fia och adam : Orsa Ski Marathon 2017

I lördags var det tävling på hemmaplan (igen). Bekvämt med många tävlingar som ligger nära. Orsa Ski Marathon var det denna gången. Jag har åkt loppet två gånger innan. Båda gångerna har det gått bra och jag har varit nöjd efteråt. Denna gången hade jag en mindre positiv känsla efter. Vi tar det från början:

Fint väder! :D

På de två andra långloppen vi kört i år har antingen jag varit seedad eller Fia. Denna gången var vi det båda! :) Så skönt att slippa vara där tidigt för att lägga ut skidor. Vi var på plats ca kvart över nio. (Starten gick 11:00.) Rutinerna innan tävlingar börjar sitta lite bättre nu. Det enda som jag aldrig blir riktigt nöjd med är uppvärmningen. Jag vill alltid vara mer igång än vad jag är. Får bli ändring på det på riktigt nu!

Lugn start:

Som vanligt så börjar det med björnbacken. Det var ingen tokkörning denna gången men man blir ju trött ändå. Efter bara några 100m på vägspåret så svängde banan ut på myren. Det gick lugnt här och vi var en klunga på säkert 50 man. Efter ca 4 km på myren svängde man in på vägspåret igen och körde Stormon. Det gick fortfarande lugnt. Körde och snackade med Tim lite grann o så. Istället för att köra runt Stormon så svängde man av mot Kallbolsrundan.

Oväntad tempohöjning:

När vi kom ut på Kallbolsrundan blev det stökigt. Det är ganska tricksig åkning med många skarpa svängar. Normalt sätt är det inga problem att åka där men med 3 spår i bredd i en stor klunga så blev det jobbigt. Spåren var dragna i många av svängarna vilket gjorde det extra svårt. Någonstans här vid ca 12 km var det någon som bestämde sig för att dra upp tempot rejält. Ryktet säger att det var en junior (som endast kör 21 km) som gjorde ett ryck. Fältet drogs ut ordentligt i alla fall.

Svag och motivationsproblem:

Jag gjorde så gott jag kunde för att hänga med. Jag blev tvungen att ge mig ganska snabbt, tempot var för högt för att jag skulle orka köra 30 km till. Nu i efterhand känns det som att jag gav upp för lätt. De brukar kännas så. Men där och då gick det inte. Resten av första varvet blev jobbigt mentalt. Det kändes som att loppet redan var förlorat. Jag visste att mitt mål om att klara elit-ledet hade skitit sig.

Nya tag:

In på andra varvet började jag få lite mer krafter igen. Jag jagade ikapp en klunga precis innan vägspåret vek av ut på myren men där tappade jag den direkt igen. Jag upplevde att skidorna "sög" här. Jag fick ta i oproportionerligt mycket för att hänga med. Jag tappade mycket fart när jag inte kunde åka med och blev ikappåkt av två åkare som jag tog rygg på resten av färden på myren. När vi kom ut på vägspåret igen hade jag återhämtat mig ganska bra och jag tyckte tempot var något lågt så jag gick upp och drog för att hålla pulsen uppe!

Målgång:
Från och med att vi gick ut på Kallbolsrundan drog jag hela tiden. Mitt nya mål med loppet var att ta ut mig så gott jag kunde. In på de sista kilometerna som är mer kuperade kom vi ikapp en åkare men han verkade inte vilja bli omkörd för han ökade tempot avsevärt när vi kom ikapp. Först fick han en liten lucka men i slutet av ena backen kom jag ikapp honom igen. Jag tog rygg hela vägen in, vi lyckades komma ikapp en annan åkare också som verkade ha väggat lite. Tyvärr räckte jag inte inte till i spurten för att slå honom. Jag var lite för flåsig och trött så min träff blev inte så bra.

Loppet i siffror:
Tid: 2:00:11 (+08:25)
Sträcka: 42.2 km
Placering: 31
Maxpuls: 180 (94%)
Snittpuls: 168 (88%)

Resultat här

Målgången

Jag hade ju hoppats på att vara närmare vinnaren men jag orkade helt enkelt inte hänga med när de tryckte på ute på myrarna. Svårt att bedöma om det rätt eller fel att köra safe och släppa. Till helgen är det Skinnarloppet i Malung, då ska jag försöka att hänga på så gott jag kan och inte köra säkert. Jag vet att starten brukar gå väldigt fort där så det gäller att vara ordentligt uppvärmd! ;-)

Här är lite bilder från resten av veckan: