Innan vi åkte till stadion körde vi till stationen och hämtade Oskar som hade tagit tåget från Skåne på morgonen. När vi kom till stadion lämnade jag mina skidor till Swix och sen åkte jag ett par varv på banan. Föret var löst och sockrigt vilket kräver lite mer från benen. Varven jag körde kändes tunga och jag fick mjölksyra i benen oroväckande snabbt.
När man kör sprint har man särskilda sprint FIS-poäng. Eftersom jag aldrig kört en sprint förut så hade jag inga poäng och fick därför starta tredje sist. 200 åkare hade kört banan innan mig och sockrat till den extra bra för mig! ;) Jag var på plats vid starten i god tid före start så att jag hann värma upp ordentligt.
Såhär såg starten ut: Ser ganska bra ut tycker jag själv men efter första backen var jag redan trött och tekniken fallerade in i andra stigningen...
Som rubriken säger så hade jag tunnelseende hela vägen. Jag har aldrig känt så förut. Hela loppet känns som minnet från en kväll ute då man bara kommer ihåg vissa bilder/delar. Jag kände mig ordentligt stressad av att köra snabbt och därför satt tekniken inte helt heller. Jag fick hela tiden påminna mig själv om att fortsätta köra på i backarna och inte stanna!
 |
| Kan gott krypa ihop lite till! Foto: Oskar Henriksson |
 |
| In mot mål Foto: Oskar Henriksson |
I den sista utförskörningen in mot upploppet tyckte jag att jag återhämtade mig ganska bra och jag tyckte jag gjorde ett okej upplopp! Illustrerat nedan:
Det var ganska roligt att köra prologen, dock var känslan bedrövlig i mina ben och det känns så frustrerande att jag inte kunde få en chans till att åka bättre på! Jag kan tänka mig att sprint är en riktigt rolig tävlingsform om man tar sig vidare. :) Nu får jag bara hoppas att benen känns lite piggare på lördag då vi ska köra stafetten! Ska bi riktigt roligt att köra att få köra i det första skånska stafettlaget i ett SM någonsin! :)
Resultat här
Resultat här
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar