onsdag 14 februari 2018

Orsa Grönklitt Ski Marathon 2018

I lördags körde jag (Adam) Orsa Grönklitt Ski Marathon. 42 km uppdelat på två varv. Banan är ganska platt och går mycket på myrmarker. Backarna är egentligen bara i början och i slutet. Det finns 3 st vätskekontroller längs med banan varav en är vid varvning. Jag hade ingen langning denna gången så jag hade med mig eget i mitt drickabälte med slang. Jag har gjort lite modifikationer på det för att det ska vara lättare att använda plus att jag använt det på en del träningspass för att vänja mig vid det.


Nummerlapp på!

Starten var kl 11:00 och vi var på plats ca en timme innan start. Det var inte så många meriterade åkare med denna gången så jag fick en riktigt fin startposition i andra raden. Alltså borde det inte kunna strula så mycket i starten??? Åkaren framför mig fick en lite lucka och banan smalnar av ganska fort. Åkaren bredvid mig hade nästan kommit om mig och tyckte tydligen det var gott om plats mellan mig och åkaren framför. Det var det inte... Han hoppade in i alla fall vilket resulterade i att han puttade ut mig ur spåret och jag snurrade runt och satte händerna i backen. Jag tog mig upp igen med allt material helt och började jaga. Jag gjorde en del fula omkörningar får jag väl erkänna. I slutet av björnbacken var jag förbi första startledet och efter nedförsbacken kunde jag se tätklungan en bit bort samt en andra klunga med bl.a damledaren. Jag kom ikapp dem ganska snabbt och la mig först och började dra. Jag märkte att jag tog in på täten men frågan var om jag skulle orka kör på tillräckligt länge för att komma ifatt...



När vi svängde in på stormon kunde jag se dem i början av backen ca 300 m framför. När jag kom in i backen började jag bli ganska stum och tätklungan var utom synhåll. Jag låg fortfarande först i andraklungan och jag hade lite gett upp hoppet om att komma ikapp. Men helt plötsligt så dök den upp igen och denna gången närmare än tidigare. Jag tänkte att nu jäklar kör jag på så får jag vila när jag är ikapp.

Tempot i klungan var lugnt men jag hade verkligen pumpat ur mig de första 6 kilometerna och om det skulle komma någon tempohöjning så skulle jag inte orka med. Jag tog lite dricka och försökte återhämta mig så gott jag kunde. Pulsen låg ändå omkring 168 slag/min fast att det gick så lugnt och jag inte kände mig flåsig. Det var en ganska stor klunga på nästan 20 åkare så när det bara blir 2 spår brett blir det lite ryckigt. Nysnön gjorde det tungt att ligga längst fram. Rikard Tynell gjorde något ryck någon gång men det ledde inte till något. 

Man visste att det skulle bli körning när backarna i slutet av varvet började. Jag låg i slutet av klungan och när tempot höjdes sträcktes fältet ut ordentligt. Kroppen svarade inte alls, musklerna var stumma och trötta. Om jag inte hade legat på röd zon de första 6 kilometerna så hade jag nog hängt på bättre. Jag såg inte vad som hände i täten men jag såg att det många åkare hamnade själva så jag tänkte att jag skulle hålla ett jämt tempo och att det kanske skulle bli en andra klunga sen. 

Efter den första stigningen på elit 10:e banan drog jag ca 5 åkare. Man kommer ut på ett myrparti innan baksidan av konstsnöspåret börjar. Här hände något jag aldrig varit med om förut. Jag satte ner staven i snön och med mig upp får jag ett handtag utan stavrör... Asså va fan... Jag fortsatte staka med en stav och redan efter 200 m står en åskådare med två stavar. Jag frågade om jag fick låna en och det fick jag, samma längd och allt! Sjuk flyt i oflyten. 

Men loppet var ju kört. Nu gällde det bara att köra igenom loppet så fort jag kunde och fortsätta kriga. I björnbacken kom jag ikapp en åkare. Vi växeldrog lite men efter att vi gav oss ut på stormon igen så var det i princip bara jag som drog resten av vägen. Vi kom ifatt en åkare och lite motionärer ute på myren. Jag försökte fokusera på tekniken och på att hålla uppe farten. 

När backarna började igen vid kilometer 39 ungefär började han köra lite hårdare så då la jag mig bakom honom. Innan myren där jag tappade staven gick jag upp o drog igen och när vi kom ut på konstsnöslingan orkade han inte följa längre.


Sammanfattning:
Det kunde blivit ett riktigt roligt och bra lopp. Men tyvärr så blev det inte så. Som tur var så blev seedningen till loppet sjuuukt hård så seedningsmässigt hade det inte spelat någon roll hur bra jag än åkt. Rikard Tynell missade elitledet och jag missade led 1. Fattar inte hur de tänkte där? Jag är mycket nöjd med att jag lyckades jaga ikapp tätklungan i början och det är roligt att åka i samma klunga som de riktigt bra åkarna oavsett hur lugnt det nu än tar det. Också nöjd med att jag körde på hela andra varvet. Stort tack till personen som lånade ut staven till mig och för att han gick och hämtade mitt stavrör och lämnade in det till tävlingsledningen! Riktigt nöjd med skidorna som Johns Sport vallade också! 

Resultat här   

Loppet i siffror:
Tid: 2:10:07 (+13:26)
Sträcka: 42 km
Placering: 16
Maxpuls: 182 (96%)
Snittpuls: 165 (87%)

Nästa lopp blir på söndag och då blir det Skinanrloppet i Malung. Ett roligt lopp och en jobbig bana med ganska mycket stigning. Jag hoppas att jag känner mig pigg och stark, är riktigt sugen på att få till ett lopp som jag kan känna mig nöjd med samt att få ett kvitto inför Vasaloppet. Det återstå att se ännu om jag kommer köra Halvvasan eller inte... Får se hur vädret blir. ;-)

Fia nöjde sig med ett varv, 21 km
(i min tävlingsdräkt ;-))


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar