Jag brukar inte ägna den något större intresse men den här gången fångade omslaget mig direkt med huvudrubriken "Rikard Landberg vill individanpassa kostråd".
Men innan jag hann bläddra fram till artikeln (får bli ett senare inlägg) fastnade jag på uppslaget innan med omslagsrubriken; "Vi har glömt att människan måste vara hållbar" som var en intervju med Ann-Sofie Sandberg som är professor och chef för avdelningen för livsmedelsvetenskap på Chalmers.
Den inleds så här:
"Vi pratar om att skapa ett hållbart samhälle. Samtidigt som vi äter fel och får kostrelaterade sjukdomar. Ann-Sofie Sandberg tycker det är hög tid att ta frågan om den hållbara människan på allvar...."
I artikeln berättar hon om hur livsmedelsstrategin som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht presenterade i slutet på januari i år främst handlar om hur man ska öka produktionen och lönsamheten för att öka andelen svensk mat på borden. Men förutom att maten ska vara närproducerad och hållbar ägnar den inga tankar åt vad vi ska äta. Ann-Sofie har som medlem av Kungliga vetenskapsakademins nationella kommitté för nutrition och livsmedelsvetenskap tillsammans med andra organisationer lobbat för mer satsning på forskning och hälsa i livsmedelsstrategien men utan resultat.
Hon berättar vidare om att även den förra regeringens strategi "Matlandet Sverige" satsade över en miljard på småskaliga jordbruks- och matprojekt och så gott som struntade i att satsa på forskningsprojekt.
"Hade det gällt en annan branch, ta telekom eller vilken som helst, så skulle man aldrig lägga så mycket pengar utan att lägga en del på forskning." säger Ann-Sofie.
Att det är så tror hon beror på flera saker:
- LRF, lantbrukarnas riksförbund, är traditionellt starka lobbyister. Strategin är inriktad på primärproduktion inom jordbruk. Vattenbruk eller fiske finns knappt med.
- Regeringen vill inte satsa på forskning om inte de stora företagen är med och bidrar men många starka företag, som Orkla och Arla, är inte längre svenska.
- Den svenska livsmedelsindustrin har inte varit så drivande. Bara några enstaka procent av livsmedelsindustrins pengar går till forskning, jämfört med tex. läkemedelsindustrin som satsar väldigt mycket på forskning. (Det tror hon delvis grundar sig på att livsmedelsföretagen är mindre och inte har råd och historiskt sett har haft en lägre utbildningsnivå...)
Hon beskriver att det är komplicerat och problematisk politiskt eftersom livsmedelsforskningen är spridd över flera departement. Näringsdepartementet (som ansvarar för primärproduktion), Socialdepartementet (som ansvarar för folkhälsan), Miljödepartementet och Utbildningsdepartementet strider med varandra om budgetanslag men ingen av dem har livsmedelsforskning som huvuduppgift.
Idag är det fler människor i världen som är överviktiga än det är som svälter.
"Tänk vad det kostar samhället att en massa människor, många redan som barn, är överviktiga. Vi glömmer bort att människan också måste vara hållbar."
Ann-Sofie efterlyser en nutritionsstrategi som kan hjälpa industrin att producera bra livsmedel men som också innehåller en informationsstrategi. Idag handlar många vetenskapliga larm om farlig mat och ofta är de motstridiga. Något sägs vara nyttigt ena veckan och cancerframkallande andra.
"Ofta finns det ingen bra vetenskaplig grund för det som skrivs. Man kanske har gjort djurförsök där man har gett djuren en jättehög nivå av en viss dietkomponent. Då blir ju koksalt eller vad som helst cancerframkallande. På människa är det förstås oetiskt att göra försök med något som kan vara cancerframkallande. Istället får man använda sig av statistiska samband mellan sjukdomar och något visst man ätit. Sådan forskning är aldrig säker men det blir lätt rubriker av det.
Artikeln är som sagt en intervju och bygger bara på Ann-Sofies egen uppfattning om läget men jag tycker den är intressant och beskriver en del av problematiken kring kost och kostrelaterade sjukdomar.
Jag läste en kurs i näringslära, "Kost för prestation", förra året och kursen inleddes med att läraren berättade att vi inte skulle förvänta oss att få svar på allt eftersom området är relativt outforskat och omtvistat och att det verkligen gäller att vara källkritisk.
Jag har också läst en kurs om övervikt bland barn och ungdomar som berörde både problemen kring minskad fysisk aktivitet och dålig kost. Statistiken kring barns matvanor är skrämmande. De här sifforna är hämtade från Livsmedelsverkets undersökning "Riksmaten" som gjordes 2003 på barn i grundskolan. Den har tyvärr alltså några år på nacken; frågan är vilket håll utvecklingen gått åt sen dess?
- Konsumtionen av frukt och grönt nådde bara upp till drygt hälften av rekommendationen på 400 g per dag.
- Intaget av tillsatt socker låg 30-50% över det rekommenderade och den största sockerkällan var läsk och saft. Skolbarnen drack i genomsnitt 2 dl saft eller läsk varje dag och vart tionde skolbarn drack 5 dl eller mer varje dag.
- Barnen åt i snitt 1–2 hg godis per vecka och 13 procent åt godis varje dag. De åt bakverk som bullar, kakor, kex eller skorpor tre till fem gånger i veckan.
Det är dock inte bara barn som äter mycket godis och dricker mycket läsk. Sverige är ett av de länder som äter mest godis i världen och svenskarna dricker någonstans mellan 70 och 85 liter läsk per person och år (varav ca 34 liter är Coca-Cola) beroende på vilken statistik man förlitar sig på. (Jag blev förresten ganska frustrerad när jag läste de här kurserna och insåg hur komplicerat det är med statistik och hur man kan vrida och vända på statistik beroende på vad man vill visa..)
Det här är med splittrad information kring kost är ett jätteproblem och jag tror att flödet av oseriös forskning och all information utan vetenskaplig grund bidrar till att många "ger upp" om att försöka förstå och sätta sig in i vad man borde äta och inte. Jag blir också frustrerad ibland men har siktat in mig på några enkla "grundregler" för vad jag vill äta och inte i mitt eget försök att vara en hållbar människa:
- Mer grönsaker
- Minimal mängd kött (men gärna fisk)
- Mindre mängd mejeriprodukter (och alltid smör - aldrig margarin)
- Minimalt med raffinerat vitt socker
- Mindre mängd vitt mjöl
- Och så försöker vi laga mat från grunden och undvika halvfabrikat och onödiga tillsatser så gott det nu går...
Förrförra veckan var det ett år sen vi hade vår "Vegetariska vecka" som ledde till att vi började äta betydligt mer vegetarisk mat. Det är ett val vi båda är väldigt nöjda med. Vi har upptäckt massor av god mat under det här året och mår bra i både kropp och själ av att äta mer vegetariskt. :)
 |
| Grön mat är även perfekt campingmat! Här veggietacos på gång i Geiranger |
Är ni intresserade av nutrition och idrottsprestation har det här killarna bra koll och är också ganska roliga att lyssna på http://www.presteramera.com/blogg/
SvaraRadera