Grym träningsvärk och morgonjogg

Hujedamej. Igår morse hade jag träningsvärk så jag knappt kunde röra mig igen och den hänger fortfarande i. Stavlöpningen i tisdags satte sina spår som väntat. Hade det inte varit för att Gustaf skulle hålla i passet hade jag nog inte kommit iväg till St. Hans i det ruggiga vädret, men väl där kändes det för jäkla bra att man var där! Stavlöpningspassen är verkligen kanon på alla sätt och vis. Kanonjobbiga. Kanonruggiga. Kanonbra!

Passet i tisdags var det mentalt jobbigaste hittills. Efter att ha joggat de tre kilometerna till St Hans körde vi uppvärmning, stretch och spänstövningar: Höga utfallshopp på plats. "Skatehopp" från sida till sida med armpendel. Jämfotahopp där man bara skulle nudda marken utan att pausa mellan och sist skatehopp utan armpendel.

Sen började det riktigt jobbiga: fyra långa intervaller. Först stavlöpning ända nerifrån början på backen. Efter det jogging halvägs ner, till vägen, och upphopp varvat med 2 armhävningar där. 20 stycken var planen men jag mesade och låg på mellan 10 och 15. Sen vidare ner igen och börja om direkt. Puh. När det var klart, och jag kände mig redo att gå hem, var det dax för den sista övningen. Ytterligare 4 intervaller, fast denna gången började vi med att springa ner till vägen där vi gjorde upphoppen tidigare och körde 8 enbensknäböj på varje ben. Sen jogg vidare till det brantaste partiet av backen och tung stavgång upp där. Sen var passet som tur var slut. Och jag. Och Gustaf. Gustaf hade ont i ryggen sen tidigare och det var inte bättre efter passet direkt så vi promenerade hela vägen hem igen. Nästan två timmars träningen blev det plus promenaden hem.

I går vilade jag och roade mig med att läsa ut "Born to run". Det känns alldeles tomt nu när den är utläst....Fast samtidigt är jag ju väldigt inspirerad och trotsade träningsvärken och stack ut på en lite längre morgonjogg idag. Hur fasen kan de där sablans indianerna springa 78 km (i bergsterräng till på köpet)? Jag känner mig som en mes när jag börjar bli utråkad efter mindre än en mil....=(

Arnulfo Quimare och Scott Jurek

Åt lite müsli och mjölk och svepte ett par munnar energidryck innan jag gav mig ut eftersom planen var att springa i alla fall en och en halv timme. Det var en fantastiskt skön höstmorgon! Disigt, men inte kallt och helt vindstilla. Perfekt väder att springa i och det var skönt att ta det lugnt för att försöka orka länge. Sprang ner till St. Lars och sprang några varv där. Sen hemåt över stadsparken där jag också sprang ett antal varv. Försökte tänka lite på hur jag egentligen springer och känna efter hur det känns. Och så försökte jag tänka på att njuta av löpningen och le sådär som en tarahumaraindian....=)

Efter de sista varven i stadsparken och drygt 1,5 timmes löpning gav jag mig hemåt för mat och dusch innan jag möslade mig upp till kontoret. Planen var egentligen att vi skulle ha kört ytterligare ett pass nu ikväll på gymmet, men Gustaf har mycket på jobbet och bestämde sig för att jobba över och är fortfarande inte hemma. Och jag var inte SÅ angelägen om det där passet. ;-)

I morgon är det min lediga hemmafru-dag när jag ska försöka få lite ordning här hemma. =) (Vi har faktiskt ett väldigt jämställt förhållande egentligen. Gustaf är tex. en höjdare på att laga mat. Men vi har kommit fram till den här uppdelningen nyligen för att avlasta Gustaf som har alldeles för mycket på jobbet. Och det är så himla skönt att städa, tvätta och få ordning på fredagen och slippa bry sig om det under helgen.)

Jag tror att jag ska försöka klämma in ett kortare löppass också imorgon. Intervaller i botaniska känns frestande. Och sen förhoppningsvis gym på eftermiddagen med Gustaf. Min nyfunna vän Skierg behöver rastas! =)

Intervaller, teknikträning och äventyrslöpning

I måndags var det riktigt trist väder och jag och Gustaf bestämde oss för att skippa klubbpasset och köra ett inomhuspass på gymmet istället. Vi värmde upp med lite rodd innan vi gick vidare med styrketräningen. Vad kul det var att ro! Fick till draget bättre än vad jag kommer ihåg från sist jag körde (säkert mer än ett år sen) och kunde köra på ganska fort. Kan nog vara ett bra komplement i höst/vinter.

Efter det körde vi ett rent benpass eftersom våra överkroppar var helt förstörda efter helgens tävling...=) Och sen som grädde på moset avslutade vi med 4x4 intervaller. Gustaf på crosstrainer och jag bredvid på löpband. Körde nog på lite onödigt hårt, men det kändes bra och kul att springa på löpband. Det är fascinerande hur mycket man hinner återhämta sig under de där två vilominuterna. Tänkte nästan ge upp efter tre intervaller men efter vilan var jag redo att gå på det igen. Det är så mycket lättare att kämpa vidare trots att man egentligen inte vill när man har någon bredvid som driver på.

I tisdags vilade jag. Jag hade grejjer jag behövde få klart på kontoret och hann inte till stavlöpningspasset. Var inte speciellt träningsmotiverad heller och tror att en vilodag gjorde mig gott. 

Igår körde jag mitt första pass på väldigt länge i grupp 2 på klubbpasset. Gustaf höll i teknikträningen och vi ville inte behöva stå och vänta på varandra efter passet. Och så behöver jag verkligen mer balans- och teknikträning för att bli bättre, så det passade alldeles utmärkt. Gustafs plan var att köra ett rent teknikpass och sen avsluta med backintervaller för de som ville. 

Vi började med att köra olika övningar utan stavar; diagonalåkning, utfall, frånskjut. Sen övningar med stavar och sist ren stakning uppför lite brantare partier. Det var nyttiga övningar och alla i gruppen gjorde stora framsteg under passet. Kul att se! 

Efter all teknikträning var det sen dax för intervaller i mörkret. (Jag hade glömt pannlampan.) Alla hängde på även på intervallerna (kanske mest för att de inte var säkra på att hitta tillbaka till Skrylle =)) Jag fick sparring av en kille som var riktigt snabb på frånskjut och som kommer kunna staka ännu snabbare om han bara ser till att byta ut sina alldeles för korta stavar. Jag körde på 3:or och var nära maxpuls under intervallerna. Jag är så nöjd med mina tröga skidor men jag var lika nöjd när alla var ense om att fyra intervaller fick räcka, och inte sex som Gustaf först tänkt.

Sammanfattningsvis var det alltså ett mycket bra pass. Först mycket teori och teknik för att avsluta med att köra röven av sig uppför Sandbybacken...=)

Jag kände mig pigg och träningssugen i morse och stack ut och sprang en sväng innan frukost. Jag var dock ovanligt hungrig på morgonen så jag svepte i mig lite sportdryck innan jag stack ut. Det var en fantastiskt fin höstmorgon! Botaniska är så himla fint nu och jag tänker varje gång jag är där att jag borde ha kameran med.

Jag har inte några standardrundor nu sen flytten utan springer lite på måfå. Där jag tycker det ser fint ut, där jag inte sprungit innan, dit näsan pekar. Det blir ett litet äventyr av varje löppass...Idag blev det lite längre än jag först tänkt av just den anledningen...=) Sprang ett litet extravarv i kvarteret när jag konstaterade att jag var nära 14 km.

Resten av dagen idag har jag varit väldigt trött. Imorgon blir det nog bara ett kort rullskidpass, kanske på tävlingskidorna, som uppladdning inför helgens tävling.

Nu ska jag göra mig fri från datorn för en gångs skull och läsa lite i mitt senaste bokköp: "Born to run".

(När kommer "Born to roll"? Ett passande namn på Tobias Westmans självbiografi kanske? )

Sluttramsat för idag!