måndag 20 februari 2012

Fake it till you make it!

Under ett soffslöande mellan träningspassen i Bruksvallarna stod UR på på TV:n och jag såg en kort stund av ett intressant inlägg i ett TV-program om mänskliga känslor och psykologi. Det handlade om hur även ett "falskt" leende kan ge äkta lyckokänslor. Bland annat hade en forskare i Uppsala "lurat" försökspersoner till att lyfta på mungiporna genom att be dem bita i en penna utan att röra pennan med läpparna och på så sätt fått dem att uppfatta saker och ting mer positivt. Motsatt effekt uppnåddes genom att hålla fast pennan med läpparna.

Jag tyckte det var väldigt intressant eftersom jag upplevt att det är just så att man kan lura sig själv glad, och därmed prestera bättre, och har ibland försökt applicera det på mina träningspass. I Orsa glömde jag allt vad glädje och positiva känslor hette och surade mig igenom loppet. I Marcialonga upprepade jag mantranen: "Det här är kul" "Det här är mitt lopp" "Jag ska bli tröttare än någonsin" "Jag är stark". Fast där på slutet uppför backen tog ju allt slut ändå...;-)

På mitt första (och hittills enda) milpass på löpband tänkte jag på Tarahumara indianerna som jag läste om i "Born to Run". Enligt de målande beskrivningarna i boken och på bilder jag sett på nätet ser de ut att springa lekande lätt och med ett leende på läpparna. På mitt löppass kom jag på mig själv att nästan bubbla över av skratt när jag sprungit ett tag med ett teaterleende på läpparna och låtsats att jag tyckte det var kul.

Jag är glad att jag blev påmind om det här just nu när det snart är dax för Tjejvasan och Vasaloppet.

Vem tror du åker Vasaloppet snabbast? Glad-Fia eller Sur-Fia? ;-)

Glad Fia 

Sur Fia

5 kommentarer :

  1. Hihi, det här var kul :-) Jag brukar alltid tänka att "åker du lite fortare så får du äta popcorn fortare" (har ofta popcorn som "Nu har du varit förjävla duktig Majken!!"-pris till migsjälv;-))

    Ang. din kommentar om åkulla: Hade absolut tagit samma beslut om jag skulle välja igen! Vet inte om tjänade så enormt på att köra ovallat men det var en helt fantastisk erfarenhet och en klar självförtroende-boost att veta att man klarar av att staka 42km i snudd på 19km/h i DET seg-föret :-)

    SvaraRadera
  2. Ahh, den gamla facial feedback-teorin! Den gör väl även gällande att det är (om man artikulerar ordentligt i alla fall) roligare med ord som innehåller bokstaven K, för det tvingar en att le när man säger det. Det är därför det känns skojigare med ett kokoo! än ett muuu!, men vad som hade varit ÄNNU roligare är om du åkt vasan hojtandes Kokoo! hela vägen. Tack på förhand.

    /Andreas

    SvaraRadera
  3. Andreas: Jag vet att du försöker stajla med din kunskap ditt smartass men nu har du nog rört ihop det! Kokoo ger plutmun, inte fetsmajl. Keekee hade däremot funkat men jag föredrar nog ett klassiskt "å-hej" eller eventuellt ett lite mer modernt "yihaaa! "

    SvaraRadera
  4. I ärlighetens namn så skrattade jag rätt så gott åt bägge korten :-)

    SvaraRadera
  5. Micke: Tusan också, då faller ju hela teorin! ;-) Men alltid kul att man kan roa någon! =)

    SvaraRadera