Stockholm Marathon 2012

Efter ytterligare en trött och krasslig dag utan träning har jag idag tröstanmält mig till en tävling. "Born to Run" har lyckats bygga upp ett riktigt löpsug hos mig. Det är perfekt eftersom löpning är en av de saker jag behöver och vill bli flitigare med. Så för att ta vara på den här nyvunna sugen och få något roligare än min kassa hals att tänka på, anmälde jag mig idag lite halvt spontant till Stockholm Marathon. Jag har tänkt tanken ett par gånger tidigare och jag tänker inte få en anledning att gräma mig när platserna tagit slut.

Jag har aldrig sprungit ett marathonlopp tidigare. Efter den inspirerande bokläsningen och vetskapen om att Lotta och Therese ska springa Markusloppet i helgen känns en marathon inte som någon större bedrift att bara genomföra så jag får ta och sätta upp lite tuffa tidsmål när jag börjat komma igång! ;-) Återkommer med det.

Det längsta jag sprungit någonsin hittills är Lidingöloppets 3 mil 2009. Och då var det bara de första knappa 10 km som jag sprang i ordets rätta bemärkelse. Resten skuttade och haltade jag fram i något slags försök att ta mig i mål med en stukad fot. Lidingöloppet var det sista delmomentet i klassikern, och jag var INTE sugen på att cykla Vätternrundan igen bara för att jag lyckats klanta mig och trampa snett. I efterhand var det väl inte det smartaste beslutet jag tagit, det tog ett bra tag innan foten var hyfsat återställd, men idag är jag rätt nöjd med att ha fullföljt en svensk klassiker. =) Klassikern har ju i allra högsta grad bidragit till att jag hittat skidåkningen och fått nya perspektiv på träning.

Åh, jag hoppas att halsen känns bättre i morgon så jag vågar mig på en liten morgonjogg för att fira min anmälan!  =)