Ultravasan 2026

Förra lördagen var det äntligen dags för examen i min fyramånaders satsning mot Ultravasan! Även om det var med skräckblandad förtjusning jag antog utmaningen att springa så långt och med vetskap om att det är så mycket som kan skita sig så kände jag mig ändå ganska samlad och hade en skön känsla av att jag gjort vad jag kan för att vara så väl förberedd som möjligt. Första segern är att överhuvudtaget stå på startlinjen. 

Ett moment i förberedelserna var att gå tillbaka till mina tidigare race reports från Ultravasan. Man har ju en tendens att glömma allt jobbigt. Nu har jag fått till en för i år också för att kunna gå tillbaka till när minnet tryter. Har också skrivit ner lite kring mina förberedelser, målsättning osv. för att komma ihåg. 

Förberedelser
När jag började öka på träningen ganska offensivt för fyra månader sen med Ultravasan som mål var jag osäker på hur kroppen skulle hålla och hur länge ork och motivation skulle hänga i. Fyra månader senare har jag checkat av i stort sett alla planerade pass och sprungit mer än jag någonsin gjort. Kroppen har hängt med över förväntan. 

Långpass i Vasaloppsspåret

Mina nyckelpass: 

• Långpass i lätt terräng mellan 2 och 3,5 timmar
  Ett antal av dem har jag kört som "back to back", dvs. två långpass ibland dagarna efter varandra men oftast med en dag mellan för att vänja mig vid att springa med trötta ben för att simulera slutet på Ultravasan. Lite oväntat har jag mer och mer börjat uppskatta och hitta ett flow i flacka, enformiga och långa grusvägar.
  
  
• Långa intervaller (8-12 min x 3-5) i låg tröskel/"steady pace"-tempo, oftast på relativt flack grusväg.
  
  
• Tre tävlingar: Uka Pain 28 km i slutet på maj, Orsa Kajt'n 25 km till midsommar och Mora trail 25 km i början på juli. 

Morgonjogg i Danmark

Jag har kört noll kortare, högintensiva intervaller, få kuperade pass och väldigt lite styrketräning, helt mot mina träningsprinciper. Jag har helt enkelt varit tvungen att prioritera löpningen för att hinna och orka med och insåg att stora biceps och triceps tråkigt nog inte är det som skulle ta mig snabbt mellan Sälen och Mora. ;-) 

Utdrag ur träningsdagboken: 
April: 38 h (varav 25 h löpning, 18 mil) (distanspass: 18 km + 20 km + (23 km + 15 km)
Maj: 45,5 h, 39 mil (distanspass: 25 km + (30 km + 20 km) + (34 + 18) + 28 km + (31 km + 28 km)
Juni: 36 h, 32 mil (distanspass: (25 km + 20 km) + 20 km + (26 km + 17 km) + 32 km)
Juli: 40 h, 38 mil (distanspass: 25 km + (37 km + 14 km) + (33 km + 20 km) + (21 km + 33 km)

(Back to back pass inom parantes, tävlingar fetstilt.)

Intervallpass i Skåne

Jag har dessutom också slutligen, efter många deppiga ultrapass med svårigheter att få i mig energi, insett att jag behövt träna på att få i mig tillräckligt med energi under pass om jag ska kunna få upp nått slags tempo på ultralopp. Så jag har kört alla distanspass med någorlunda tävlingslikt energiintag. Jag har också kört helt tävlingslik uppladdning på vissa av distanspassen, med rödbetstabletter (nitrat) och koffein (dvs. godkända prestationshöjande medel). 

En annan sak jag märkt är att det kan vara stor skillnad på hur magen funkar under distanspass beroende på vad jag ätit dagarna innan och att stress, resdagar och "dålig" mat eller mat jag inte är van vid ökar risken för magstrul på långpass. 

Inför loppet:
För att fortsätta på mat-temat läste jag igenom min race report från när jag sprang Ultravasan senast 2023 och körde på samma mat inför den här gången: en indisk linsgryta med ris till. Började öka på kolhydratintaget i mitten av veckan innan loppet. Åt bland annat ostkaka med sylt och grädde som mellanmål, drack chia fresca (dvs. vatten, lime, chiafrön och honung) och åt en del lösgodis sista dagarna (även om jag tror att det finns bättre saker att ladda med). Det är fascinerande hur kroppen vet att det är något på gång och hur hungerkänslorna var så mycket större än normalt den sista veckan innan Ultravasan när jag trappat ner träningen rejält och egentligen inte borde behöva så mycket energi.

Sista passet med lite högre puls körde jag på tisdagen: 3x5 min med 2 min vila. Sen var det fullt fokus på återhämtning och jag körde bara några korta, lugna joggar och promenader för att hålla igång kroppen.

Frukost på tävlingsdagen
Ca 03:50, egentligen nära inpå men prioriterade mer sömn framför tidig frukost. Overnight oats med chiafrön, nötter, mango och blåbär, några tuggor banan och några klunkar chia fresca, två rödbetstabletter (Skip).

Målsättning
När jag började min satsning mot Ultravasan hade jag dragit till med ett mål som jag tyckte borde kunna vara rimligt: under 9,5 timmar. När jag sprang 2023 sprang jag på 9:54 så det var ändå en rejäl putsning av det. Men i takt med att jag ökade på träningen, höll mig skadefri och kände hur jag blev starkare märkte jag hur jag började höja ribban i smyg samtidigt som jag också försökte motarbeta tankarna och inte sätta upp några orimliga förväntningar. 

Officiellt mål: under 9,5 timmar. Inofficiellt tyckte min hjärna att 6-minuters tempo loppet igenom hade varit kul och ändå inte helt orimligt utifrån utvecklingen på mina längre distanspass medan hybris-Fia där i bakhuvudet funderade om det skulle vara möjligt att gå under 9 timmar. 

Adam hade en bra kommentar inför loppet när jag funderade hur jag skulle tänka och satsa: Börja och spring med 9,5 timmar som mål första halvan av loppet och se hur det känns sen och höj ribban om det känns rimligt. 

Jag har tidigare märkt att jag tycker det blir roligare och lättare att motivera mig genom att springa med delmål och att ha lite koll på tider på olika platser längs banan så i år roade jag mig med att kolla upp tider på tjejer som sprang på runt 9,5 timmar förra året. Det var intressant och fascinerande att se att de kunde ha väldigt olika upplägg och tider längs loppet och ändå sluta på samma tid. Jag konstaterade att jag hellre skulle börja med handbromsen i och kunna hänga i/öka senare i loppet och få en positiv utveckling, plocka placeringar och ha ett lite roligare lopp än att riskera att gå ut för hårt och tappa. 

Jag skrev upp mina tider från 2023 på en lapp, tillsammans med en tjej från förra året som hade en väldigt intressant utveckling av loppet och hade slutat på strax under 9,5 timmar. 

Mina tider från 2023:

Tider Alva 2025: 

Intressant att jämföra skillnaderna fram till halva loppet för Alva med en annan tjej som var 24 min före i Evertsberg men bara några sekunder före i mål: 

Energiintag
Siktade på 60 g kolhydrater/timme från en mix av Umaras gels i smakerna mango, skogsbär (med koffein), citron och cola (med koffein). Hade skrivit nummer och tid på alla för att slippa tänka och för att Adam lätt skulle kunna langa nya på ett par ställen. 

Kompletterade med en mindre mängd sportdryck (men framförallt vatten) och cola på stationerna och vatten i egen 500 ml flaska. Skippade att ta koffein innan loppet och fick i mig totalt 153 g koffein via gelsen under passet, första efter 1:45 och sen med cirka två timmars mellanrum. 

Utrustning
Skor: Hoka Rocket X-Trail, relativt nya som jag sprungit ett par distans- och intervallpass med.
Bälte: Naked belt + ett separat racebelt till nummerlappen om jag skulle få för mig att slänga tröjan under loppet.
Pulsband: Coros för arm = första ultran utan pulsbandsskav!!!
Klocka: Nya inställningar dagen till ära men insåg under passet att jag inte lyckats få till så den visade snittkilometertiden under hela loppet så som jag hade tänkt.
Vattenflaska: Hade inte tänkt ha någon flaska med eftersom jag inte hade det 2023 men nojjade lite över det när Adam ifrågasatte och började loppet med en inte helt proppad 500 ml softflask med vatten i bältet. 

Hoka Rocket X-trail

Nytt pulsband för överarmen

Kvällen innan: 
Vi bestämde oss tidigt för att vi skulle köra till Sälen kvällen innan för att antingen sova i bilen eller tälta. Starten går ju 5.00 och vi var inte sugna på att gå upp och köra till starten mitt i natten. Vi käkade kvällsmat hemma för att slippa greja med det och kom hemifrån i lite bättre tid i år än tidigare år. Som vanligt poppade vi popcorn och tog med oss för att få lite helgmyskänsla i bilen. Väl i Sälen satte Lilo upp tältet (hon var väldigt envis med att hon skulle fixa det själv) och vi började gå ner i varv för att få ok med sömn. Stressen att sova innan lopp har lugnat sig efter alla Vasaloppsnätter med dålig sömn och vetskapen om att en natt med dålig sömn inte är någon fara. När vi fick en onödigt närgången och pratsam tältgranne strax efter att jag somnat till höll jag dock på att få psykbryt. Höll inne svordomarna men en hyschning fick i alla fall hyfsat önskvärd effekt. Jag hade försökt ladda upp med bra sömn under hela veckan för att ha lite buffert och fick ändå 6 timmars sömn den där natten så det var helt ok. 

Ett tält och en envis unge

På morgonen när klockan ringde 03.45 var det bara att slänga sig upp och äta frukost, byta om, gå på toa och komma iväg till start.  Precis som förra året hade magen inte alls vaknat till liv den här tiden och som befarat lyckades jag bara kissa inför loppet. Det stressade mig lite att veta att jag skulle behöva sätta av tid för toastopp längs banan. Gjorde ett par försök men gav upp och försökte att inte hänga upp mig på det. 

Ramlade på grund av det in i startfållan i sista stund med kanske fem minuter kvar till start. Tur att jag anmält mig i SM-klassen så här i efterhand. Note to self att hålla sig framme i starten!

Ultravasan 2026 - nu kör vi!
Overklighetskänslor när man står där i startfållan och sekunderna räknas ner. Men också en lättnad över att det äntligen är dags! När spänningen släpper och man får börja göra det man tränat, laddat och sett fram emot. 

Precis innan starten gick sneglade jag ner på min högerarm och armbandet som Lilo gjort som jag haft på mig senaste veckan och som skulle ge mig pepp under loppet. "Heja mamma". Men det var inte där! Va? Måste ha tappat det när jag tagit av överdragskläderna? Eller när jag tog på tävlingskläderna? Lika bra att bryta direkt! Eller så låtsas jag att det sitter där på armen trots allt och tar med mig den känslan? Faktiskt en bättre idé...

Armbandet på veckan innan 

Starten gick. Såg inte Adam och Lilo längs startrakan men tyckte jag hörde ett "Heja mamma!". Banan börjar ju med ett flackt parti längs Vasaloppsstarten fram till första backen. Handbroms i och inte ryckas med för mycket men samtidigt inte fega ur helt och tappa viktiga positioner inför single tracken efter backen. Fick syn på Simon som jag sprang backyard tillsammans med i Älvdalen för ett antal år sen nu. Kul! Visade sig att han också siktade på under 9,5 timme. Men fullt fokus på att hålla mitt eget tempo nu. Sneglade regelbundet på klockan. Hade mycket högre puls än planerat i början. Pulsen funkar ju inte riktigt på samma sätt på tävling när adrenalinet flödar och det är människor runt omkring men jag försökte springa avslappnat och ta det lugnt och ha pulsen som en indikation inte en strikt gräns. Erik M kom i fatt mig i backen och vi bytte några ord. 

Efter 20 minuter tog jag min första gel enligt energiplanen. Högsta punkten var första gången jag fick en tid på hur jag låg till jämfört med sist; lite drygt en minut snabbare än 2023 när jag kollade av mot min tidslapp. Lite besviken redan här? Men jag tänkte på Alva som tagit 30 minuter på sig dit och ändå hunnit till Mora inom mitt tidsmål och slog bort negativa tankar. 

Rullade vidare till Smågan. Cirka 2,5 minuter före min tid från 2023 nu. Vad betyder det i sluttid egentligen? Ingen aning. Bara att fortsätta jobba på. 

Roligaste partiet längs banan är ju egentligen i början med partier med fina stigar och spänger. Men det är också en flaskhals. Det kanske var bra för att jag skulle hålla mig i schack men det var flera gånger jag hade velat springa liiite snabbare på mer tekniska partier men utan att det var så stor skillnad att det skulle vara värt att kraftsamla för att bröta om utanför stigen. Inga stukade fötter nu! Pratade med lite olika personer här och konstaterade att det var en stor bredd på vilka mål de hade. Under 10 timmar. Under 9,5. Sexminuterstempo i snitt. Undrade hur jag låg till för mitt mål egentligen. Det var stor skillnad i känslan när jag kom ut på lättsprungna grusvägar den här gången jämfört med sist. Nu visste jag att det här var något jag tränat på och jag kunde hitta ett bra flow och ligga på i relativt hög fart (för att vara mig) med kontrollerad ansträngning. 

I Mångsbodarna skulle Adam och Lilo stå. Känns nu som att det var nästan direkt vid start men det var ju nästan 2,5 timmar in i loppet. Mindes 2023 när jag kom in i Mångsbodarna och konstaterade att jag satsat friskt och fick se hur länge det höll. Den här gången hade jag sprungit mer kontrollerat. Kollade av tidslappen innan jag sprang in i kontrollen; lite drygt 4 minuter snabbare än sist. Adam hojtade att jag kommit till kontrollen 6 minuter innan min beräknade tid. Lät ju bra! Men fick ingen placering av honom. Var det så dåligt? (Nej, Adam hade fullt upp och inte hunnit kolla eftersom han stod precis efter kontrollen bara.) Det var ju SM-status på UV i år så jag hade förväntat mig att placeringarna skulle kunna vara sämre i år på grund av fler deltagare.

Nästa ställe jag mötte Adam och Lilo var i Tennäng. Det var lite varmare nu än när jag och Lilo var där i vintras och langade till Adam på Öppet spår. Sist jag startade på Ultravasan var det en kall morgon men den här gången hade det varit varmt redan från start och jag hade börjat inse att den där flaskan med vatten jag hade i bältet inte var en så dum idé trots allt. Så här i efterhand var den kanske räddningen! Det var ganska varmt redan och vissa kontroller hade kallt vatten och andra varmt. Jag vet vad jag föredrar! I Tennäng fick jag några klunkar chia fresca av Adam som flaggade för att han skulle vara kvar och heja på Trolly och Lassä och inte dyka upp längs banan på ett tag. Fick en extra gel så jag skulle klara mig själv om det strulade till sig. 

Nästa gång jag såg Adam och Lilo var strax efter Evertsberg. Hade flutit på bra dit också tyckte jag. Kände mig ganska stark och pigg. Trippade generellt så mycket jag kunde i backar och undvek så långt jag kunde att gå. Kändes som jag fick ett bättre flow så än att stanna av och gå även om det inte gick snabbare än att gå. Hade sällskap till och från och flera skulle stanna i Evertsberg och byta skor. Jag var nöjd med mitt skoval som jag vet funkat fint det här partiet på träning. Tog lite vatten och cola i kontrollen och sprang vidare utför. Har respekt för de snabba utförspartierna på asfalt och försökte att inte pressa på för mycket utan spara på benen. 

Jag hade varit kissnödig nästan från start men avvaktat att stanna tills det skulle vara akut. På väg ner till Vasslan började det bli akut med både det ena och det andra. Övervägde ett stopp i skogen men kom ihåg att det finns ett utedass precis vid spåret i Vasslan som jag siktade in mig på. Ledigt! Tjohoo. Klockade toastoppet till drygt 1,5 minut och sprang vidare tillsammans med dem jag sprungit om ett tag tidigare. Kändes lite surt men hoppades att det inte skulle behöva bli fler stopp. Kände mig stark och relativt pigg ändå. 

Vidare mot Oxberg. Rätt segt parti med motlut här men har ju ganska bra koll på banan och vet att det inte är så långt kvar till kontrollen. Såg fram emot att komma in i kontrollen och förhoppningsvis få lite pepp av Sandra och Morgan som jag visste skulle vara speakers. Fick både pepp och en uppskattad tid i mål på 9:20 av Sandra. Perfekt att få veta hur jag låg till! 

Märkte när jag tömde midjebältet på kvällen efteråt att jag hade en gel som jag skrivit "11:30" på kvar. Jag som tänkte att jag följt min energiplan exemplariskt hade tydligen fipplat bort den eftersom jag kom in i Oxbergs-kontrollen strax innan halv tolv. Fick ju i alla fall i mig lite vätska, minns inte vad, och eminent pepp av Morgan i kontrollen och fick Cola av Adam strax efter kontrollen. Men väljer att tro att missen ändå skulle kunna vara bidragande till att jag enligt Adam såg lite sliten ut i backen upp till Gopshus. Hade precis passerat Simon och hans kompis i backen och kände mig ändå inte så illa som det verkar ha sett ut. 

Vet inte riktigt när det började komma ifatt en massa snabba löpare från stafett, UV45 och UV30. Lite psykande men också peppande och kul att det hände något nytt! Vet inte riktigt när det började kännas som att det blivit väldigt varmt heller. Började ta en extra mugg vatten på kontrollerna och hälla över huvudet då i alla fall. 

Lite mindre än en timme efter Oxbergskontrollen passerade jag Hökberg. Blev påhejad av Viktor som hade klivit av i kontrollen. Trist! Nu började det kännas att Mora närmade sig men samtidigt är det ju nästan två mil kvar. Jag hade roat mig att försöka räkna ut lite hur mycket marginal jag hade till mina 9,5 timme utifrån olika kilometertider men det gick väl sådär. Bara att jobba vidare för att ha marginalerna på min sida om jag skulle behöva göra fler toastopp, få kramp eller drabbas av något annat oförutsett. 

På vägen utför Hökberg öppnade jag en gel och hann bara tänka tanken att jag inte var så sugen på den när jag började få kväljningar. Hade druckit lite i kontrollen redan, kanske bidrog. Jag stoppade ner den stående i sporttoppen och försökte samla mig och ladda om. Lyckades som tur var att få ner den några minuter senare istället. 

På raksträckan efter Hökberg stod Adam igen. Han var ganska brysk och hojtade på mig att hänga i nu. Blev lite fundersam för jag tyckte jag hade jobbat på efter förmåga men hade tydligen tappat fyra minuter på beräknad sluttid i Hökberg fick jag veta i efterhand. Lilo uppmanade mig att slänga tröttheten hos henne så det gjorde jag och sprang vidare. 

Lilo hade gjort en fin skylt i smyg

Sista stället de stod sen var i DHL:s peppstation i Läde. Fick höra att Erik M var strax framför, både från Adam och hans fru, och Adam hojtade att det var sista stället de skulle kunna stå nu och att jag skulle hänga i. Kom i fatt Erik och bytte några ord med honom och försökte peppa honom att hänga på men fick inte med honom när jag sprang vidare. Eldris nästa. Sista kontrollen! Det här partiet har jag sprungit några gånger i sommar så det var ganska skönt. Kände mig betydligt piggare och starkare än jag minns min avslutning från 2023 och det kändes som att det skulle mycket till för att jag inte skulle fixa mitt mål nu. Hade inte haft några krampkänningar alls så hoppades det skulle fortsätta så. 

Hade några gånger under loppet "låtsats" att jag precis börjat springa som ett försök att lura hjärnan lite och nu var det ju faktiskt bara en vanlig morgonjogg kvar till mål. 

Hänga i och fortsätta jobba nu. Samla så snabba kilometer som möjligt för att behålla marginalen. Kanske plocka några damplaceringar? Räknade ner kilometerna och kollade kilometertider. Alla kilometer under 6 minuters tempo betydde ytterligare marginal till mitt mål. Fint att passera Hemus! Vi sprang inte där jag trott utan "gamla" Vasaloppspåret, höger i ICA-kurvan via rullskidbanan. Snabb asfalt, tack för det! Sprang förbi en tjej som fått kramp som jag dock lyckades peppa/provocera igång så hon sprang om mig en liten stund senare. In i Moraparken, förbi idrottsplatsen. Väntade på 1-kilometersskylten. Hade några damer i närheten; ett par som jag visste sprang kortare distansen men insåg på målrakan att det nog var en dam i min klass precis framför också. Har svårt att inte spurta på slutet av tävlingar, det hör till, oavsett distans. Brände av det sista jag hade kvar och lyckades precis plocka en sista placering. 

I did it! Lättnad! Blev lite halvt motvilligt intervjuad efter min urladdning av en kollega från kommunen som jobbade som speaker i målet. Hittade Adam och Lilo, fick min prestationsmedalj och finisher t-shirt och stapplade iväg. Fascinerande hur benen bara lägger ner när målet är nått. 

Väldigt trött. Väldigt nöjd och tacksam.

Efter loppet
Första gången jag sprang UV hade jag fruktansvärt ont i knä och underben efteråt. Minns att jag knappt kunde sova nått natten efter för att de värkte så. Den här gången var det låren som fått ta smällen. Och tånaglarna! (Sånt man får ta när man byter Altra till Hoka. Efterlyser en UV sko från Altra!) Tur att sandalsäsongen snart är förbi. 

Inte sugen på att lämna den här positionen

Drack en alkoholfri öl direkt efter målgång men försökte inte ens äta av målgångsmaten, den fick Adam. Inte sugen på mat. Lyckades få i mig lite mat efter duschen men tog ett tag innan jag kunde äta normalt igen. Hade dålig sömn (i alla fall enligt klockan) ett par nätter efteråt och lite halskänningar innan puls och HRV började ordna upp sig igen. 

Nästa gång?!
Hade ju ett väldigt positivt lopp i år så det dröjde inte många minuter innan jag började fundera på nästa års lopp. Har dock nu i efterhand insett att man mamma fyller 70 samma dag som UV2027 så det lär få bli något annat lopp jag siktar in mig på nästa år. 

Men nästa gång jag springer Ultravasan (och Kullamannen nu i höst!) tar jag bland annat med mig att:

• Våga sitta lugnt i båten och springa progressivt
• Det är bra för mig med jämförelsetider som motivation
• Fortsätta träna upp energiintag under långpass
• Det var bra att ha en variation av olika smaker av gels
• Det räddade mig i värmen och för att få ner gelsen att jag hade en egen softflask med i bältet

Loppet i siffror: 
Sträcka: 92,42 km enligt klockan
Tid: 9:17:34
Snittpuls: 140
Snitt-tempo enligt klockan: 6:02
Placering damer: 29/519
Placering SM: 4:a i W40
Placering totalt: 139/1787

Jag fick i alla fall en t-shirt