Det blev en ovanligt lång onsdag. Skolan hade friluftsdag i Hemus och vi började dagen med att knata dit på ett långt led. Alltid lika spännande att ge sig ut på utflykt med ett par hundra barn...;-) Dagens stora miss var att jag varken packat med vantar eller mössa eller någon tjock jacka och att vädret var mer som en ruggig höstdag än sista dagen i maj. Burr.
Min uppladdningslunch inför tävlingen bestod av två korv med bröd med senap, ketchup och gurkmajonäs och en "Smil". (Det finns generellt stor utvecklingspotential för skolmaten i Mora kommun kan jag konstatera efter att ha ätit skollunch snart två terminer nu...)
Jag hade dock förberett en extra lunchlåda och slängde i mig den hemma hos min kollega efter skolan innan vi körde ner till "Cirkusplatsen" där bussarna skulle hämta upp oss. Efter lite missar i kommunikationen var vi på plats en dryg timme innan avfärd men bussarna kom i god tid så vi kunde i alla fall gå på att sitta där i väntan på avfärd. På vägen in i Borlänge såg vi delar av banan från bussen. Den gick parallellt med stora vägen på en cykelbana och jag funderade lite på varför man väljer att springa stadslopp när man kan springa terränglopp som bjuder på vackra vyer...;-) Men stadslopp har trots allt sin charm de med!
När vi kom fram till Borlänge hade jag suttit och varit kissnödig hela bussresan och sprang över till grannbussen för årets skönaste toabesök. ;-)
Starten för 5 km gick 18.00 och för 10 km, som jag skulle springa, var starten 18.20. Vi gick och la en filt på picknickplatsen och gick en sväng på området innan vi delade på oss. Jag laddade med en rödbetsshot och en koffeintablett och gick och lämnade in min väska på förvaringen vid duscharna och började värma upp. Överdraget bestämde jag mig för att behålla på och lägga vid picknickfilten innan start men jag hann inte jogga länge innan jag var riktigt varm och sprang och la av det.
Jag struntade i den gemensamma uppvärmningen och sprang och värmde upp själv så länge jag vågade innan jag började knö mig in i startfållan. Det fanns bara tre fållor. +50 min, 40-50 min och under 40 och jag höll mig ganska långt framme i 40-50. Mitt pers på milen (42.45) är tre år gammalt, och det är två år sen jag sprang ett millopp så jag hade noll koll på vad jag skulle satsa på och förvänta mig. Å ena sidan har jag blivit mycket bättre på längre distanser och terränglöpning än för tre år sen men å andra sidan har jag sprungit väldigt lite fart och asfalt jämför med då.
Senaste numret av Runners hade passande nog en artikel som handlade om millopp.
Det lät bra tyckte jag! Så min grovplan för loppet var att inte springa för fort första kilometerna, bara hålla i på mitten och sen öka på slutet. Men vad som skulle vara "för fort" i början var ju förstås lite oklart...
I starten var det ganska rörigt. Jag kryssade mig fram bland löpare och slösade nog en del onödig energi på att forcera men ville försöka springa i min egen fart. Det gick långsammare än jag hoppats första kilometern men jag kom på att jag hade startat klockan när startsignalen gick och inte när jag passerade starten och det hade rullat på ett antal sekunder där emellan insåg jag så jag hade inte koll på tiden. Typiskt. Andra kilometern gick också långsammare än jag hade hoppat men jag bestämde mig för att försöka skita i tiderna och bara gå på känsla och kämpa på och göra mitt bästa. Man hinner ha några diskussioner med sig själv under ett sånt här lopp...;-)
När jag började tappa sugen försökte jag fokusera på tekniken; frekvens, armpendling, hållning och det kändes genast bättre. Jag försökte jaga ryggar och lägga mig i suget efter löpare som kom bakifrån. När jag hade en riktig svacka fick jag väldigt vältajmad pepp från en kille bredvid. Var tyvärr helt oförmögen att tacka just då. Lite senare kände jag mig piggare igen och ökade farten lite. Planen var ju bara att hänga i på mittpartiet och istället blev kilometer 7 min näst snabbaste. Men det straffade sig...Sista kilometern in i mål var en ren pina. Här skulle jag ju ha krafter kvar att tokmaxa och tjäna in sekunder men istället sprang jag som i slowmotion och kunde bara höja farten de sista meterna in på upploppet...43:17 stannade den officiella klockan på.
Jag mådde rätt illa efter målgång och gick bort till vår picknickfilt och slängde mig i gräset ett tag innan jag orkade samla ihop mig och gå till duschen. Efter lite letande hittade jag damduschen nere i en källare. Det var två omklädningsrum förbundna med en dusch och när jag stod där och duschade såg jag att sandalerna som stod i det andra omklädningsrummet såg ut att vara i största laget för en dam och mycket riktigt fick jag och damen jag delade omklädningsrummet med snart sällskap av ägaren av sandalerna. ;-)
Den där picknicken blev det inte så mycket av för min del. När solen försvann var det riktigt ruggigt och när jag kom tillbaka från duschen packade vi ihop våra saker och gick till bussen. Strax efter tio var jag hemma i Bonäs igen och det vara bara att packa ihop sig för natten. Puh.
Men efter en skön natts sömn vaknade jag hyfsat utvilad och laddad! :)
Kroppen är också oväntat fräsch och den befarade träningsvärken uteblev så kanske har ultralöpningen ändå fört med sig något gott....;-)
Men nu är jag rätt slut och det är hög tid att sova och ladda för veckans sista jobbdag.
Bara tre skoldagar kvar innan sommarlovet nu! :)
 |
| Bästa laget! |
Loppet i siffror:
Sträcka: 10 km
Tid: 43:17
Placering: 18/522
Snittpuls: 91%
Maxpuls: 93%
Hmm, ganska intressant
SvaraRadera