Erik Wickström special

Det är nu lite drygt två månader sen konditionskonnässören Erik Wickström försvann och lämnade efter sig en väldigt populär blogg som inte längre uppdateras och ett stort tomrum i cyberrymden.

Tomas Ledins fraser "Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sen vi sågs..." har sällan känts mer aktuella.

Jag blev nyfiken på att försöka få reda på vad Erik egentligen pysslar med nu när han inte lägger tid på att uppdatera sin blogg tre gånger om dagen. Jag kontaktade honom och bad att få ställa några frågor till mannen som brukar vara den som frågar.

Slideshare komprimerar filen alldeles för hårt.
Men misströsta inte, pdf:en finns även att ladda ner högupplöst här.

DM i fristil på Ring Knutstorp

I morse när vi vaknade sken solen och termometern visade på minusgrader. En perfekt dag för längdskidåkning! Fast nu bor vi ju i den där delen av Sverige som ligger alldeles för nära ekvatorn och alldeles för sällan har snö så idag var det istället en rullskidtävling som stod på programmet. 

Burr. 

Närmare bestämt DM i fristil på Ring Knutstorps motorbana. Fem varv och 10 km för D21 och 10 varv och 20 km för H21. Finfin asfalt. Kallt men stilla. Sol och klarblå himmel. Mmm. Det blir knappt bättre!

Banan från ovan

Vi sov hos mina föräldrar i går kväll och hade därför bara 20 minuter till tävlingsplatsen. Bilturen i förmiddagssolen på småvägar genom färgsprakande skogar var en ren njutning. Det var en sån där höstdag som får alla gråa, slaskiga höstdagarna att falla djupt ner i glömska.  

När vi var framme på motorbanan hämtade vi våra nummerlappar och hjälmchippet och gjorde oss redo för uppvärmning. Jag blev lite förskräckt under uppvärmningen. Banan var ganska jobbig och jag fick upp pulsen riktigt högt bara på uppvärmningen. 

När starten gick stakade vi i typ 100 m. Jag var med riktigt bra i starten men tappade som väntat allt så fort man fick börja använda benen. Jag hade lånat en av Gustafs stavar och stavremmen gick upp vid första backen och jag fick spänna åt den. Den funkade bra på uppvärmningen men när jag tog i mer satt inte kardborren fast tillräckligt mycket eftersom den var åtdragen hårt för att den var lite för stor. Tappade framförvarande direkt och fick spänna en gång till lite senare. Frustrerande men det spelade egentligen ingen roll för jag hade inte kunnat hänga med ändå. 

Förberedelser i solen innan start

Eftersnack och fika i solen

Jag körde riktigt dåligt idag. Ofokuserat, dåligt tekniskt och jag föll in i stakning på ett par partier bara för att det är mer bekvämt. Jag har fortfarande svårt att kontrollera ansträngningsnivån på skate. 

Nedvarvningen efteråt kändes mycket bättre och mer avslappnad än själva loppet. Jag spänner mig för mycket på tävling och behöver öva på att åka fort och ändå avslappnat.

Men övar man inte blir man inte bättre! Det är bra med funbeat i sådana här situationer. I statistiken ser man svart på vitt en tydlig orsak till min bristfälliga skejt: 11 skejtpass de senaste 3 månaderna varav bara ett pass den senaste månaden förutom skateintervallerna i onsdags. Det talar sitt tydliga språk. Jag förtjänar inget bättre. Tack funbeat. Du behövs. 

Det kommer dock vara fullt fokus på klassiskt även framöver men jag ska försöka varva med mer skejt för skojs skull. (Och för att det är bra ben- och balansträning och, inte minst, för att jag hatar att vara dålig på det...;-))

Gustaf vann H21 strax före Mårten från Simlångsdalen. Inget ont som inte har något gott med sig. Ni som följer med vet att han har haft problem med handen länge och kört mycket skate den senaste månaden...Kul att träningen gett resultat och att det gick bra för honom idag. 

Jag var ensam i min klass som vanligt men fick trots allt välja först från prisbordet. Priserna på dagens tävling var ovanligt matnyttiga. Jag vann en korv och Gustaf en ost. Bättre än stavspetsar och vätskebälten! =)

Nöjda vinnare!
Nu ska det tvesovlas minsann...

Loppet i siffror

Tid: 24:31

Sträcka: 32.17 km enl. Garmin

Medeltempo: 2:30/km

Snittfart: 24 km/h 

Maxfart: 33 km/h 

Placering: 1 och sist

Snittpuls: 91% av max

Maxpuls: 96% av max

Tända ljus, te och soffmys

Gustaf är på gymmet och jag sitter hemma uppkrupen i soffan med en filt över mig och laptopen i knäet. Regnet har vräkt ner ikväll och jag var ännu mer omotiverad till träning än igår. Styrketräning var uteslutet och ett intervallpass på SkiErg kändes dömt att misslyckas. Istället för att gå till gymmet omotiverad och köra ett pass som troligtvis inte skulle ge mig något stannade jag hemma för att samla kraft och motivation inför ett förmiddagspass i morgon istället.

När det lockar mer att städa lägenheten och diska än att gå och träna är det illa! ;-) Lägenheten är hittad i all bråte i alla fall och jag har som sagt slagit mig till ro på soffan i väntan på att Gustaf ska komma hem. Har tänt ljus, sitter och smuttar på mitt favvo-te ("Baronens röda" - specialblandning av Kahls i Malmö 50/50 av deras roiboos te jordgubb/vanilj och citron) och lyssnar på Laleh. En riktigt skön kväll med andra ord. 

En träningsrelaterad sak har jag i alla fall gjort idag. Jag anmälde mig till helgens skejttävling som är DM i fristil. Var lite tveksam till om jag skulle köra men eftersom Gustaf ändå ska dit passar jag på. Bara 10 km för D21. Lagom långt (kort) för mig att öva skejt på tävlingshjul. Och det ska bli kul att få köra på Ring Knutstorps motorbana. Hoppas bara att vädret blir bra nu...

Haha. Gustaf kom precis hem och konstaterade att jag gjorde rätt som stannade hemma....=) Träningsvärken sen gårdagens skejtintervaller hade ställt till det för honom på SkiErg-intervallerna. Oväntat. ;-) Bra för mitt samvete.

Från dagens promenad med Gösta

Höst-Gösta

Rykande hett!

Maxpuls och stumma ben

Jodå, det blev onsdag den här veckan också! Och onsdagar är som ni som följer bloggen kanske märkt den heliga intervalldagen i Ski Team Skåne. Idag tränade tävlings- och motionsgruppen tillsammans och vi var en skara på ca. 15 personer som strax efter sex rullade iväg till dagens utflyktsmål några kilometer öster om Lund.

Vi var några stycken som körde skate idag eftersom det är DM i fristil på Ring Knutstorp i helgen. Det var passande nog torrt och fint så t.o.m. jag vågade mig på lite skate.

Efter att ha kört några övningar med och utan stavar på vägen ut körde vi vidare till platsen för dagens intervaller. Där ute i beckmörkret lurade en lång, seg uppförsbacke på oss. Gustaf gav instruktioner om hur det hela skulle gå till innan vi satte igång. Vi körde en lång intervall upp på toppen av backen (strax under 1,5 km). Den första delen är det lite lättare motlut medan avslutningen är ganska brant. På vägen tillbaka var det aktiv vila och vi rullade vi ner för den branta delen och körde sen en kortare intervall (ca. 600 m) på vägen tillbaka till starten. Där väntade en välbehövlig lite längre vila (typ 2 min) innan nästa intervall. Totalt körde vi 4 st långa intervaller och alltså lika många kortare på vägen tillbaka. Puh. Riktigt jobbigt.

På plats vid backen....;-)

På andra intervallen fick jag lite hybris och tryckte till lite extra för att hålla Oskar i klubben bakom. Det resulterade i 97% av maxpuls och andnöd och nära döden-upplevelse på toppen. Sen gick efterföljande intervall av förklarliga skäl lite långsammare...=) Fast jag fick ändå upp pulsen bra. Skate uppför är fruktansvärt jobbigt när man har dålig teknik!

Efter den fjärde och sista intervallen var alla trötta och nöjda och vi rullade tillbaka till Lund igen.

Trappan upp till lägenheten kändes ovanligt lång idag och benen var stummare än de varit på länge. Gårdagens maxstyrka på gymmet och ett distanspass löpning kan nog ha med den saken att göra.

Med tanke på hur seg och omotiverad jag kände mig innan passet idag är jag grymt nöjd! Tänk vad ett gäng klubbkamrater kan få en på andra tankar....

SM:et som försvann (och höll på att regna bort)

I fredags kväll åkte jag, Gustaf, Gösta och Johannes från klubben upp till Lidköping. Vi var väldigt osugna på att gå upp i ottan och sitta i en bil 4,5 timmar innan tävlingen och valde att boka en stuga och övernatta i Lidköping natten innan istället.

Det var ju inget fotoväder direkt men så
här ser stugan tydligen ut i fint väder.
(Bild hämtad från Kronocampings hemsida)

Jag sov ganska dåligt den natten. Gösta fnattade runt och jag vaknade ömsom av hans fnattande och ömsom av att det lät som att stugans tak när som helst skulle ge vika för syndafloden som vräkte ned. Det regnade hela natten och hela morgonen och himlen såg inte ut att kunna bjuda på några oväntade väderväxlingar. Under dagen fick vi rapporter om att det var närmare 20 grader och sol i Skåne och det kändes verkligen som att vi valt att spendera helgen i helt fel del av Sverige. Men det var bara att bita ihop och förbereda sig för dagens tävling.

Johannes var glad trots vädret!

Strax efter tolv var vi på plats på parkeringen vid tävlingsplatsen och började testa skidor och värma upp. Klockan ett gick starten för Gustaf och Johannes i H21 och tio minuter senare gick starten för D21 och H50-H75. (H21 körde tre varv på 16 km-varvet och D21 två.)

Jag önskade Gustaf och Johannes lycka till och filmade starten innan jag själv tog på alla grejjer och ställde upp mig på startplatsen bredvid Madde från IK Stern som tråkigt nog var min enda kombattant i D21. Det var kul att det var just Madde men riktigt tråkigt att det inte var fler som ställde upp. Kravet för att en tävling ska räknas som SM är att det finns minst tre deltagare i klassen och D21 var därmed den enda klassen som inte hade SM-status. Trist. =(

Gustaf ställer upp sig för start

Snart går starten!

Lagom till det var ett par minuter kvar till start kom en riktigt skur och det var lite svårt att hålla värmen innan starten. Men jag fick snabbt upp värmen när starten gick! Det var fullt ös som vanligt. Jag stakade på för allt jag hade eftersom jag vet hur viktigt det är att hitta ryggar och position tidigt i loppet. Och i all röra försökte jag hålla koll på var jag hade Madde också. Hon var bakom en kort stund innan hon kom som ett jehu och jag fick växla upp ytterligare för att hänga i. Efter utförskörningen strax efter starten började första stigningen och i samband med det började en liten klunga formas. Vi var 5-6 stycken; jag, Madde, två andra från Stern och nån till. 

Jag tyckte det funkade bra att hänga med fram till någonstans strax innan 5 km (tittade på klockans kartplot nu i efterhand...). Det störiga är att jag inte riktigt är medveten om vad som hände då. Jag hade en liten svacka en kort stund när jag låg sist i klungan och framförvarande fick nån meter. Jag inbillar mig att jag gav upp alldeles för lätt istället för att försöka kämpa mig ikapp direkt. Jag ville inte bränna mig totalt och hörde att jag hade åkare bakom också och tänkte nog att jag skulle kunna ta in det lite senare. Puckat. Jag skulle satsat allt jag hade för att hänga med såklart. Det stör mig verkligen såhär i efterhand. Det kanske inte hade räckt för att komma ifatt eller hänga kvar ändå men jag borde gjort ett försök och inte gett upp så lätt.

Istället fick jag köra en stund ensam innan jag fick ett gäng gubbar att dra runt på resten av sträckan. Jag hörde att jag hade någon efter mig men blev lite förvånad när jag drack vid vätskekontrollen på andra varvet och insåg att jag hade ett koppel på typ 6-7 åkare. Då gjorde jag ett försök att rätta in mig i ledet men då sänktes hastigheten avsevärt och jag hade inte ro att ligga och mysåka där utan gick upp och försökte köra på i mitt eget tempo istället. Jag hade ju haft förhoppningar om att bli ikappåkt av någon som kunde hjälpa mig jaga ifatt framförvarande men fick ge upp de förhoppningarna. Positivt med sällskapet var i alla fall att de fick mig att hela tiden kämpa vidare och inte ge upp.

Jag hade lite blandade känslor efter tävlingen. Jag var självklart besviken på att jag gav upp klungan så tidigt i loppet och inte kunde ge Madde en fight.  Men jag var samtidigt nöjd med att jag kom igen och fortsatte kämpa på när jag insett mitt misstag och inte tappade mer än drygt tre minuter totalt trots typ 27 km solokörning (eller i alla fall solodragning.) Och jag slog i alla fall igeln Bertil den här gången. ;-)

När jag gick i mål hade jag dock ingen aning om hur långt framför Madde hade varit. Jag sprang direkt bort till tältet med överdrag och slet av mig mina genomblöta tröjor och fick på mig torrt på överkroppen och ett par överdragsbyxor. Sen sprang jag tillbaka till målet för att se herrarnas målgång.

Det blev en historisk spurtseger för Marcus Jönsson över Tobias Westman! Samuel Norlén kom på tredjeplats.

Drygt fem minuter senare kom en trött och besviken Gustaf i mål. Jag tycker (såklart) att han gjorde ett bra lopp med tanke på att han knappt har kunnat staka någonting på grund av handen på över en månad. Riktigt bra med tanke på det faktiskt! Fast själv var han som sagt mest besviken på att han inte placerade sig bättre än 10:a i H21. Väldigt positivt är i alla fall att han inte har haft ont i handen efter loppet och att den därmed kan betraktas som återställd efter ett maxtest av värsta slag! Härligt! =)

Gustaf tog skidorna bort till parkeringen medan jag stod i tältet med genomblöta pjäxor och för lite överdragskläder och höll på att frysa ihjäl. Burr. Efter en liten stund kom Johannes också och jag fick låna en av hans extratröjor medan vi väntade på att Gustaf skulle komma och hämta upp oss.

Duschen på campingen var efterlängtad vill jag lova och jag stod där länge och väl och försökte få upp värmen igen.

Gösta och Gustaf slappar innan banketten

Klockan fem var det prisutdelning följt av "bankett" på restaurangen på campingen. Maten var nästan lika efterlängtad som duschen! Vi hamnade vid samma bord som Magnus från SK Hylte, som visade sig vara en flitig bloggläsare, och hans fru Sofie och hade en riktigt trevlig kväll i deras sällskap. Halländska är verkligen en charmig dialekt! =) (Vi fick en liten språkkurs under kvällen och lärde oss bland annat att burkvalla heter böökvalla på halländska. ;-))

Det blev inte en riktigt lika blöt tillställning på kvällen som på dagen men vi höll i alla fall värmen! ;-)

Jag vann ingen SM-medalj men ett
presentkort på Intersport och en blomma...

Prinsesstårta till fikat

Idag har vi tillbringat ett antal timmar i bilen och nu några timmar i soffan. Så skönt! (Det sistnämnda.)

Nu är snart kycklingen i ugnen färdig.
Jag är hungrig som en varg och det ska bli riktigt gott med kvällsmat.


Loppet i siffror:
Tid: 1:24:34 (+3.21)
Sträcka: 32.17 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:38/km
Snittfart: 22.8 km/h
Maxfart: 37,9 km/h
Snabbaste kilometern: 29,2 km/h
Placering: 2 av 2 (17/38 på 32 km-banan)
Snittpuls: 87% av max
Maxpuls: 93% av max

Preliminära resultat finns här

Gott och blandat

Det har varit lite dåligt med inlägg om min träning senaste tiden men här kommer i alla fall en summering av några av uddapassen jag kört den här och förra veckan. Ombyte förnöjer och håller träningsmotivationen på topp!  (Texten i kursiv stil är mina kommentarer till passet hämtade från min träningsdagbok på funbeat.)

I fredags testade jag ett gruppträningspass i "Core" på Actic på lunchen. Bara 30 min långt så kör jag det igen försöker jag nog kombinera det med något annat pass:
Gruppträningspass Actic. Ont i knäet (pga vurpan på onsdagens pass) så vissa övningar var inte så njutbara. =( Rätt bra pass annars! 

I lördags körde jag ett distanspass löpning med många rekord: rekordlångt, rekordlångsamt och rekordlåg puls...;-) Drygt 15 km. Det längsta jag sprungit på väldigt länge! Så skönt att kunna springa utan att vaden strular:

Ett experimentpass som knappt kvalar in som löpning. Jag gick in för att ligga under 75% av maxpuls. Började bra men sen gick det långsammare och långsammare tills jag knappt rörde mig framåt. Blev en mental kamp att hålla igen. Försökte tänka på hållningen och tekniken ändå och inte bara dega ihop. Det gick bättre än det brukar tyckte jag. Regnigt när jag stack ut men blåste inte så mycket för en gångs skull. Skönt väder att springa i. 

Den här veckan inledde jag med ett onödigt hårt intervallpass löpning:

Intervaller i Botaniska. 5x1000m. Har kört flera intervallpass på skidor/rodd senaste tiden där jag inte riktigt kommit upp i puls som önskat och var lite fundersam hur det skulle gå idag. Det hade jag inte behövt vara. Pulsen gick upp över förväntan. Bra med motlutet i början! Och nog inte så dumt med vila igår. Fick mjölksyra i benen i början av varvet och sen var det bara att försöka genomlida. Under fjärde mådde jag illa och försökte komma överens med mig själv om att det räckte med fyra. Det omförhandlades efter lite vila och jag sprang en femte där jag försökte ta det lite lugnare i början och trycka på mer på slutet. Snittade 92% och maxade på 97% på slutspurten såg jag nu efterråt. Lite onödigt hög puls alltså. Puh. Sen dog jag en liten stund innan jag joggade hemåt. Grymt pass!

Följt av ett distanspass (drygt 35 km) på rullskidorna med klubben på kvällen:

Distanspass med klubben. Mörkt och blött men ganska stilla. Skönt! Körde på tvåor idag eftersom jag var jättetrött efter intervallerna. Försökte ligga under 75% i puls och det funkade fint. Skönt med sällskap! Hade inte varit lätt att komma ut i mörkret annars...

I tisdags styrketräning:

Äntligen börjar det gå framåt med benstyrkan också! Hela kroppen. Maxstyrka överkropp men 8 reps på benen. Tog en banan i halvtid idag och var inte så trött på slutet som de senaste gångerna.

Var på ett företagsevent i Malmö igår kväll och missade klubbpasset. Tröstade mig med champagne, snittar och en riktigt intressant föreläsning. 

Körde därför ett kort pass (16 km) på tävlingsskidorna idag istället för att hålla igång kroppen och få in känslan på tävlingsshjul:

En liten sväng på tävlingsskidorna eftersom jag missade klubbträningen igår. Kändes helt ok idag. Körde lugnt och fint förutom några korta ryck. Lurigt att ta sig igenom Lund på tävlingsskidor så jag fick ta det väldigt lugnt på sina ställen. Fick ändå slänga mig i en häck för att en idiot på cykel körde och glodde på nått annat än vägen och sneddade över hela cykelbanan och höll på att köra på mig. Slog samma knä igen...Just då körde jag tyvärr mot enkelriktat på gångbanan så jag kunde inte mer än be honom titta framåt när han cyklar i fortsättningen....;-)

Blöt asfalt och hela jag var prickig av skit. Tacka vet jag stänkskärmar. 

Imorgon blir det vila. Och en lång bilresa upp till Lidköping.

Blött och skitigt...

...men finfint höstväder!

Jag slängde mig inte direkt på soffan när jag
kom hem idag...;-)

Snart SM i rullskidor!

På lördag är det dags för SM i klassiska rullskidor i Lidköping.

Det var lite snack fram och tillbaka hur det skulle bli med SM i år men Lidköpings VSK tog på sig att arrangera det! Bra och riktigt kul!

Här är inbjudan.

Enl. PM:et är banan svagt kuperad och går på mindre landsväg med asfalt i bra skick. Det är en rundbana där varje varv är 16 km.

D21 kör två varv och alltså 32 km medan H21 kör tre varv och 48 km. Känns bra med en kortare bana för min del. Runt 32 km ligger våra vanliga distanspass med klubben på och nu är det ju på tävlingshjul. Lite lagom långt. Och svagt kuperad bana låter bra. =)

Blir lite nervös nu när jag tänker på tävlingen faktiskt. Det är ju ändå SM. Har inte ägnat det så mycket tanke innan mer än att vi har anmält oss. Ja, vi! Gustaf också! Trots allt strul med handen och bristfällig träning på klassiska skidor gör han ett försök.

Än så länge är det bara jag och Madeleine från Stern som är anmälda i D21. Hoppas verkligen det blir ett antal efteranmälningar också. Sandra Hansson borde ju köra!

I H21 är startfältet lite mer imponerande. Dan Moberg, Anders Svanebo, Bill Impola, Markus Jönsson, Tobias Westman och Samuel Norlén tillhör väl favoriterna skulle jag tro.

Vi har även anmält oss till banketten efteråt och ska bara fixa någonstans att bo också.
Helst någonstans där Gösta också får vara med.

Lutar åt att vi hyr en stuga på campingen vid restaurangen där prisutdelning och bankett ska vara. Smidigt att ha nära hem efter banketten. =)