fredag 4 augusti 2017

Salomon 27k

I fredags åkte vi upp till Åre för en minisemester. Adam var långledig samtidigt som det var en hel vecka med tävlingar i Åre i samband med Kia Fjällmarathon. Själva fjällmaran går nu i helgen men vi ställde in oss på att springa Salomon 27k på lördagen och sen Peak Performance Vertical K på tisdagen innan det var dags att jobba igen för Adam.

Väderprognoserna var ungefär som de varit hela sommaren; helt otillförlitliga. Det verkade dock troligt att det skulle regna ganska mycket de två första dagarna i samband med första tävlingen så vi bokade in oss på ett boende på Booking för två nätter för att slippa krångla med tält i regn innan och efter tävling.

Vi följde inte vår vana att boka in oss på det billigaste på Booking utan slog på stort och tog det näst billigaste stället. ;-) Buustamons fjällgård visade sig vara Åres högst belägna hotell och lockade med relax med bastu och badtunna. Det lät skönt både inför och efter 27 km på fjället.

När vi checkat in på fredagseftermiddagen hängde vi i relaxen ett tag innan vi började fixa i ordning det sista inför tävlingen. Tävlingen skulle starta 9 på morgonen men vi behövde vara på plats vid mål vid 8-tiden för busstransport till starten och fick boka in en extratidig frukost. Frukosten var väldigt bra och vi såg fram emot att få äta den en dag till när vi hade lite mer tid på oss.






Fias lopp
Jag var ganska orolig för hur det skulle gå med knäet inför tävlingen och sov dåligt natten innan tävlingen. Jag hade inte hårdtestat knäet innan utan bara kört korta lugna löppass, skidgångspass och vattenlöpning. Högintensivt men skonsamt. Kvällen innan hade jag stretchat och yogat efter bastu och varm/kallvattenbad och sen avslutat med att smörja in knäet med liniment. Det är inget jag brukar göra men nu var jag öppen att testa allt med förhoppning om att det skulle få gång blodcirkulationen och vara bra förebyggande. När jag vaknade på natten och hade känningar på insidan av knäet istället för på utsidan blev jag orolig över att det skulle ha varit mer negativt än positivt med värme och att jag hade värmt igång en inflammation i hela benet. Haha, den vanliga tävlingsnervositetet spetsat med extra allt! När jag vaknade till spöregnade det ute så jag var i alla fall väldigt nöjd att ligga inomhus i en varm säng och inte i ett tält.

Efter frukost stack vi direkt iväg till målet för att ta bussen till starten 8.15. Vi hade inte så mycket marginal till starten som gick 9 men allt flöt på bra så det var ganska lugnt ändå. Det fanns en buss som gick 7.45 men eftersom vi hade en halvtimme att köra och kunde få vår frukost från 7 hade vi bokat in oss på 8.15-bussen.

På plats rekade vi området lite, konstaterade att det fanns typ 3 toaletter med långa köer och att det fick bli ett skogsbesök innan start. Sen lämnade vi våra överdragspåsar på släpet och värmde upp. Jag kände av knäet lite grann men körde min vanliga stretch och smorde in knäet med liniment, sen kändes det bättre. Min inställning till hela tävlingen var att jag skulle vara förbaskat nöjd om jag kunde fullfölja och inte dum och fullfölja till vilket pris som helst. Morgondimman hade lättat och det var riktigt härligt väder.







Vi önskade varandra lycka till och ställde upp vid starten. Efter det första, och enda, platta asfaltpartiet i starten sprang vi in på grusvägen och började den första klättringen. Jag var inställd på att hålla igen i början och inte ryckas med i starten. Banan var 27 km lång och passerade tre fjäll; Hållfjället, Grofjället och Välliste med total stigning på 1150 höjdmeter så det fanns gott om tid att bli trött! ;-)

Banprofilen


Många sprang på ganska fort i början men jag körde mitt eget race och gick en del i de brantare partierna tidigt. Märkte att fler "vågade" gå när någon börjar gå vice verca...;-) Banan var kul och varierad! Det var helt vindstilla och fantastiskt väder uppe på fjället och jag försökte se mig omkring och njuta av tillvaron så gott det gick.



Vi hade inte läst in oss så väl på banbeskrivningen insåg jag när jag kom till ett parti med myr efter andra fjället. Har aldrig uppskattat myr som jag gjorde då! :) Det blev flera kilometer med skonsam löpning och jag kände mig hemma på den Bjarnerundan-liknande banan. ;-)

Den varierande och långsamma löpningen gjorde att knäet höll sig i schack. Jag kände av det mer i början och var orolig att behöva kliva av efter första milen men det blev aldrig värre, snarare tvärtom. Det var väldigt skönt att kunna njuta av att vara ute på fjället och kunna springa banan! Jag känner mig privilegierad att ha en kropp som tar mig framåt 27 km utan några större protester och det är en känsla jag tar med mig framöver! :)

Efter myrlöpningen gick banan uppför sista fjället innan den långa utförslöpningen ner till målet i Trillevallen. Nu fanns det inte mer att spara sig till så jag sprang på så gott jag kunde utför. Inne vid målområdet hörde jag Adams hejarop innan jag tog den sista, lååånga, snirkeln och försökte pressa det sista in i mål. Klockan stannade på 3.11.52. Bättre än jag befarade innan, sämre än jag drömde om under mina positiva toppar under loppet men jag lovade samtidigt mig själv att inte vara något annat än nöjd! :) Blev 25:a av 266 damer och 113:e av 652 totalt.




Adams lopp
Jag kom iväg bra i starten. Öppnade i ett lagom tempo, inte för hårt. Platt asfalt (som första kilometern var) är inte min grej, om jag springer för snabbt på de partierna så blir jag lätt stum i benen. Men eftersom jag inte visste hur banan såg ut efter asfalten så valde jag att inte gå ut allt för lugnt och därmed riskera att bli fast bakom löpare i stigningen upp på fjället. När stigningen började la jag mig i tröskelfart, dvs att jag inte drar på mig så mycket mjölksyra. Veckan innan hade vi kört backintervaller på Gopshus där jag övade på att springa uppför och det hade känts ganska bra så jag prövade att springa hela vägen och inte gå.


På väg uppför fjäll nummer ett



Tempot bland de jag sprang med var ganska ryckigt och ojämnt. Blir väl lätt så i början innan man kommer in i sitt eget tempo. När den första riktiga utförslöpan kom blev jag först fast bakom några löpare så jag blev tvungen att springa om dem i terrängen bredvid spåret. Sen gick det undan. ;-) Så himla kul att släppa loss och bara flyga nedför fjället!

Klättringen upp på den andra toppen kändes det fortfarande bra och jag kunde springa på ganska bra än. Det var lite glesare mellan löparna nu vilket var ganska skönt, speciellt när det bar av utför igen. Med 10 km kvar av loppet hade jag 60 min på mig att klara 2 tim 45 min. Det kändes ganska lugnt med tanke på att det bara var en topp kvar att ta. Det jag inte hade räknat med var ett långt parti med myr som tog mer tid och energi än jag trott. Den sista klättringen kändes betydlig tyngre än de första två och det blev en del gång här.



Uppe på toppen var de bara 7 km kvar och mycket var utför. Mitt mål att komma under 2 tim 45 min kändes väldigt tajt och jag sprang på allt jag hade utför.  De sista 3 kilometrarna var lite mer kuperade än jag trott och de kändes riktigt dryga. In på sista kilometern började jag höra speakern från målet som presenterade vinnarna i loppet. Det var ganska knixigt på slutet så det var svårt att veta hur långt som var kvar till mål.

Jag kom in på tiden 2:45:48 och en 34:e plats i herrklassen ("bara" 15 min efter Emelie Forsberg ;-)). Jag är mycket nöjd med tävlingen! Framförallt hur jag la upp loppet. Det ger alltid mycket kraft när man kan plocka placeringar under den andra halvan. Jag har blivit mycket bättre uppför också vilket känns väldigt roligt eftersom det varit min största svaghet innan. Det jag behöver jobba på nu är min fart på de platta partierna där det känns som att jag tappar mycket. Riktigt rolig tävling för övrigt som går på en rolig och väldigt fin sträcka! :) Mer trail åt folket!



Efteråt badade Fia sina ben i bäcken innan vi gick för att äta lite. Vi var inte så hungriga efteråt men fick ner en våffla i alla fall och satt och hängde i solen ett tag. Tummen ner för ingen vegetarisk after-race mat.



Sen åkte vi shuttlebussen till parkeringen och åkte "hem" till Buustamon igen för en lugn och skön eftermiddag med badtunnebad, after-race-slöande och planering av vårt fortsätta äventyr i Åre.


Kallbad ska ju vara bra för återhämtningen...

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar