onsdag 8 februari 2017

SM - stafetten

I söndags blev jag, Oskar och Johannes historiska! Vi blev de första skåningarna att köra en SM-stafett. (I alla fall de första på vääääldigt länge :).) Vi gjorde en bra laginsats tycker jag! Johannes gick ut som första man och åkte snabbast i laget. Oskar körde andra sträckan och lyckades hålla avståndet till lagen framför oss och gav mig ett inspirerande utgångsläge!

Är Oskar glad eller nervös? :D

Under tiden som Johannes åkte sin sträcka värmde jag upp och stod och hejade. Det är riktigt taggande att se på när ens lagkamrater kör! När Oskar hade kört sitt första varv gick jag ner till stadion och gjorde mig redo för växling och för att köra den sista sträckan! Vi var tre lag som låg ganska markant sist och jag önskade lagen framför mig lycka till innan de gav sig iväg. Psykning? Nej snällt ju! ;-) Johannes hade peppat mig innan att jag var en bättre åkare än dem så jag hade förhoppningar om att kanske kunna komma ifatt något av lagen.

Johannes matar på!

Jag öppnade kontrollerat. De jobbiga är att hur kontrollerat (dvs lugnt) man än öppnar så blir man väldigt trött efter ett tag ändå. ;-) Första varvet kändes bra och skidorna gick bra! Jag hade flyttat fram bindningarna två steg för att se om det skulle göra något på fästet. Men det är såklart svårt att avgöra om det var det eller vallan som gjorde att jag fick bättre fäste.

In på andra varvet var planen bara att hålla samma fart som på första varvet och fortsätta åka tekniskt dugligt. Det gick ganska bra, ända tills jag trillade i den lättaste och flackaste utförskörningen på hela banan... Som tur var så gick det inte speciellt fort så jag tappade inte mycket tid heller. Den sista kilometern av banan är sjukt jobbig och innehåller tre jobbiga backar. I den andra backen stod Fia och Johannes och skrek på mig att jag hade ett lag 20 sek framför mig och i den sista stigningen innan utförskörningen innan stadion såg jag en åkare på toppen.

Tyvärr inget stekar väder precis

Sjukt vad man blir taggad och fokuserad direkt! I och med att jag tagit in mycket på åkaren framför mig så var jag säker att jag skulle komma ifatt. Så jag kände mig inte tvungen att öka tempot. Sista varvet blev riktigt spännande. Både för mig och för Fia, Johannes och Oskar. Halvvägs in på varvet kom jag ikapp. Jag gick om direkt och tryckte på lite extra för att få en lucka. Det kändes säkrare och gå om direkt än att göra upp i en spurt. De tre sista backarna var brutalt jobbiga. Åkaren bakom mig hade många som skrek och hejade på honom. Jag fick då upp en bild av Stina Nilssons avslutning i tour de ski när Weng försöker heja fram Ostberg och Stina bara ökar ännu mer! >:)

Jag höll hela vägen in, eller höll o höll men jag höll avståndet i alla fall och Skåne kom inte sist! Sjukt kul att köra stafett. Hoppas vi får ihop ett lag till nästa år också! Traditionell skidåkning är inte så dumt det heller! :) De enda som jag har att anmärka är såklart teknikzonerna som är helt sjukt tramsiga! Jag blir så sugen på att göra en Andreas Holmberg bara för att protestera. All cred till honom, hatten av!

Pågarna!

Loppet i siffror:
Placering: 30/31
Tid:1:36:04 (+17:51)
Sträcktid: 32:23 (+7:07)
Snittpuls: 175 slag/min (91%)
Maxpuls: 185 (95%)

Resultat här

Lite bilder från veckan i Söderhamn tagna av Oskar.

Innan första sprintenpanik! 

Start!

Sjukt smidigt med Krokstastället! 

Bodde ju inte helt fel heller

Fia hoppas att hon ska slå mig i 100m i skidåkning också
som hon gjorde det i löpning i somras... 

Selfies ska tas från ovan Oskar!

Just chillin!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar