lördag 28 december 2013

God fortsättning!

Julen kom och försvann lika fort som en startplats i Vasaloppet.

På julaftons morgon vaknade jag av att det blåste som tusan och regnet vräkte ner. När jag tillslut masade mig upp ur sängen hade regnet iaf avtagit lite och jag gav mig ut på den obligatoriska "juljoggen".

Jag sprang min "vanliga" runda hemma hos mamma och pappa. Det är 13 km på en vändbana i skogen som går på en ganska kuperad men skyddad grusväg.

Tidigare på julaftons morgon hade jag fått ett sms från min kompis Maria med ett tips på en lägenhet att hyra i Lund under ett halvår framåt. En gemensam kompis flyttar till Göteborg för jobb under våren och hon hyr därför ut en stor lägenhet bara ett kvarter från där jag bott i två år nu och trivts väldigt bra. Så. Jäkla. Gött.

Det, tillsammans med allt julgodis som jag ätit senaste dagarna, blev bra bränsle till juljoggen och trots att det var regnigt och grått sprang jag med ett stort leende på läpparna och tryckte på lite hårdare än jag brukar göra på mina morgonjoggar innan frukost.

Sen väntade vår danska jullunch och första julen på länge när alla syskonen i familjen var hemma och åt julbord på kvällen. Dock utan efterlängtat syskonbarn eftersom min höggravida syster nu ställt in sig på att hålla ut året ut istället för att föda strax innan jul. ;-)

Lillebror ställde upp och var tomte
för sin 31-åriga systers skull..;-)

Dan efter julafton stack jag ut en sväng på rullskidorna. Tröskelintervaller stakning var planen och jag körde in till ett industriområde i Klippan och körde några varv där och lite kringelkrokar. 5 st 8 min intervaller med 2 min vila. Jag kände mig lite seg i början men det släppte eftersom och det blev ett riktigt skönt och roligt pass.

På kvällen kom min barndomskompis Maria över och åt med min familj. Det var jättetrevligt och det var som att vara fjortis på nytt att sitta på mitt gamla "flickrum" och prata i timmar. ;-)

I torsdags körde jag en sväng på skateskidorna. Tävlingshjulen satt på och jag hade inga andra hjul med så det fick duga. Jag var inte jättemotiverad när jag gav mig ut men efter ett tag kändes det riktigt roligt och jag råkade komma ut på en lite längre runda än jag först tänkt. Utan reflexväst och pannlampa fick jag det lite stressigt på slutet och tryckte på rätt hårt för att hinna hem innan mörkret föll. Riktigt roligt och jobbigt! :)

Igår sprang jag ett långpass (14,5 km - 1h 40 min, dvs längre tid än långt...;-)) i Skäralid. Det var helt ok väder men ganska blött på sina ställen. Riktigt kul med terränglöpning även om benen inte var helt pigga efter gårdagens skejt.

De här två rundorna sprang jag 


Imorgon bitti väntar ett distanspass på rullskidor med klubben som Tina i klubben kallat ihop till under rubriken "Långpass för långsamma". Jag funderar på att sätta på treorna igen och hoppas på att Håkans smörjning av dem har gjort susen. Annars blir det verkligen långsamt....(De bröt ihop under ett pass för ett tag sen och blev aptröga och sen har jag inte testat dem sen Håkan tittade på dem...)

Träningsmotivationen har verkligen inte varit på topp senaste veckorna. Bristen på snö har ju inte gjort något bättre direkt. Jag ser fram emot att få träffa ett gäng klubbkamrater imorgon och har hopp om att få lite nytt träningssug!

onsdag 18 december 2013

Var ska man börja?

Det är frågan jag haft i huvudet när jag tänkt på bloggen och min brist på aktivitet här de senaste veckorna.

Det har hänt mycket i mitt liv senaste tiden. Lite för mycket och lite för komplicerat för att skriva om här och lite för mycket och lite för komplicerat för att INTE skriva om det här.

Det är inget som går att bortse ifrån om jag ska fortsätta skriva så jag gör ett försök att få det överstökat.

Här kommer del 1 i  "Fias värld är upp och ner":

Jag och Gustaf är inte tillsammans längre. Vi är vänner och tillfreds med beslutet båda två även om tidspunkten kunde varit bättre. (Vi kunde tex. ha kommit fram till det här INNAN vi köpte världens finaste lägenhet tillsammans.)

Men som en klok man sagt "Livet följer inga utstakade planer" och som mamma sa "Shit happens!"

Tankarna har varit överallt utom där de borde senaste tiden. Både jobb och träning har blivit lidande pga av det och det faktum att vi fortfarande är mitt uppe i renoveringen av nya lägenheten och har haft mycket att reda ut där.

Men nu börjar saker och ting ordna upp sig.

Jag flyttar hem till mamma och pappa över jul och nyår och hoppas på att tomten är snäll och ger mig ett hus/lägenhet/rum/husvagn/tält/väldigtstorhatt i julklapp! Kanske inte är så dumt med en snöfri vinter ändå! ;-)

Återkommer med fortsättningen i serien och lite mer relevant blogginfo. (Dvs information om hur jag tränar och hur träningen går. Det är ju ändå en träningsblogg jag försöker hålla liv i.)

torsdag 5 december 2013

I Bruksvallarna med Ski Team Skåne

I går kl. 18.00 avgick bussen från Lund mot Bruksvallarna och träningsläger i Ski Team Skånes regi. Efter typ 15 timmars bussresa, mycket musiklyssnande och lite sömn senare, kom vi fram till hotellet i Bruksvallarna lagom till frukosten var serverad. Sen var det bara att packa in alla prylar, byta om och ge sig ut i härligheten!

Första passet körde jag på Skintec eftersom vi inte hunnit valla upp några andra skidor. De nya Skintec-skidorna som jag fått hem verkade funka fint men det hade kanske varit bra att ha på någon slags glidvalla på dem för så vidare bra glid hade jag inte...;-) Men vi körde i alla fall en sväng ut längs rullskidbanan till Ramundberget med sällskap av Elias och "Hoffa", min funbeatvän som nu fick ett ansikte. Och sen tillbaka till Bruksvallarna via transitspåret.

Efter lunch var det dags för teknikpass med Håkan som gick in hårt för att få en anledning att sälja mer skidutrustning. Både jag och utrustningen överlevde som tur var de galna övningarna. :) (Den galnaste var att åka utför en ganska brant backe, ta av sig ena skidan (här trillade jag) och åka på ett ben, ta skidan bakom ryggen och försöka sätta på den igen...)

Till eftermiddagspasset hade jag hunnit valla fäste på mina Peltonen och det var riktigt kul att köra första passet på väldigt länge på dem. Passande nog snöade det på eftermiddagen och jag fick ett lysande tillfälle att inviga en ny pryl i träningsprylssamlingen: En snöskärm från Casco som jag fick hem tidigare i veckan. Me like! :) Snygg och väldigt användbar!

Spirit Vautron V2

Efter teknikpasset körde jag några varv på elljusslingan eftersom jag inte haft en tanke på att ta med pannlampan ner till stadion till teknikpasset. Men det gjorde inte så mycket; ellljusslingan är rolig! Ganska kuperad och omväxlande. Redan klockan tre hade jag börjat bli hungrig så jag var rätt nöjd när klockan började närma sig kvällsmat och det var legitimt att ge upp för dagen och köra tillbaka till hotellet och duscha.


Ett suddigt skidåkargäng på stadion


Efter kvällsmat och fika skulle de nya Redlineskidorna vallas (Gustaf vallade och jag och Gustafs pappa hejade på) och nu är det hög tid att börja packa ihop för natten.

Imorgon klockan 9 är det teknikpass som gäller!

Madshus Redline vallas för premiärtur i morgon
Så spännande! :)

Jag är sådär lagom mosig efter dagen (och bussresenatten) så det kommer nog inte vara några problem att sova...

Fin skylt i vallaboden
- Man kan ju inte annat än att hålla med!

lördag 23 november 2013

Rullskidpass med Emelie Öhrstig

Det är inte varje dag man kör 3 timmar rullskidor med en VM-guldmedaljör i sprint men idag var en sån dag. ;-)

Emelie Öhrstig och hennes sambo Daniel dök upp för första gången på ett träningspass med klubben tidigare i höstas. Det visade sig att de var Malmöbor sen ett tag tillbaka och hade fått nys om att Ski Team Skåne har gemensamma rullskidträningar.

Den här gången undrade Emelie om jag hade tid att köra ett lite längre helgpass och eftersom det alltid är trevligt med sällskap och omväxling på långturer hängde jag såklart på. Eftersom Emelie är har en liten dotter som hon inte kan vara ifrån för länge utgick vi från Malmö.

Lägenhetsrenoveringen fick stå tillbaka för 3 timmar (nästan 45 km) rullskidor längs kusten söder om Malmö. Det var ett riktigt trevligt pass! Vi hade mycket att prata om och jag fick några tips för att förbättra min stakteknik. Det uppskattas verkligen.

Emelie i det skånska landskapet

Vädret var helt ok. Grått och ganska kallt, men vindstilla för en gångs skull. Jag körde på lättrullade hjul (tvåor) och det kändes lätt och bra hela passet. Som ett A1-pass ska göra alltså! Vatten och en halv banan räckte ganska bra under passet men i slutet och efteråt var jag grymt hungrig. Resten av bananen och reservsnickersen slank ner innan jag körde hemåt igen.

Oavsett hur lungt man kör ett tretimmarspass blir man rätt mör efteråt och väl hemma var det gött att sätta sig tillrätta i soffan och titta på Bruksvallsloppet. :)

Suget och längtan efter snö blev ju inte direkt mindre av det.
Tur att det inte är mer än 1,5 vecka tills vi ska till just Bruksvallarna! :)

fredag 22 november 2013

Längdskidåkning för dig!

Idag fick jag ett spännande paket på posten med Runners World som avsändare. Det visade sig vara Erik Wickströms bok "Längdskidåkning för dig!" som jag fått den stora äran att medverka i. :)

Det var jättekul att se hur fin boken blivit och jag ser fram emot att lusläsa den och titta på DVD:n som följer med.

I pressmeddelandet som följde med boken skriver Erik så här:

"Den här boken skriver jag för att jag tycker att det behövs en matig och modern bok för längdskidåkare på alla nivåer. Med boken och DVD:n vill jag inte bara hjälpa nybörjare utan även vägleda de som är redo att ta sin skidåkning till nya nivåer. Och självklart vänder jag mig till de som vill genomföra eller förbättra sig i Vasaloppet."

Jag ska upp tidigt i morgon bitti så det passar perfekt att lägga sig tidigt och mysläsa lite i sängen ikväll! :)

Boken finns att beställa här




torsdag 21 november 2013

Madshus Redline, Alpina ECL och Swix Triac 2.0

Det har hänt lite för mycket senaste veckorna och jag har inte hunnit berätta om vilka spännande prylar jag kommer att åka på den här säsongen.

Pjäxor
Jag har genom B-kontrakt hos Alpina/Backcountry fått hem mina asfina nya ECL Pro som Alpina själva skryter med att Marcus Hellner har bytt till den här säsongen. Jag vill såklart inte vara sämre! ;-) Och så har jag ju kört på Alpina på snö senaste säsongen och varit väldigt nöjd med dem. Eftersom jag bytt till Rottefella även på rullskidor nu passade det perfekt att degradera finpjäxorna till rullskidpjäxor och samtidigt uppgradera till senaste modellen. Pjäxan sitter som en smäck och känns snarare som en sko än en pjäxa. Väldigt lätt och smidig. Sa jag att den är grymt snygg också? ;-)

Tidig julafton

Gösta tröttnade som vanligt på att posera

Stavar
Jag hann inte ens skriva om mina nya Swix-stavar (Triac 2.0) här innan jag knäckte den ena på ett träningspass. (Egentligen hade jag inte tänkt köra med dem på rullskidor överhuvudtaget men med trasig spets på mina Oneway fick jag med mig dem på ett pass och sen gick det som det gick....Helvete också! Den var grymt skön så länge det varade iaf. ;-) Jag hade dock lite strul med de första spetsarna. Efter Rollsbo var de och plasten helt nedslitna.Vet inte om jag hade otur eller råkade ut för ett B-exemplar. De jag bytte till sen verkade funka bättre. Det lilla jag hann köra innan jag knäckte staven iaf...

Jag hann inte fota mina Triac innan stavbrottet.
Men de finns någonstans i den här Ramsauröran med stavar.

Nu över till det viktigaste av allt:

Skidor
Efter mycket funderande bestämde jag mig för att kontakta Madhus och försöka få ett B-kontrakt på deras nya toppskida Redline. Den verkar väldigt spännande och efter positivt besked fick jag hem ett par för några veckor sen. De kommer att premiärtestas om mindre än en månad i Bruksvallarna och det ska bli galet kul och spännande att se hur de funkar! Håller tummarna att det här kan bli skidorna som tar mig i mål på ny rekordtid i Vasaloppet! :)




Så här skriver Madshus själva om skidan. Det låter ju onekligen bra...;-)


“Race” and “compromise” should never appear in the same sentence. Not even on the same page. That’s why we developed the Madshus RED category = Race Engineering Development: Relentlessly tested. Extreme performance. Detail-obsessed.

Our engineers are obsessively detail-oriented. Because our racers compete at a level where even a fraction of a gram, a millimeter or a degree matter, and where these details can separate the winners from the rest.

Madshus RED is what happens when our engineers are given no restraints. No budgets. No limits. The most revolutionary and innovative products, made by the best engineers, developed for those who never settle for anything but the best. Madshus RED products are lighter, faster – simply better.

The redline skis are built using a new P200 Nano base and Computer aided design (CAD) profile. The new geometry provides optimized pressure points and perfect balance between reliable grip, glide, tracking and snow perception. Those characteristics make them the lightest, strongest and fastest ski Madshus has ever produced.


tisdag 19 november 2013

Ups and downs

Förrförra veckan hade jag en riktigt bra träningsvecka med nästan 14 timmars träning. Jag fick till en bra mix av pass med mycket rullskidåkning och totalt 1 h A3.

Jag körde klassiskt distanspass med klubben, stavlöpning under Oskar och Adams ledning på St Hans, klassiska klubbintervaller, styrka och ett eget distanspass skate. Veckan avslutades med drygt 2,5 timmar stakning i konstant regnande och ett spinningpass på gymmet.

Det var första gången jag testade Actics spinningpass och det var riktigt tufft och kul! Jag var ganska sliten efter veckan och förmiddagens stakpass men skrapade ändå ihop 18 min A3 på den 1,5 h långa passet. Det har potential att bli ett riktigt bra A3-pass med andra ord.

Det var de positiva "nyheterna".

Nu över till förra veckan, min sämsta träningsvecka på jag vet inte hur länge. Flera år?

Förra veckan tränade jag 3 h och avslutade träningsveckan med 4,5 min "plankan" på söndagskvällen efter en helt hysterisk vecka med jobb och lägenhetsrenovering.

Få timmars sömn, dåligt med mat och stress över allt som skulle hinnas med och allt som inte hanns med. Men efter en galet produktiv helg börjar läget vara under kontroll. Skönt!

Bruten Triac 2.0
Bra eller anus?

Sket sig redan på första punkten...
(Fast vi blev kompisar ändå och tapetångaren är numer min nya favvopryl!)

Mäklarbild hallen

Hallen minus fasta garderober och brun 70-tals panel 

Inflyttning senast 31 dec.
Jodåsåatt...

Dock hann jag inte hem till klubbpasset idag och med tanke på hur trött jag var på eftermiddagen så hade jag inte så stora förhoppningar om att få till något vettigt pass. Efter att ha varit ute med Gösta en sväng och konstaterat att det var perfekt väder att springa i lyckades jag samla ihop mig och snöra på mig Adiosen och ge mig ut. Planen var att känna efter hur det kändes på uppvärmningen och göra ett försök att köra tröskelintervaller.

Det var så jäkla gött att röra på sig och det var det skönaste tröskelpasset jag någonsin sprungit. :) Jag körde 5x8 min med 2 min aktiv vila. Jag fick upp pulsen hur lätt som helst och hade ingen mental kamp med mig själv överhuvudtaget. Jag bara sprang och log och var sjukt nöjd med tillvaron. :) Det blev 36 min A3 och 1 min A3 när jag inte kunde låta bli att trycka på lite hårdare de sista 8 minuterna.

En bra start på träningsveckan med andra ord.

Hoppas på en lika bra fortsättning....


Gösta är lite orolig (med all rätt!) för att han inte
ska ha någonstans att bo efter den sista december...

tisdag 5 november 2013

Glaciäråkning på Atomic Skintec

Jag har fått några frågor på bloggen om hur jag tyckte att de vallningsfria Skintec-skidorna som jag fick strax innan Ramsau fungerade.

Jag hade med mig mina "vanliga" skidor men körde hela veckan på Skintec vilket väl säger en del om vad jag tyckte om dem! :)

Däremot körde jag faktiskt inte på mina egna skidor då de visade sig ha ett alldeles för hårt spann för mig. Karl Zeitz på Amer Sport hade kanske överskattat min kapacitet (och/eller vikt! ;-)) och jag väntar på att få hem ett nytt mjukare par. Precis som jag hört på annat håll berättade Kalle att man brukar köra på förhållandevis hårdare vallningsfria skidor. Men även Gustaf fick kämpa för fästet på mina så de var nog lite väl hårda. Jag ser fram emot att testa det nya paret i Bruksvallarna om en månad! :)


Eftersom Gustaf passande nog köpt ett par han med och de visade sig vara betydligt mjukare än mina körde vi på varandras skidor och det funkade helt ok.

På de hårda skidorna hade jag överraskande bra glid men på Gustafs var det lite sämre. Men inte så det störde. Skidorna var lite tyngre än mina tävlingsskidor men det kändes verkligen inte som något problem. Att kunna ta skidorna under armen varje dag utan att behöva bry sig om att kladda med valla var fantastiskt skönt (och tidsbesparande). Jag hade lika bra fäste på eftermiddagspasset som på förmiddagen utan att behöva bättra på fästet och kunde ploga sönder alla kurvor längs varvet utan att behöva bry mig om att vallan skulle smetas ut och av. ;-)

En suverän träningsskida helt enkelt!

Undersidan på Skintec




måndag 4 november 2013

Rollsborundan 2013

I går åkte ett gäng Ski Team Skåningar upp till industriområdet Rollsbo strax norr om Göteborg för att köra Rollsborundan.

Rollsborundan körs på en varvbana, är 17 km lång och avslutas med en 350 m lång backe. Banan är kul och man har bra koll på var övriga åkare är under tävlingen. Det minst roliga med tävlingen var vädret. Regn och tävlingshjul är inte den roligaste kombinationen.

Så här skrev jag i min träningsdagbok på funbeat:

"Rollsborundan. 44.53. För passiv (och klen) i starten och försökte jaga ifatt för att få nån rygg att hänga. Körde själv i början men hade en liten klunga att köra med på andra och tredje varvet. Tappar för mkt på dålig kurvtagning. Inte bara på snö jag är en sopa på det alltså! Går ännu sämre när det är blött och halt som idag. A3-puls efter 30 s och 30 s A3+. 91% i snitt. För kort sträcka! Känns som att jag hade kunnat åka tre gånger så långt i samma tempo. Har fastnat i en "åka långt"- växel och det tar tid innan jag kommer igång. För kort uppvärmning också eftersom det blev så tajt med tid. Måste bli explosivare och snabbare om jag ska kunna köra bra på så här korta sträckor. Borde nog inte kört 4 mil stakning i torsdags och första styrkepasset på länge i fredags om jag velat prestera bättre. Men kul bana och tävling och jag är glad att jag körde!"

Sandra Hansson vann damklassen och Samuel Norlén herrklassen. Gustaf blev trea i H21. Riktigt bra jobbat! Jag blev tvåa i damklassen, alldeles för långt efter Sandra (7 min - 37.55) som iofs verkade vara i riktigt bra form. Sandra blev slagen med 1/10 sekund av sin teamkompis Karl Zeitz. Samma Karl som sett till att jag blivit med Atomic Skintec så det var kul att få träffa honom efter att bara ha haft mailkontakt med honom tidigare.

Det var sista rullskidtävlingen för säsongen så nu blir det hårdträning för hela slanten!

Alla resultat från tävlingen finns här.

lördag 2 november 2013

Ramsau - summering och bildbomb

Mina ambitioner om mer frekventa uppdateringar under Ramsauresan sket sig som ni kanske märkt och väl tillbaka i Sverige har varken tid eller ork räckt till för bloggen.

Ju längre det går desto svårare blir det att ta tag i det och försöka summera allt som händer men jag ska göra ett försök att komma ifatt igen. Jag börjar med att försöka summera Ramsauresan lite kortfattat. (Jovisst. Kortfattat och Fia. Jaja.)

Punktform kanske funkar?

- 7 hela träningsdagar
- 26 h träning
- Nästan 14 h skidåkning. På snö!
- Två "bergsbestigningar"
- Finfint väder
- Rolig rullskidbana

Äh. Hur kul var det?
Ni får stå ut med lite fler ord! ;-)

Jag klipper in en artikel som jag skrev till klubbens hemsida rakt av istället:

Sen jag hörde talas om Ramsau för första gången för några år sedan har jag varit sugen på att få uppleva träningsparadiset i Alperna som alla skidåkare verkar älska. Nu har jag äntligen varit där och jag förstår verkligen varför alla är så lyriska. Det ÄR ett paradis!

Ramsau har allt det som Lund saknar: höga berg, långa asfalterade backar med kraftig stigning och såklart snö, sommar som vinter, uppe på glaciären. 

Glaciärskidåkningen lockade självklart men jag var faktiskt minst lika sugen på all annan typ av träning som man kan roa sig med: bergsutflykter, stavlöpning, rullskidåkning och löpning. Det blir ju aldrig enformigt. Men här kommer jag samtidigt direkt in på det enda dåliga med resan och det är att den inte var längre. Vi hade sju hela träningsdagar och vi hann med mycket men långt ifrån allt vi skulle velat. Bra med det är att det finns så många anledningar till att åka tillbaka. :) 

Vi utnyttjade i alla fall verkligen tiden till fullo. Jag har aldrig tränat så mycket (ca. 26 h) under en vecka tidigare. Jag stod över ett pass för att jag inte ville riskera något med mina vader som jag hade en hel del strul med förra säsongen. Mina stackars ben blev nog lite chockade över alla berg som skulle bestigas och att utsättas för mer diagonalåkning än de får uppleva under en halvår i Sverige. ;-) Men de verkar ha klarat alla strapatser alldeles utmärkt så det känns väldigt skönt. Vilo(eftermid)dagen blev även chansen att försöka komma ifatt med jobb som jag hade hängande över mig. Det gäller att inte låta jobbet gå ut över fritiden men det är inte så lätt att pussla ihop allt. ;-)

Fokus låg alltså på mängdträning och att slipa teknik och det lyckades väl ganska bra får man säga. Däremot skulle jag velat få in nått mer högintensivt pass men det hade inte varit möjligt för min del utan en riktig vilodag. Sista dan på glaciären var jag ett patetiskt litet lik som skidande fram i slow motion och trillade till höger och vänster i serpentinerna för att mina ben (och kanske framförallt mitt huvud) inte orkade mer. Men lägrets sista pass blev lite otippat mitt första rullskidskatepass på länge och efter en liten paus och med andra skidor på benen fanns det faktiskt lite energi kvar för några varv på den roliga rullskidbanan. :)

Vi hade en enorm tur med vädret och förhållandena både i dalen och på glaciären. Det var soligt och varmt varje dag och vinterkläderna som jag packat ner fick stanna kvar i väskan. Att åka skidor med uppkavlade ärmar i gassande sol och blicka ut över vidunderliga landskapet var en ny upplevelse som jag verkligen trivdes med. :)

Att försöka summera vad som varit bäst eller roligast med resan är inte så lätt (omöjligt). Jag gillade verkligen att vi gjorde så många olika saker och att få träna med och lära känna trevliga klubbkamrater. Oskar imponerade stort med sin downhillöpning och Adam med sina sång- och skådespelartalanger. ;-) 

Jag har övat mycket på diagonalåkningen som varit min svagaste åkstil och fått lite saker att tänka på för träningsupplägget framöver. 

Men det bästa med resan är nog att den har gett mig ofantligt mycket energi. Träningssuget är på topp och just nu känns det inte som att något kan stoppa mig från att utnyttja tiden fram till tävlingssäsongen börjar för att bli så bra som möjligt.

Och så en kaosig bildbomb på det!

Kabooom:
På väg upp till Gutenberghaus mötte vi små (men tjocka!)
 hästar som gillade våra stavar


Stilkrock
snowboardåkare vs. skidåkare


I Ramsau finns en sportaffär som säljer cigaretter.
(Huselius Skidsport kanske borde tänka på att bredda sitt sortiment?)

En minihäst som gillade att slicka
på mina svettiga ben

Gustaf, Adam och Oskar uppe vid Gutenberghaus

Vi fortsatte upp från Guteberghaus till närmsta topp.
Här är vi på väg ner igen.
Foto: Oskar Henriksson

En tokig österrikare tog täten ner och vi hängde på
så gott vi kunde...
Foto: Oskar Henriksson

Slappande på terassen mellan passen

Adam kissar

Jag kisar

Adam och Oskar finslipar tekniken uppför den sega backen...


Från stavgången/klättringen upp till Silberkarsee

I djupsnön på väg ner till sjön


Sjön!

På väg ner från berget igen...

Dimmig nedfärd med kabinbanan...

...och dimma i dalen...


Skintec - grymt skönt att slippa valla!


Om man inte kör på Skintec får man valla....;-)

Så här glad är man när man trillat på glaciären...


Bildbevis: Fia diagonalar. Frivilligt!

Oj. Det här blir ett svårslaget rekord i antal bilder till ett inlägg. 

söndag 20 oktober 2013

Läger i Ramsau - dag 1 och 2

De två första dagarna i Ramsau har vi tillbringat uppe på glaciären. I motsats till de flesta andra har vi valt att spendera hela dagarna där uppe istället för att köra ett skidpass och ett barmarkpass samma dag. (Erik Wickström tipsade om detta och vi tyckte det verkade tidseffektivt och bra och det har funkat alldeles utmärkt.)

Vi har gått upp strax innan 8, ätit frukost i godan ro och sen tagit bilen några kilometer till kabinbanan som tar oss upp till glaciären. När vi kommer är folk på väg hem så vi har haft det lugnt och fint. ;-) Efter förmiddagspasset har vi ätit lunch och slappat i restaurangen. På eftermiddagen har vi kört ett teknikpass följt av lite nöjesåkning och avslutat med att spana in de läskiga utkiksställena innan vi åkt ner igen.

Jag vågade inte gå ner så Gustaf fick posera...

På eftermiddagen är det ännu mindre (färre) folk på glaciären och det har varit perfekt när man vill stå och filma och kunna åka fram och tillbaka utan att vara i vägen.

Wiener Schnitzel
- dagens lunch uppe på glaciären


Slingan som vi åkt mest på, "stora glaciären", är ganska kuperad och går i serpentiner upp- och nerför glaciären. Första passet kändes det verkligen att vi befann oss på hög höjd. (2700 möh) Pulsen stack iväg bara jag såg en uppförsbacke! Fick snällt gå i backarna och stanna och titta på utsikten med jämna mellanrum för att hålla pulsen under kontroll. ;-)

Första dagen på glaciären bjöd på strålande väder.
Tur eftersom jag var tvungen att stanna och
titta på utsikten stup i kvarten för att pulsen stack iväg...;-)

Coola killar ler inte på bild

När vi åkte hem efter dagens pass (2h fm + 1 h em effektiv tid) körde vi genom det fina alplandskapet. Väl tillbaka i "stugan" hade Adam och Oskar blivit sugna på att ge sig ut på en kort löptur. Jag och Gustaf hängde på en sväng men när de fick för sig att de skulle springa upp för en slalombacke fick det vara nog på tokigheter och vi sprang en egen liten A1-runda istället. ;-)

Efter totalt 4 timmars träning slank gårdagens rester (chili con carne a la Oskar) ner utan några problem och efter det tittade vi på dagens teknikfilmer. 

Teknikfilmsmys

Den där sista slalombacken verkar ha tagit musten ur "ungdomarna" för de har krupit till kojs nu. 

Jag tror minsann jag ska följa deras exempel. 
Imorgon väntar nya äventyr!

Vår stuga och ryska landslagsåkare
på väg ner till sitt boende

Utsikt från kabinbanestationen

Där nere ser man "lilla glaciären" som vi
åkte idag på eftermiddagen