torsdag 31 maj 2012

Inget ont som inte har något gott med sig!

Det blir ju som sagt inget Stockholm Marathon för mig men som plåster på såren kan jag istället glädjas åt att jag kan vara med på rullskidtävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg i helgen som jag grämt mig lite över att missa.

Vad vore en bal på slottet
när man kan bli kung över en kulle?
(OBS! Bilden är ett fotomontage och Kungen
har givetvis köpt all sin utrustning
hos www.rullskidspecialisten.se)

Som namnet antyder går tävlingen ut på att komma först uppför en backe. (Ca. 100 höjdmeter på 3,5 km). Backen ska dock bestigas inte bara en utan två gånger. Upplägget är nytt för i år. Först är det individuell start på skateskidor och sen en jaktstart på klassiska skidor efter tiderna på första loppet. Förra året var det tvärtom. Den här varianten passar mig helt klart bättre.

Av någon outgrundlig anledning har mitt misslyckade försök att ta mig uppför Söderåsen på skateskidor inte avskräckt mig utan jag är inställd på att göra ett nytt försök och se även den här tävlingen som ett led i mina försök att någon gång lära mig åka skate. Det finns en stor risk för att det kommer gå långsammare för mig att åka upp på skate än på klassiska skidor men det får jag väl stå ut med. Och provar jag inte har jag ju ingen aning!

Förra året vid den här tiden hade jag bara stått på skateskidorna ett par gånger och körde klassiskt båda prolog och jaktstart. Jag roade mig med att gå tillbaka i funbeat och titta på mina anteckningar från de två loppen:

Katastrofalt första lopp. Tid enl. min klocka ca. 13.45. Hetsade iväg och blev jättestressad av alla som kom bakom. Åkte dåligt tekniskt och fick slita onödigt mycket. Men jag har iaf lärt mig något. 

Jaktstart. Körde klassiskt här med. Den här gången var jag inte alls så spänd som första gången. Gick in för att köra lugnt och fint och det kändes riktigt skönt att köra upp! Tog ut tagen och försökte åka stort. Ville hålla de få jag hade bakom kvar där och lyckades även ta en placering.  Tiden blev ca 20 s bättre än första loppet. (30 s snabbare än förra årets snabbaste lopp) Hade betydligt lägre snitt och maxpuls. Nyttig lärdom. Ta det lugnt, åk fortare! =)

Jag blir trött bara jag läser den första beskrivningen och ser min pulskurva från loppet. Eller vad sägs om en snittpuls på nästan 96% och ett par pulsslag från maxpuls som mest. Örk. Något säger mig att det inte kommer bli mindre jobbigt i helgen.

Konstaterade även att det minsann blir tredje året vi kör tävlingen. Tredje gången gillt! Nu jäklar ska den där töntiga lilla kullen få se på andra bullar! ;-)

tisdag 29 maj 2012

Handduken är kastad - Stockholm Marathon 2012

Ja, det har ju egentligen varit klart ganska länge men nu tänkte jag komma ut med den tråkiga "nyheten" även i cyberrymden: Det blir inget Stockholm Marathon för mig i år. Jag har hunnit förlika mig med tanken efter allt vadstrul men det är inte mindre tråkigt för det.

Efter det där löppasset veckan efter Lundaloppet när det tog helt stopp har jag totalvilat från löpning. Min sjukgymnast skrev en remiss till ortopeden på Universitetssjukhuset i Lund och jag ville invänta det besöket och inte göra något värre än det redan är. Efter ganska precis två veckor utan löpning gav jag mig ut en kort sväng i söndags för att se hur det kändes. Jag hade fått tid för besök på ortopeden dagen efter och ville kunna utvärdera hur det kändes att springa efter en längre vila.

Jag sprang lugnt och fint och lyssnade på varenda tillstymmelse till känning i vaden. Det var så himla skönt att springa iväg med ett normalt löpsteg och utan känning i vaden. Dock dröjde det inte många meter innan jag anade den där känslan igen men det var inte alls som tidigare och det var helt klart under kontroll och blev inte värre under passet.

Hos sjukgymnasten på ortopeden fick jag ytterligare en fascinerande uppvisning i yrkeskunnande och engagemang. Jag vet inte om jag har haft tur men de sjukgymnaster jag mött hittills har verkligen varit duktiga och inspirerande personligheter!

Efter ett antal olika balansövningar och klämmande och kännande konstaterade han att det nog kan vara så att min högerfot är roten till det onda. Jag stukade den ganska rejält under Lidingöloppet 2009 och den var verkligen helt slapp och rörlig i sidled där den inte ska vara rörlig. Detta har, vad jag förstod, gjort att hälen inte är så rörlig som den ska. Det var väldigt stor skillnad när jag gjorde de olika konstiga balansövningarna. En annan lite lustig sak som han konstaterade och som jag själv tänkt på på sistonde var att min högra vadmuskel är betydligt klenare och mindre än min vänstra.

Rullskidåkningen har säkert bidragit till att den trots allt fungerar ganska bra. Men allt det här förklarar kanske också varför jag har lite svårt med balansen på rullskidor när jag åker på ett (höger)ben och kanske delvis även varför jag fått så ont i fötter/ben på skate. Intressant! Det känns verkligen spännande och inspirerande att vara med om en sådan här undersökning. =)

Efter undersökningen gjorde han någon slags tryckavlastning av foten genom att trycka utav bara h*lvete på fotknölen samtidigt som jag vred och han tryckte foten i olika riktningar. När jag gick ner från britsen undrade han nyfiken hur det kändes. Jag visste inte hur det "skulle" kännas men konstaterade att foten kändes "slapp" och totalt avslappnad och att det var väldigt skönt att gå på den. Magic.

Det var ungefär vad vi hann med men ett nytt besök är inbokat nästa fredag och då ska vi gå vidare med hur vi ska få bukt med mitt strul. För att förstå anledningen till vadproblemen behöver han även se hur jag springer och göra en löpanalys. Fram tills dess är det alternativ träning som gäller. Han började prata om att inte överstiga en femma i smärta på en tiogradig skala där man svimmar vid tio, men konstaterade efter mina frågor om smärtgraderingen att jag nog var ett hopplöst fall och att det var bäst att jag inte springer alls tills vi ses igen. ;-) (Jag uppfattar det ju tex inte som att jag har jätteont utan kanske någonstans runt 4-5 men har ju inte kunnat springa hem efter vissa banlöpningspass. Och det var inte ok (såklart)...)

Så trots att det inte blir något Stockholm Marathon känns det väldigt bra! Jag känner att jag är i goda händer och hoppas på att kunna komma till rätta med både det här och ev. andra framtida problem som skulle kunna uppstå. Kanske springer jag Stockholm Marathon nästa år. Kanske inte. Men springer det gör jag! För livet! =)

torsdag 24 maj 2012

Högmod går före fall

Jag är lite lagom slö, trött i benen och har ont lite här och var.

Idag tog jag mig friheten att sticka ut på ett eftermiddagspass redan vid tretiden. Vädret var superfint och jag var sugen på att komma ut och röra på mig. Jobba kan jag göra när det regnar! ;-) Sen Gustaf i ett svagt ögonblick råkade lova bort sin cykel (Nishiki SRI Team) i helgen har jag gått och funderat på när jag ska få till ett cykelpass. Idag var dagen! Efter att ha upptäckt att alla cykelgrejer är spårlöst försvunna i flyttlåderöran i källaren fick jag rota fram en av Gustafs cykeltröjor och mina vanliga cykelbyxor utan stoppning. Vattenflaskan fick snällt stanna hemma eftersom Gustafs cykel inte har någon flaskhållare. 

Jag bestämde mig för att köra ut till Skrylle. Skrylle är ett naturområde utanför Lund och där finns vatten och glasskiosk. Allt man behöver en solig sommardag! =) På vägen ut till Södra Sandby körde jag om en cykelpendlare. Strax efter stannande jag för att kolla kartan på telefonen för jag hade funderingar på att köra till Genarp i stället men jag bestämde mig för att strunta i det. Så jag cyklade vidare igen och passerade cyklisten igen. Som vanligt i högre fart än jag egentligen hade tänkt hålla. När jag trampade vidare insåg jag att han låg i rygg på mig och vi trampade på i friskt tempo. Jag var snäll och lät bli att snora åt sidan som jag brukar och han låg kvar tills vi passerade en väg. Då var han tvungen att stanna och snöra skorna och han vinkade och tackade för draghjälpen när jag cyklade vidare. Puh. Sicken tur. Jag kunde andas ut och cykla vidare och försöka få mjölksyran ur benen....;-)

Benen var alltså inte helt pigga inför klättringen upp mot Skryllegården men jag trampade på så gott jag kunde. Väl på plats drack jag lite och gav mig iväg ut på jakt efter cykelvägar. Efter att ha läst på tavlorna och inte hittat några cykelleder eller någon info om var man får cykla gav jag mig ut på ett första varv på 5 km-slingan. 

Skönheten och spårkartan

Det var lite lagom upp och ner och stenar och rötter för en ren nybörjare som mig. Jag konstaterade att det gäller att hålla tungan rätt i mun och hela tiden ha stenkoll på vad som händer framöver. En viftning efter ett kryp på armen höll på att sluta i en vurpa och jag insåg att det gäller att ha båda händerna på styret. Tillbaka på Skryllegården igen gav jag mig ut på milspåret. När jag hade passerat "Trollskogen" stannade jag till för att ta en bild på vägen in i skogen som jag skulle köra på. I samma ögonblick inser jag att det sitter en skylt där. Med en överstruken cykel. Tusan. Insåg att samma restriktioner kanske hade gällt hela rundan jag redan kört och konstaterade att jag lika väl kunde fortsätta där som att vända om. 

Inte välkommen...=(

Efter en glasspaus i halvtid stack jag ut igen. Det kan vara så att jag trots allt (kanske i protest mot bristen på information eller bara för att det var så förbannat roligt?) gav mig ut på ytterligare ett varv på milspåret. Det kan också vara så att jag den här gången såg att det faktiskt satt skyltar lite här och var. Dock inga i början av slingan av någon outgrundlig anledning. 

I en knixig nedförsbacke och ett ögonblick av oaktsamhet hände det. Istället för att vara helt fokuserad på nuet planerade jag för hur jag skulle ta kurvan längre fram och lyckades göra en praktvurpa. Jag tog med mig lite sten från Skrylleskogen hem under huden i mina handflator,  högersidan från knä till arm välkomnades bryskt av grusen på stigen och den vassa stålpedalen skar in i vänsterbenet. (Fast jag var rätt nöjd att jag inte hade spd-pedaler.) Jag reste mig och konstaterade att cykeln var hel. Och att jag bara hade lite skrapsår. Mådde dock illa, antagligen för att jag blev lite chockad och inte hade druckit så mycket. Jag undrade hur det skulle gå att cykla med mina uppskrapade händer och ringde Gustaf och beklagade mig lite och förvarnade om behov av ev. taxiservice. Det kändes bättre när jag fått beklaga mig och jag gav mig upp på cykeln efter att ha satt tillbaka kedjan. Istället för att cykla vidare på milspåret vände jag upp till närmsta korsning och tog en kortare väg tillbaka hem mot Lund igen. 

Det gick såklart att cykla trots skrapet men jag fick hålla lite lustigt i styret. (Som förövrigt är det bredaste jag sett nån gång!)

Fett styre!

Väl hemma konstaterade jag att det trots allt blev ca. 2,5 timmars cykling ändå och jag tror att det kommer att kännas i benen imorgon! =) Efter lite sprit (i såren), en inte så skön dusch och mat i magen är jag rätt nöjd med dagen trots det tråkiga slutet. Fram till vurpan var det ett riktigt roligt och skönt pass i solsken och finfina omgivningar. Synd bara att det är en bit till bra mountainbike-slingor från Lund...

onsdag 23 maj 2012

Onsdag = intervallpass med klubben = jobbigt

Idag körde vi en ovanligt lång uppvärmning för att reka lite bra ställen för nybörjarträningarna i höst. Det var riktigt blåsigt men varmt och skönt. Efter uppvärmningen körde vi olika teknikövningar enligt Gustafs instruktioner i backen där vi senare skulle köra intervaller. Först diagonalåkning och frånskjut utan stavar sen "plocka kulor" (en balansövning där man lägger över tyngden på ett ben i taget och samtidigt låtsas att man ska ta upp något från marken på samma sida...) och sist en övning där man glider ut längre på vart tredje bentag. 

Efter det var det dax för själva intervallerna som var kortare och snabbare än vanligt. Varje intervall var ca. 1 min lång och vilan tiden det tog att ta sig ner för backen igen. Första intervallen var stakning, andra frånskjut och sista diagonalåkning. Detta upprepades två gånger och sen efter en lite längre vila (ca. 5 min) började vi om igen. Alltså fyra gånger av varje åkstil och totalt tolv gånger uppför backen. 

Dagens träningssällskap!

Puh. Jag hade ca. 88% av maxpuls i snitt och 94% av maxpuls som högst under intervallerna. Stakningen kändes bra och stabil, frånskjutet gick över förväntan och diagonalåkningen gick som förväntat... (Dvs. långsammast. ;-)) Jag körde på tvåor idag och det är lurigt med diagonalåkning i hög fart. Men utvecklingen har helt klart gått åt rätt håll. Jag kan slappna av och glida ut mycket bättre än tidigare och lyckades undvika att hetsa för mycket och försökte istället fokusera på tekniken. 

Sammanfattningsvis var det alltså ett roligt och bra pass som omväxling till de längre intervallerna vi brukar köra. 

Nu är jag härligt mör i kroppen och det är hög tid att sova.
Gonatt! 

söndag 20 maj 2012

På rullskidor uppför Söderåsen

I går klockan 10 kom Håkan och Lotta till Gustafs föräldrahem i Ljungbyhed och hämtade upp oss för avfärd till startplatsen för dagens backintervaller. Backen vid Lotta på åsen skulle bestigas (ca. 120 höjdmeter på 1,7 km) och Håkans fru Lotta var som sagt passande nog med och gjorde backen till sin genom att springa intervaller i den i ett rysligt tempo!

Vi andra nöjde oss med att åka klassiska rullskidor med tävlingshjul uppför. Ett perfekt träningspass inför tävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg 2:a juni. (Uppmärksamma läsare vet att det just detta datum även går ett maratonlopp i Stockholm som jag råkar vara anmäld till...Mer om detta snart.)

Min första intervall gick drygt en minut snabbare än för ett år sen. Den gången körde jag bara en "intervall" och sen hostade jag som ett as och gav upp. Den här gången körde jag två som planerat. Dock började det typiskt nog regna inför andra intervallen och det blev lite halt och svårt att trycka på så mycket med benen. Egentligen hade vi tänkt köra två skateintervaller också men det var så halt att vi fick ge upp de planerna.

Pigg Gustaf

En lika pigg Håkan

Efter passet bjöd Annika, Gustafs mamma, på fika och vi satt och slappade ett tag. Efter fikat stack jag och Gustaf ut en sväng på gamla F5-området och körde teknikträning på skate. Även detta passet var på tävlingshjul. Gustaf gav mig några bra tips som jag körde och övade på och filmade mig lite så jag ska kunna se hur jag åker. Jag har märkt att jag trycker ifrån mycket mer med höger ben än med vänster och det syntes tydligt på filmen. Kanske kan det vara en del av förklaringen till min struliga vad? Jag känner mig dock väldigt mycket mer stabil på skate nu och känner mig redo att börja jobba på allvar med tekniken.

För det finns en del att jobba på....

Idag körde vi de två skateintervallerna upp på åsen som vi inte kunde köra igår. Det var 20 grader i skuggan på förmiddagen när vi gav oss iväg och det blev ett riktigt bonnabränna-pass. Sven, Gustafs pappa, följde med och var chaufför så jag och Gustaf körde upp samtidigt. (Jag såg hans rygg en stund i början men den försvann väldigt fort...=)) Så länge det gick att köra i treans växel gick det helt ok. (Även om jag som sagt måste få med mig vänster ben bättre i "frånskjutet") När det var dax för växel två gick det utför. Fast uppför, om än väldigt långsamt.

Pulsen stack iväg och ben och armar värkte av mjölksyra. Härligt. Men jag hade lovat mig själv att vara nöjd med att ta mig upp och det gjorde jag två gånger. (Om man ska vara noga med detaljerna hade jag ett par pauser på vägen upp på båda och stakade delvis på det brantaste partiet för att det var det enda jag orkade...Men upp kom jag i alla fall! =))

Efter lunch stack vi ut på pass två. Gustaf hade bestämt sig för att springa "Åsenrundan" som är en 13 km lång, riktigt kuperad runda upp till Kopparhatten i Skäralid. Jag har kunnat gå utan att halta och vaden har känts bättre trots skatepassen så att ge sig ut på ett så långt löppass lät som en väldigt dålig idé. Istället letade Gustafs pappa fram sin mountainbike och pumpade de lufttomma däcken så jag kunde låna den. Perfekt!

På väg till åsen
I ♥ Skåne

Kul på andra hjul!

Så jag körde samma runda som Gustaf sprang fast roade mig med att cykla fram och tillbaka och upp och ner. Och stannade och fotade ett par gånger...Det var mycket jobbigare än jag hade tänkt att cykla upp till Kopparhatten. Det är grusväg och kraftigt motlut upp och mina ben var inte så värst pigga. Men det spelade ingen roll. I de finfina omgivningarna kan jag stå ut med det mesta! =) Och det var riktigt kul att cykla. Jag konstaterade att det blir till att skaffa cykel igen (fast cross/mountainbike den här gången) om vaden ska fortsätta strula. Fast istället erbjöd Gustaf helt otippat mig att låna hans superfina mountainbike (som visserligen stått i källaren senaste året) om jag får för mig att sticka ut på fler cykelturer framöver. Yihaa! =)

Härlig skog

Gustaf springer fort som tusan

Gustaf som en liten prick i skogen


Veckans träningstid landade på lite drygt 11 timmar precis som förra veckan. Förutom ett gympass och dagens cykelpass är all den här veckans träning på rullskidor. Jag hoppas verkligen att jag kan komma igång och springa snart igen....

Och så hoppas jag att det härliga sommarvädret håller i sig! =)

torsdag 17 maj 2012

Slö och slapp men stark

Ojoj vilken slapp dag vi har haft idag. Efter att vi ätit en sen frukost med nybakt bröd från Lunds stenugnsbageri har Gustaf suttit klistrad vid sin dator större delen av dagen. Jag och Gösta somnade på soffan till det meditativa musklickandet och ljudet av fläktarna som gick på högvarv. Ute har alla möjliga väder avlöst varandra: ösregn, blåst och hagelskurar så utomhusträning kändes inte så lockande.  

Jag har varit väldigt trött idag och har haft lite "på väg att bli sjuk"-känningar så jag accepterade tröttheten och fann mig tillrätta på soffan till Göstas belåtenhet. Efter att vi hade fått i oss en supersen lunch (omelett) packade vi ihop oss och gick till gymmet. De stängde redan 5 idag så det blev inte tid till några intervaller utan vi körde ett rent styrkepass.

Jag var mör i kroppen efter gårdagens stakning på tröga hjul men det kändes ändå bra när vi väl kom igång. Särskilt pullover kändes riktigt bra och jag höjde till 20 kg (4x6 st). Kändes oväntat lätt det med men jag ska försöka skynda långsamt så att kroppen hänger med. Tar det lite lugnt med chins och dips också för att inte fresta på axeln men de jag körde kändes bra och mer kontrollerade än någonsin. Körde som vanligt ett antal olika rotatorcuff-övningar och omvända flies också för axelns skull.  

18 blev 20 idag

Dips

Maskin för omvända flies

Omvända flies in action

Nu ska vi äta lite god mat för att fira vår lediga torsdag. Räkor, avokodo, sallad, baguette och Gustafs goda aioli står på menyn.

Ha en riktigt härlig långhelg på er!

onsdag 16 maj 2012

Soffläge!

Soffläge är intaget! Med datorn och Gösta i knäet, lite mörk choklad att mumsa på och ett blogginlägg på gång. Härligt trött efter dagens pass. Kan det bli bättre? ;-)

Idag var det klubbpass som vanligt. Jag körde på 3:or idag. Nu är det minsann slut på att mysa runt på 2:or! Fast det kändes inte så tungt som jag befarade. Jag har fått lite andra referenser och nu känns treor som det "normala" och tvåor väldigt lättrullat. Så var det inte direkt när jag åkte mina första pass på treor. Jag kände dock mig riktigt trött i överkroppen när vi värmde upp på väg till mötesplatsen. Söndagens långa pass följdes av ett långpass även i måndags. Det passet var inte riktigt lika långt men 38 km blev det och de båda passen hängde nog i lite idag.

Vi började med några teknikövningar i form av en massa varianter på stakning. Först stakade vi utan att använda triceps (genom att fixera armbågsleden, ha underarmarna parallellt med stavarna och bara röra axelleden, mage och höftböjare), sen genom att bara använda magen och sist stakning med bara triceps. (man står upprätt och stakar utan att använda mage/lats) Om någon filmat skulle det kunna vara underlag för en bättre komedi! Det är inte vackert, men effektivt för teknikutvecklingen.

Efter det körde vi långa intervaller längs med Hardebergabanan. Det var medvind ut och motvind hem. Tungt och bra! ;-) Totalt körde vi 6 st i lite varierande längd och terräng. Det är betydligt svårare att köra intervaller så här än våra vanliga 4x4 på crosstrainer tycker jag. Fler yttre faktorer påverkar och man har inte riktigt lika bra koll på hur långt det är kvar och hur mycket man kan pressa på.

Intervalltiderna inkl. ca. 2 min vila

Efter passet gjorde jag min nya favoritsmoothie: vaniljyoghurt, frysta jordgubbar och lime. Den var så god och jag var så hungrig så jag inte ens hann fota den. ;-)

Nu väntar några dagars ledighet. Det känns lyxigt med ännu fler lediga dagar och klämdagar. Lediga dagar betyder mycket träning. Det jag ser fram emot mest, med skräckblandad förtjusning, är backintervaller på Söderåsen som vi ska köra i helgen...

söndag 13 maj 2012

60 kilometer ren glädje

Dagens distanspass på rullskidorna var ett av de bättre på länge:

1. Det var fint väder 
2. Det inkluderade en glasspaus (med en STOR glass)
3. Jag hade en grymt positiv känsla i kroppen och det kändes som jag skulle kunna fortsätta åka i all evighet.

Vi hade Gustafs gamla kompis Viktor och hans tjej Andrea över på middag igår kväll och som vanligt när det kommer till våra middagsbjudningar visade det sig bli en ypperlig kolhydratuppladdning inför dagens pass. Vi åt Gustafs goda grillade kyckling med bästa marinaden, klyftpotatis och sallad och frossade i aioli och guacamole. Till efterrätt blev det gamla vanliga chokladkakan efter Gustafs önskemål. Fast denna gång med lite jordgubbar till. Gott! Och så drack Gustaf kaffe igen efter två veckor fyllda av ångest och abstinens...;-)

Granatäpple är gott i sallad!

Längtan efter sommaren

I morse vid 10-tiden gav vi oss ut på dagens klassiska distanspass. Jag körde på tvåor och Gustaf på treor. Jag var sugen på att köra ut mot Genarp och Häckeberga och planen var att köra runt 5 mil. Och att få till en glasspaus någonstans längs vägen...=) När vi kom fram till Genarp hade Gustaf ont i ryggen och var allmänt risig så vi bestämde oss för att skippa Häckeberga och köra hemåt via Dalby istället. 

Härliga Skåne!

Lustiga rullskidåkare

På vägen tillbaka passerade vi naturreservatet Skrylle och där stannade vi till en liten stund och åt en glass. Jag tänkte egentligen nöja mig med två kulor men Gustaf skulle ha tre och jag kunde ju inte vara sämre. Men jösses vilket stor glass det var! Fast den slank ner. Såklart...;-)

Fetaste glassen!
Pecannötkola, brownie och passionfruktssorbet

Gustaf ser ut att vara lite bekymrad
över hur han ska orka hela glassen.

Gustaf var inställd på att köra raka vägen hem sen men jag kände mig pigg och ville få till i alla fall fem mils åkning så jag bestämde mig för att köra vidare en sväng själv. Efter lite förlängningar kors och tvärs landade jag på nästan 62 km och var fortfarande oförskämt pigg. Fast nån måtta får det ju vara. En banan, glasspausen under turen och att jag körde på tvåor gjorde såklart sitt till men det känns ändå som ett positivt formbesked! 

Kära gamla Hardebergabanan i vårgrönskan

Det var skönt att få ett bra avslut på veckan efter två avbrutna pass. Torsdagens 4x4 på crosstrainer på gymmet blev bara 3x4. Jag fick inte upp pulsen över 90% och tog det som en hint om att det var lite mycket med tre intervallpass på lika många dagar. Jag hade kört långa backintervaller på rullskidor på onsdagen och 10x400 m på bana på torsdagen. På banlöpningspasset hade jag glömt pulsbandet och det var kanske bäst så. Jag hamnade mitt emellan två grupper och sprang med en lite snabbare grupp än jag tänkt och fick kämpa friskt för att hänga med. Det var ca. 45 s vila mellan varje fyrahundring men vilan kändes kortare och kortare för varje intervall och de sista hann jag knappt återhämta mig alls innan det var dax igen. Fast jag sprang i alla fall 10 st och låg runt 88/89s på alla utom sista som jag sprang på 84s.

Det andra avbrutna passet i veckan var gårdagens försök till en löprunda. Jag stretchade ordentligt innan jag gav mig ut men haltade iväg som en enbent kråka. Det gick inte alls. Satan. Jag gick en sväng i kvarteret och gjorde några försök till men insåg det absurda i det hela och gav upp och gick hem. Jag blir tokig på den förbannade vaden. Jag vill ju springa!

Det är verkligen en himla tur att jag har mina rullskidor att avreagera mig på! =)

onsdag 9 maj 2012

Fashion-Fia strikes again

Nä, så värst mycket "fashion" är jag just inte. Jag stretar på i mina gamla sunkiga träningskläder men nu skriker min garderob verkligen efter nya träningskläder. Så idag passade jag på att uppdatera garderoben lite. Nya långtights stod på inköpslistan och jag hade sneglat på ett linne på Runners Store som såg schysst ut som jag passade på att prova. Det var varken rosa eller lila och satt som en smäck! Dessutom matchar det ju mina nya skor! ;-) Me like!

Linne från Newline

Långtightsen blev ett par "Supernova" från Adidas. Sköna och snygga till ett vettigt pris. 

Adidas-tightsen

Tightsen invigde jag med ett intervallpass på rullskidor med klubben idag. Vi körde långa backintervaller. Jag hade för ovanlighetens skull lite ångest innan intervallerna men när vi väl kom igång var det så kul som bara intervaller kan vara! ;-) Intervallerna var drygt 6 min och 1,7 km långa. På andra intervallen blev jag lite lätt hetsad/jagad och var inte långt från maxpuls...Tänk vad lite träningssällskap kan göra! =) Jag körde på 2:or idag eftersom jag (läs Gustaf) inte hunnit justera mina 3:or som drar snett som tusan. Får fixa det till helgen. Det kändes lätt på 2:or och blev mycket stakning och bara lite frånskjut på de brantaste partierna. Passet landade på lite drygt 25 km och 1:43. Ett riktigt bra intervallpass! 

Nu längtar jag till morgondagens banlöpning. 
Fan vad kul det är att träna! =)

tisdag 8 maj 2012

Klubbpass på 46 km en måndagkväll

På morgonen dan efter Lundaloppet kunde jag knappt gå. Höger vad var spänd som en pilbåge och jag haltade fram som en gammal tant. Så det blev varken någon rullskidåkning eller löpning. Däremot ett besök på gymmet. Gymmet har varit längst ner på prioriteringslistan nu när det varit mycket annat och det kändes rätt b att gå dit när de var så fint väder. Men väl där var det kul och gick ganska bra! Jag tar det fortfarande lite lugnt med min axel efter strulet i vintras. Jag undviker tex. extrema ytterlägen i latsdrag, chins och dips och kör ett antal specifika rotator-cuff övningar. (Som jag för övrigt tror är bra för alla skidåkare att köra. Jag kör bla. inåt- och utåtrotation med gummiband.) Jag passade även på att försöka massera min vad genom att rulla över en sån där "korv" i skumgummi som finns på gymmet. Funkade fint och idag har vaden känts bättre än på länge. 

Igår var det klubbpass och distans som vanligt på måndagar. Jag hade lite träningsvärk efter gympasset och satsade på att köra på 2:or. Det visade sig vara helt rätt val eftersom just den här veckans distanspass råkade bli ovanligt långt. Drygt tre timmar och 46 km blev passet för mig och Gustaf inklusive transport till och från mötesplatsen. Inte illa en vardagkväll! =) Vi körde en fin runda som går förbi flera slott och naturområden. Vädret var ljuvligt och det kändes verkligen som ett privilegium att rulla omkring i de fina miljöerna med trevligt sällskap. Sista uppförskörningen när vi började närma oss Lund igen började jag bli riktigt hungrig och hade en liten svacka. Annars kändes det lätt och bra hela rundan. Jag stakade i stort sett hela rundan för att spara benen. (Och för att jag råkar gilla att staka om nu någon missat det....;-))

Idag tror jag att Gustaf ska försöka lura med mig till gymmet igen. Jag är rätt slö efter gårdagens pass så vi får väl se hur det går....;-)

lördag 5 maj 2012

Lundaloppet 2012 på 43.50!

Lundaloppet är avklarat och jag har slagit nytt personbästa på milen med över 3,5 minuter! =) Så jäkla härligt att få ett kvitto på att formen går åt rätt håll!

Jag var lite nervös idag innan loppet. Jag tycker ju att löpformen känns mycket bättre än förra året men ville inte ha för höga förväntningar eftersom jag inte är en så rutinerad löpare. Och jag var lite orolig för att det skulle bli väldigt jobbigt idag....=) Mitt mål var att klara 45 minuter, men med tanke på hur intervallerna i torsdags kändes tyckte jag att det var ett minimimål och att jag borde kunna vara en bra bit under om jag bara disponerade krafterna rätt. Jag ställde mig i startfållan i mitten mellan 40 min och 45 min.

Uppladdningen idag var kanske inte helt perfekt. Vi sov länge och åt en supersen frukost. Eftersom vi inte hade nått bröd hemma bestämde vi oss för att baka scones. (Enl. recept från kokboken "Annas mat" - finns tex. här på nätet, men med lite justeringar: 2,5 dl vetemjöl. 1,5 dl grahamsmjöl och 1/3 dl vetekross, 1/3 dl havregryn och 1/3 dl dinkelmjöl. Blev supergoda!)

Jag har förresten glömt berätta om vår lilla light-detox som vi påbörjade i veckan! I vilket fall sket den sig rätt rejält idag...=) Jag såg ett program med Anna Skipper hemma hos mamma och pappa i helgen och blev inspirerad att göra lite ändringar i kosten. Pratade med Gustaf om det och han kände samma sak. Gustaf har inte druckit kaffe på en vecka och är som ett lik...;-) Jag har undvikit socker och är också som ett lik...;-) Nä, men allvarligt talat. Vi kom fram till att en "riktig" detox nog inte funkar i samband med vår träning men vi gör en variant där vi undviker koffein, socker och en massa onödiga kolhydrater och äter mycket grönsaker, frukt och bär och inte äter en massa halvfabrikat. Känns sunt och bra.

Fast som sagt. Det sket sig idag...=) Strax efter frukost konstaterade vi att vi skulle behöva äta lunch senast 12 för att ha tid att smälta maten innan starten 14.30. Så efter en liten paus efter frukosten påbörjade vi lunchen: pannkakor! (Med lingonsylt och turkisk yoghurt.) Sen körde vi och hämtade nummerlapparna på Lunds IP. Min mage var som en ballong efter allt vi tryckt i oss och jag var lite orolig för om den skulle hinna bli normal innan loppet...

Tandborstning and music!
("Just idag är jag stark" för att lugna ner mig och
"Blow" med Ke$ha för att peppa upp!
Sistnämda inspirerat av Majken.

Men det var som tur var ingen fara. Vi värmde upp genom att jogga till Lunds IP, lämnade våra överdrag där och begav oss till starten. Jag höll traditionen att kissa bakom containern vid järnvägsspåret som jag påbörjade förra året vid liv och sprang sen nöjd tillbaka till starten och ställde mig i fållan. Jag siktade in mig på en kille i klubben som jag springer hyfsat jämnt med på intervallerna och som är bättre än jag på att behärska sig och springa jämnt...=) Jag hade väldigt svårt att veta hur jag skulle lägga upp loppet och tittade mycket på klockan (hastighet och puls) under loppet.

Det kändes jobbigt men kontrollerat hela tiden. När det var lite tungt ett tag runt halvvägs försökte jag aktivt tänka på att få fram höften och springa mer upprätt. Och att le och försöka tänka positivt. Det kändes genast bättre och gav nya krafter! Banan är ganska flack förutom en lång seg uppförsbacke som tar på krafterna. Man springer två varv och andra varvet var det tungt uppför. Även sista biten in mot stadion går uppför och kändes tung fast jag var så nära mål. När jag väl kom in på idrottsplatsen och sprang de sista 300 meterna på bana var det bara att ösa på med allt som fanns kvar.

När jag passerade 5 kilometersmarkeringen var jag inte så nöjd med min tid. Jag kan ju så här i efterhand erkänna att jag som vanligt fått lite hybris och drömde om tider ner mot 42/43. Vid 5 km låg jag på runt 22 minuter och kände mig inte direkt superpigg. Så när jag kom i mål och konstaterade att jag var under 44 kände jag mig trots allt sjukt nöjd! =)

Efter mål mötte jag Eva Hjort Wirtén som sprungit i mål strax innan. Gustaf var också där men berättade att han brutit efter 6 km bl a. på grund av ryggont. =( (Det var inte bara ryggen det hängde på utan han var trött och omotiverad och gick ut alldeles för hårt. Dock var ryggen orsaken indirekt eftersom han inte kunnat träna som han velat...)

När vi satt och pustade ut efter loppet kom det fram en trevlig tjej som kände igen mig från bloggen. Alltid kul med positiv respons! =) Hoppas på att se henne igen på nån träning i sommar/höst!

När vi var på väg hemåt stötte vi på Conny, vår sjukgymnast. Alltid lika trevlig att prata med och efter lite konfererande om min strulande vad tyckte han att en remiss till ortoped/specialistläkare var på sin plats för att utesluta att det handlar om en propp i vaden och för att få reda på om det är något annat som inte är som det ska. Men han tyckte absolut inte att jag skulle kasta in handduken i Stockholm Marathon än! =)

Fast just nu tycker jag millopp känns som en rätt lagom distans....=)

Gösta fick silvermedaljen!
(Delades ut till herrar under 41
och damer under 46 min)

fredag 4 maj 2012

Jobb, banintervaller och maratonfunderingar

Ojoj, det är fullt upp på alla plan och svårt att hinna med bloggen för tillfället.
Jag jobbar mycket, tränar så mycket jag hinner och orkar och försöker hinna andas lite ibland också.

Idag njöt jag av att precis missa bussen hem från Malmö och istället för att vänta en kvart på nästa buss ta 130:an som går en massa omvägar och tar mycket längre tid än min vanliga buss. Att sitta där på bussen och lyssna på musik i hörlurarna är verkligen avkopplande.

Jag kom hem sent från jobbet idag och har bestämt mig för att skippa träning helt och hållet. Imorgon ska jag springa Lundaloppet som är ett millopp här i stan och jag vet inte vad jag skulle kunna träna idag som skulle kunna vara bättre än att vila....=) På banlöpningen igår körde vi intervaller som uppladdning inför tävlingen. Det var en riktigt rolig form av intervaller där man springer 800 m vilar 2 min, springer 400 m vilar 1 min, springer 400 m vilar 1 min och avslutar med 800 m en gång till. Varje sträcka ska gå något fortare än föregående. 2-4 serier var vad vår löpcoach Arne tyckte att vi skulle springa. De flesta i min grupp satsade på två serier för att inte ta ut sig för mycket inför tävlingen.

Jag sprang för första gången på bana i mina nya tävlingsskor och de kändes helt perfekta. Super. =) Vaden strulade dock som tidigare. =( Uppvärmningen kändes sådär, första serien gick bra men efter den långa vilan mellan serierna haltade jag verkligen igång. Sen mjuknade den upp igen efter hand.

Jag blev positivt överraskad av tempot jag kunde hålla och hur det kändes. Fast sen sprang jag ju bara två serier också. Tror två till hade blivit tufft. =) Pulsen låg på 94% av max i snitt på sista intervallen och jag tangerade nästan maxpuls när jag inte kunde låta bli att spurta sista biten in i mål....=)

Tider:
Serie 1: 3.10 / 1.31 / 1.29 / 3.05
Serie 2: 3.11 / 1.29 / 1.23 / 3.02

Jag masserade vaden flitigt när jag kom hem med hopp om bättring. Har haltat fram idag också och får stanna och stretcha även när jag är ute och går. Spänningen släpper en kort stund under stretchen men kommer tillbaka ganska omgående.

Just nu är planen att trots allt springa Lundaloppet i morgon och sen se hur det känns. Lutar åt ett totalt uppehåll från löpning/skate om det inte går åt rätt håll snart. Och det är innebär nog i så fall tyvärr DNS i det där maratonloppet som jag skrutit om att jag ska genomföra. Jag har inte vågat mig på några långpass senaste tiden och känner mig inte så sugen på att springa Stockholm Marathon med inställningen "jag ska bara ta mig runt". Jag vet att jag tar mig runt om jag är hel och risken är att jag gör det även om jag inte är det. Och jag har ingen lust att dras med skador en längre tid framöver. Blir sjukt frustrerad bara av min strulande vad.

Jag pratade med Sandra Hansson lite efter Landsjön runt. Hon tyckte att ett maratonlopp var onödigt påfrestande för kroppen och jag hade redan innan själv börjat fundera i samma banor. Men jag avvaktar ett tag till med att ta något beslut.

Istället för mer ordbajs tänkte jag avsluta med en liten bildkavalkad idag! =)
Ha en härlig helg!

Oskar, jag och Hans poserar  i
det fina vädret efter onsdagens intervaller.

Jag under uppvämningen på onsdagens klubbpass.
(Just här försökte jag få reda på om Rickard filmade
när jag körde och vinglade på rullskidorna men
tursamt nog var det bara stillbilder som togs!)
Foto: Bonde söker fru


Häng efter banlöpningen igår

Coach Arne!