tisdag 20 februari 2018

Skinnarloppet 2018

Där fick jag äntligen smaken av lite form! Flåsig och trött i musklerna hela loppet, skillnaden nu från förra helgen var att jag kunde fortsätta åka fast att jag flåsade. I Grönklitt gick det inte, då tog de stopp! Jag samåkte med Hedbys till Malung där loppet gick. Vi delade på våra drickalangare så vi fick riktigt bra service längs med hela banan och jag kunde därmed strunta att åka med vätskebälte.

På väg till Malung

I kön till omseedningen

När vi hämtat ut nummerlapparna och jag seedat upp mig till rätt startled gick vi och testade skidorna. Johns Sport hade vallat upp två par åt mig och jag visste inte vad det var för valla på dem så det blev ett blindtest. Skidorna gled ungefär lika långt men jag tyckte det ena paret hade betydligt bättre "släpp" och känsla. Det var i princip bara natursnö på hela banan också och det snöade en del så det verkade mest logiskt att mina stakskidor skulle gå bäst.

Banan är 45 kilometer lång och ganska kupperad. Man kör först en 3 kilometers slinga innan man går ut på första varvet som är 21 km. Efter de inledande 3 kilometerna är det ett spurtpris på 3000 kr vilket såklart gör att tempot inledningsvis blir väldigt högt. Det gäller att hänga på så gott det går bara. I år tyckte jag inte att farten var fullt så hög som den varit tidigare vilket gjorde att jag nog tog det lite för lugnt och jag hamnade nästan längst bak i 0-leds klungan. Som tur var insåg jag det ganska snabbt och jag började jobba mig uppåt lite.

Dricker min egenblandade energidryck!

Efter det lilla varvet låg jag ganska bra till. Många av åkarna i klungan är åkare som jag inte tidigare hängt med. Den första halvan av varvet går det uppför, lik så väl går det mer utför andra halvan så det gäller att bita i! Är man med på toppen så klarar man nog av att hänga med ner till varvningen. Jag lyckades hålla mig kvar i klungan och jag var väldigt nöjd med det under loppet och använde det som motivation.

Vid varvning sprack det upp lite och en åkare stack iväg och kom ikapp en annan som låg ensam. Tyvärr var det ingen som försökte ta upp jakten så jag började jaga. Jag höll jämt med dem ett tag men efter ett tag försvann de. Jag fick ingen draghjälp heller tyvärr.

Efter ca 8 km kommer man upp på en myr och det blir lite mer lättåkt. Här fick jag lite hjälp av en Ulricehamnåkare. Vi växeldrog ett tag. Vi var fortfarande en stor klunga på nästan 15 pers. I och med att inga andra ville dra så tolkade jag det som att de inte orkade. De flesta brukar ändå villa åka så fort som möjligt för att komma så närma vinnaren som möjligt.

Det är väl en ganska bra stakposition?

Leading the pack!

När de var drygt 6 kilometer kvar höjdes tempot rejält av Ulricehamnåkaren, det är del branta kortare backar som är riktigt dryga och som tar mycket kraft. Vi var 4 st som lyckades följa, resten fick släppa. Jag låg i riktigt röd zon nu och fick kämpa för varenda stavtag. När det var 3 kilometer kvar orkade jag inte följa längre. Jag tog den sista drickan av Hedbys pappa och fortsatte slita. Jag hade ingen aning hur långt efter de andra låg heller, det hade ju inte varit så kul att bli ikapp och omåkt... Så jag gjorde mitt bästa för att hålla ihop det och jag ändå köra på ganska bra hela vägen in!

Det blev verkligen ett slänglopp deluxe! På upploppet tänkte jag att om jag inte får seedning så ska det inte bero på att jag inte gav allt! Meeen nu blev det inte så ändå. Jag missade eller nej det gjorde jag inte. Eftersom de sätter leden utefter åkarna så hade det inte spelat någon roll om jag kört 5 minuter snabbare. Jag hade varit tvungen att slå flera elitledsåkare, inte bara åka jämt med dem eller vara strax bakom. Bortsett från seedningen så var loppet ett säsongsbästa. Jag var dryga minuten bakom åkare som är topp 100 på Vasaloppet vilket ju bådar gott!

Resultat här

Loppet i siffror:
Tid: 2:12:57 (+10:59)
Sträcka: 45.44 km
Placering: 19
Snitthastighet: 20.4 km/h

Jag har inte helt bestämt mig om jag ska köra Halvvasan eller inte. Det verkar inte vara så många 0-leds åkare som ska köra så det blir det säkert som förra året att de inte sätter något elitled på loppet. Och enda anledningen för mig att köra är för att seeda mig. Så troligtvis står jag över och siktar mot Vasaloppet istället. Veckan som kommer blir det mycket att göra på jobbet och troligtvis många snoriga skidåkare som kommer stå och hosta en i ansiktet och berätta att de är såååå förkylda... Det gäller att äta och sova ordentligt!

Tiden fram till Vasan kommer mest handla om att samla energi och peppa upp mig själv. Jag vill så gärna få en positiv upplevelse av Vasaloppet, vilket jag tyvärr inte haft de senaste åren. Idag tog jag en liten återhämtningsjogg på Hemus med lite bastu efteråt innan jobbet började. Det är najs när man tror att det ska vara molnigt när man vaknar men så är det sol! :)

Rekar lite vart man kan springa med Team Noridc Trail
på vårt prova på pass den 12 mars! :) 

lördag 17 februari 2018

Helt Ramm - Vinter LOL

Vill bara se till så att ni inte missar dessa underbara klipp från NRK som Nicolay Ramm spelar in!
De är sjukt välgjorda och väldigt roliga, enligt mig i alla fall! ;-)


Förra året till Vm i Lahti gjorde de en av världens bästa låtar Funky Fishlegs. Den får inte bara med alla aspekter av en skidåkares liv, den är riktigt svängig också! ;-)

Det släpps ett nytt avsnitt typ varannan dag så håll utkik!

Här är årets favoriter hitills:




onsdag 14 februari 2018

Orsa Grönklitt Ski Marathon 2018

I lördags körde jag (Adam) Orsa Grönklitt Ski Marathon. 42 km uppdelat på två varv. Banan är ganska platt och går mycket på myrmarker. Backarna är egentligen bara i början och i slutet. Det finns 3 st vätskekontroller längs med banan varav en är vid varvning. Jag hade ingen langning denna gången så jag hade med mig eget i mitt drickabälte med slang. Jag har gjort lite modifikationer på det för att det ska vara lättare att använda plus att jag använt det på en del träningspass för att vänja mig vid det.


Nummerlapp på!

Starten var kl 11:00 och vi var på plats ca en timme innan start. Det var inte så många meriterade åkare med denna gången så jag fick en riktigt fin startposition i andra raden. Alltså borde det inte kunna strula så mycket i starten??? Åkaren framför mig fick en lite lucka och banan smalnar av ganska fort. Åkaren bredvid mig hade nästan kommit om mig och tyckte tydligen det var gott om plats mellan mig och åkaren framför. Det var det inte... Han hoppade in i alla fall vilket resulterade i att han puttade ut mig ur spåret och jag snurrade runt och satte händerna i backen. Jag tog mig upp igen med allt material helt och började jaga. Jag gjorde en del fula omkörningar får jag väl erkänna. I slutet av björnbacken var jag förbi första startledet och efter nedförsbacken kunde jag se tätklungan en bit bort samt en andra klunga med bl.a damledaren. Jag kom ikapp dem ganska snabbt och la mig först och började dra. Jag märkte att jag tog in på täten men frågan var om jag skulle orka kör på tillräckligt länge för att komma ifatt...



När vi svängde in på stormon kunde jag se dem i början av backen ca 300 m framför. När jag kom in i backen började jag bli ganska stum och tätklungan var utom synhåll. Jag låg fortfarande först i andraklungan och jag hade lite gett upp hoppet om att komma ikapp. Men helt plötsligt så dök den upp igen och denna gången närmare än tidigare. Jag tänkte att nu jäklar kör jag på så får jag vila när jag är ikapp.

Tempot i klungan var lugnt men jag hade verkligen pumpat ur mig de första 6 kilometerna och om det skulle komma någon tempohöjning så skulle jag inte orka med. Jag tog lite dricka och försökte återhämta mig så gott jag kunde. Pulsen låg ändå omkring 168 slag/min fast att det gick så lugnt och jag inte kände mig flåsig. Det var en ganska stor klunga på nästan 20 åkare så när det bara blir 2 spår brett blir det lite ryckigt. Nysnön gjorde det tungt att ligga längst fram. Rikard Tynell gjorde något ryck någon gång men det ledde inte till något. 

Man visste att det skulle bli körning när backarna i slutet av varvet började. Jag låg i slutet av klungan och när tempot höjdes sträcktes fältet ut ordentligt. Kroppen svarade inte alls, musklerna var stumma och trötta. Om jag inte hade legat på röd zon de första 6 kilometerna så hade jag nog hängt på bättre. Jag såg inte vad som hände i täten men jag såg att det många åkare hamnade själva så jag tänkte att jag skulle hålla ett jämt tempo och att det kanske skulle bli en andra klunga sen. 

Efter den första stigningen på elit 10:e banan drog jag ca 5 åkare. Man kommer ut på ett myrparti innan baksidan av konstsnöspåret börjar. Här hände något jag aldrig varit med om förut. Jag satte ner staven i snön och med mig upp får jag ett handtag utan stavrör... Asså va fan... Jag fortsatte staka med en stav och redan efter 200 m står en åskådare med två stavar. Jag frågade om jag fick låna en och det fick jag, samma längd och allt! Sjuk flyt i oflyten. 

Men loppet var ju kört. Nu gällde det bara att köra igenom loppet så fort jag kunde och fortsätta kriga. I björnbacken kom jag ikapp en åkare. Vi växeldrog lite men efter att vi gav oss ut på stormon igen så var det i princip bara jag som drog resten av vägen. Vi kom ifatt en åkare och lite motionärer ute på myren. Jag försökte fokusera på tekniken och på att hålla uppe farten. 

När backarna började igen vid kilometer 39 ungefär började han köra lite hårdare så då la jag mig bakom honom. Innan myren där jag tappade staven gick jag upp o drog igen och när vi kom ut på konstsnöslingan orkade han inte följa längre.


Sammanfattning:
Det kunde blivit ett riktigt roligt och bra lopp. Men tyvärr så blev det inte så. Som tur var så blev seedningen till loppet sjuuukt hård så seedningsmässigt hade det inte spelat någon roll hur bra jag än åkt. Rikard Tynell missade elitledet och jag missade led 1. Fattar inte hur de tänkte där? Jag är mycket nöjd med att jag lyckades jaga ikapp tätklungan i början och det är roligt att åka i samma klunga som de riktigt bra åkarna oavsett hur lugnt det nu än tar det. Också nöjd med att jag körde på hela andra varvet. Stort tack till personen som lånade ut staven till mig och för att han gick och hämtade mitt stavrör och lämnade in det till tävlingsledningen! Riktigt nöjd med skidorna som Johns Sport vallade också! 

Resultat här   

Loppet i siffror:
Tid: 2:10:07 (+13:26)
Sträcka: 42 km
Placering: 16
Maxpuls: 182 (96%)
Snittpuls: 165 (87%)

Nästa lopp blir på söndag och då blir det Skinanrloppet i Malung. Ett roligt lopp och en jobbig bana med ganska mycket stigning. Jag hoppas att jag känner mig pigg och stark, är riktigt sugen på att få till ett lopp som jag kan känna mig nöjd med samt att få ett kvitto inför Vasaloppet. Det återstå att se ännu om jag kommer köra Halvvasan eller inte... Får se hur vädret blir. ;-)

Fia nöjde sig med ett varv, 21 km
(i min tävlingsdräkt ;-))


söndag 11 februari 2018

Ski Team Skåne - femte största klubben i Vasaloppet!

Längdskidor blir en allt mer populär sport och motionsform och det märks i hela Sverige. Vår klubb IF Ski Team Skåne är nu inte bara Skånes största skidklubb utan också den femte största klubben i Vasaloppet med 181 deltagare! :D Jättekul! (Och då har vi inte anmält oss än....;-))

Vasaloppets Instagram

Klubben började som en elitsatsning för ett fåtal åkare men har under de senaste åren vuxit mycket och är nu uppe i ca 300 medlemmar. Klubben har både bredd och spets och en väldigt spännande ungdomssatsning. 

Tack vare ett antal eldsjälar i klubben finns det nu skidspår i stadsparken i Lund.


I Lund just nu... :)

Förra året körde Adam tillsammans med Johannes och Oskar som första(?) skånska lag SM-stafett.


Johannes, en glad (nervös?) Oskar och Adam
innan start...

Nästa steg för skånsk skidåkning vore väl att att ha ett lag med i Ski Classics? Saknas bara ett företag som vill gå in med lite sponsorpengar så kör vi! ;-)

fredag 2 februari 2018

Team Nordic Trail Mora

Här kommer en glad nyhet för alla trailälskare i Mora! Varje måndag i vår, från och med den 9:e april, kommer Team Nordic Trail hålla i gemensamma träningspass i Mora! :) För er som inte känner till det är Team Nordic Trail, eller "TNT" som det också kallas, en löparcommunity/klubb med löpargrupper och medlemmar i Sverige och Finland.


Innan den formella uppstarten kommer vi ha ett prova på pass den 12:e mars och den 4:e april kommer självaste grundaren av TNT, Miranda Kvist, till oss i Mora och håller i ett uppstartspass. Båda är helt gratis! Mer info om passen på Team Nordic Trail Mora:s facebook sida. :)

När vi flyttade upp till Mora så var det först och främst för snön och skidåkningens skull. Det vi inte visste då var vilka grymma löparrundor det också fanns här i skogarna! Vi har bott i Mora i snart fyra år och vi upptäcker ständigt nya fina rundor. Att springa i skogen är som en helt annan sport än att springa på asfalt (som vi mest gjorde när vi bodde i Lund.) Istället för att undvika bilar och cyklister så får man parera för stenar och rötter. ;-) Man undviker onödiga belastningsskador också då skogen är mycket mjukare att springa i. Nu är vi helt sålda på traillöpning och har sprungit våra första ultralopp och ser fram emot många fler. Vi vill att fler ska upptäcka och uppleva det vi gjort!

Vi hade hört talas om TNT och tyckte det var lite konstigt att de inte fanns i Mora, hemvisten för självaste Ultravasan! ;-) Så vi tog kontakt med TNT och de nappade direkt när vi föreslog en löpargrupp i Mora. :)

Läs mer om Team Nordic Trail här

Så här kan trailrunning också se ut :)

Nu till helgen ska vi till Stockholm för att gå Team Nordic Trails ledarutbildning. Så på lördag kväll kommer vi vara riktiga Team Nordic Trail ledare. :)

Just nu är vi inte så många ledare i Mora. Vi behöver fler! Om du är intresserad av löpning och vill inspirera andra så hör av dig till oss eller gå in på https://www.teamnordictrail.se/om-oss/vill-du-vara-ledare för mer info och vilka förmåner man har som ledare!

Team Nordic Trail har ett antal olika medlemsalternativ. Mer om dem här.

Vi hoppas att så många som möjligt vill vara med och springa med oss en gång i veckan till våren! :)

Morgonjogg i Bonäs

söndag 28 januari 2018

Moraloppet i vecka 27

Förra helgen körde vi första långloppet för säsongen, Moraloppet - 45 km i Vasaloppsspåret. Adam har skrivit om sin tävling här och jag tänkte försöka göra en kort summering av mitt lopp.

Jag har inte kört så långa distanspass hittills den här säsongen och inga tävlingar men ville göra ett försök på Moraloppet för att se hur kroppen skulle kännas. Jag har ju fortfarande förhoppningar om att det kanske kan gå att köra Öppet spår i år om allt känns ok och då var halva distansen ett bra test. Väderprognosen hade sett lite oroväckande ut innan loppet med temperaturer ner mot -20 grader men det ordnade upp sig sista dagarna så jag vågade anmäla mig.

Min inställning var att ta det lugnt och inte pressa mig för hårt. (Vad är för hårt?) Förra året körde jag utan fäste men i år var det uteslutet. Skönt att inte behöva vela med det beslutet! ;-) Adam fick dock dra in fästzonen en decimeter för att kompensera för mina + ca. 8 kg.

Vi var på plats vid starten i Oxberg vid halv tio-tiden och efter att jag lagt mina skidor i startfållan åkte vi ut i spåret för att testa skidorna. Adam stakade såklart men jag behövde testa hur fästet funkade. Jakob, Adams kollega på Johns sport som hade vallaservice på loppet, bättrade på fästet lite och efter ett sista test var jag nöjd med skidorna. Det var kul att köra på finskidor med pulver nu när jag tränat hela säsongen på skinskidor. ;-) Men pulsen var hög redan under uppvärmningen och jag var lite fundersam på hur mycket jag skulle behöva hålla igen för att inte ligga för högt i puls under tävlingen.

Innan start

Vi fick åka iväg en bit för att kunna testa i backe och efter testerna var det inte mycket tid kvar till start. Jag joggade in i fållan med fem minuter kvar och när jag fått på mig alla prylar insåg jag att det inte kom något när jag försökte dricka ur min vätskeryggsäck.

Eftersom det börjat bli obevämt att ha vätskebälte runt "midjan" hade jag matchat ihop min isolerade slang och vätskeblåsa från Salomon med min vanliga löparryggsäck. Men nu kom det ingenting när jag försökte dricka och jag svor på mig själv som varit ute i sista sekund och inte testat det förrän nu, några minuter innan start. Jag hade tagit med mig dricka och lite ätbart i ryggsäcken för att säkra energiintaget och försökte hålla mig lugn nu när jag insåg att det inte funkade som det skulle. Jag mekade lite med det men hade inte tid att ta av mig ryggsäcken och fick släppa det för stunden. Och så gick starten.

Snodde den isolerade slangen från den här....

och kombinerade den med den här...

En av mina absoluta favoritträningsprylar...


Det kändes bra och kontrollerat i starten men pulsen var ju inte direkt låg och jag hade min maxpuls under loppet, ca 90% av maxpuls, efter mindre en minut. Haha. De första 15 kilometerna är förhållandevis kuperade och jag gjorde mitt bästa att ta mig framåt kontrollerat och effektivt. På första vätskestationen fanns bara vatten och jag stannade till och bad en tjej som stod efter kontrollen att se om min slang i ryggsäcken var klämd. Hon sa att det såg bra ut men det kom trots allt inget ur munstycket och det fick vara. När jag kört vidare en liten stund kände jag hur det började rinna på ryggen. Suck. Va fan? Jag körde fram och stannade på ett lämpligt ställe och våldade av mig ryggsäcken. Nummerlappen hade jag ju varit tvungen att knyta fast över ryggsäcken vilket gjort att jag inte hade övervägt att ta av den innan men nu fanns inget att välja på. Jag kunde ju inte köra resten av loppet med 1,5 liter sportdryck i brallorna. När jag fick av den höll jag på att få det som var kvar i blåsan över mig. Antingen lossnade klämman som försluter den där uppe när jag skulle ta upp den ur ryggsäcken eller när tjejen skulle hjälpa mig att kolla. Jag fick igen den i alla fall och konstaterade att själva slangen inte tryckts in helt i vätskeblåsan. Det finns två lägen på den och den hade inte klickat i ordentligt. Antagligen därför det inte kommit något när jag försökt dricka. Efter det lilla sammanbrottet längs banan fick jag på mig allt igen, eller någorlunda i alla fall, och kunde köra vidare med nummerlappen på sne och sportdryck på ryggen. Haha. Tur det inte var 20 grader kallt i år!

En positiv sak med stoppet var i alla fall att jag fick en chans att få ner pulsen och återhämta mig lite och jag kände mig piggare och fräschare när jag åkte iväg igen. Det var nog bra med ett litet break down så jag kunde sansa mig och ladda om utifrån min ursprungliga plan med tävlingen: att åka igenom för att se hur kroppen skulle kännas under och efteråt. Jag är så glad att jag mått bra så här långt och inte har ont någonstans och den känslan fick övertag över tävlingsinstinkten och besvikelsen över att formen är så dålig. Är den en sak som gynnats av senaste tidens träning så är det min diagonalåkning! :) Därför var det lite oväntat att det skulle bli så mycket stakning på loppet som det ändå blev. Med tävlingsskidor- och -valla och lite högre fart än på träning blev det inte lika givet att använda benen så mycket som jag brukat. Men det kändes bra! Jag pressade inte på, och det gick inte fort, men känslan i kroppen var ändå bättre än jag förväntat mig.

Det är lite störigt det där med formen och känslan. Jag känner mig tex. inte så tung som jag trodde jag skulle göra med 8 kg övervikt, men allt går så mycket långsammare. Förra året stakade jag banan på 2:28 och i år gled jag i mål på 3:20. Och det var verkligen inte så att jag bara lallade runt och tog det jättelugnt som jag egentligen hade tänkt. (Jag snittade 85% av maxpuls och hade inte ro att äta min picknickmat...;-), fick iaf i mig sportdrycken som var kvar efter klanterierna i början och två liquids under loppet...)

Diagonalåkningen känns i alla fall bättre än någonsin. Jag får till Minattis "tryck- och njut" bättre och kan slappna av mer i åkningen. Längtar efter att maxa diagonalintervaller uppför Björnbacken...

När jag körde i mål stod Adam och hejade och jag fick en snabb rapport från hans lopp innan jag moffade i mig saft och bullar och gick för att ta på mig torra kläder. Sen kom vår kompis Frida och hämtade upp oss för att skjutsa ut oss till bilen i Oxberg. Så snällt!

När jag klev ur bilen i Oxberg fick jag en liten föraning om att kroppen inte var i toppskick när jag skulle ta mig ut ur Fridas bil och in i vår....;-) Men det blev aldrig så farligt. Efter lite yoga/stretch på kvällen och en efterföljande riktigt slapp söndag kändes kroppen, kanske inte som ny men ändå bättre än väntat! ;-)

Även måndagen fick bli vilodag innan jag körde igång på tisdagen igen. Har fått en nytändning i träningen senaste veckan. Får se om jag hinner skriva mer om det snart!

Sent omsider insåg vi att vi behövde lite frisk luft även i söndags...


torsdag 25 januari 2018

Moraloppet 2018

Moraloppet blev årets första "riktiga" tävling. Grönklittspremiären var helgen efter Kullamannen då jag sprang 11.5 mil så formen var ju inte på topp då precis. Den andra tävlingen jag körde var en serietävling på Hemus och den var över innan den startade. 5 km skejt i snabbt före tog 12 minuter...

Som Fia skrev i förra inlägget har vi båda haft en period över jul/nyår med mindre träning. Jag fick dessutom en rejäl förkylning som höll i sig ett par veckor. Det gjorde att jag precis missade Axa Ski Marathon. Tror jag skiter i ett anmäla mig till det loppet i fortsättningen, blir alltid sjuk ändå... :(

Jag valde att stå över Skistart Ski Marathon och träna på istället och försöka komma igång istället. Därför har det blivit lite mer träning innan loppet och inte så mycket vila. Jag tyckte att det kändes som att jag skulle ha bättre chans att hitta lite form på så sätt. Ibland kan man hitta riktigt bra form när man tränar mycket också, men jag hade kanske behövt köra på ytterligare lite till då. Kvällen innan loppet jobbade jag till 19:30 ungefär. Vi hade extraöppet på Johns och det var många som ville ha sina skidor vallade så jag fick stanna kvar lite extra.

Starten i Oxberg

Starten var så sent som kl 11:00 (Nice!!) så vi fick en bra nattsömn. Jag var seedad till 0-ledet också så jag behövde inte vara där extra tidigt för att lägga ut skidor. Fia skulle köra också och var inte seedad och pga vissa omständigheter (8kg extra i magen typ) så brydde hon sig inte så mycket om hon fick starta lite längre bak. Under veckan hade väderprognosen börjat med att visa -20 grader på tävlingsdagen men suggestivt visade den varmare och varmare och till slut hamnade den på -4. Detta gjorde också att jag valde mina speedmax skidor med lite kortare tryckpunkter framför mina stakskidor som har betydligt längre. I efterhand är jag mycket nöjd med mitt val och Jakobs vallning på Johns. Mitt glid var överlag bättre än de runtomkring mig.

Det är 20 spår i bredd i starten som efter ett tag går över till 5 och sen till 2. Starten gick utan några incidenter, dock blir det en aning rörigt och jag som inte är så snabb i starten hamnar en bit bak när det är så många på sidorna som kan åka om. Precis som jag misstänkte så gick det väldigt fort i början eftersom Fredrik Byström var med... Det blev ganska stora luckor direkt så jag kände att det inte var någon idé att tokmaxa för att täppa till, jag skulle bara gå mig stum då.
Efter ett tag hamnade jag i en klunga med 5 andra åkare. Farten var inte tokhög så jag kunde hänga med utan problem, jag låg på stadig tröskelfart typ. I Lundbäcksbackarna passerade vi ett par åkare som öppnat för hårt och vår klunga byggdes på allt eftersom. Kroppen kändes ganska bra fram till Oxberg. Dock förstod jag att farten var något låg för att det skulle bli något superlopp.

Klungan jag åkte i fungerade väldigt bra. Vi skiftades om att dra och puttade på varandra utför. Jag hade ingen dricklangning under loppet utan körde med gammal hederlig flaska. Jag har inte riktigt fått mitt drickbälte med slang att fungera. Det har fryst eller så har slangen hamnat i kläm när jag druckit. Dock använder ju väldigt många det så det måste ju fungera. Jag ska prova ut det lite bättre under träning så att jag kan ha det i skarpt läge framöver.

Efter Oxberg kom vi ifatt en åkare från Nybro. Han var väldigt stark på de platta partierna och gjorde mycket dragjobb. Hittills hade jag inte fått i mig någon liquid och ganska lite dricka. Jag märkte att min energi började ta slut men musklerna kändes fortfarande okej. I nedförsbacken innan Eldris tog jag min första liquid i hopp om att den skulle ge mig energi att hänga med in till Mora. Jag fick verkligen kämpa för att hänga med. När man börjar närma sig Hemus kommer det ett par små små knicksar. Det var mer än vad jag klarade av. Åkaren framför mig fick en liten lucka och det blev för mycket för mig att jobba igen.

Resten av biten in blev solokörning. Det är jobbigt att hålla uppe farten när man blivit avhängd men jag försökte kämpa på ändå. Jag ville helst undvika att bli ikapp åkt av de som vi hängt av tidigare. Avslutningen i år var på skidstadion i Hemus istället för på idrottsplatsen. Man körde en extra slinga inne på Hemus istället för att fortsätta in mot Mora i Vasaloppsspåret. När jag kom i mål pratade jag lite med de jag åkt med och jag träffade också Henrik från jobbet. Sen gick jag och duschade och väntade in Fia.

Resultat här

Loppet i siffror:
Sträcka: 42,7 km
Tid:2:11:09 (+15:57)
Placering: 47
Snitthastighet: 19.5 km/h
Snittpuls: 170 slag/min?
Maxpuls: 230???
Tyvärr verkar pulsbandet ha strulat en del vilket gjort att min snittpuls höjts något.

Överlag är jag ganska nöjd med loppet. Resultatsmässigt blev det inte vad jag ville men min mentala inställning är jag nöjd med. Jag märkte i början att jag inte kunde hänga med åkare jag slagit tidigare men jag fortsatte köra på ändå och gav inte upp. I slutet höll jag på att bli avhängd många gånger men jag lyckades bita mig fast längre än jag trodde. Så om jag bara blir lite snabbare i starten och lite segare på slutet så kommer loppen framöver att gå super! :D

Fia på upploppet!

Lite bilder från veckan:

På söndagen tig vi en återhämtningspromenad i vår skog

Sjuka mängder snö!

Körde ett fyra timmars skejtpass i måndags

Grönklitt