Första milpasset på löpband

Igår tog jag mina första stapplande steg på vägen mot Stockholm Marathon 2012. Jag har ju sprungit en del tidigare men det har blivit mycket annan träning det senaste och alldeles för lite löpning. Men i går morse stack jag ut på en morgonjogg innan frukost för att markera ett nytt kapitel i mitt träningsliv. Om det inte ska bli alldeles fruktansvärt den 2 juni är det hög tid att speeda upp löpträningen.

Morgonjogg innan frukost brukar jag springa lugnt och sansat men igår kände jag mig pigg och sugen på lite fart. Dessutom hade jag inte så gott om tid så jag satsade på ett kortare, lite snabbare pass. 5 km varav de sista 3 var mer som långa intervaller. Riktigt kul och skönt! (Efter i alla fall...=))

På kvällen stack jag och Gustaf en sväng till gymmet. Gustaf skulle köra ben men det gjorde jag i förrgår. Och jag vågar fortfarande inte fresta på min ytterst lite men ändock värkande högerarm så planen var istället att göra något jag aldrig gjort förut: Springa en mil på löpband. Det känns som en större bedrift mentalt än fysiskt...=) Det kändes bra i början, sen hade jag en riktig svacka runt 5 km. Insåg det bisarra i att bli uttråkad efter 5 km löpning när man ska träna för att springa 42 så det var bara att bita ihop...=) Försökte slappna av och hittade en plastdosa på väggen framför som jag höll blicken på. Funkade bra för hållningen och jag fick till en skön meditativ och avslappnad känsla. Försökte ha en positiv inställning och le. Det funkar faktiskt! =) De sista två kilometerna ökade jag hastigheten och "gick i mål" på 46 min. Utan luftmotstånd, flackt och fint och med bästa farthållaren...;-)

Igår identifierade jag även ett första delmål med min löpning. (Förutom att hålla mig skadefri.) Jag skulle väldigt gärna vilja försöka komma ner i 44 min på milen, utomhus, vilket är kravet på tjejer för att få löpträna med "Ekmans löpare". "Ekmans" är en samling löpare som tränar tillsammans i Lund och det hade varit himla kul och praktiskt att få löpträna med dem...

Känns som ett bra träningsmål, men det är en bra bit dit fortfarande...

Morgonjogg - it's good for you!

Att springa på morgonen innan frukost är min alldeles färska nya vana. Minst två dagar i veckan, gärna lugnt, långt och länge. Gustaf har varit duktig och morgonjoggat ett tag och jag har inte varit ett dugg avundsjuk på honom när han snörat på sig skorna och gett sig i väg i ottan. Men efter helgens tävlingspremiär på Lundaloppet inser jag att det är något sådant som behövs. Gustaf var väldigt säker på att morgonlöpningen höjt honom ett snäpp efter att ha sprungit i mål på 37 min utan speciellt mycket annan löpträning och efter att dagen innan ha sprungit en mil. Så jag tror honom.

Så i min jakt på att springa milen under 45 min kommer morgonpassen ha en viktig roll. Jag som trodde att det skulle vara hemskt att springa innan frukost har fått tänka om. De två passen jag avverkat denna veckan har varit helt underbara! I måndags sprang jag 11 K i väldigt lugnt tempo (strax över timmen var jag ute) och idag blev det en lite kortare sväng på 6,5 K. Det har varit härligt sommarväder och jag har försökt låta bli att titta på klockan. Bara lunkat fram i en skön takt och tagit mig tid att titta mig omkring och andas in den friska morgonluften...