Efter vår lilla semesterutflykt, aka. träningsläger, i Grövelsjön tog vi det ganska lugnt några dagar. Vi passade på att styrketräna och på torsdagen sprang vi en kort runda för att känna lite hur benen kändes efter några dagar med mycket löpning. Jag, Fia, hade lite känningar i ena vaden och vi nöjde oss med en timmes jogg.
 |
| Loppisfynd på vilodagen; fina "kakfat" för 5 kr/st |
På lördagen började Adam inte jobba förrän 11 och han hade planerat att köra rullskidor till och från jobbet. Planen var att köra en omväg runt Orsasjön på både dit och hemvägen. Jag hängde med på morgonen och vi rullade tillsammans via Orsa, Viborg och turistvägen mot Mora. Vi insåg att Adam varit lite optimistisk när han beräknade avgångstiden för vår lilla expedition så vi fick växla upp några snäpp jämfört med vårt sedvanliga mys-A1-tempo. Kul! :) Vi stakade båda, Adam på treor och jag på tvåor. Vi har kört en del på lättare hjul senaste tiden för att få upp lite bättre och mer tävlingslik frekvens. Den här gången var det tur för nu hann Adam precis i tid till jobbet. Jag fortsatte hem till Bonäs. Sista biten började det kännas att vi kört på lite hårdare och utan energitillförsel och på slutet var jag lite sådär yr och hade svårt att fokusera som jag brukar få på slutet av Vasaloppet. Nästan 44 km/2:38 landade passet på. Adam jobbade till tre och sen körde han samma håll tillbaka som dit, nästan 7 mil totalt.
 |
| Mitt pass landade på 43,5 km och avslutades med hallonorgie i trädgårdslandet |
På söndagen cyklade Adam en långtur. Han ska köra cykelvasans "öppet spår" imorgon och körde ett fyratimmarspass i Grönklitt inför det.
Jag gav vaden en ny chans och efter vila, rullande och kavlande var den fit for fight igen för en lugn och skön halvmara i Bonässkogarna.
Förra veckan blev inte riktigt som planerat. I tisdags körde jag en lång morgonjogg innan frukost. Efter några kilometerns löpning följde jag en markerad led som jag inte sprungit tidigare. Den var märkt "H"och visade sig gå åt motsatt håll från oss och vara 8,2? km lång. "Hundrundan" var namnet enl. skyltarna vid dess startplats utmed Älvdalsvägen. Den var fin och kul att springa! Efter en adrenalinkick halvvägs in i passet när jag blev skrämd av en kille som kom springande bakifrån på stigen blev det en tempohöjning. Och oj så bra och kul det kändes att springa lite fortare! :) Så morgonjoggen innan frukost, som alltid brukar springas i A1-tempo, utan vätskeryggsäck och oftast inte över en timme, fick ett inslag av A3 på mitten och blev 1:40 lång istället.
På kvällen körde vi ett styrkepass tillsammans på skolans gym och efter det åkte vi ner till stranden vid Siljan och grillade.
Jag hade börjat må lite dåligt redan i samband med grillningen och dagen efter hade jag ont i magen, mådde illa och var allmänt risig. Känslan var "matförgiftning" och jag undrar om det inte var någon slags histaminreaktion som jag åkt på. Jag brukar (över)reagera på myggbett och tar ibland antihistamin (loratadin) när jag får bett och det svullnar upp och kliar för mycket. Jag hade fått ett konstigt bett där nere på stranden när vi grillade och insåg i efterhand att jag ätit naturligt histaminrik kost de här dagarna också. (Makrill och majonäs ena dagen, och tonfisk andra). Kanske kan det vara förklaringen? Vi hade dessutom grillat färsk korv så det kan ju ha varit något med den också, även om Adam klarade sig...Dan efter kom jag på att allergitabletterna kunde funka om det nu var en histaminreaktion så jag tog en tablett. Det verkade hjälpa och jag mådde bättre och bättre och helt bra igen på fredagen.
Och vad är bättre att starta upp träningen igen med än att staka uppför Grönklittsbacken? ;-) Adam hade planerat in tröskelkörning uppför backen och jag kände mig pigg och följde med för att ge det ett försök och känna efter hur kroppen kändes.
Adam släppte av mig nedanför backen och körde upp bilen till toppstugan och rullade ner medan jag rullade en sväng längs Hansjövägen, vände tillbaka och mötte upp Adam ett par kilometer upp i backen. Vi mötte Max som gått på skidlinjen tidigare som också var där för att köra backen så Adam fick bra sparring (men ett sämre tröskelpass...;-)).
Det kändes helt ok för mig men jag försökte hålla mig kring tröskel och inte gå på för hårt. Jag hade inte riktigt bestämt om jag skulle staka eller använda benen innan men bestämde mig när vi stakat en bit upp i backen att försöka hänga i med stakningen hela vägen upp. Det kändes bra! (Men inte lätt...;-)) Sista biten är så sjukt brant men den kändes betydligt lättare den här gången än på tävlingen senast när jag var ännu tröttare och det var blött och kallare. Eftersom Adam hade jobbat till sex blev det sen kvällsmat den fredagkvällen...
 |
| På väg uppför sista backen |
 |
| Smörstekta kantareller till kvällsmackan |
På söndagsmorgonen hade Adam planerat in plättar till frukost/brunch inför dagens långpass: Bjarnerundan. Bjarnerundan är uppkallad efter en gammal skidåkare som hette Bjarne Andersson. Så här skriver Mora Outdoor på sin sida:
"Rundan är skapad av skidåkaren Lennart Olsson från början. Han drog med sig skidkamraten Bjarne Andersson på turen. Bjarne tränade ofta på banan och namnet blev Bjarnerundan. Första 10 km innehåller en tuff stigning upp till Rostbergs fäbod, för att sen följas av löpning på myrmarker och stig. På hemvägen mot Hemus passeras Berihol tillhörande Vika by. Ett riktigt kraftprov för den som vill och vågar sig på att springa en riktig långtur i krävande terräng. Vandring eller löpning delar av banan kan rekommenderas. Det finns kilometerskyltar var femte kilometer på rundan."
Längd: 33 km
Total stigning: Minst 1500 m
Område: Mora västra, terrängkarta 655, Mora
Start-mål: Mora skidstadion, Hemus
Märkning: Ljusblå målade markeringar
Svårighet: Svår
Terräng: Stig, skogsväg, myr
 |
| Är det någon gång man kan bajsa ner sig utan att det märks så är det på Bjarnerundan |
Sist vi sprang Bjarnerundan var jag i riktigt dålig form och det var varmt och kvavt. Den här gången var vädret perfekt och vi tyckte båda att löpningen i tyngre terräng känns bättre än tidigare. Det tackar vi Bonässkogen för! :) Men det tar ändå en god stund för oss att springa rundan i A1-tempo. Ca. 4,5 h senare var vi tillbaka vid Hemus. Vi hade bara vatten med oss att dricka men hade med några hemmagjorda bars och banan att äta. Energinivån kändes bra under större delen av passet men de sista kilometerna började jag bli riktigt trött och det var väldigt skönt när vi kom in i Hemus. Vi hade tagit med oss badkläder och körde direkt ner till Siljan för att skölja av oss geggan och kyla ner benen lite. Och sen festade vi till det med en Daimstrut från kiosken innan vi körde hemåt.
 |
| Ett lite torrare parti av Bjarnerundan |
I tisdags kväll körde vi ett annat favoritpass som vi inte kört på länge; backintervaller i Gopshus. Tidigare har vi mest kört med stavar men den här gången lämnade vi stavarna hemma och "sprang" upp. Det går inte fort men det går. ;-) Jag har nämnt tidigare att mina vader brukar strula vid långa uppförslöpning och jag tog det riktigt lugnt första vändan upp för att vaderna skulle "hinna med". Det är som att det tar lång tid för cirkulationen i dem att komma igång ordentligt och de stumnar totalt om jag går på för hårt i början. Den här gången lyssnade jag helt och hållet på vaderna och sket i vad pulsklockan visade så det fick ta den tid det tog att komma upp i A3-puls. Dessutom hjälpte Adam mig att massera dem ordentligt efter vi värmt upp och innan vi började första intervallen. Andra gången kunde jag springa på mycket bättre utan att stumna. Skönt! Vi sprang totalt fyra vändor upp och ner; två gånger på "sidan" av backen på "Linnéstigen" och två gånger uppför nedfarten mot Vasaloppsspåret. Ett riktigt bra pass för mig (och mina ben...). Adam imponerade med sin uppförslöpning. Han måste ha tagit ett rejält kliv under sommaren. Kanske inte så dumt med all transportcykling till och från jobbet?
 |
| Fin utsikt på väg ner från Gopshusbacken |
Passet i Gopshus blev nog det sista tunga löppasset innan nästa veckas utflykt.
Mer om det i nästa inlägg!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar