En Norgehistoria i tre delar - del 1 - Besseggen

Igår kom vi hem till Bonäs igen efter lite mer än två veckor på resande fot. Första delen av semestern tillbringade vi i Skåne. När bilen äntligen var lagad och besiktigad packade vi ihop våra prylar och drog till Norge. Bilen är ju nu även uppdaterad med cykelställ så för första gången åkte vi på semester med våra MTB:s. Däremot hade rullskidorna fått stanna hemma för att minska mängden prylar lite.

Förra året fick vi våra cravings efter höga berg något stillade av den fantastiska resan till alperna som vi gjorde tillsammans med Oskar och Tina.  (Då sprang vi Ultraks i Schweiz och supportade Oskar under UTMB.)

Året innan var vi i Norge på "sommar"-semester och även om inte vädret var det bästa har vi varit väldigt sugna på att åka dit igen sen dess. Egentligen drömmer vi om att åka till Lofoten men eftersom bilstrulet gjorde att vi inte hade så många dagar över att resa på var det uteslutet den här gången. Det är ju så himla långt upp dit! Nu satsade vi på semester på närmare håll istället.

Som vanligt när vi ger oss ut var vissa saker väldigt välplanerade, som tex. vad vi skulle äta, och andra inte alls; som tex. vart vi skulle åka. ;-) När vi satte oss i bilen i Skåne hade vi funderat på att åka till Sjusjöen men hann planera om flera gånger under bilfärden och efter ett vägval i Oslo hamnade vi tillslut i Jotunheimen. Väderprognoserna och magkänslan fick styra.

Jotunheimen är en nationalpark i Norge. Här ligger bland annat Norges högsta berg; Galdhöpiggen. Det hann vi inte med att bestiga den här gången utan på onsdagskvällen slog vi läger i Gjendesheim vid sjön Gjende för att ta oss upp på "Besseggen" under morgondagen.

Här kan man bo!

Liten bil med mycket prylar...

Den här gången hade vi förberett oss på det värsta och packat ner vinterkläder men överraskades av solsken,  relativt varmt väder och inte så mycket blåst. Vi hade bävat lite inför tältandet så vi var väldigt nöjda med det.

På torsdagsmorgonen började vi vår tur upp på berget. "Besseggen" är en bergskam som ligger mellan den lilla orten Memurubu och vårt basecamp i Gjendesheim och delar av sträckan bjuder på riktigt utmanande terräng (läs klättring) och hisnande vyer.

Adam på väg nedför Besseggen från "fel håll"
- vanligare att man går från Memurubu till Gjendesheim

Liten Adam

Stor Adam

Klättra uppför på vägen tillbaka var betydligt
 mindre läskigt än att klättra nedför....

Fia försöker glömma bort sin höjdrädsla

Vi hade med oss matsäck och planerade att tillbringa hela dagen på fjället. Förra gången vi var där vände vi tillbaka till Gjendesheim innan vi nådde fram till Memurubu men den här gången började vi fundera på att ta oss hela vägen ner till Memurubu och tillbaka till Gjendesheim igen.

Lunch: 24h meal uppvärmd med heater
Cool grej! Gott med varm mat på fjället!

Totalt 28 km och ca 2000 höjdmeter skulle turen i så fall landa på. Fia har haft ont i ett knä sen en smärre cykelincident i Skåne men hade haft liiite känningar i det redan innan under löpning så när det gjorde sig påmint under turen visste hon inte vad som var vad och hur hon skulle hantera det. Så det blev all-in första passet, hålla tummarna och hoppas på det bästa. När vi vände nere i Memurubu efter nästan 3,5 h effektiv tid var vi inte helt fräscha och funderade lite på vad vi gett oss in på. Men vi tog oss hemåt, sakta men säkert, och fick en riktigt fin dag! :)

Så här kändes det inte när vi skulle vända tillbaka...;-)

Tillbaka i Gjendesheim efter en heldag på fjället

Fortsättning följer...

Fast i Skåne, vilse i Dödens zon och cykling i Skäralid

I lördags packade vi vår stackars lilla bil och körde ner till Skåne. Cyklarna fick följa med ner för första gången på vårt nyinköpta cykelställ som går att fästa trots att vi inte har någon dragkrok. Efter bilstrul några dagar innan när bilen vägrade starta efter Adams handlingstur till Willys var vi lite nervösa för hemresan men bilen startade fint och vi kom iväg glada i hågen. En anledning till att vi skulle åka ner till Skåne var förutom lite minisemester just för att få hjälp att fixa några saker som gjorde att vår lilla Peugeot inte gick igenom besiktningen nyligen. (Dock inte detta nyfunna fel...)

Vad ska man med stor bil till? ;-)

Efter det enda stoppet på resan, för att tanka på en mack i Skövde, upprepades sig proceduren. Bilen startade inte. Blö blö. Men vi hade haft våra aningar om att det skulle kunna vara så att den inte skulle gå igång varm så vi passade på att äta vår medhavda matsäck och höll tummarna att den skulle starta när den fått vila och svalna lite...Och minsann, det gjorde den och vi kunde köra vidare! Wohoo! Inga fler stopp nu utan raka spåret söderut!

Vi landade i Ängelholm hos Adams föräldrar på kvällen utan några fler missöden. På morgonen sprang vi en timme innan frukost och sträckte ut efter en dag i bilen.

Fia på väg ut på piren

Adam längst ute på piren

I måndags körde vi ett långpass på cykel. Först körde vi ca 20 minuter hemifrån Fias föräldrahem mot Skäralid. (Ett naturreservat på Söderåsen...) Efter 20 minuter kom vi på att vi nog inte hade stängt av kaffebryggaren och vände och cyklade hem igen för att konstatera att den visst var avstängd. Adam passade dock på att smörja och justera sin sjukt störigt knirkande sadel så vi fick en mer rofylld färd andra gången vi gav oss iväg...;-)

Paus vid dammen i Skäralid

Bokskog som omväxling

Uppe på Kopparhatten

Det blev ett härligt cykelpass, ca. 8 mil på 4 h i varierande terräng. Så kul att vi har cyklar båda två nu! (Fia är dock glad att hon inte köpte cykel förra året för då hade det nog blivit en landsvägscykel istället och hon är väldigt nöjd att det blev en mtb...! :))

Fia bytte cykel mot dinosaurie för en stund...;-)

Igår kväll lämnade Adam in bilen på verkstaden som skulle höra av sig idag när de tittat på den. Fias mamma var snäll och lånade ut sin bil så vi kunde köra ut till Kullen för att springa ett pass. Vi gav oss ut för att springa ett sväng på "Dödens zon". Dvs. ett varv på banan som vi sprang tre varv på i höstas under vårt första ultralopp "Kullamannen - himmel, hav och helvete" och som vi är anmälda att springa tre varv på i höst igen, men då efter att ha sprungit typ 10 mil INNAN. Låter lite galet men vi avvaktar med några utlåtanden om vårt mentala tillstånd. ;-)

Stora träd och liten Adam

Planen var alltså att springa banan men det dröjde inte länge innan vi insåg att våra minnesbilder från ultraloppet i höstas inte var helt tillförlitliga och att vi hade irrat bort oss. Efter lite obanad löpning hittade vi i alla fall ner till stenstranden innan Nimis. När vi hade klättrat upp genom Nimis och vidare upp till Skåneleden ringde Adams telefon och han fick rapport om bilens tillstånd från verkstan via sin pappa. Efter det tappade vi energin för en stund. Bilen verkar vara bortom räddning till rimlig kostnad och vi är i så fall "fast" i Skåne utan bil. Suck. Men sista utlåtandet får vi imorgon så vi håller tummar och tår att det mirakulöst löser sig. Annars blir det biljakt i Skåne...

Stenstranden innan Nimis

Kullafår! (Och Adam)

På väg upp genom Nimis

Planen var annars att antingen åka upp till Mora igen och springa/cykla Orsa Kajt'n/Orsa Bike'n på midsommarafton eller att åka till Norge och springa och cykla. Nu blir det högst troligt midsommar i Skåne. Nån som har en begagnad bil över eller en midsommarfest med plats för två träningsnördar? ;-)

Blodomloppet i Borlänge - 10 km på 43.17

Igår var vi ett gäng från jobbet som gick och sprang de olika distanserna på Blodomloppet i Borlänge. Mora kommun sponsrar sina anställda med startavgift och bussresa och jag och mina närmaste kollegor var inte sena att hänga på. Picknicken efteråt lockade minst lika mycket som själva loppet...;-)

Det blev en ovanligt lång onsdag. Skolan hade friluftsdag i Hemus och vi började dagen med att knata dit på ett långt led. Alltid lika spännande att ge sig ut på utflykt med ett par hundra barn...;-) Dagens stora miss var att jag varken packat med vantar eller mössa eller någon tjock jacka och att vädret var mer som en ruggig höstdag än sista dagen i maj. Burr.

Min uppladdningslunch inför tävlingen bestod av två korv med bröd med senap, ketchup och gurkmajonäs och en "Smil".  (Det finns generellt stor utvecklingspotential för skolmaten i Mora kommun kan jag konstatera efter att ha ätit skollunch snart två terminer nu...)

Jag hade dock förberett en extra lunchlåda och slängde i mig den hemma hos min kollega efter skolan innan vi körde ner till "Cirkusplatsen" där bussarna skulle hämta upp oss. Efter lite missar i kommunikationen var vi på plats en dryg timme innan avfärd men bussarna kom i god tid så vi kunde i alla fall gå på att sitta där i väntan på avfärd. På vägen in i Borlänge såg vi delar av banan från bussen. Den gick parallellt med stora vägen på en cykelbana och jag funderade lite på varför man väljer att springa stadslopp när man kan springa terränglopp som bjuder på vackra vyer...;-) Men stadslopp har trots allt sin charm de med!

När vi kom fram till Borlänge hade jag suttit och varit kissnödig hela bussresan och sprang över till grannbussen för årets skönaste toabesök. ;-)

Starten för 5 km gick 18.00 och för 10 km, som jag skulle springa, var starten 18.20. Vi gick och la en filt på picknickplatsen och gick en sväng på området innan vi delade på oss. Jag laddade med en rödbetsshot och en koffeintablett och gick och lämnade in min väska på förvaringen vid duscharna och började värma upp. Överdraget bestämde jag mig för att behålla på och lägga vid picknickfilten innan start men jag hann inte jogga länge innan jag var riktigt varm och sprang och la av det.

Jag struntade i den gemensamma uppvärmningen och sprang och värmde upp själv så länge jag vågade innan jag började knö mig in i startfållan. Det fanns bara tre fållor. +50 min, 40-50 min och under 40 och jag höll mig ganska långt framme i 40-50. Mitt pers på milen (42.45) är tre år gammalt, och det är två år sen jag sprang ett millopp så jag hade noll koll på vad jag skulle satsa på och förvänta mig. Å ena sidan har jag blivit mycket bättre på längre distanser och terränglöpning än för tre år sen men å andra sidan har jag sprungit väldigt lite fart och asfalt jämför med då.

Senaste numret av Runners hade passande nog en artikel som handlade om millopp.

Det lät bra tyckte jag! Så min grovplan för loppet var att inte springa för fort första kilometerna, bara hålla i på mitten och sen öka på slutet. Men vad som skulle vara "för fort" i början var ju förstås lite oklart...

I starten var det ganska rörigt. Jag kryssade mig fram bland löpare och slösade nog en del onödig energi på att forcera men ville försöka springa i min egen fart. Det gick långsammare än jag hoppats första kilometern men jag kom på att jag hade startat klockan när startsignalen gick och inte när jag passerade starten och det hade rullat på ett antal sekunder där emellan insåg jag så jag hade inte koll på tiden. Typiskt. Andra kilometern gick också långsammare än jag hade hoppat men jag bestämde mig för att försöka skita i tiderna och bara gå på känsla och kämpa på och göra mitt bästa. Man hinner ha några diskussioner med sig själv under ett sånt här lopp...;-)

När jag började tappa sugen försökte jag fokusera på tekniken; frekvens, armpendling, hållning och det kändes genast bättre. Jag försökte jaga ryggar och lägga mig i suget efter löpare som kom bakifrån. När jag hade en riktig svacka fick jag väldigt vältajmad pepp från en kille bredvid. Var tyvärr helt oförmögen att tacka just då. Lite senare kände jag mig piggare igen och ökade farten lite. Planen var ju bara att hänga i på mittpartiet och istället blev kilometer 7 min näst snabbaste. Men det straffade sig...Sista kilometern in i mål var en ren pina. Här skulle jag ju ha krafter kvar att tokmaxa och tjäna in sekunder men istället sprang jag som i slowmotion och kunde bara höja farten de sista meterna in på upploppet...43:17 stannade den officiella klockan på.

Jag mådde rätt illa efter målgång och gick bort till vår picknickfilt och slängde mig i gräset ett tag innan jag orkade samla ihop mig och gå till duschen. Efter lite letande hittade jag damduschen nere i en källare. Det var två omklädningsrum förbundna med en dusch och när jag stod där och duschade såg jag att sandalerna som stod i det andra omklädningsrummet såg ut att vara i största laget för en dam och mycket riktigt fick jag och damen jag delade omklädningsrummet med snart sällskap av ägaren av sandalerna. ;-)

Den där picknicken blev det inte så mycket av för min del. När solen försvann var det riktigt ruggigt och när jag kom tillbaka från duschen packade vi ihop våra saker och gick till bussen. Strax efter tio var jag hemma i Bonäs igen och det vara bara att packa ihop sig för natten. Puh.

Men efter en skön natts sömn vaknade jag hyfsat utvilad och laddad! :)
Kroppen är också oväntat fräsch och den befarade träningsvärken uteblev så kanske har ultralöpningen ändå fört med sig något gott....;-)

Men nu är jag rätt slut och det är hög tid att sova och ladda för veckans sista jobbdag.
Bara tre skoldagar kvar innan sommarlovet nu! :)

Bästa laget! 

Loppet i siffror: 

Sträcka: 10 km

Tid: 43:17

Placering: 18/522

Snittpuls: 91%

Maxpuls: 93%

Långa lugnet - långt men inte lugnt...

Idag körde jag (Adam) årets första MTB-tävling och min tredje någonsin. De jag har kört tidigare har varit Orsa Bajk'n och Cykelvasans Öppet spår. Det är roligt och det finns inga prestationskrav för min del! :) Valde därför att köra i motionsklassen idag. Jag kör hellre om än blir omkörd ;-)

Långa lugnet går på Lugnet i Falun. Det är 62 km långt och man tar ca 1000 hm. Det är uppdelat på tre olika "varv" (man är inne på stadion och varvar två gånger.) Det är en ganska tuff bana alltså och många delar är ganska tekniska och svåra. Jag har mycket att mycket att tjäna på de svårare partierna, hitta bättre linjer och köra snabbare över rötter, stenar etc. Det är här jag tappar...

Motionsklassen startade 5 min efter tävlingsklasserna. Jag stod hyfsat långt fram för att inte tappa onödigt mycket i början. Det blev en ganska lugn start och det var inga problem att hänga med i stigningen. Lite mer problem fick jag när den första stigen började. Stenigt, mycket rötter och svårt. Jag blev helt enkelt tvungen att sänka tempot för att inte trilla. Meeeen det gjorde jag ju ändå, men lite senare... Efter ca en mil. Jag var i jagarmode och hade en hel del mjölksyra i benen. Klungan kom in ett skogsparti med två spår. På något sätt så råkade jag köra in däcket på cyklisten framför mig vilket gjorde att mitt framhjul vred sig och jag föll med huvudet före ner i marken. (Det gick i ca 23km/h här, som tur var inte så fort alltså.) Det gjorde ändå ganska ont och jag fick ett par defekter på Fias cykel (som jag blev tvungen att låna efter att ha meckat sönder min egen...) Framväxeln fick sig en smäll vilket gjorde att jag inte kunde växla upp till det större drevet. Blir mycket trampande alltså... Sen knäcktes flaskhållaren av också. Inte så bra när det är 25+ och gassande sol.

Så glad att jag hade hjälm, hade nog blivit
liggande annars

Resterande av första varvet var inte så roligt. Jag var lite omtumlad och körde ganska försiktigt. Det kändes inte särskilt roligt och jag funderade om jag skulle bryta. Men när det bar av utför ner mot stadion i väldigt fina doserade och roliga kurvor blev jag genast lite gladare :). Jag mötte upp Fia där hon stod och langade dricka, gav henne en kort brief om vad som hänt och sa att jag ville fortsätta. Jag tror Fia räddade mig från uttorkning när hon sa att jag kunde ta vattenflaskan i bakfickan på tröjan. Jag hade inte en tanke på det då...Betydde dock att jag fick dumpa reservslangen och mitt multitool så vi höll båda tummarna att inget mer skulle strula...

Ger mig ut på varv 2

Langningszonen på stadion

Det andra varvet gick ganska smärtfritt. Jag fokuserade bara på att komma in i loppet igen och inte tänka bakåt. Ut på tredje varvet fick jag en ny flaska av Fia och sen började omkörningarna. Jag kände mig riktigt stark i uppförsbackarna. Benen blev inte stumma och det kändes som att jag hela tiden plockade placeringar så fort det gick uppför. Jag fick bra självförtroende i alla fall och orkade pressa hela vägen i mål!

Sista backen på stadion

Trött, törstig, varm och glad!

Det bjöds på pastasallad efter målgång
(Hade dock lite svårt att få i mig mat så Fia åt det mesta....;-))

Ett roligt och lärorikt lopp! Något annat än Cykelvasans platta grusvägar. Det är inte svårt att förstå varför så många blir bitna av cykling. Så jäkla kul! Så glad att Fia har en cykel nu också så att vi kan cykla tillsammans! :)

Ni har väl förresten inte missat att vi har ett barmarksläger i augusti?

Då är det fokus på skidåkning men det finns tid för fina cykelturer kvällstid för de som vill och orkar! :)

Sista anmälan 1 juni, mer info finns här.

Barmarksläger i Mora 3-6 augusti

I sommar ska vi anordna ett barmarksläger. För två år sen hade vi en "sommarskidkurs" på Mora Folkhögskola och i år tar vi upp konceptet igen i egen regi.

Lägret vänder sig till alla som är intresserade av längdskidåkning och tycker det är roligt att träna! Tävlingsåkare eller glad motionär spelar inte någon roll men alla måste ha med egna rullskidor och övrig träningsutrustning. Vi anpassar träningen efter deltagarnas nivå.

Antalet deltagare är begränsat till 15 st då vi vill ha hög kvalitet på lägret.
(Minimum antal deltagare 10 st.)

Datum: 3-6 augusti (3 nätter med helpension med start tors em. och avslutning efter lunch sön em.)
Boende: Sandsgården i Gopshus. Vi förfogar över hela boendet med bl.a. fullutrustat kök, öppen spis, tv- och sällskapsrum, relaxavdelning med bastu och badtunna. Deltagarna bor i dubbelrum med egen dusch och toalett.
Mat: Helpension (ev. allergi eller annan specialkost anges vid anmälan)
Pris: 4 250 kr
Sista anmälan: 1 juni

www.sandsgarden.se

Preliminärt schema:

Torsdag 3/8
14:00: Uppstart och info
15:30 Rullskidor - teknik och intervaller

Fredag 4/8
Fm: Skidgång Gopshus
Em: Styrketräning + rullskidor fartträning

Lördag 5/8
Fm: Högintensiv träning på myr (fotboll, frisbee etc.)
Em: Rullskidor - distans

Söndag 6/8
Fm: Traillöpning - distans
Gemensam lunch och fika innan hemfärd.

Övriga aktiviter:
Bastu och badtunna
Möjligt att gå ner och bada i Spjutmosjön
Teknikanalyser och teknik- och träningssnack på kvällarna
Morgonjogg/stretch/yoga
Skejt och MTB (för de som har utrustning så finns möjlighet att köra detta på kvällstid)

Alla pass kommer vara anpassade efter var och ens förmåga.
Fokus under hela lägret kommer vara att ha det mysigt och trevligt tillsammans och att alla får en bra upplevelse!

Anmälan till kontakt@fiaochadam.se.
Ange namn, telefonnummer och kort info om träningsbakgrund och ev. skador i anmälan.

Hör av er om ni undrar något!

kontakt@fiaochadam.se
Fia tlf: 070-355 45 46
Adam tlf: 076-872 84 00

Gopshusbacken med utsikt över Spjutmosjön

Oömma kläder är bra till myrlekar

Rullskidåkning längs Vasaloppsvägen

Fina skogar för terränglöpning precis utanför knuten...

Pulsvecka!

Denna veckan har jag (Adam) tränat mindre i volym men istället lagt fokus på att vara pigg och utvilad på intervallpassen. Tror det kan vara bra ibland, dessutom som får man tid till så mycket annat också! Jag har t.ex fixat en del i trädgården och fått lite ordning i vårt härbre.

Det första intervallpasset körde vi i tisdags då jag var ledig från jobbet. 6 st 400 meters intervaller på bana var ett lagom förstapass på banan. Benen kändes faktiskt helt okej men gud så flåsig jag blev.

På onsdagen vilade jag helt och på torsdagen körde jag ett kombinerat gym och skiergpass. Det var längesen jag använde skiergen och jag blev snabbt påmind om varför: Det är sjuuukt jobbigt och inte särskilt roligt heller... ;-) Ett bra sätt att bli trött snabbt på. 

Fredagen blev vila och bra med träningsvärk från gymmet. Efter jobbet igår drog vi upp till Grönklitt för att se om det överhuvudtaget gick att åka något med. De hade skrivit på hemsidan att de slutat pista men jag hade förhoppningar ändå. Och bara se hur fint det var:

Hyfsat varmt också. Temperaturmätaren på stadion
visade 27 grader i solen :)

Förhållandena var bättre än jag förväntat mig. Snön på stadion och spåret till björnbacken var inget vidare men väl i backen var det fint! :) Vi fick till ett riktigt bra intervallpass och fick övat lite extra på lösa förhållanden. 4 st 5.5 min intervaller blev det.

Jag tyckte det gick lite trögt... När jag tittade under skidorna
förstod jag varför... På våren ligger det en del klister i snön.

Idag har jag haft vilo/jobba med kroppen dag. Dagens projekt var att städa ur vårt växthus som var totalt igenvuxet. Det tog ett tag men nu kan vi förhoppningsvis började odla lite. :)

Före

Efter

Kommande vecka ska jag försöka få lite mer träningsvolym, passande nog ser det ut att bli lite (mycket) regn i veckan också...

Tre timmar trail

I lördags körde vi ut till Björka för att springa "Björkaspåret". Det är en vändbana på 18,6 km som vi inte sprungit tidigare och vi insåg ganska tidigt att vi tagit bilen ut för att springa hem till Bonässkogen och tillbaka till bilen igen. Framgår här men Adam hade inte gjort sin research helt och hållet den här gången...;-) Men vi fick i alla fall en tvåtimmars sightseeingtur på fina stigar! Det känns bra att vi inledde löpsäsongen med ett ultralopp för nu känns två timmar löpning som ett kort och lätt pass. ;-)

Igår sprang vi ett lite längre pass. Vi tog bilen ut till Gopshus och började med att springa längs Vasaloppsleden till Hökberg och sen vidare upp på Högåsrundan. Högåsrundan är 18,5 km lång och har en tuff stigning första halvan upp till högsta punkten på Högåsen, 555 möh.

Vi började turen i ett snötäckt Vasaloppsspår....

Adam pekar mot Gopshusbacken
som passet skulle avslutas i... 

Fina skogar och stigar!

När vi kom ner till Gopshus igen hämtade vi våra skidgångsstavar i bilen och gick två vändor uppför skidbacken. Först i skidbacken och sen längs Linnéstigen. På slutet var benen ganska möra men det kändes bra att få till ett tretimmarspass utan några andra krämpor....

Idag var det jobbdag igen och vi har haft en välförtjänt vilodag.