Inget ont som inte har något gott med sig!

Det blir ju som sagt inget Stockholm Marathon för mig men som plåster på såren kan jag istället glädjas åt att jag kan vara med på rullskidtävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg i helgen som jag grämt mig lite över att missa.

Vad vore en bal på slottet
när man kan bli kung över en kulle?
(OBS! Bilden är ett fotomontage och Kungen
har givetvis köpt all sin utrustning
hos www.rullskidspecialisten.se)

Som namnet antyder går tävlingen ut på att komma först uppför en backe. (Ca. 100 höjdmeter på 3,5 km). Backen ska dock bestigas inte bara en utan två gånger. Upplägget är nytt för i år. Först är det individuell start på skateskidor och sen en jaktstart på klassiska skidor efter tiderna på första loppet. Förra året var det tvärtom. Den här varianten passar mig helt klart bättre.

Av någon outgrundlig anledning har mitt misslyckade försök att ta mig uppför Söderåsen på skateskidor inte avskräckt mig utan jag är inställd på att göra ett nytt försök och se även den här tävlingen som ett led i mina försök att någon gång lära mig åka skate. Det finns en stor risk för att det kommer gå långsammare för mig att åka upp på skate än på klassiska skidor men det får jag väl stå ut med. Och provar jag inte har jag ju ingen aning!

Förra året vid den här tiden hade jag bara stått på skateskidorna ett par gånger och körde klassiskt båda prolog och jaktstart. Jag roade mig med att gå tillbaka i funbeat och titta på mina anteckningar från de två loppen:

Katastrofalt första lopp. Tid enl. min klocka ca. 13.45. Hetsade iväg och blev jättestressad av alla som kom bakom. Åkte dåligt tekniskt och fick slita onödigt mycket. Men jag har iaf lärt mig något. 

Jaktstart. Körde klassiskt här med. Den här gången var jag inte alls så spänd som första gången. Gick in för att köra lugnt och fint och det kändes riktigt skönt att köra upp! Tog ut tagen och försökte åka stort. Ville hålla de få jag hade bakom kvar där och lyckades även ta en placering.  Tiden blev ca 20 s bättre än första loppet. (30 s snabbare än förra årets snabbaste lopp) Hade betydligt lägre snitt och maxpuls. Nyttig lärdom. Ta det lugnt, åk fortare! =)

Jag blir trött bara jag läser den första beskrivningen och ser min pulskurva från loppet. Eller vad sägs om en snittpuls på nästan 96% och ett par pulsslag från maxpuls som mest. Örk. Något säger mig att det inte kommer bli mindre jobbigt i helgen.

Konstaterade även att det minsann blir tredje året vi kör tävlingen. Tredje gången gillt! Nu jäklar ska den där töntiga lilla kullen få se på andra bullar! ;-)

Handduken är kastad - Stockholm Marathon 2012

Ja, det har ju egentligen varit klart ganska länge men nu tänkte jag komma ut med den tråkiga "nyheten" även i cyberrymden: Det blir inget Stockholm Marathon för mig i år. Jag har hunnit förlika mig med tanken efter allt vadstrul men det är inte mindre tråkigt för det.

Efter det där löppasset veckan efter Lundaloppet när det tog helt stopp har jag totalvilat från löpning. Min sjukgymnast skrev en remiss till ortopeden på Universitetssjukhuset i Lund och jag ville invänta det besöket och inte göra något värre än det redan är. Efter ganska precis två veckor utan löpning gav jag mig ut en kort sväng i söndags för att se hur det kändes. Jag hade fått tid för besök på ortopeden dagen efter och ville kunna utvärdera hur det kändes att springa efter en längre vila.

Jag sprang lugnt och fint och lyssnade på varenda tillstymmelse till känning i vaden. Det var så himla skönt att springa iväg med ett normalt löpsteg och utan känning i vaden. Dock dröjde det inte många meter innan jag anade den där känslan igen men det var inte alls som tidigare och det var helt klart under kontroll och blev inte värre under passet.

Hos sjukgymnasten på ortopeden fick jag ytterligare en fascinerande uppvisning i yrkeskunnande och engagemang. Jag vet inte om jag har haft tur men de sjukgymnaster jag mött hittills har verkligen varit duktiga och inspirerande personligheter!

Efter ett antal olika balansövningar och klämmande och kännande konstaterade han att det nog kan vara så att min högerfot är roten till det onda. Jag stukade den ganska rejält under Lidingöloppet 2009 och den var verkligen helt slapp och rörlig i sidled där den inte ska vara rörlig. Detta har, vad jag förstod, gjort att hälen inte är så rörlig som den ska. Det var väldigt stor skillnad när jag gjorde de olika konstiga balansövningarna. En annan lite lustig sak som han konstaterade och som jag själv tänkt på på sistonde var att min högra vadmuskel är betydligt klenare och mindre än min vänstra.

Rullskidåkningen har säkert bidragit till att den trots allt fungerar ganska bra. Men allt det här förklarar kanske också varför jag har lite svårt med balansen på rullskidor när jag åker på ett (höger)ben och kanske delvis även varför jag fått så ont i fötter/ben på skate. Intressant! Det känns verkligen spännande och inspirerande att vara med om en sådan här undersökning. =)

Efter undersökningen gjorde han någon slags tryckavlastning av foten genom att trycka utav bara h*lvete på fotknölen samtidigt som jag vred och han tryckte foten i olika riktningar. När jag gick ner från britsen undrade han nyfiken hur det kändes. Jag visste inte hur det "skulle" kännas men konstaterade att foten kändes "slapp" och totalt avslappnad och att det var väldigt skönt att gå på den. Magic.

Det var ungefär vad vi hann med men ett nytt besök är inbokat nästa fredag och då ska vi gå vidare med hur vi ska få bukt med mitt strul. För att förstå anledningen till vadproblemen behöver han även se hur jag springer och göra en löpanalys. Fram tills dess är det alternativ träning som gäller. Han började prata om att inte överstiga en femma i smärta på en tiogradig skala där man svimmar vid tio, men konstaterade efter mina frågor om smärtgraderingen att jag nog var ett hopplöst fall och att det var bäst att jag inte springer alls tills vi ses igen. ;-) (Jag uppfattar det ju tex inte som att jag har jätteont utan kanske någonstans runt 4-5 men har ju inte kunnat springa hem efter vissa banlöpningspass. Och det var inte ok (såklart)...)

Så trots att det inte blir något Stockholm Marathon känns det väldigt bra! Jag känner att jag är i goda händer och hoppas på att kunna komma till rätta med både det här och ev. andra framtida problem som skulle kunna uppstå. Kanske springer jag Stockholm Marathon nästa år. Kanske inte. Men springer det gör jag! För livet! =)

Högmod går före fall

Jag är lite lagom slö, trött i benen och har ont lite här och var.

Idag tog jag mig friheten att sticka ut på ett eftermiddagspass redan vid tretiden. Vädret var superfint och jag var sugen på att komma ut och röra på mig. Jobba kan jag göra när det regnar! ;-) Sen Gustaf i ett svagt ögonblick råkade lova bort sin cykel (Nishiki SRI Team) i helgen har jag gått och funderat på när jag ska få till ett cykelpass. Idag var dagen! Efter att ha upptäckt att alla cykelgrejer är spårlöst försvunna i flyttlåderöran i källaren fick jag rota fram en av Gustafs cykeltröjor och mina vanliga cykelbyxor utan stoppning. Vattenflaskan fick snällt stanna hemma eftersom Gustafs cykel inte har någon flaskhållare. 

Jag bestämde mig för att köra ut till Skrylle. Skrylle är ett naturområde utanför Lund och där finns vatten och glasskiosk. Allt man behöver en solig sommardag! =) På vägen ut till Södra Sandby körde jag om en cykelpendlare. Strax efter stannande jag för att kolla kartan på telefonen för jag hade funderingar på att köra till Genarp i stället men jag bestämde mig för att strunta i det. Så jag cyklade vidare igen och passerade cyklisten igen. Som vanligt i högre fart än jag egentligen hade tänkt hålla. När jag trampade vidare insåg jag att han låg i rygg på mig och vi trampade på i friskt tempo. Jag var snäll och lät bli att snora åt sidan som jag brukar och han låg kvar tills vi passerade en väg. Då var han tvungen att stanna och snöra skorna och han vinkade och tackade för draghjälpen när jag cyklade vidare. Puh. Sicken tur. Jag kunde andas ut och cykla vidare och försöka få mjölksyran ur benen....;-)

Benen var alltså inte helt pigga inför klättringen upp mot Skryllegården men jag trampade på så gott jag kunde. Väl på plats drack jag lite och gav mig iväg ut på jakt efter cykelvägar. Efter att ha läst på tavlorna och inte hittat några cykelleder eller någon info om var man får cykla gav jag mig ut på ett första varv på 5 km-slingan. 

Skönheten och spårkartan

Det var lite lagom upp och ner och stenar och rötter för en ren nybörjare som mig. Jag konstaterade att det gäller att hålla tungan rätt i mun och hela tiden ha stenkoll på vad som händer framöver. En viftning efter ett kryp på armen höll på att sluta i en vurpa och jag insåg att det gäller att ha båda händerna på styret. Tillbaka på Skryllegården igen gav jag mig ut på milspåret. När jag hade passerat "Trollskogen" stannade jag till för att ta en bild på vägen in i skogen som jag skulle köra på. I samma ögonblick inser jag att det sitter en skylt där. Med en överstruken cykel. Tusan. Insåg att samma restriktioner kanske hade gällt hela rundan jag redan kört och konstaterade att jag lika väl kunde fortsätta där som att vända om. 

Inte välkommen...=(

Efter en glasspaus i halvtid stack jag ut igen. Det kan vara så att jag trots allt (kanske i protest mot bristen på information eller bara för att det var så förbannat roligt?) gav mig ut på ytterligare ett varv på milspåret. Det kan också vara så att jag den här gången såg att det faktiskt satt skyltar lite här och var. Dock inga i början av slingan av någon outgrundlig anledning. 

I en knixig nedförsbacke och ett ögonblick av oaktsamhet hände det. Istället för att vara helt fokuserad på nuet planerade jag för hur jag skulle ta kurvan längre fram och lyckades göra en praktvurpa. Jag tog med mig lite sten från Skrylleskogen hem under huden i mina handflator,  högersidan från knä till arm välkomnades bryskt av grusen på stigen och den vassa stålpedalen skar in i vänsterbenet. (Fast jag var rätt nöjd att jag inte hade spd-pedaler.) Jag reste mig och konstaterade att cykeln var hel. Och att jag bara hade lite skrapsår. Mådde dock illa, antagligen för att jag blev lite chockad och inte hade druckit så mycket. Jag undrade hur det skulle gå att cykla med mina uppskrapade händer och ringde Gustaf och beklagade mig lite och förvarnade om behov av ev. taxiservice. Det kändes bättre när jag fått beklaga mig och jag gav mig upp på cykeln efter att ha satt tillbaka kedjan. Istället för att cykla vidare på milspåret vände jag upp till närmsta korsning och tog en kortare väg tillbaka hem mot Lund igen. 

Det gick såklart att cykla trots skrapet men jag fick hålla lite lustigt i styret. (Som förövrigt är det bredaste jag sett nån gång!)

Fett styre!

Väl hemma konstaterade jag att det trots allt blev ca. 2,5 timmars cykling ändå och jag tror att det kommer att kännas i benen imorgon! =) Efter lite sprit (i såren), en inte så skön dusch och mat i magen är jag rätt nöjd med dagen trots det tråkiga slutet. Fram till vurpan var det ett riktigt roligt och skönt pass i solsken och finfina omgivningar. Synd bara att det är en bit till bra mountainbike-slingor från Lund...

Onsdag = intervallpass med klubben = jobbigt

Idag körde vi en ovanligt lång uppvärmning för att reka lite bra ställen för nybörjarträningarna i höst. Det var riktigt blåsigt men varmt och skönt. Efter uppvärmningen körde vi olika teknikövningar enligt Gustafs instruktioner i backen där vi senare skulle köra intervaller. Först diagonalåkning och frånskjut utan stavar sen "plocka kulor" (en balansövning där man lägger över tyngden på ett ben i taget och samtidigt låtsas att man ska ta upp något från marken på samma sida...) och sist en övning där man glider ut längre på vart tredje bentag. 

Efter det var det dax för själva intervallerna som var kortare och snabbare än vanligt. Varje intervall var ca. 1 min lång och vilan tiden det tog att ta sig ner för backen igen. Första intervallen var stakning, andra frånskjut och sista diagonalåkning. Detta upprepades två gånger och sen efter en lite längre vila (ca. 5 min) började vi om igen. Alltså fyra gånger av varje åkstil och totalt tolv gånger uppför backen. 

Dagens träningssällskap!

Puh. Jag hade ca. 88% av maxpuls i snitt och 94% av maxpuls som högst under intervallerna. Stakningen kändes bra och stabil, frånskjutet gick över förväntan och diagonalåkningen gick som förväntat... (Dvs. långsammast. ;-)) Jag körde på tvåor idag och det är lurigt med diagonalåkning i hög fart. Men utvecklingen har helt klart gått åt rätt håll. Jag kan slappna av och glida ut mycket bättre än tidigare och lyckades undvika att hetsa för mycket och försökte istället fokusera på tekniken. 

Sammanfattningsvis var det alltså ett roligt och bra pass som omväxling till de längre intervallerna vi brukar köra. 

Nu är jag härligt mör i kroppen och det är hög tid att sova.

Gonatt! 

På rullskidor uppför Söderåsen

I går klockan 10 kom Håkan och Lotta till Gustafs föräldrahem i Ljungbyhed och hämtade upp oss för avfärd till startplatsen för dagens backintervaller. Backen vid Lotta på åsen skulle bestigas (ca. 120 höjdmeter på 1,7 km) och Håkans fru Lotta var som sagt passande nog med och gjorde backen till sin genom att springa intervaller i den i ett rysligt tempo!

Vi andra nöjde oss med att åka klassiska rullskidor med tävlingshjul uppför. Ett perfekt träningspass inför tävlingen "King of the Hill" som går i Göteborg 2:a juni. (Uppmärksamma läsare vet att det just detta datum även går ett maratonlopp i Stockholm som jag råkar vara anmäld till...Mer om detta snart.)

Min första intervall gick drygt en minut snabbare än för ett år sen. Den gången körde jag bara en "intervall" och sen hostade jag som ett as och gav upp. Den här gången körde jag två som planerat. Dock började det typiskt nog regna inför andra intervallen och det blev lite halt och svårt att trycka på så mycket med benen. Egentligen hade vi tänkt köra två skateintervaller också men det var så halt att vi fick ge upp de planerna.

Pigg Gustaf

En lika pigg Håkan

Efter passet bjöd Annika, Gustafs mamma, på fika och vi satt och slappade ett tag. Efter fikat stack jag och Gustaf ut en sväng på gamla F5-området och körde teknikträning på skate. Även detta passet var på tävlingshjul. Gustaf gav mig några bra tips som jag körde och övade på och filmade mig lite så jag ska kunna se hur jag åker. Jag har märkt att jag trycker ifrån mycket mer med höger ben än med vänster och det syntes tydligt på filmen. Kanske kan det vara en del av förklaringen till min struliga vad? Jag känner mig dock väldigt mycket mer stabil på skate nu och känner mig redo att börja jobba på allvar med tekniken.

För det finns en del att jobba på....

Idag körde vi de två skateintervallerna upp på åsen som vi inte kunde köra igår. Det var 20 grader i skuggan på förmiddagen när vi gav oss iväg och det blev ett riktigt bonnabränna-pass. Sven, Gustafs pappa, följde med och var chaufför så jag och Gustaf körde upp samtidigt. (Jag såg hans rygg en stund i början men den försvann väldigt fort...=)) Så länge det gick att köra i treans växel gick det helt ok. (Även om jag som sagt måste få med mig vänster ben bättre i "frånskjutet") När det var dax för växel två gick det utför. Fast uppför, om än väldigt långsamt.

Pulsen stack iväg och ben och armar värkte av mjölksyra. Härligt. Men jag hade lovat mig själv att vara nöjd med att ta mig upp och det gjorde jag två gånger. (Om man ska vara noga med detaljerna hade jag ett par pauser på vägen upp på båda och stakade delvis på det brantaste partiet för att det var det enda jag orkade...Men upp kom jag i alla fall! =))

Efter lunch stack vi ut på pass två. Gustaf hade bestämt sig för att springa "Åsenrundan" som är en 13 km lång, riktigt kuperad runda upp till Kopparhatten i Skäralid. Jag har kunnat gå utan att halta och vaden har känts bättre trots skatepassen så att ge sig ut på ett så långt löppass lät som en väldigt dålig idé. Istället letade Gustafs pappa fram sin mountainbike och pumpade de lufttomma däcken så jag kunde låna den. Perfekt!

På väg till åsen
I ♥ Skåne

Kul på andra hjul!

Så jag körde samma runda som Gustaf sprang fast roade mig med att cykla fram och tillbaka och upp och ner. Och stannade och fotade ett par gånger...Det var mycket jobbigare än jag hade tänkt att cykla upp till Kopparhatten. Det är grusväg och kraftigt motlut upp och mina ben var inte så värst pigga. Men det spelade ingen roll. I de finfina omgivningarna kan jag stå ut med det mesta! =) Och det var riktigt kul att cykla. Jag konstaterade att det blir till att skaffa cykel igen (fast cross/mountainbike den här gången) om vaden ska fortsätta strula. Fast istället erbjöd Gustaf helt otippat mig att låna hans superfina mountainbike (som visserligen stått i källaren senaste året) om jag får för mig att sticka ut på fler cykelturer framöver. Yihaa! =)

Härlig skog

Gustaf springer fort som tusan

Gustaf som en liten prick i skogen

Veckans träningstid landade på lite drygt 11 timmar precis som förra veckan. Förutom ett gympass och dagens cykelpass är all den här veckans träning på rullskidor. Jag hoppas verkligen att jag kan komma igång och springa snart igen....

Och så hoppas jag att det härliga sommarvädret håller i sig! =)

Slö och slapp men stark

Ojoj vilken slapp dag vi har haft idag. Efter att vi ätit en sen frukost med nybakt bröd från Lunds stenugnsbageri har Gustaf suttit klistrad vid sin dator större delen av dagen. Jag och Gösta somnade på soffan till det meditativa musklickandet och ljudet av fläktarna som gick på högvarv. Ute har alla möjliga väder avlöst varandra: ösregn, blåst och hagelskurar så utomhusträning kändes inte så lockande.  

Jag har varit väldigt trött idag och har haft lite "på väg att bli sjuk"-känningar så jag accepterade tröttheten och fann mig tillrätta på soffan till Göstas belåtenhet. Efter att vi hade fått i oss en supersen lunch (omelett) packade vi ihop oss och gick till gymmet. De stängde redan 5 idag så det blev inte tid till några intervaller utan vi körde ett rent styrkepass.

Jag var mör i kroppen efter gårdagens stakning på tröga hjul men det kändes ändå bra när vi väl kom igång. Särskilt pullover kändes riktigt bra och jag höjde till 20 kg (4x6 st). Kändes oväntat lätt det med men jag ska försöka skynda långsamt så att kroppen hänger med. Tar det lite lugnt med chins och dips också för att inte fresta på axeln men de jag körde kändes bra och mer kontrollerade än någonsin. Körde som vanligt ett antal olika rotatorcuff-övningar och omvända flies också för axelns skull.  

18 blev 20 idag

Dips

Maskin för omvända flies

Omvända flies in action

Nu ska vi äta lite god mat för att fira vår lediga torsdag. Räkor, avokodo, sallad, baguette och Gustafs goda aioli står på menyn.

Ha en riktigt härlig långhelg på er!

Soffläge!

Soffläge är intaget! Med datorn och Gösta i knäet, lite mörk choklad att mumsa på och ett blogginlägg på gång. Härligt trött efter dagens pass. Kan det bli bättre? ;-)

Idag var det klubbpass som vanligt. Jag körde på 3:or idag. Nu är det minsann slut på att mysa runt på 2:or! Fast det kändes inte så tungt som jag befarade. Jag har fått lite andra referenser och nu känns treor som det "normala" och tvåor väldigt lättrullat. Så var det inte direkt när jag åkte mina första pass på treor. Jag kände dock mig riktigt trött i överkroppen när vi värmde upp på väg till mötesplatsen. Söndagens långa pass följdes av ett långpass även i måndags. Det passet var inte riktigt lika långt men 38 km blev det och de båda passen hängde nog i lite idag.

Vi började med några teknikövningar i form av en massa varianter på stakning. Först stakade vi utan att använda triceps (genom att fixera armbågsleden, ha underarmarna parallellt med stavarna och bara röra axelleden, mage och höftböjare), sen genom att bara använda magen och sist stakning med bara triceps. (man står upprätt och stakar utan att använda mage/lats) Om någon filmat skulle det kunna vara underlag för en bättre komedi! Det är inte vackert, men effektivt för teknikutvecklingen.

Efter det körde vi långa intervaller längs med Hardebergabanan. Det var medvind ut och motvind hem. Tungt och bra! ;-) Totalt körde vi 6 st i lite varierande längd och terräng. Det är betydligt svårare att köra intervaller så här än våra vanliga 4x4 på crosstrainer tycker jag. Fler yttre faktorer påverkar och man har inte riktigt lika bra koll på hur långt det är kvar och hur mycket man kan pressa på.

Intervalltiderna inkl. ca. 2 min vila

Efter passet gjorde jag min nya favoritsmoothie: vaniljyoghurt, frysta jordgubbar och lime. Den var så god och jag var så hungrig så jag inte ens hann fota den. ;-)

Nu väntar några dagars ledighet. Det känns lyxigt med ännu fler lediga dagar och klämdagar. Lediga dagar betyder mycket träning. Det jag ser fram emot mest, med skräckblandad förtjusning, är backintervaller på Söderåsen som vi ska köra i helgen...