Inget ont som inte har något gott med sig!

Det blir ju som sagt inget Stockholm Marathon för mig men som plåster på såren kan jag istället glädjas åt att jag kan vara med på rullskidtävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg i helgen som jag grämt mig lite över att missa.

Vad vore en bal på slottet
när man kan bli kung över en kulle?
(OBS! Bilden är ett fotomontage och Kungen
har givetvis köpt all sin utrustning
hos www.rullskidspecialisten.se)

Som namnet antyder går tävlingen ut på att komma först uppför en backe. (Ca. 100 höjdmeter på 3,5 km). Backen ska dock bestigas inte bara en utan två gånger. Upplägget är nytt för i år. Först är det individuell start på skateskidor och sen en jaktstart på klassiska skidor efter tiderna på första loppet. Förra året var det tvärtom. Den här varianten passar mig helt klart bättre.

Av någon outgrundlig anledning har mitt misslyckade försök att ta mig uppför Söderåsen på skateskidor inte avskräckt mig utan jag är inställd på att göra ett nytt försök och se även den här tävlingen som ett led i mina försök att någon gång lära mig åka skate. Det finns en stor risk för att det kommer gå långsammare för mig att åka upp på skate än på klassiska skidor men det får jag väl stå ut med. Och provar jag inte har jag ju ingen aning!

Förra året vid den här tiden hade jag bara stått på skateskidorna ett par gånger och körde klassiskt båda prolog och jaktstart. Jag roade mig med att gå tillbaka i funbeat och titta på mina anteckningar från de två loppen:

Katastrofalt första lopp. Tid enl. min klocka ca. 13.45. Hetsade iväg och blev jättestressad av alla som kom bakom. Åkte dåligt tekniskt och fick slita onödigt mycket. Men jag har iaf lärt mig något. 

Jaktstart. Körde klassiskt här med. Den här gången var jag inte alls så spänd som första gången. Gick in för att köra lugnt och fint och det kändes riktigt skönt att köra upp! Tog ut tagen och försökte åka stort. Ville hålla de få jag hade bakom kvar där och lyckades även ta en placering.  Tiden blev ca 20 s bättre än första loppet. (30 s snabbare än förra årets snabbaste lopp) Hade betydligt lägre snitt och maxpuls. Nyttig lärdom. Ta det lugnt, åk fortare! =)

Jag blir trött bara jag läser den första beskrivningen och ser min pulskurva från loppet. Eller vad sägs om en snittpuls på nästan 96% och ett par pulsslag från maxpuls som mest. Örk. Något säger mig att det inte kommer bli mindre jobbigt i helgen.

Konstaterade även att det minsann blir tredje året vi kör tävlingen. Tredje gången gillt! Nu jäklar ska den där töntiga lilla kullen få se på andra bullar! ;-)

Onsdag = intervallpass med klubben = jobbigt

Idag körde vi en ovanligt lång uppvärmning för att reka lite bra ställen för nybörjarträningarna i höst. Det var riktigt blåsigt men varmt och skönt. Efter uppvärmningen körde vi olika teknikövningar enligt Gustafs instruktioner i backen där vi senare skulle köra intervaller. Först diagonalåkning och frånskjut utan stavar sen "plocka kulor" (en balansövning där man lägger över tyngden på ett ben i taget och samtidigt låtsas att man ska ta upp något från marken på samma sida...) och sist en övning där man glider ut längre på vart tredje bentag. 

Efter det var det dax för själva intervallerna som var kortare och snabbare än vanligt. Varje intervall var ca. 1 min lång och vilan tiden det tog att ta sig ner för backen igen. Första intervallen var stakning, andra frånskjut och sista diagonalåkning. Detta upprepades två gånger och sen efter en lite längre vila (ca. 5 min) började vi om igen. Alltså fyra gånger av varje åkstil och totalt tolv gånger uppför backen. 

Dagens träningssällskap!

Puh. Jag hade ca. 88% av maxpuls i snitt och 94% av maxpuls som högst under intervallerna. Stakningen kändes bra och stabil, frånskjutet gick över förväntan och diagonalåkningen gick som förväntat... (Dvs. långsammast. ;-)) Jag körde på tvåor idag och det är lurigt med diagonalåkning i hög fart. Men utvecklingen har helt klart gått åt rätt håll. Jag kan slappna av och glida ut mycket bättre än tidigare och lyckades undvika att hetsa för mycket och försökte istället fokusera på tekniken. 

Sammanfattningsvis var det alltså ett roligt och bra pass som omväxling till de längre intervallerna vi brukar köra. 

Nu är jag härligt mör i kroppen och det är hög tid att sova.

Gonatt! 

På rullskidor uppför Söderåsen

I går klockan 10 kom Håkan och Lotta till Gustafs föräldrahem i Ljungbyhed och hämtade upp oss för avfärd till startplatsen för dagens backintervaller. Backen vid Lotta på åsen skulle bestigas (ca. 120 höjdmeter på 1,7 km) och Håkans fru Lotta var som sagt passande nog med och gjorde backen till sin genom att springa intervaller i den i ett rysligt tempo!

Vi andra nöjde oss med att åka klassiska rullskidor med tävlingshjul uppför. Ett perfekt träningspass inför tävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg 2:a juni. (Uppmärksamma läsare vet att det just detta datum även går ett maratonlopp i Stockholm som jag råkar vara anmäld till...Mer om detta snart.)

Min första intervall gick drygt en minut snabbare än för ett år sen. Den gången körde jag bara en "intervall" och sen hostade jag som ett as och gav upp. Den här gången körde jag två som planerat. Dock började det typiskt nog regna inför andra intervallen och det blev lite halt och svårt att trycka på så mycket med benen. Egentligen hade vi tänkt köra två skateintervaller också men det var så halt att vi fick ge upp de planerna.

Pigg Gustaf

En lika pigg Håkan

Efter passet bjöd Annika, Gustafs mamma, på fika och vi satt och slappade ett tag. Efter fikat stack jag och Gustaf ut en sväng på gamla F5-området och körde teknikträning på skate. Även detta passet var på tävlingshjul. Gustaf gav mig några bra tips som jag körde och övade på och filmade mig lite så jag ska kunna se hur jag åker. Jag har märkt att jag trycker ifrån mycket mer med höger ben än med vänster och det syntes tydligt på filmen. Kanske kan det vara en del av förklaringen till min struliga vad? Jag känner mig dock väldigt mycket mer stabil på skate nu och känner mig redo att börja jobba på allvar med tekniken.

För det finns en del att jobba på....

Idag körde vi de två skateintervallerna upp på åsen som vi inte kunde köra igår. Det var 20 grader i skuggan på förmiddagen när vi gav oss iväg och det blev ett riktigt bonnabränna-pass. Sven, Gustafs pappa, följde med och var chaufför så jag och Gustaf körde upp samtidigt. (Jag såg hans rygg en stund i början men den försvann väldigt fort...=)) Så länge det gick att köra i treans växel gick det helt ok. (Även om jag som sagt måste få med mig vänster ben bättre i "frånskjutet") När det var dax för växel två gick det utför. Fast uppför, om än väldigt långsamt.

Pulsen stack iväg och ben och armar värkte av mjölksyra. Härligt. Men jag hade lovat mig själv att vara nöjd med att ta mig upp och det gjorde jag två gånger. (Om man ska vara noga med detaljerna hade jag ett par pauser på vägen upp på båda och stakade delvis på det brantaste partiet för att det var det enda jag orkade...Men upp kom jag i alla fall! =))

Efter lunch stack vi ut på pass två. Gustaf hade bestämt sig för att springa "Åsenrundan" som är en 13 km lång, riktigt kuperad runda upp till Kopparhatten i Skäralid. Jag har kunnat gå utan att halta och vaden har känts bättre trots skatepassen så att ge sig ut på ett så långt löppass lät som en väldigt dålig idé. Istället letade Gustafs pappa fram sin mountainbike och pumpade de lufttomma däcken så jag kunde låna den. Perfekt!

På väg till åsen
I ♥ Skåne

Kul på andra hjul!

Så jag körde samma runda som Gustaf sprang fast roade mig med att cykla fram och tillbaka och upp och ner. Och stannade och fotade ett par gånger...Det var mycket jobbigare än jag hade tänkt att cykla upp till Kopparhatten. Det är grusväg och kraftigt motlut upp och mina ben var inte så värst pigga. Men det spelade ingen roll. I de finfina omgivningarna kan jag stå ut med det mesta! =) Och det var riktigt kul att cykla. Jag konstaterade att det blir till att skaffa cykel igen (fast cross/mountainbike den här gången) om vaden ska fortsätta strula. Fast istället erbjöd Gustaf helt otippat mig att låna hans superfina mountainbike (som visserligen stått i källaren senaste året) om jag får för mig att sticka ut på fler cykelturer framöver. Yihaa! =)

Härlig skog

Gustaf springer fort som tusan

Gustaf som en liten prick i skogen

Veckans träningstid landade på lite drygt 11 timmar precis som förra veckan. Förutom ett gympass och dagens cykelpass är all den här veckans träning på rullskidor. Jag hoppas verkligen att jag kan komma igång och springa snart igen....

Och så hoppas jag att det härliga sommarvädret håller i sig! =)

I motvind på Söderåsen

Idag var det inget inbjudande rullskidväder direkt. Det blåste som tusan och strax innan vi skulle ge oss ut regnade det en skvätt..."Det är väl bra: Då slipper vi svettas!" tyckte Gustaf. Pest tyckte jag. Fast regnet gav med sig lagom till vi ätit lite uppladdningsmat och vi gick ut och lastade in alla prylar i bilen.

I dag var det nämligen dax för passet som vi sett fram emot hela veckan: intervaller uppför Lotta på åsen! Eftersom vi inte får någon åkning på snö innan Jizerska har vi fått plåga oss på bästa sätt på rullskidorna istället. "Lotta på åsen"-backen utgår från Söderåsens nordöstra sida, nära Ljungbyhed, och intervallerna vi kör är ca 1700 m långa med en höjdskillnad på drygt 100 meter. Dagen till ära även motvind. Innan King och the Hill i våras körde vi samma sträcka en gång. Då körde vi på tävlingsskidor och jag körde upp en gång och höll på att avlida. Idag körde jag på 3:or och Gustaf på 4:or och jag höll inte helt oväntat på att avlida även denna gång. Fy fan vad tufft det var. Jag kände mig som en riktig sopa när jag harvade mig uppåt och det kändes som att jag inte kom någonstans....Jag fick ont i fötterna. Antagligen för att jag spänner mig onödigt mycket och för att jag fortfarande kör i Gustafs pjäxor. (Samma storlek och modell som mina men inte lika flitigt använda...)

Här är några klipp från första rundan upp:



Efter andra intervallen höll jag på att bryta ihop (läs bröt ihop) för att det kändes så jävla dåligt. Benen/fötterna och skallen begränsade mig mest. Efter sammanbrottet avnjöt jag en par bilkörningsrundor upp och ner och fick se Gustaf kämpa i motlut och motvind. Det kändes lite bättre när jag fick se hur han fick kämpa och hur trött han blev han med. Så när han hade briljerat på sina tre intervaller bet jag ihop och bestämde mig för att köra min sista jag med. Lång vila och ny inställning gjorde susen! Målet var att jag skulle ta mig upp avslappnat och effektivt utan att stanna på vägen. Det blev min snabbaste runda och en nyttig påminnelse om det jag redan konstaterat tidigare men hinner glömma bort mellan gångerna:

Det går fortare om jag kör långsammare! ;-)
(Läs: Det går fortare om jag slappnar av och tänker på tekniken.)

Blev även tydligt att frånskjut gick fortare än diagonal på flera partier. Första gångerna upp försökte jag diagonala så mycket som möjligt. Den sista gången körde jag det som gick fortast och lättast. Diagonalåkning tar mycket kraft och energi och frånskjutet kan ibland kännas långsammare än det faktiskt är för att frekvensen blir så låg när det är lite tyngre. Ska bli spännande att se hur mycket diagonal kontra frånskjut det blir på Jizerska. Snart bara en vecka kvar....

Det känns minst sagt läskigt med Jizerska nu när det blivit så himla lite skidåkning på snö. Jag hoppas att den betydligt högre träningsmängden i år och allt rullskidåkande på tröghjul väger upp bristen på snöträning lite i alla fall. Förhoppningsvis blir det åtminstone ett bra långpass att ha som erfarenhet i bagaget inför övriga skidlopp och Vasaloppet!

Behöver jag säga att jag börjar bli lite nervös nu?
Uhuu...