söndag 28 januari 2018

Moraloppet i vecka 27

Förra helgen körde vi första långloppet för säsongen, Moraloppet - 45 km i Vasaloppsspåret. Adam har skrivit om sin tävling här och jag tänkte försöka göra en kort summering av mitt lopp.

Jag har inte kört så långa distanspass hittills den här säsongen och inga tävlingar men ville göra ett försök på Moraloppet för att se hur kroppen skulle kännas. Jag har ju fortfarande förhoppningar om att det kanske kan gå att köra Öppet spår i år om allt känns ok och då var halva distansen ett bra test. Väderprognosen hade sett lite oroväckande ut innan loppet med temperaturer ner mot -20 grader men det ordnade upp sig sista dagarna så jag vågade anmäla mig.

Min inställning var att ta det lugnt och inte pressa mig för hårt. (Vad är för hårt?) Förra året körde jag utan fäste men i år var det uteslutet. Skönt att inte behöva vela med det beslutet! ;-) Adam fick dock dra in fästzonen en decimeter för att kompensera för mina + ca. 8 kg.

Vi var på plats vid starten i Oxberg vid halv tio-tiden och efter att jag lagt mina skidor i startfållan åkte vi ut i spåret för att testa skidorna. Adam stakade såklart men jag behövde testa hur fästet funkade. Jakob, Adams kollega på Johns sport som hade vallaservice på loppet, bättrade på fästet lite och efter ett sista test var jag nöjd med skidorna. Det var kul att köra på finskidor med pulver nu när jag tränat hela säsongen på skinskidor. ;-) Men pulsen var hög redan under uppvärmningen och jag var lite fundersam på hur mycket jag skulle behöva hålla igen för att inte ligga för högt i puls under tävlingen.

Innan start

Vi fick åka iväg en bit för att kunna testa i backe och efter testerna var det inte mycket tid kvar till start. Jag joggade in i fållan med fem minuter kvar och när jag fått på mig alla prylar insåg jag att det inte kom något när jag försökte dricka ur min vätskeryggsäck.

Eftersom det börjat bli obevämt att ha vätskebälte runt "midjan" hade jag matchat ihop min isolerade slang och vätskeblåsa från Salomon med min vanliga löparryggsäck. Men nu kom det ingenting när jag försökte dricka och jag svor på mig själv som varit ute i sista sekund och inte testat det förrän nu, några minuter innan start. Jag hade tagit med mig dricka och lite ätbart i ryggsäcken för att säkra energiintaget och försökte hålla mig lugn nu när jag insåg att det inte funkade som det skulle. Jag mekade lite med det men hade inte tid att ta av mig ryggsäcken och fick släppa det för stunden. Och så gick starten.

Snodde den isolerade slangen från den här....

och kombinerade den med den här...

En av mina absoluta favoritträningsprylar...


Det kändes bra och kontrollerat i starten men pulsen var ju inte direkt låg och jag hade min maxpuls under loppet, ca 90% av maxpuls, efter mindre en minut. Haha. De första 15 kilometerna är förhållandevis kuperade och jag gjorde mitt bästa att ta mig framåt kontrollerat och effektivt. På första vätskestationen fanns bara vatten och jag stannade till och bad en tjej som stod efter kontrollen att se om min slang i ryggsäcken var klämd. Hon sa att det såg bra ut men det kom trots allt inget ur munstycket och det fick vara. När jag kört vidare en liten stund kände jag hur det började rinna på ryggen. Suck. Va fan? Jag körde fram och stannade på ett lämpligt ställe och våldade av mig ryggsäcken. Nummerlappen hade jag ju varit tvungen att knyta fast över ryggsäcken vilket gjort att jag inte hade övervägt att ta av den innan men nu fanns inget att välja på. Jag kunde ju inte köra resten av loppet med 1,5 liter sportdryck i brallorna. När jag fick av den höll jag på att få det som var kvar i blåsan över mig. Antingen lossnade klämman som försluter den där uppe när jag skulle ta upp den ur ryggsäcken eller när tjejen skulle hjälpa mig att kolla. Jag fick igen den i alla fall och konstaterade att själva slangen inte tryckts in helt i vätskeblåsan. Det finns två lägen på den och den hade inte klickat i ordentligt. Antagligen därför det inte kommit något när jag försökt dricka. Efter det lilla sammanbrottet längs banan fick jag på mig allt igen, eller någorlunda i alla fall, och kunde köra vidare med nummerlappen på sne och sportdryck på ryggen. Haha. Tur det inte var 20 grader kallt i år!

En positiv sak med stoppet var i alla fall att jag fick en chans att få ner pulsen och återhämta mig lite och jag kände mig piggare och fräschare när jag åkte iväg igen. Det var nog bra med ett litet break down så jag kunde sansa mig och ladda om utifrån min ursprungliga plan med tävlingen: att åka igenom för att se hur kroppen skulle kännas under och efteråt. Jag är så glad att jag mått bra så här långt och inte har ont någonstans och den känslan fick övertag över tävlingsinstinkten och besvikelsen över att formen är så dålig. Är den en sak som gynnats av senaste tidens träning så är det min diagonalåkning! :) Därför var det lite oväntat att det skulle bli så mycket stakning på loppet som det ändå blev. Med tävlingsskidor- och -valla och lite högre fart än på träning blev det inte lika givet att använda benen så mycket som jag brukat. Men det kändes bra! Jag pressade inte på, och det gick inte fort, men känslan i kroppen var ändå bättre än jag förväntat mig.

Det är lite störigt det där med formen och känslan. Jag känner mig tex. inte så tung som jag trodde jag skulle göra med 8 kg övervikt, men allt går så mycket långsammare. Förra året stakade jag banan på 2:28 och i år gled jag i mål på 3:20. Och det var verkligen inte så att jag bara lallade runt och tog det jättelugnt som jag egentligen hade tänkt. (Jag snittade 85% av maxpuls och hade inte ro att äta min picknickmat...;-), fick iaf i mig sportdrycken som var kvar efter klanterierna i början och två liquids under loppet...)

Diagonalåkningen känns i alla fall bättre än någonsin. Jag får till Minattis "tryck- och njut" bättre och kan slappna av mer i åkningen. Längtar efter att maxa diagonalintervaller uppför Björnbacken...

När jag körde i mål stod Adam och hejade och jag fick en snabb rapport från hans lopp innan jag moffade i mig saft och bullar och gick för att ta på mig torra kläder. Sen kom vår kompis Frida och hämtade upp oss för att skjutsa ut oss till bilen i Oxberg. Så snällt!

När jag klev ur bilen i Oxberg fick jag en liten föraning om att kroppen inte var i toppskick när jag skulle ta mig ut ur Fridas bil och in i vår....;-) Men det blev aldrig så farligt. Efter lite yoga/stretch på kvällen och en efterföljande riktigt slapp söndag kändes kroppen, kanske inte som ny men ändå bättre än väntat! ;-)

Även måndagen fick bli vilodag innan jag körde igång på tisdagen igen. Har fått en nytändning i träningen senaste veckan. Får se om jag hinner skriva mer om det snart!

Sent omsider insåg vi att vi behövde lite frisk luft även i söndags...


torsdag 25 januari 2018

Moraloppet 2018

Moraloppet blev årets första "riktiga" tävling. Grönklittspremiären var helgen efter Kullamannen då jag sprang 11.5 mil så formen var ju inte på topp då precis. Den andra tävlingen jag körde var en serietävling på Hemus och den var över innan den startade. 5 km skejt i snabbt före tog 12 minuter...

Som Fia skrev i förra inlägget har vi båda haft en period över jul/nyår med mindre träning. Jag fick dessutom en rejäl förkylning som höll i sig ett par veckor. Det gjorde att jag precis missade Axa Ski Marathon. Tror jag skiter i ett anmäla mig till det loppet i fortsättningen, blir alltid sjuk ändå... :(

Jag valde att stå över Skistart Ski Marathon och träna på istället och försöka komma igång istället. Därför har det blivit lite mer träning innan loppet och inte så mycket vila. Jag tyckte att det kändes som att jag skulle ha bättre chans att hitta lite form på så sätt. Ibland kan man hitta riktigt bra form när man tränar mycket också, men jag hade kanske behövt köra på ytterligare lite till då. Kvällen innan loppet jobbade jag till 19:30 ungefär. Vi hade extraöppet på Johns och det var många som ville ha sina skidor vallade så jag fick stanna kvar lite extra.

Starten i Oxberg

Starten var så sent som kl 11:00 (Nice!!) så vi fick en bra nattsömn. Jag var seedad till 0-ledet också så jag behövde inte vara där extra tidigt för att lägga ut skidor. Fia skulle köra också och var inte seedad och pga vissa omständigheter (8kg extra i magen typ) så brydde hon sig inte så mycket om hon fick starta lite längre bak. Under veckan hade väderprognosen börjat med att visa -20 grader på tävlingsdagen men suggestivt visade den varmare och varmare och till slut hamnade den på -4. Detta gjorde också att jag valde mina speedmax skidor med lite kortare tryckpunkter framför mina stakskidor som har betydligt längre. I efterhand är jag mycket nöjd med mitt val och Jakobs vallning på Johns. Mitt glid var överlag bättre än de runtomkring mig.

Det är 20 spår i bredd i starten som efter ett tag går över till 5 och sen till 2. Starten gick utan några incidenter, dock blir det en aning rörigt och jag som inte är så snabb i starten hamnar en bit bak när det är så många på sidorna som kan åka om. Precis som jag misstänkte så gick det väldigt fort i början eftersom Fredrik Byström var med... Det blev ganska stora luckor direkt så jag kände att det inte var någon idé att tokmaxa för att täppa till, jag skulle bara gå mig stum då.
Efter ett tag hamnade jag i en klunga med 5 andra åkare. Farten var inte tokhög så jag kunde hänga med utan problem, jag låg på stadig tröskelfart typ. I Lundbäcksbackarna passerade vi ett par åkare som öppnat för hårt och vår klunga byggdes på allt eftersom. Kroppen kändes ganska bra fram till Oxberg. Dock förstod jag att farten var något låg för att det skulle bli något superlopp.

Klungan jag åkte i fungerade väldigt bra. Vi skiftades om att dra och puttade på varandra utför. Jag hade ingen dricklangning under loppet utan körde med gammal hederlig flaska. Jag har inte riktigt fått mitt drickbälte med slang att fungera. Det har fryst eller så har slangen hamnat i kläm när jag druckit. Dock använder ju väldigt många det så det måste ju fungera. Jag ska prova ut det lite bättre under träning så att jag kan ha det i skarpt läge framöver.

Efter Oxberg kom vi ifatt en åkare från Nybro. Han var väldigt stark på de platta partierna och gjorde mycket dragjobb. Hittills hade jag inte fått i mig någon liquid och ganska lite dricka. Jag märkte att min energi började ta slut men musklerna kändes fortfarande okej. I nedförsbacken innan Eldris tog jag min första liquid i hopp om att den skulle ge mig energi att hänga med in till Mora. Jag fick verkligen kämpa för att hänga med. När man börjar närma sig Hemus kommer det ett par små små knicksar. Det var mer än vad jag klarade av. Åkaren framför mig fick en liten lucka och det blev för mycket för mig att jobba igen.

Resten av biten in blev solokörning. Det är jobbigt att hålla uppe farten när man blivit avhängd men jag försökte kämpa på ändå. Jag ville helst undvika att bli ikapp åkt av de som vi hängt av tidigare. Avslutningen i år var på skidstadion i Hemus istället för på idrottsplatsen. Man körde en extra slinga inne på Hemus istället för att fortsätta in mot Mora i Vasaloppsspåret. När jag kom i mål pratade jag lite med de jag åkt med och jag träffade också Henrik från jobbet. Sen gick jag och duschade och väntade in Fia.

Resultat här

Loppet i siffror:
Sträcka: 42,7 km
Tid:2:11:09 (+15:57)
Placering: 47
Snitthastighet: 19.5 km/h
Snittpuls: 170 slag/min?
Maxpuls: 230???
Tyvärr verkar pulsbandet ha strulat en del vilket gjort att min snittpuls höjts något.

Överlag är jag ganska nöjd med loppet. Resultatsmässigt blev det inte vad jag ville men min mentala inställning är jag nöjd med. Jag märkte i början att jag inte kunde hänga med åkare jag slagit tidigare men jag fortsatte köra på ändå och gav inte upp. I slutet höll jag på att bli avhängd många gånger men jag lyckades bita mig fast längre än jag trodde. Så om jag bara blir lite snabbare i starten och lite segare på slutet så kommer loppen framöver att gå super! :D

Fia på upploppet!

Lite bilder från veckan:

På söndagen tig vi en återhämtningspromenad i vår skog

Sjuka mängder snö!

Körde ett fyra timmars skejtpass i måndags

Grönklitt

söndag 14 januari 2018

På banan igen efter träningsmisären?

Efter några miserabla träningsveckor kring jul har träningen flutit på lite bättre senaste tiden. Förra helgen kom Adams föräldrar upp. Adam hade tagit över min förkylning och stannade hemma medan jag passade på att springa en sväng i hemmaskogen. Springa och springa. Jag hufsade i alla fall omkring i snön i 1,5 h i det fina vädret.



Jag skippade att följa löpslingan här....

Det blir mest skidåkning annars den här tiden men jag försöker hålla igång och inte tappa löpningen helt. På eftermiddagen hade vi bokat in en behandling "Morasockan duo" på Mora Spa som jag fått ett presentkort på av min tidigare kollega i skolan. Det var väldigt skönt och avkopplande och vi avslutade med lite bubbelbad innan vi mötte upp Adams föräldrar för att äta middag. En väldigt bra dag!

På söndagen tog vi bilen till Eldris. Adam körde ett klassiskt pass med sina föräldrar och jag passade på att ta skidorna till Oxberg för att bli upphämtad där. Det blev ett skönt pass i Vasaloppspåret. Tillbaka i Bonäs körde vi igång våffeljärnet och fikade på våfflor med hemgjord hjortronsylt.


Stakning är överskattat....;-)

På måndagen åkte vi direkt upp till Grönklitt när vi slutat jobba. Adams pappa fyllde år och vi firade honom med en god middag (vegetarisk raclette) i deras stuga.

I tisdags tog jag min friskvårdstimme i samband med lunchen. Väderprognosen som jag planerat efter stämde som tur var och solen gav massor av extra energi och välbehövlig D-vitamin-påfyllning. Hann precis 1 mil på timmen jag hade till mitt förfogande. Det var ett riktigt skönt pass och löpformen kändes helt ok trots 7 kg barlast...;-) Jag ska försöka att passa på och utnyttja friskvårdstimmen mitt på dagen när det är fint väder fortsättningsvis.

I onsdags var Adam ledig och hade en heldag i Grönklitt med sina föräldrar. Jag blev väldigt avundsjuk när jag satt på kontoret och fick de här bilderna skickade till mig:

5 km-spåret

Adams mamma på väg upp till Fryksås

Rädsjön runt

Utsikt från Fryksås

Eftersom vår bil inte behagat starta på morgonen när termometern visade -22 kom Adam och hämtade mig när jag slutade jobba och så körde vi tillsammans upp till Grönklitt och körde ett kvällpass med Adams föräldrar. Även om det kan vara lite segt att komma igång att träna på kvällarna är det väldigt mysigt i pannlampans sken för det mesta.


I torsdags hade vi ett besök hos barnmorskan mitt på dan. De tog lite blodprover och mätte blodtrycket. Sist vi var där var mitt HB så högt (138) att jag inte ville börja äta järntillskott utan att se att det faktiskt behövs (en allmän rekommendation verkar annars vara att man ska äta det från vecka 20) så den här gången tog de även ett nytt järnprov som skulle skickas till lab. (Blodvärde (hb) och järnvärde är alltså inte samma sak...) Den här gången mättes även magen för första gången för att kunna följa utvecklingen framöver och vi blev informerade om föräldragruppen som startar i mars. Efter Vasaloppet...;-) Jag jobbade lite senare sen på kvällen och det blev varken tid eller ork över för någon träning...

I fredags sprang jag ett pass efter jobbet följt av styrketräning hemma. I går jobbade Adam och vi åkte upp till Grönklitt när han slutat. Där mötte vi upp Andreas från Stockholms Rullskidklubb (skatefalangen) som var på träningsläger i Mora över helgen. Vi började med att köra "Utsiktspåret" på "andra sidan" i Grönklitt och sen körde Adam och Andreas en runda medan jag lullade runt på vägspåret i pannlampans sken.

En sista bild från utsiktspåret innan dagsljuset försvann...

Pannlampsmys

Idag avslutade vi veckan med ett pass i Norra Garberg. Jag släppte av Adam i Eldris och fortsatte med bilen upp till Norra Garberg. Jag ville hellre testa slingorna där uppe än att "bara" köra upp och ner som var allt jag orkade och hann sist vi var där och Adam hade inget emot att slippa åka ner så det passade bra!

Inga massiva träningsmängder direkt med två timmar skidåkning idag, två igår och totalt 7 timmars träning den här veckan. Men jag är väldigt glad att jag inte har några problem att träna mer än tidsbrist, trötthet och lathet och hoppas att kroppen fortsätter vara med på banan framöver i takt med att vikten ökar...