måndag 5 mars 2012

Vasaloppet 2012 - 65:a på 5.27.45!

På kvällen innan Vasaloppet spelade jag lite önskemusik på Iphonen för Håkan och gänget som vallade. Allt från Twisted Sisters till Frälsningsarméns "Pärleporten" spelades. Och självklart "Just idag är jag stark" med allsång på frasen:

"Jag har väntat så länge på just denna dag. Och det är skönt att den äntligen kommer!"

Fast det var inte precis så det kändes på morgonen när vi gick upp halv tre på natten, packade ihop våra grejjer och gick bort till byggnaden där frukosten började serveras klockan tre. Jag var som väntat inte så hungrig men lyckades tvinga ner lite gröt och ett par mackor. Vi hade förberett reservfrukost för bussresan kvällen innan och jag åt en risifrutti och en PreSport på bussen.

Bussresan gick riktigt bra och vi kom tidigare än förra året till starten. Vi var framme strax innan fem och jag och Gustaf joggade bort till startled 3 och ställde oss i kön. När vi stått där ett litet tag såg vi en kille med en extremt stark pannlampa närma sig i mörkret. Gustaf undrade lite ofint vad det var för någon som gick runt med den störiga lampan som bländade honom. När killen i fråga stängde ner pannlampan kunde vi konstatera att det var Martin Ekwall från LEDsmi. Kul att träffa honom där! =) Mindre kul att han inte kunde åka Vasaloppet på grund av förkylning. =( Nu roade han sig istället med att fotografera i ljuset av sin pannlampa!

Medan vi stod och väntade på att de skulle börja släppa in folk i fållorna såg jag ytterligare ett bekant ansikte passera förbi med skidorna i högsta hugg. Blogg-Håkan! Han blev förvånad över att se mig och undrade hur jag kunde känna igen honom. Hur många skidåkande asiater finns det i Vasaloppet? ;-)

Halv sex öppnade fållorna och vi kom långt fram i ledet. Vi hade tre led framför oss och stod långt ut till vänster.

På plats i fållan



Sen gick vi på toa och tillbaka till bussen för att fixa i ordning våra väskor och överdrag. Sen på toa en sista gång igen innan vi gick in i fållan i sista sekund kvart i åtta. Klockan åtta gick starten och det enorma startfältet exploderade! Gustaf var inte så nöjd med hur han kom fram men jag tyckte det flöt på ganska bra och jag tyckte det var rätt skönt att vara långt ut på flanken och inte gegga runt i mitten. Det körde dock ihop sig lite då spåren blev färre och färre men jag lyckades stå på benen trots flera incidenter runt omkring. Puh. Strax innan backen hörde jag ett "hejja tjejer" och såg ett bekant ansikte. Erik Wickströms fru Ida stod där och fotograferade och jag lyckades hamna på bild (fast inte i fokus...;-)).

Sen började den fruktade backen. Fästet var sådär men det funkade att ta sig fram. Typ halvvägs upp i backen hände det som absolut inte fick hända; någon lyckades trampa av trugan på min stav. Det kändes helt overkligt när jag lyfte upp staven och såg att jag inte hade någon truga längre. Svärandes tog jag mig vidare upp i backen och använde staven så gott det gick. Efter backen såg jag en handskriven skylt som utannonserade "STAVAR". Jag stannade till och undrade om de hade lösa trugor men de hade de inte. De undrade om stavlängd och jag bad om en 145:a. (Det visade sig dock vid målgång att jag fått en 140 cm lång stav. Utan att jag märkt nått under loppet. Intressant...;-))

Efter lite tjafs med dem gällande hurvida jag skulle kunna få tillbaka min Premio-stav eller inte efter loppet körde jag vidare bitter över att behöva köra hela loppet med en billig stav med lite för stor rem och att bli av med min i övrigt hela finstav. Men jag förvånades över hur bra det ändå fungerade! Så här i efterhand stör jag mig mest på att jag stannade och tjafsade med dem överhuvudtaget och lät massor av personer passera förbi.

Min stav fanns inte bland "upphittat"
Övervägde ett tag om jag skulle sno med
mig staven längst till höger i bild i stället...;-)

Jag stakade på fram till Smågan, körde genom kontrollen och vidare för att plocka upp min första flaska från VasaSvahn på deras station strax efter den officiella. Deras drickalangning fungerade kanon! Det var riktigt skönt att inte behöva stanna i de överfulla stationerna. Deras langningar var väl utmärkta med tre reflexvästar med avståndsnedräkning och då var det bara att gå ut i högerspår och hojta "VasaSvahn", dumpa "pantflaskan" och få en ny med varm Vitargo. Jag passade på att dricka när jag fick flaskan och sen försökte jag dricka en gång till innan jag fick nästa.

När jag hade kört två mil konstaterade jag att det bara var ett Marcialonga kvar att åka. Kändes bra! ;-) Runt 35 km hade jag en rejäl dipp. Jag slängde i mig en Liquid och väntade på att få en kick av den.

Glidet funkade super och jag stakade på så gott jag kunde. Det var dock oväntat trångt i spåren och jag hade lite problem med att kunna hålla önskad hastighet eftersom jag är så ojämn. (Relativt snabb i stakning och långsam uppför i diagonalåkning...Dessutom hade jag ju bra glid och halvkasst fäste.)

De sista tre milen kändes kul att ge sig ut på eftersom jag hade dem färskt i minnet med en positiv känsla sen förra helgen.  Dock var backarna som jag stakade då inte riktigt lika lättstakade och kändes både brantare och längre...;-) Men det gick ändå helt ok. Fästet hade blivit lite bättre i takt med att klistret hittat fram under burkvallan och jag kunde diagonala utan att behöva kämpa lika mycket som i början.

På nått ställe hörde jag att Brink hade gått i mål och började fundera på hur jag låg till för dammedaljen. Jag hade ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt någon gång under loppet och började bli orolig för att damerna skulle åka riktigt snabbt och att jag skulle missa medaljen och mitt mål att vara bland de 100 första damerna. Lite senare fick jag höra från en åskådare att medaljtiden för herrarna låg på 5.28 och att vi skulle kunna klara det om vi stod på. Jag körde och räknade på tider och försökte uppskatta hur mycket långsammare jag skulle köra sista tre milen nu jämfört med förra helgen. Kom som vanligt aldrig fram till några resultat i mina huvudräkningsförsök men höll mig sysselsatt i alla fall...;-)

Första delen av Tjejvasan-delen gick ganska tungt men jag hade ändå en positiv inställning och visste att det skulle bli mycket utför och lättare partier längre fram. Jag stakade på för allt jag hade på partierna som passar mig och tog det lugnare uppför. Stakade mycket uppför också fast jag hade hyfsat fäste för att jag tyckte det tog mindre på krafterna. Jag var lite orolig att det skulle straffa sig och att armarna skulle börja krampa men det var inga problem. Jag varierade stakningen genom att köra "hönan" (tror att det är vad andra kallar "styrkestak") och lite överdrivet stor stakning ibland för att sträcka ut och avlasta. Det funkade bra!

Sista två milen satsade jag för fullt för att klara herrmedaljen. Då började jag verkligen se slutet på det och jag ville inte ha några krafter kvar om jag skulle missa medaljen utan ha gjort vad jag kunde och hela tiden ha ett driv framåt. Hade jag inte haft medaljen inom räckhåll hade jag nog inte haft lika lätt att stå på som jag gjorde. Sista milen insåg jag att det verkligen skulle bli på håret. När jag hade tre kilometer kvar kunde jag fortfarande inte räkna ut om det skulle gå utan satsade bara allt för att ha gjort vad jag kunde i alla fall.

När jag var någonstans vid Aukland-backen hörde jag speakern säga att det var två minuter kvar av medaljtiden. Jag stakade på för allt jag hade och när jag närmade mig sa speakern att det nu var 40 sekunder kvar. Då tog jag mig uppför den sista nya backen och stakade mig in i mål. Med ett stort leende på läpparna (snarare gapskratt) och med 17 sekunders marginal till medaljtidens slut. En fantastisk känsla!

Medaljen!

Jag stannade upp och stod och hyperventilerade helt chockad, tårögd, trött av spurten och sjukt nöjd. Det tog ett bra tag innan jag lyckades sansa mig. I samma veva mötte jag Thomas Wollentz som jag även mötte efter Marcialonga och vi blev intervjuade av Dalarnas tidning samtidigt som jag pratade med Sofia och en annan klubbkamrat som stod på andra sidan staketet för att få reda på min placering och hur det gått för Gustaf. Totalt kaos och mycket känslor på samma gång!

Loppet i siffror:
Tid: 5.27.45
Sträcka: 90,84 km
Snittfart: 16,6 km/h
Maxfart: 44,4 km/h
Placering: 65 av 1734 damer   (2617 av 15807 deltagare totalt)
Snittpuls: 86% av max
Maxpuls: 97% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern snittade jag 29,4 km/h)

Min utveckling på Vasaloppet:
Resultat 2010 - 7.47.20 placering 370
Resultat 2011 - 6.52.52 placering 184
Resultat 2012 - 5.27.45 placering 65
Resultat 2013 - ?

Stort tack till Håkan för allt fix med våra skidor och till hela Björnstorpsgänget för trevligt sällskap under helgen!

Nu packar vi in längdskidorna i förrådet och rullskidsäsongen 2012 är officiellt i gång! =)

23 kommentarer :

  1. Shit, grattis till grym placering! Känner igen det där med att räkna och greja i huvudet och inte riktigt få ihop det. Jag räknar och räknar och försöker få ordning under de sista tre milen, men till slut är det bara att ge upp för det blir liksom inte så bra i huvudet. :) Men som du skriver - det håller huvudet sysselsatt och tankarna borta från smärtan. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Therese! Grattis själv! =) Kul att du känner igen dig. Det verkar vara många som kör och räknar men aldrig kommer fram till något...=) Hoppas på att se dig på någon rullskidtävling i vår!

      Radera
  2. Grymt bra jobbat, Fia!
    Hur ser resultatlistan ut om man gör en för bara Skåne?
    Oavsett – otroligt imponerande utveckling!
    Här finns du med på dt.se: http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4447793-idel-glada-miner-i-mal-efter-vasaloppet
    (kolla bildspelet)
    Linapina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lina! =) Känns kul att få ett kvitto på uppåtgående form och att träningen gett resultat. Jag blev bästa skånska dam med 17 minuters marginal. Tack för tipset om artikeln!

      Radera
  3. Grymt bra jobbat!

    Vilka rullskidor rekommenderar du? Tänkte börja träna inför vasan 2013, premiär för min del!

    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!

      Kul att du satsar på Vasaloppet 2013! Det är perfekt att börja köra rullskidor nu i vår och sommar när det är som roligast och finast och inte i höstrusket i sista sekund som många gör.

      Jag kör på ett par Elpex Team som jag är supernöjd med. http://www.rullskidspecialisten.se/rullskidor/klassiska/elpex/elpex-team-610.html?grp=523013

      Körde först på ett par begagnade som jag fortfarande har kvar men nu med trögare hjul på. Finns nämligen olika rullmotstånd på hjulen. 2:or är vanliga träningshjul och 3:or och 4:or är trögare hjul. 2:or är lämpligt att börja köra på.

      Stommen på Elpex Team har en skön skidlik känsla.

      Elpex Wasa är en enklare modell med lite bredare hjul och mindre flex.
      Swenor Carbonfibre är ett annat fabrikat som min sambo kör på. Han är dock lite avundsjuk på mina Elpex och funderar på att byta till likadana i vår.
      Everest och One Ways skidor har trögare hjul som standard och det är kanske inte det bästa att börja på om man ska tycka att det är kul och kanske vill kunna köra med andra.

      Bara fråga om du undrar något mer!

      Radera
  4. Herregud vilket lopp!! Du är så fantastiskt grym tjejen, jag är djupt imponerad. Stort grattis till fantastisk tid, placering och prestation! och till medaljen såklart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin! Kanonbra kämpat själv! =)

      Radera
  5. Hej Fia!
    Vilket Lopp!
    Massor med Respekt för en Super Prestation!
    Själv har jag haft en kanon vecka och känner mig helt nöjd!
    Målgång nummer 100 och personligt rekord på Vasan, Kort och Skejt.
    Vi behåller skidorna två veckor till. Tar Birken också i år.
    Lycka till med Rullskidorna!
    Kram
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carina!

      Kul att du hittat hit! =) Lika mycket respekt tillbaka till dig för din galna Vasaloppsvecka! Hade varit kul att se vad du åkt Vasaloppet på om du nöjt dig med ett lopp nån gång! ;-) Imponerande och inspirerande att du orkar åka alla lopp år efter år! Kul att du ska åka Birkebeinern. Stort lycka till!
      Kram!

      Radera
  6. Thomas Wollentz5 mars 2012 kl. 23:38

    Kul läsning!
    Vi hamnade i DT:s bildspel. Inte för att Halmstad ligger i norra Sverige som reportern skrev men kul. Nu känns det som att rullsäsongen kan gå igång på allvar!

    Ha det bra
    Thomas W

    http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4447793-idel-glada-miner-i-mal-efter-vasaloppet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thomas!

      Kul att se dig efter målgång även om den där reportern inte fick till det riktigt. Halmstad är ju "norra Sverige" för mig, men inte för så många andra...;-) Jag var ju helt borta efteråt men sa vi verkligen det där han skrev? "Det var märkligt att vi tydligen nästan åkte exakt lika fort, tyckte de båda." Så himla märkligt var det väl inte. Och du var ju över en minut framför mig. =)
      Jaja, kul i alla fall!

      Ha det fint så hoppas jag vi ses på rullskidorna framöver!

      Radera
  7. Härligt åkt! "Just idag är jag stark" spelade de på radion när jag åkte till starten för Tjejvasan 2011, det är en bra laddarlåt ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Jag brukar aldrig lyssna på musik i samband med träning i vanliga fall men gjorde det innan Tjejvasan för att lugna ner mig lite. Och eftersom Tjejvasan gick bra var jag ju tvungen att köra på samma koncept nu också..;-)

      Jag gillar att den är peppande och lugnande på samma gång. Och texten är ju klockren i sådana här sammanhang:

      Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar.

      Det är ju precis de tankarna man behöver ha under ett Vasalopp för att inte tappa sugen! =)

      Radera
  8. GRATTIS till en grymt bra placering (och tid)! Du klarade dina mål med råge och din utveckling i Vasaloppet är riktigt häftig. 370, 184 och 65. Du kommer ju att vinna nästa år :)
    Se till att supa, bli sjuk, bli tjock och bli lat i ett par veckor innan du börjar med träningen inför nästa säsong. Då räcker motivationen hela vägen till första söndagen i mars 2013! Topp 30 i både TjejVasan och Vasaloppet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Erik! Blir nog dock inte lika lätt att plocka de där sista placeringarna...;-) Men jag kämpar vidare. Det var riktigt kul att få ett bra avslut på säsongen som visar att träningen har gett resultat.

      Snyggt jobbat själv, även om jag vet att du inte hamnade där du ville placeringsmässigt. Nästa år får du hålla dig frisk innan loppet så satsar vi på topp 30 båda två! =)

      Radera
  9. grattis..kul.. och så var det det där med stavarna. jag misstänker att stavgrejen är väldigt överdriven...ja inte längden.. men dyrstav osv... som vanligt sitter det mesta i huvudet.. drömmer om under 7 :)
    janne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar!

      Jag upplever att valet av stavar har större betydelse på rullskidor än på snö. (På rullskido har man ju en högre frekvens och hårdare underlag och både pendel och styvhet blir mer utslagsgivande...)

      Reservstaven som jag fick var förvånadsvärt styv, men klumpigare och tyngre än min egen. Och kortare...;-)

      Mycket sitter i känslan av att ha en lätt stav med bra pendel. Men huruvida man faktiskt presterar bättre med en bättre stav skulle vara intressant att se. Hade Brink vunnit om han kört på en budgetstav också eller hade han varit rökt då? ;-)

      Lycka till med ditt drömmål! Allt är möjligt! =)

      Radera
  10. Helt stört bra Fia! Är glad om man kan hålla dig bakom nästa år OM jag kör... :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detsamma Håkan! Jag är imponerad av din prestation men ger dig gärna en match nästa år. Du skulle bara våga att banga ur! ;-)

      Radera
  11. Kære Fia

    Tillykke med det flotte resultat! Det må være en meget stor tilfredsstillende efter alle de mange træningstimer. Jeg er helt ny inden for skittræning og har brugt din blog til at få inspiration og samle lidt erfaring til træningen i vinter - det har været rigtig godt og du skal have tak for at skrive så brugbart, hjerteligt og jordnært. Det har været et godt rygstød frem mod et vasa, som for mit vedkommende blev en fantastisk debutoplevelse omend tid og teknik kunne være bedre. Med venlig hilsen Thomas - Danmark

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kære Thomas!

      Stort tack för alla fina ord! Det var kul att höra att du fått ut något av att läsa det jag skriver.

      Och vad kul att du också fick en härlig upplevelse i spåren i söndags! Sol och fina förhållande gör det ju så mycket roligare och lättare att hålla humöret uppe under dagen.

      Lycka till med träningen framöver så kanske vi ses på Vasaloppet 2013! =)

      Radera
  12. Häftigt att läsa om din upplevelse av loppet. Grymt bra jobbat!!

    SvaraRadera