söndag 9 september 2012

Hallands Rull-ski 2012

Igår kväll var det mekdax. Efter att ha ätit kvällsmat och sett ett avsnitt av "Lilyhammer" på svtplay (feel good-serie på hög nivå! =)) skulle det fixas och donas. Jag knäckte ju min ena stav på Alliansloppet och har kört med ett par gamla Swixstavar modell inte så styva och inte så lätta sen dess. Hade lagom börjat vänja mig men insåg att det var dax att komma loss och fixa nya till tävlingen. Jag fick köpa en uddastav av Håkan (som nog ångrar sig efter dagens tävling...) så att jag återigen fick ett komplett par Premio-stavar. Efter avvärmning av handtag och vintertrugor, kapning och påsättning av rullholkar och handtag var de redo för användning. 

Sen skulle tävlingshjulen sättas på eagleskidorna (som jag körde Alliansloppet på) innan allt var färdigt inför tävlingen. Jag hatar allt som har med underhåll av material och utrustning att göra (alldeles särskilt vallning). Däremot har jag inte så mycket emot att diska så i vanlig ordning var det Gustaf som kapade stavar och bytte hjul medan jag värmde av trugor och handtag. Bäst att påpeka det för husfridens skull. ;-) 

Jag och Håkan samåkte upp till tävlingen. Gustafs hand är fortfarande dålig så han fick stå över idag. Riktigt tråkigt. =( I morse strax efter halv sex började jag stöka omkring i lägenheten för att fixa det sista innan avfärd till Håkan i Hörby.

Började dagen med lite trafikvådligt beteende;
fotografering genom vindrutan.
Härlig söndagsmorgon!

På plats skulle nummerlapp hämtas ut och femton toabesök hinnas med. Däremellan hann jag tigga till mig lite jordgubbssaft att ha med i vätskebältet i brist på sportdryck och prata lite med coolaste Ironman-Therese. 

Fem i morse hade jag upptäckt att min kära sambo tagit slut på vår sportdryck och jordgubbssaften pimpades med en gel med hopp om att bli en riktig energibomb i klass med Vitargo. (God blev den iaf! ;-))

Jag kom i väg ganska bra i starten men märkte fort att jag inte kunde hänga med som jag önskat. Jag var kanske lite avskräckt efter chockstarten i Alliansloppet och hur trött jag blev där? Även om jag tyckte att jag tryckte på så mycket jag vågade räckte det inte till. Bengt från klubben rullade om mig och jag gav kanske upp jakten lite för tidigt. När det började lugna ner sig var jag ensam med Bertil (Göteborgs SK) efter mig och jag körde på för att försöka ta in på framförvarande och få en klunga att köra med. En helt hopplös bana att plocka in på och min plan gick om intet. 

Tidigt i loppet bröt Håkan sin ena stav. Tur i oturen var att han precis hade passerat bilen med extrastavar och kunde vända om och få sina reservstavar samtidigt som jag passerade. Efter några kilometer kom han i fatt. Och körde förbi. Förlåt, jag menar flög förbi! Jag insåg att jag borde kunna hålla ett högre tempo än jag gjorde just då och försökte hänga på honom utan någon större framgång. Bertil var dock kvar som en igel. Någonstans på vägen hade en kille från IK Stern kommit ifatt och blåst om i ett högt tempo. Jag gav mig attan att hänga på och det visade sig gå väldigt bra. Men snart byttes rollerna och jag låg och drog honom och Bertil större delen av loppet. Jag kunde kanske kört mer taktiskt och tvingat dem dra, men jag ville ha gjort vad jag kunde för att komma ifatt framförvarande och köra så fort jag kunde. Det var i alla fall mer peppande att ha ett litet följe än att köra helt solo. 

Jag har funderat lite efter loppet och egentligen borde jag vara rätt nöjd. Jag gick in under 2 h och slog därmed nytt banrekord för damer med stor marginal. (Det tidigare banrekordet på 2.10.22 var iofs min tid från förra året då jag i ösregn körde en del av loppet med bara en stav innan jag fick låna ett par alldeles för långa stavar...;-))

Hade jag inte blivit så brutalt frånåkt av Håkan och Bengt hade jag nog varit mer nöjd. Men att de är i bra form borde ju inte påverka mina tankar om min egen prestation? Störigt att vara en sån tävlingsjunkie ibland. Egentligen kände jag mig ganska stark och kunde staka på bra i motvind, motlut och utan draghjälp. Men jag hade lite oflyt med klungkörningen och tycker att jag borde kunnat pressa mig mer! Och kanske borde jag ha använt benen lite ibland. 

Motivationen dalade när jag såg att jag inte tog in på framförvarande som önskat och när jag inte fick någon draghjälp men ändå blev ifatt åkt utför. Vad har Bertil gjort med sina hjul egentligen? Sjukt bra rull hade han i alla fall. Men att skylla på dåligt rull är faktiskt lite som att skylla på dålig valla så jag låter bli....;-)

Efter en nittiograders sväng in på en mindre, mer kuperad skogsväg kom vi ifatt en ensam åkare som verkade få lite nya krafter av vår närvaro. Vi växeldrog lite men sista kilometerna försökte jag öka tempot. Jag insåg att risken var stor att eftervarande skulle vara piggare än mig efter all myskörning efter mig i motvinden så jag ville skruva upp tempot i tid för en långspurt. Bertil a.k.a. "igeln" slog till på slutet och gick i mål en sekund innan mig. Nästa år ska han få storstryk! I promise!

Efter dusch var det dags för prisutdelning. Tobias Westman vann herrklassen och var som vanligt lika ödmjuk i sitt segertal. ;-) Jag fick en fruktkorg för "vinsten", pris för banrekordet och spurtpriset för att jag var först till hälften. (Måste man verkligen ge ut ett spurtpris när det bara är en deltagare i damklassen? Jämlikhet i all ära...Fast jag är såklart tacksam för priset. =) )

Tobias Westman blir intervjuad av Therese

Sen var det bussresa tillbaka till starten i Simlångsdalen. Vad långt och kuperat det kändes när vi satt där i bussen. Tänka sig att vi åkt hela den sträckan på rullskidor! Känns som ett gött dagsverke idag trots allt! =)

Som vanligt ett väldigt bra arrangemang av Simlångsdalens IF och SK Hylte!


Loppet i siffror:
Tid: 1:57:18
Sträcka: 46,92 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:30/km
Snittfart: 24.0 km/h
Maxfart: 40,7 km/h
Snabbaste kilometern: 30,4 km/h
Placering: 1 av 1 (yihaa!) 
Snittpuls: 88% av max
Maxpuls: 97% av max 

Min första segerkrans!
Det du Lotta! ;-)

Gösta förstod inte riktigt grejjen med kransen....

...och försökte äta upp den innan jag fick
hejd på honom!

1 kommentar :

  1. Jag tror inte att Gösta förstår hur kransen fungerar.

    SvaraRadera