör.)

Det satt fint med grillade veggieburgare till kvällsmat

På natten vaknade vi till av att regnet slog mot tältduken. Vi har inte riktigt hårdtestat tältet men vi var för trötta för att bry oss, somnade om och var nöjda när vi vaknade i ett torrt tält ett antal timmar senare. ;-)

Söndag - Grövelsjön runt
Vi hade funderat lite fram och tillbaka och bestämde oss på morgonen att springa norrut längs "Linnéstigen" mot Sylen i Norge och se hur lång tid det tog och sen bestämma om vi skulle vända eller springa hela vägen runt Grövelsjön. Hela vägen runt skulle enligt turistbyrån vara lagom för en tredagars vandringstur och vi tänkte att vi borde ha att göra en dag att ta oss runt springandes, joggandes och gåendes. Adam har köpt en ny ryggsäck "Salomon SKIN PRO 15 SET" att ha när han cyklar till jobbet och vi körde "handikappsystem" där han hade sin lite större ryggsäck med lite mer packning och Fia hade sin vanlig löparryggsäck "Salomon S-LAB ADV SKIN 12 SET" med mindre packning. Vi hade med oss lunch, lite torra kläder och överdrag för lunchstoppen och vind/regnjacka och vars en stor 1,5 l vätskeblåsa och två små 0,5 l softflasks som vi stannade och fyllde på på ett par ställen längs vägen.

På Linnéstigen på väg mot Sylen i Norge

Där nere ser man Sylen på Grövelsjöns norra spets

Väderprognosen hade visat en del regn och risk för åska så vi var glada och nöjda när vi sprungit mer än hälften av sträckan i strålande väder. Efter att vi ätit lunch (den här gången åt vi båda "Tropiska flingor", väldigt sött men fyllde sin syfte för stunden iaf...) och passerat "Hävlingsstugorna" brakade det dock loss! Det kom en rejäl knall och Fia fick en tillfällig reflexmässig fartökning i 3-minuters tempo. Vi insåg att det inte var optimalt att vara mitt ute på fjället i värsta åskvädret men det passerade som tur var förbi oss på avstånd och vi såg bara blixtarna på håll. Regnet klarade vi oss dock inte undan! Men det var varmt och vi höll ångan uppe så vi behövde i alla fall inte frysa och regnet passerade förbi ganska snabbt. När vi kom fram till en skoterled tog Adam en titt på kartan och på sin telefon och insåg att vi inte var riktigt där vi hade tänkt springa. Vi hade följt skyltar från Hävlingsstugorna till Grövelsjön och sprungit lite mer kuperat över fjället istället för en flackare runda nedanför Storvätteshågna. Men då hade vi varit ute över fyra timmar exklusive stoppen så det passade trots allt ganska bra att vi var närmare fjällstationen än vi hade trott. Väl tillbaka visade klockan 5:20 effektiv tid och totalt hade vi varit ute på fjället ungefär en timme till. 

Precis som dagen innan körde vi ner till Grövelsjön och badade. Den här gången slapp vi bli stressade av åskväder och eftersom det var så fint nere vid sjön (och väldigt oväntat; inga mygg!!?) bestämde vi oss för att laga kvällsmaten där.

Det kanske ser skönt ut men det var inte varmt i vattnet!

Kvällsmat på g

På menyn stod tacos. Perfekt campingmat! Burkmajs, tacosås på burk, vacuumförpackade tortillas, tacokrydda (hemgjord; godare och nyttigare än köpevarianten) och ost, tomater, sallad och paprika. Sist när vi campade i Norge hade vi med torkad köttfärs men det hade vi inte haft tid och ork att förbereda den här gången så vi körde vegetarisk variant med tacokryddade röda linser. Vi var riktigt hungriga och det smakade väldigt gott i solen på bryggan. 

Måndag - Städjan och rullskidbanan i Idre
I måndags packade vi ihop tältet direkt på morgonen och körde mot Idre. Adam var sugen på att ta en sväng på rullskidbanan och springa upp på Städjan. Tur att Adam fick bestämma och inte Fias ben! ;-)
Vi bestämde oss för att börja med Städjan för att sen kunna avsluta med att köra så mycket på rullskidbanan som vi orkade och kände för.

Fia på väg uppför Städjan

Snart uppe!

Adam på toppen

Rullskidbanan i Idre är fin och ganska kuperad. Just den här gången var det ett par renar som yrade omkring längs banan så vi fick ta det lugnt för att inte riskera en frontalkrock med dem. De är inte så benägna att flytta på sig när man kommer! 


Termometern på stadion visade 27 grader
Inte optimalt väder för den stora
sparade snöhögen på stadion...

Det var oväntat skönt och kul att rulla lite efter ett par dagar med mycket löpning. Överkroppen kändes ju fräsch men vi var ganska matta och allmänt trötta och nöjde oss efter en timmes åkning. Sen tvättade vi av oss och bytte om på toaletten vid stadion och åt en inte alltför exklusiv burklunch innan vi begav oss hemåt trötta och nöjda med dagen.


Vi stannade till på macken nere i Idre och laddade upp för hemfärden med kaffe och glass. Det var väldigt skönt att komma hem till Bonäs och ta en varm dusch och äta kvällsmat i vår lilla stuga.

Totalt fick vi ihop 12 timmars träning på vårt tre dagars miniläger. Det var kul och känns bra inför vårt kommande äventyr; mer om det snart!

Vi tackar Fias pimpade "Runekakor"
för all energi de gav oss under helgen...;-)

tisdag 19 juli 2016

Fäbodlunken 2016

I helgen var det tävlingsdags igen. Tyvärr jobbade Adam så jag fick klara mig utan hans sällskap och han fick klara sig utan "Fäbodlunken". 

Fäbodlunken är en löptävling på Gesunda som har klasser för alla åldrar och ambitionsnivåer. Jag ställde upp i 12 km-klassen som startar vid Gesunda bystuga, passerar Mångbergs och Kansbergs fäbodar och har målgång vid Åsengården. Banan börjar direkt med en rejäl stigning i 2 km följt av lika mycket utför, ett segt motlut ett antal kilometer och en riktig monsteravslutning sista kilometerna.

Invigde nya skorna (Salomon S-lab Sense 5 ultra)
med intervaller i torsdags

Vi sprang tävlingen förra året och då lyckades jag med konststycket att springa fel på ett ställe. Därför blev jag lite snopen när jag fick höra att det var en annan bansträckningen i år. Det visade sig dock att banan bara var ändrad lite i början så den gick direkt in i skogen för att slippa asfaltsträckan i början och öka på banlängden som varit några hundra meter kortare än 12 km tidigare. Stället jag sprang fel på visade sig dessutom vara helt omöjligt att springa fel på nu! :)


Banprofil

Bansträckningen


Min pulskurva och höjdprofil

Löpning uppför är inte min grej, även om jag gör vad jag kan för att ändra på det. Att gå ut lugnt och kontrollerat på tävling är inte heller min grej. Så jag såg det här som en perfekt träningstävling för mig! :)

Precis som på Mora Trail för några veckor sen började ju banan med en tuff uppförsbacke och jag var inställd på att verkligen hålla mig i skinnet och inte ryckas med i andra löpares tempo utan gå in i min egen bubbla och vara fullt fokuserad på mig själv.

Jag hade dessutom samma taktik som på Mora Trail; att värma upp ordentligt och avsluta uppvärmningen med några hårdare, korta enminuters-intervaller med tröskelkänsla. Jag tror det kan vara bra för mig som är så segstartad och att det kan "ta ner" det värsta adrenalinpåslaget...;-) Efter uppvärmningen fick vaderna en rejäl omgång med foamroller. (I brist på Adams massagehjälp...)

Det gick helt ok att ta sig upp till toppen av första backen och sen började den roliga utförslöpningen. Jag är sjukt ojämn uppför och utför och försökte trycka på rejält utför för att kompensera för min dåliga uppförslöpning...;-) Det var jättekul att springa på den lite knixiga banan utför men det gällde att hålla tungan rätt i mun och ha fullt fokus hela tiden. Kanske pressade jag på onödigt hårt det här partiet men det var i alla fall kul och skönt att springa! ;-)

Jag såg en annan tjej framför mig ett tag men lyckades slå undan tävlingsinstinkten och köra mitt eget race. Jag tog in lite utför och tappade lite uppför hela tiden. Eftersom det mest var uppför blev utgången som väntat och jag var långt efter väl i mål. 

Jag hade förträngt hur seg sista delen av banan var! Stört! Efter vätskekontrollen i Kansberg gick det utför och jag tryckte på friskt enl. samma princip som tidigare. De sista 1,5 kilometerna hade typ samma stigning som de första kilometerna och benen var betydligt mindre pigga nu av någon anledning. Men trots allt finns det alltid lite krut kvar till ett platt upplopp och jag slog till med en spurt in i mål. Sprang i mål på en 9:e plats på 1:06.45 med en snittpuls på ca. 91%.

Alla resultat finns här. 

Efteråt var jag ganska trött och hade lite blandade känslor. Jag hade hoppats på en lite bättre tid men samtidigt var det svårt att jämföra mot förra året eftersom banan var annorlunda. Jag är i alla fall nöjd med att ha fått till ytterligare en rolig, kuperad löptävling och ett helt ok upplägg. 

Senare på dagen efter tävlingen var jag väldigt slö och i söndags vilade vi. Igår körde vi en kort morgonjogg och på kvällen körde vi vårt nya favoritpass; tröskelträning i Grönklittsbacken. Det är sjukt smidigt att träna där nu när vi bor nära. Vi gjorde som vanligt; Adam kör upp bilen och rullar ner och jag blir avsläppt och värmer upp längs vägen dit och en bit upp i backen. Den här gången körde vi en sammanhängande tröskel hela vägen upp. Adam körde skate och jag klassiskt "fri teknik". Det kändes lite segt i början men bättre och bättre under tiden. Sista biten efter Fryksås hade jag riktigt bra känsla och det var kul (men stört jobbigt) att trycka på lite mer sista biten upp. Riktigt gött att komma upp på toppen!

Morgonjogg ner till Orsasjön

En riktigt härlig start på dagen!

Vilodagsaktivitet

lördag 16 juli 2016

MTB i Grönklitt

Igår var jag (Adam) ledig från jobbet. Detta innebär nu för tiden distanspass. Dock så har jag vilovecka denna veckan så jag kände mig inte direkt pressad över att behöva vara ute flera timmar. På förmiddagen pysslade vi med lite smått på huset; Fia målade och jag gödslade gräsmattan och fixade lite i blivande snickar/vallabod.

Efter lunch gav jag mig ut och cyklade. Målet var att testa lite av spåren uppe Grönklitt. Dock så vet jag bara en väg upp och det är asfaltsvägen som vi brukar köra rullskidor i. Inte den roligaste om man vill köra MTB. Efter att jag kört ett par kilometer på asfaltvägen tröttnade jag och tog första avstickaren. Den ledde nästan hela vägen till Fryksås... Eftersom jag inte ville cykla tillbaka fick jag lov att bära cykeln genom skogen tills jag kom ut till Fryksås. Nästa gång prövar jag en annan väg. ;-)

Utsikt från Fryksås

Från Fryksås tog jag skogsvägen till skidstadion. Jag åkte Bjönbacken och Rädsjön runt. Båda dessa brukar vi åka på vintern så det var roligt att se hur de såg ut på sommaren! Vissa av vinterlederna är markerade (Biking Dalarna) för cykel dock går vissa på myr och sjöar under vintern vilket gör det svårcyklat nu. (Och dessa är alltså inte utmarkerade för cykel...)

Björnbacken på sommaren!

Även fast det blev lite mycket asfalt på vägen upp så var detta ett av mina roligaste cykelpass hittills. Lederna i Grönklitt var väldigt roliga och jag tror någon liten spärr släppte i utförskörningen. Jag fick till ett bättre flow och kunde låta cykeln åka fritt under mig. Lös grus är fortfarande min största ovän!

Turen tog 2.5h och jag hann 45km. Lite oklart hur många höjdmeter eftersom min klocka inte riktigt visar rätt men ca 600. Snittpuls på 134 slag/min och en maxhastighet på 57km/h.

Lite bilder från dagen:

Isbjörn-selfie

Biking Dalarna

Rädsjön där vi åkte skidor i vitras

Kontrast?

Imorgon ska vår husägare ha loppis här och sälja av lite saker. Detta innebär att vi nog kommer få tillgång till det lilla härbret/gästhuset snart! :)