På rullskidor uppför Söderåsen

I går klockan 10 kom Håkan och Lotta till Gustafs föräldrahem i Ljungbyhed och hämtade upp oss för avfärd till startplatsen för dagens backintervaller. Backen vid Lotta på åsen skulle bestigas (ca. 120 höjdmeter på 1,7 km) och Håkans fru Lotta var som sagt passande nog med och gjorde backen till sin genom att springa intervaller i den i ett rysligt tempo!

Vi andra nöjde oss med att åka klassiska rullskidor med tävlingshjul uppför. Ett perfekt träningspass inför tävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg 2:a juni. (Uppmärksamma läsare vet att det just detta datum även går ett maratonlopp i Stockholm som jag råkar vara anmäld till...Mer om detta snart.)

Min första intervall gick drygt en minut snabbare än för ett år sen. Den gången körde jag bara en "intervall" och sen hostade jag som ett as och gav upp. Den här gången körde jag två som planerat. Dock började det typiskt nog regna inför andra intervallen och det blev lite halt och svårt att trycka på så mycket med benen. Egentligen hade vi tänkt köra två skateintervaller också men det var så halt att vi fick ge upp de planerna.

Pigg Gustaf

En lika pigg Håkan

Efter passet bjöd Annika, Gustafs mamma, på fika och vi satt och slappade ett tag. Efter fikat stack jag och Gustaf ut en sväng på gamla F5-området och körde teknikträning på skate. Även detta passet var på tävlingshjul. Gustaf gav mig några bra tips som jag körde och övade på och filmade mig lite så jag ska kunna se hur jag åker. Jag har märkt att jag trycker ifrån mycket mer med höger ben än med vänster och det syntes tydligt på filmen. Kanske kan det vara en del av förklaringen till min struliga vad? Jag känner mig dock väldigt mycket mer stabil på skate nu och känner mig redo att börja jobba på allvar med tekniken.

För det finns en del att jobba på....

Idag körde vi de två skateintervallerna upp på åsen som vi inte kunde köra igår. Det var 20 grader i skuggan på förmiddagen när vi gav oss iväg och det blev ett riktigt bonnabränna-pass. Sven, Gustafs pappa, följde med och var chaufför så jag och Gustaf körde upp samtidigt. (Jag såg hans rygg en stund i början men den försvann väldigt fort...=)) Så länge det gick att köra i treans växel gick det helt ok. (Även om jag som sagt måste få med mig vänster ben bättre i "frånskjutet") När det var dax för växel två gick det utför. Fast uppför, om än väldigt långsamt.

Pulsen stack iväg och ben och armar värkte av mjölksyra. Härligt. Men jag hade lovat mig själv att vara nöjd med att ta mig upp och det gjorde jag två gånger. (Om man ska vara noga med detaljerna hade jag ett par pauser på vägen upp på båda och stakade delvis på det brantaste partiet för att det var det enda jag orkade...Men upp kom jag i alla fall! =))

Efter lunch stack vi ut på pass två. Gustaf hade bestämt sig för att springa "Åsenrundan" som är en 13 km lång, riktigt kuperad runda upp till Kopparhatten i Skäralid. Jag har kunnat gå utan att halta och vaden har känts bättre trots skatepassen så att ge sig ut på ett så långt löppass lät som en väldigt dålig idé. Istället letade Gustafs pappa fram sin mountainbike och pumpade de lufttomma däcken så jag kunde låna den. Perfekt!

På väg till åsen
I ♥ Skåne

Kul på andra hjul!

Så jag körde samma runda som Gustaf sprang fast roade mig med att cykla fram och tillbaka och upp och ner. Och stannade och fotade ett par gånger...Det var mycket jobbigare än jag hade tänkt att cykla upp till Kopparhatten. Det är grusväg och kraftigt motlut upp och mina ben var inte så värst pigga. Men det spelade ingen roll. I de finfina omgivningarna kan jag stå ut med det mesta! =) Och det var riktigt kul att cykla. Jag konstaterade att det blir till att skaffa cykel igen (fast cross/mountainbike den här gången) om vaden ska fortsätta strula. Fast istället erbjöd Gustaf helt otippat mig att låna hans superfina mountainbike (som visserligen stått i källaren senaste året) om jag får för mig att sticka ut på fler cykelturer framöver. Yihaa! =)

Härlig skog

Gustaf springer fort som tusan

Gustaf som en liten prick i skogen

Veckans träningstid landade på lite drygt 11 timmar precis som förra veckan. Förutom ett gympass och dagens cykelpass är all den här veckans träning på rullskidor. Jag hoppas verkligen att jag kan komma igång och springa snart igen....

Och så hoppas jag att det härliga sommarvädret håller i sig! =)

I motvind på Söderåsen

Idag var det inget inbjudande rullskidväder direkt. Det blåste som tusan och strax innan vi skulle ge oss ut regnade det en skvätt..."Det är väl bra: Då slipper vi svettas!" tyckte Gustaf. Pest tyckte jag. Fast regnet gav med sig lagom till vi ätit lite uppladdningsmat och vi gick ut och lastade in alla prylar i bilen.

I dag var det nämligen dax för passet som vi sett fram emot hela veckan: intervaller uppför Lotta på åsen! Eftersom vi inte får någon åkning på snö innan Jizerska har vi fått plåga oss på bästa sätt på rullskidorna istället. "Lotta på åsen"-backen utgår från Söderåsens nordöstra sida, nära Ljungbyhed, och intervallerna vi kör är ca 1700 m långa med en höjdskillnad på drygt 100 meter. Dagen till ära även motvind. Innan King och the Hill i våras körde vi samma sträcka en gång. Då körde vi på tävlingsskidor och jag körde upp en gång och höll på att avlida. Idag körde jag på 3:or och Gustaf på 4:or och jag höll inte helt oväntat på att avlida även denna gång. Fy fan vad tufft det var. Jag kände mig som en riktig sopa när jag harvade mig uppåt och det kändes som att jag inte kom någonstans....Jag fick ont i fötterna. Antagligen för att jag spänner mig onödigt mycket och för att jag fortfarande kör i Gustafs pjäxor. (Samma storlek och modell som mina men inte lika flitigt använda...)

Här är några klipp från första rundan upp:



Efter andra intervallen höll jag på att bryta ihop (läs bröt ihop) för att det kändes så jävla dåligt. Benen/fötterna och skallen begränsade mig mest. Efter sammanbrottet avnjöt jag en par bilkörningsrundor upp och ner och fick se Gustaf kämpa i motlut och motvind. Det kändes lite bättre när jag fick se hur han fick kämpa och hur trött han blev han med. Så när han hade briljerat på sina tre intervaller bet jag ihop och bestämde mig för att köra min sista jag med. Lång vila och ny inställning gjorde susen! Målet var att jag skulle ta mig upp avslappnat och effektivt utan att stanna på vägen. Det blev min snabbaste runda och en nyttig påminnelse om det jag redan konstaterat tidigare men hinner glömma bort mellan gångerna:

Det går fortare om jag kör långsammare! ;-)
(Läs: Det går fortare om jag slappnar av och tänker på tekniken.)

Blev även tydligt att frånskjut gick fortare än diagonal på flera partier. Första gångerna upp försökte jag diagonala så mycket som möjligt. Den sista gången körde jag det som gick fortast och lättast. Diagonalåkning tar mycket kraft och energi och frånskjutet kan ibland kännas långsammare än det faktiskt är för att frekvensen blir så låg när det är lite tyngre. Ska bli spännande att se hur mycket diagonal kontra frånskjut det blir på Jizerska. Snart bara en vecka kvar....

Det känns minst sagt läskigt med Jizerska nu när det blivit så himla lite skidåkning på snö. Jag hoppas att den betydligt högre träningsmängden i år och allt rullskidåkande på tröghjul väger upp bristen på snöträning lite i alla fall. Förhoppningsvis blir det åtminstone ett bra långpass att ha som erfarenhet i bagaget inför övriga skidlopp och Vasaloppet!

Behöver jag säga att jag börjar bli lite nervös nu?
Uhuu...

Kräkpass i solsken

Jag var rätt osugen på att träna idag trots att jag vilade igår. Då är det tur att man har en sambo som är träningssugen och vill köra tuffa intervaller. Det var bara att rätta in sig i ledet och inse att det nog är rätt skönt att komma ut och röra på sig trots allt. Och det var det ju såklart. I alla fall inledningsvis...=)

Det var fint väder idag. Det blåste iofs halv storm men vi skulle ju bara köra intervaller så det störde inte så farligt. Och solen sken! Härligt! Intervaller på Söderåsen var planen. Inte uppför "riktiga" Lotta på åsen-backen eftersom den är för brant för att köra ner igen och vi inte orkade klabba med bilen idag. (Och så måste vi ju ha något att se fram emot för resten av veckan! =)) Istället körde vi uppför en mindre väg som slingrar sig uppåt ganska brant en knapp kilometer. Perfekt för 4x4 intervaller alltså!

Efter första intervallen hade jag ont i halsen och konstaterade att jag som vanligt gått ut lite väl hårt. Det är ganska stor skillnad att köra 4x4 kontrollerat på crosstrainer eller SkiErg jämfört med att köra utomhus på rullskidor. Första biten hade jag försökt hänga på Gustaf och tog ut mig och tappade på slutet. (Han körde på 4:or som vanligt och jag på 3:or.) De övriga gick bättre och jämnare! (För att jag inte ens försökte hänga på utan försökte slappna av, tänka på tekniken och kämpa på så gott jag kunde.) Låg på 96% av maxpuls som mest så det var inte direkt njutbart....=)

Efter ett par intervaller mådde vi rätt illa båda två men vi fullföljde och körde fyra stycken. Min sista jagade jag på lite hårdare och den blev också den klart snabbaste. Sen rullade vi hem i sidvinden, åt lite, duschade och somnade på sängen med Gösta. Sen har vi inte gjort så mycket mer idag.

Vad det är härligt att vara ledig! =)