Lugn vecka

Det här har varit den lugnaste veckan träningsmässigt på länge. Jag har varit otroligt trött efter Vasaloppet. I tisdags var jag och Gustaf halvt ofrivilligt en sväng på gymmet. De har en tävling nu i vår; "Actic Olympiaden", med en deltävling varje månad. Den som vunnit flest av de fem deltävlingarna får en Ipad. Gustaf vann första tävlingen som var SkiErg. (Så långt som möjligt på 10 min.) och vi hade fått dispens att köra tävlingen nu i tisdags istället för veckan innan. (Som ju var efter Tjejvasan och innan Vasaloppet.)

Tävlingen den här gången var "Jägarstolen". Jag var trött i benen redan på uppvärmningen och det gick som väntat riktigt dåligt. Gustaf satt däremot och svettades ett bra tag. Efter 9,5 min fick han veta att han inte behövde sitta längre utan att han hade vunnit! Yihaa! Ett steg närmare en Ipad! =)

Efter det packade jag ihop mig redo att gå hem. Det kändes helt lönlöst att stanna kvar och tvinga sig igenom några styrkeövningar så trött som jag kände mig i kroppen. Gustaf tänkte göra ett försök och försvann iväg några minuter men kom tillbaka igen lagom till jag fått på mig överdragskläderna och konstaterade att han inte heller kände sig redo att träna. Så vi gick hem igen efter årets kortaste gymbesök.

I torsdags gav jag mig ut på en liten eftermiddagsjogg. Det var fint väder och allt kändes bra förutom att jag hade två betongklumpar till ben att släpa på! ;-) Men jag sprang i alla fall en dryg mil i lugnt och fint tempo.

I fredags morse var jag hos sjukgymnasten igen. Den här gången gick vi igenom olika övningar som ska göra mig starkare i rygg och rotatorcuff. Och så tittade han lite på min knasiga höft som inte riktigt vill som jag.

I går stack vi iväg en sväng till gymmet på eftermiddagen. Gustaf har haft lite förkylningskänningar och ville inte chansa och åka rullskidor och jag hängde på för lite lugn inomhusträning jag med. Vi körde vårt vanliga överkroppsprogram men jag körde lite lättare än vanligt för att känna hur det var med axeln och kompletterade med några nya övningar som jag fått av sjukgymnasten. Särskilt "omvända flies" kändes som en kanonövning som jag borde kört tidigare. Överhuvudtaget kändes passet ganska bra. Jag var fortfarande trött men inte alls så farligt längre. Skönt!

Idag är det strålande väder men Gustaf hostar och känner sig risig. Får se om jag kommer ut och springer en sväng i eftermiddag. Men först och främst ska vi passa på och gå ut en långrunda med Gösta och ha en riktigt lugn och skön söndag och hoppas på nya krafter till nästa vecka!

Såg idag att det är 83 dagar kvar till Stockholm Marathon. Mängden löpträning har varit skrämmande låg senaste tiden och jag börjar undra vad jag jag har gett mig in på...Nästa vecka blir det till att ta tag i löpningen och försöka få ihop ett upplägg för träningen fram tills 2 juni!

Det blir en utmaning utifrån kraven: Att bli så bra som möjligt på så kort tid som möjligt utan skador! ;-)

Vasaloppet 2013

Sådärja. Det verkar gå fort i år. Redan snart 8000 anmälda till Vasaloppet 2013 så varför vänta? Nu är jag anmäld till både Tjejvasan och Vasaloppet nästa år. Återkommer med målsättning och planering under våren.

Vasaloppsfoton från LEDsmi-Martin

Igår fick jag ett mail från Martin Ekwall på LEDsmi med några foton han tagit på mig under Vasaloppet. Martin är en riktigt trevlig kille när han inte går omkring och bländar folk med sin superstarka pannlampa! ;-) Dessutom är han en duktig fotograf. Han driver företaget LEDsmi tillsammans med Sören och de säljer pannlampor av olika slag till allt från rullskidåkning till kräftfiske och bilmek.

Martin stod tillsammans med Per Gustavsson från Herrljunga vid stationen i Gopshus. De erbjöd mig en gel men jag kände inget behov av den just då och körde på. Men det var kul att se några bekanta ansikten och få lite extra energi av hejaropen! Och så lyckades jag ju hamna på bild! =)

Jag räcker tunga för att visa att jag
kämpar på för allt jag har...
Foto: Martin Ekwall www.LEDsmi.se

Staka, staka...
Foto: Martin Ekwall www.LEDsmi.se

Skidsäsongen 2012 - en summering

Innan jag lämnar skidåkningen på snö bakom mig för den här gången tänkte jag försöka mig på att göra en liten summering och sammanfattning av skidsäsongen. Om inte annat för att få lite slutsatser och lärdomar på pränt att kunna gå tillbaka till vid behov.

Det känns faktiskt lite konstigt att skidåkningen redan är förbi. Men om man ska ta fasta på uttrycket "man ska sluta när det är som roligast" så är ju allt helt i sin ordning! =)

Det blev ganska lite träning på snö i år. En stor del av milen och timmarna på snö kördes under en och samma vecka i Bruksvallarna. Inte optimalt precis.

Träning på skidor från 1 december 2011 fram till Vasaloppet 2012:
51 mil klassisk skidåkning (varav 23 under lägret i Orsa/Bruksvallarna)
24 mil klassiskt på rullskidor

Men jag börjar från början:

Ski Team Skåne och bloggen

I början på sommaren när "Ski Team Skåne" var ett faktum var träningsmotivationen på topp. Jag kände mig redo för en ny fas i mitt träningsliv och en ökad träningsdos. Sommaren är en bra tid på året att öka på träningen; antalet ljusa timmar är många och energin sprudlar! Det var även i den här vevan som bloggen uppstod som ett led i att bli mer seriös med träningen.

Skate
Under sommaren började jag försöka lära mig åka skate på rullskidorna. Det blev ett kul och nyttigt komplement till den klassiska rullskidåkningen och gjorde det lättare att träna mer. Jag är fortfarande en sopa på skate men det har bidragit till att jag har fått bättre balans och känner mig mycket säkrare på klassiska skidor.

Tröga hjul
I mitten av juli körde jag mina första pass med trögare hjul på rullskidorna. Då bara bak. I oktober började jag köra de flesta passen på 3:or både fram och bak. Det påverkade tekniken positivt (framförallt stakningen) och jag blev starkare. De tröga hjulen kvalade in som årets bästa köp!

Rullskidläger och långpass

Sommarens rullskidläger i Ulricehamn var riktigt roligt. Det är alltid kul att träffa andra likasinnade och läger är en bra och rolig möjlighet till mängdträning. Långpassen som vi kört på helgerna med klubben har också varit givande även om vi inte lyckades vara med på riktigt så många som vi borde. Dock körde jag och Gustaf ett antal egna långpass på tröga hjul i höstas som var extremt nyttiga och bra pannbensträning. 

För mycket tävlingar
Under sommaren körde vi många tävlingar på rullskidor. För många. I slutet på rullskidsäsongen på de sista tävlingarna kände jag mig avtrubbad och hade tappat sugen lite. I samband med sista tävlingen var jag förkyld och inte alls i form. Det hade blivit för mycket tävlingar och planlös träning. Jag tyckte att jag tränat ganska mycket men upplevde att jag ändå stod stilla på stället och stampade.

Intervaller
Ett gymkort blev vändningen. Under hösten började jag och Gustaf träna på samma gym och det blev ett riktigt lyft och en nytändning för träningen. SkiErg och crosstrainer blev våra nya kompisar och intervallträning vår nya melodi. Har man lite tid att träna tror jag stenhårt på att köra mer intervaller. Effektivt till tusen och man ser snabbt resultat. Dock sliter passen ganska mycket och kräver vila och återhämtning om man tränar mycket annat också.

Styrketräning
Ytterligare ett nytt inlägg i träningen var styrketräning. Tidigare hade jag inte kört någon specifik stryrketräning alls men nu började jag träna styrka tillsammans med Gustaf på gymmet. Jag har relativt lätt att bygga muskler och har blivit ganska stark av all rullskidåkning på tröga hjul och tänkte att jag nog inte behövde specifik styrketräning. I samband med att jag trappade upp träningen tänkte jag om och det var riktigt roligt att hänga på gymmet igen! Tänkvärt var dock att jag nog var lite väl snabb att gå över till att köra maxstyrka. Egentligen borde jag nog kört mer uthållighet i början för att vänja kroppen. Men det gav i alla fall snabbt resultat! (Men jag tror att min strulande axel och armbåge delvis har att göra med att jag gick ut lite för hårt.)

Tidig snöträning
Första passet på snö för säsongen var i skidtunneln i Torsby i oktober tillsammans med teamet. Det var strålande sol utomhus och härligt höstväder och vi varierade rullskidåkning på den fina rullskidbanan med att grotta runt i tunneln. Jag fokuserade på teknik och inte mängd och körde mycket diagonalåkning. Det var kanon att komma på snö så tidigt på säsongen. Startsträckan blev betydligt kortare nästa gång vi såg snö.

I mitten på december var vi på läger i Långberget med klubben. Mattias Svahn var med och höll i teknikträning. Det var väldigt lärorikt och roligt och även här fokuserade jag på teknik och balans och inte på att ligga och nöta mil.

Tävlingar
Det var ganska nervöst att åka iväg på säsongens första tävling, Jizerska i Tjeckien, med så lite snöträning i bagaget. Men vi såg det som en erfarenhet och en möjlighet att träna under bra förhållande. Tjosan vad det sket sig med det sistnämnda. Men en nyttig erfarenhet blev det i alla fall! =) Och vetskapen om att vi skulle köra loppet sporrade mig att träna mer på diagonalåkning innan. Nästa tävling blev betydligt mer angenäm. Marcialonga i Italien är det lopp som många betraktar som det roligaste och finaste i SkiClassics och det kan man verkligen förstå! Fantastisk på alla sätt och vis. Ett bättre sätt att fira sin 30-årsdag på kan jag inte tänka mig!

Sista lägret innan Vasaloppet
Några veckor senare var vi på läger i Bruksvallarna. I samband med resan upp passade vi på att åka Orsa Ski Maraton. Jag hade en riktig svacka och loppet blev en mardröm. Trots allt fyllde det en extremt viktig funktion;  det fick mig att inse hur mycket som sitter i huvudet och hur viktigt det är med en positiv inställning och en glädje till det man gör. Precis vad jag behövde bli påmind om ett par veckor innan Tjejvasan och Vasaloppet. Lägret i Bruksvallarna efterföljande vecka var kanon på alla sätt och vis och låg helt rätt i tiden. Jag tror att jag delvis har det här lägret att tacka för min formtopp under Vasaloppsveckan.

Tjejvasan och Vasaloppet

Tjejvasan var min sista möjlighet att seeda upp mig i Vasaloppet och jag hade bestämt mig för att satsa allt jag hade för att klara det. Just där och då kändes Tjejvasan viktigare än Vasaloppet. Skulle Tjejvasan gå vägen minskade pressen på Vasaloppet och skulle det skita sig hade jag i alla fall en chans till. Ganska skön utgångspunkt!

Jag såg fram emot ett kort och snabbt lopp och kämpade mig i mål 8 sekunder från seedningsgränsen (fast det visste jag ju inte då) och hamnade i startled 3. Jag hade varit nöjd med att hamna i fyran men kunde ju inte klaga! =) Det kändes skönt att veta att jag var given en plats i startled 3 även Vasaloppet 2013 oavsett resultat i årets lopp. Under veckan efter Tjejvasan tog jag det lugnt och tog fasta på tipset som Jenny Hansson gav om att man ska känna sig sugen på att åka skidor innan Vasaloppet. Och jag var verkligen sugen! Vädret var kanon, jag kände mig stark och i bra form och Vasaloppet gick över förväntan. Det kändes riktigt skönt att få ett bra avslut på skidsäsongen! =)

SUMMERING

Träning som jag tror på:

intervallträning  (tex. tabataintervaller på SkiErg/rullskidor eller 4x4 intervaller på crosstrainer)

morgonjogg innan frukost

maxstyrka

långpass och backintervaller på rullskidor med tröga hjul

Bra saker under säsongen:

Ett tidigt första läger på snö i oktober i tunneln i Torsby - kortade ner startsträckan att komma igång

Lägret i december i Långberget - mycket fokus på teknik

Tävlingarna som vi körde - Jizerska, Marcialonga och Orsa Ski Maraton. Väldigt olika typer av lopp som gav bra träning och tävlingsrutin och fungerade som roliga träningsmål.

Lägret i Bruksvallarna - mängdträning i tuff terräng. Låg perfekt i tiden. Vill jag inte missa nästa år!

Gymkort  - gjorde det lättare att hålla igång när vädret var kasst. 

Sämre saker under säsongen

Planlös träning under sommaren - för lite intervallträning

För många rullskidtävlingar utan rangordning i viktighet - gick ut över träningen

För lite träning på snö av naturliga anledningar

Vasaloppet 2012 - 65:a på 5.27.45!

På kvällen innan Vasaloppet spelade jag lite önskemusik på Iphonen för Håkan och gänget som vallade. Allt från Twisted Sisters till Frälsningsarméns "Pärleporten" spelades. Och självklart "Just idag är jag stark" med allsång på frasen:

"Jag har väntat så länge på just denna dag. Och det är skönt att den äntligen kommer!"

Fast det var inte precis så det kändes på morgonen när vi gick upp halv tre på natten, packade ihop våra grejjer och gick bort till byggnaden där frukosten började serveras klockan tre. Jag var som väntat inte så hungrig men lyckades tvinga ner lite gröt och ett par mackor. Vi hade förberett reservfrukost för bussresan kvällen innan och jag åt en risifrutti och en PreSport på bussen.

Bussresan gick riktigt bra och vi kom tidigare än förra året till starten. Vi var framme strax innan fem och jag och Gustaf joggade bort till startled 3 och ställde oss i kön. När vi stått där ett litet tag såg vi en kille med en extremt stark pannlampa närma sig i mörkret. Gustaf undrade lite ofint vad det var för någon som gick runt med den störiga lampan som bländade honom. När killen i fråga stängde ner pannlampan kunde vi konstatera att det var Martin Ekwall från LEDsmi. Kul att träffa honom där! =) Mindre kul att han inte kunde åka Vasaloppet på grund av förkylning. =( Nu roade han sig istället med att fotografera i ljuset av sin pannlampa!

Medan vi stod och väntade på att de skulle börja släppa in folk i fållorna såg jag ytterligare ett bekant ansikte passera förbi med skidorna i högsta hugg. Blogg-Håkan! Han blev förvånad över att se mig och undrade hur jag kunde känna igen honom. Hur många skidåkande asiater finns det i Vasaloppet? ;-)

Halv sex öppnade fållorna och vi kom långt fram i ledet. Vi hade tre led framför oss och stod långt ut till vänster.

På plats i fållan

Sen gick vi på toa och tillbaka till bussen för att fixa i ordning våra väskor och överdrag. Sen på toa en sista gång igen innan vi gick in i fållan i sista sekund kvart i åtta. Klockan åtta gick starten och det enorma startfältet exploderade! Gustaf var inte så nöjd med hur han kom fram men jag tyckte det flöt på ganska bra och jag tyckte det var rätt skönt att vara långt ut på flanken och inte gegga runt i mitten. Det körde dock ihop sig lite då spåren blev färre och färre men jag lyckades stå på benen trots flera incidenter runt omkring. Puh. Strax innan backen hörde jag ett "hejja tjejer" och såg ett bekant ansikte. Erik Wickströms fru Ida stod där och fotograferade och jag lyckades hamna på bild (fast inte i fokus...;-)).

Sen började den fruktade backen. Fästet var sådär men det funkade att ta sig fram. Typ halvvägs upp i backen hände det som absolut inte fick hända; någon lyckades trampa av trugan på min stav. Det kändes helt overkligt när jag lyfte upp staven och såg att jag inte hade någon truga längre. Svärandes tog jag mig vidare upp i backen och använde staven så gott det gick. Efter backen såg jag en handskriven skylt som utannonserade "STAVAR". Jag stannade till och undrade om de hade lösa trugor men de hade de inte. De undrade om stavlängd och jag bad om en 145:a. (Det visade sig dock vid målgång att jag fått en 140 cm lång stav. Utan att jag märkt nått under loppet. Intressant...;-))

Efter lite tjafs med dem gällande hurvida jag skulle kunna få tillbaka min Premio-stav eller inte efter loppet körde jag vidare bitter över att behöva köra hela loppet med en billig stav med lite för stor rem och att bli av med min i övrigt hela finstav. Men jag förvånades över hur bra det ändå fungerade! Så här i efterhand stör jag mig mest på att jag stannade och tjafsade med dem överhuvudtaget och lät massor av personer passera förbi.

Min stav fanns inte bland "upphittat"
Övervägde ett tag om jag skulle sno med
mig staven längst till höger i bild i stället...;-)

Jag stakade på fram till Smågan, körde genom kontrollen och vidare för att plocka upp min första flaska från VasaSvahn på deras station strax efter den officiella. Deras drickalangning fungerade kanon! Det var riktigt skönt att inte behöva stanna i de överfulla stationerna. Deras langningar var väl utmärkta med tre reflexvästar med avståndsnedräkning och då var det bara att gå ut i högerspår och hojta "VasaSvahn", dumpa "pantflaskan" och få en ny med varm Vitargo. Jag passade på att dricka när jag fick flaskan och sen försökte jag dricka en gång till innan jag fick nästa.

När jag hade kört två mil konstaterade jag att det bara var ett Marcialonga kvar att åka. Kändes bra! ;-) Runt 35 km hade jag en rejäl dipp. Jag slängde i mig en Liquid och väntade på att få en kick av den.

Glidet funkade super och jag stakade på så gott jag kunde. Det var dock oväntat trångt i spåren och jag hade lite problem med att kunna hålla önskad hastighet eftersom jag är så ojämn. (Relativt snabb i stakning och långsam uppför i diagonalåkning...Dessutom hade jag ju bra glid och halvkasst fäste.)

De sista tre milen kändes kul att ge sig ut på eftersom jag hade dem färskt i minnet med en positiv känsla sen förra helgen.  Dock var backarna som jag stakade då inte riktigt lika lättstakade och kändes både brantare och längre...;-) Men det gick ändå helt ok. Fästet hade blivit lite bättre i takt med att klistret hittat fram under burkvallan och jag kunde diagonala utan att behöva kämpa lika mycket som i början.

På nått ställe hörde jag att Brink hade gått i mål och började fundera på hur jag låg till för dammedaljen. Jag hade ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt någon gång under loppet och började bli orolig för att damerna skulle åka riktigt snabbt och att jag skulle missa medaljen och mitt mål att vara bland de 100 första damerna. Lite senare fick jag höra från en åskådare att medaljtiden för herrarna låg på 5.28 och att vi skulle kunna klara det om vi stod på. Jag körde och räknade på tider och försökte uppskatta hur mycket långsammare jag skulle köra sista tre milen nu jämfört med förra helgen. Kom som vanligt aldrig fram till några resultat i mina huvudräkningsförsök men höll mig sysselsatt i alla fall...;-)

Första delen av Tjejvasan-delen gick ganska tungt men jag hade ändå en positiv inställning och visste att det skulle bli mycket utför och lättare partier längre fram. Jag stakade på för allt jag hade på partierna som passar mig och tog det lugnare uppför. Stakade mycket uppför också fast jag hade hyfsat fäste för att jag tyckte det tog mindre på krafterna. Jag var lite orolig att det skulle straffa sig och att armarna skulle börja krampa men det var inga problem. Jag varierade stakningen genom att köra "hönan" (tror att det är vad andra kallar "styrkestak") och lite överdrivet stor stakning ibland för att sträcka ut och avlasta. Det funkade bra!

Sista två milen satsade jag för fullt för att klara herrmedaljen. Då började jag verkligen se slutet på det och jag ville inte ha några krafter kvar om jag skulle missa medaljen utan ha gjort vad jag kunde och hela tiden ha ett driv framåt. Hade jag inte haft medaljen inom räckhåll hade jag nog inte haft lika lätt att stå på som jag gjorde. Sista milen insåg jag att det verkligen skulle bli på håret. När jag hade tre kilometer kvar kunde jag fortfarande inte räkna ut om det skulle gå utan satsade bara allt för att ha gjort vad jag kunde i alla fall.

När jag var någonstans vid Aukland-backen hörde jag speakern säga att det var två minuter kvar av medaljtiden. Jag stakade på för allt jag hade och när jag närmade mig sa speakern att det nu var 40 sekunder kvar. Då tog jag mig uppför den sista nya backen och stakade mig in i mål. Med ett stort leende på läpparna (snarare gapskratt) och med 17 sekunders marginal till medaljtidens slut. En fantastisk känsla!

Medaljen!

Jag stannade upp och stod och hyperventilerade helt chockad, tårögd, trött av spurten och sjukt nöjd. Det tog ett bra tag innan jag lyckades sansa mig. I samma veva mötte jag Thomas Wollentz som jag även mötte efter Marcialonga och vi blev intervjuade av Dalarnas tidning samtidigt som jag pratade med Sofia och en annan klubbkamrat som stod på andra sidan staketet för att få reda på min placering och hur det gått för Gustaf. Totalt kaos och mycket känslor på samma gång!

Loppet i siffror:
Tid: 5.27.45
Sträcka: 90,84 km
Snittfart: 16,6 km/h
Maxfart: 44,4 km/h
Placering: 65 av 1734 damer   (2617 av 15807 deltagare totalt)
Snittpuls: 86% av max
Maxpuls: 97% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern snittade jag 29,4 km/h)

Min utveckling på Vasaloppet:
Resultat 2010 - 7.47.20 placering 370
Resultat 2011 - 6.52.52 placering 184
Resultat 2012 - 5.27.45 placering 65
Resultat 2013 - ?

Stort tack till Håkan för allt fix med våra skidor och till hela Björnstorpsgänget för trevligt sällskap under helgen!

Nu packar vi in längdskidorna i förrådet och rullskidsäsongen 2012 är officiellt i gång! =)

Se upp för nummer 17916!

Ja, för jag är väl inte den mest stabila utför och det kommer gå fort i morgon! Som det ser ut idag blir det riktigt snabbt före i klass med förra helgen och det passar mig alldeles utmärkt. Så länge jag står på benen i utförslöporna vill säga...

Idag har vi testat skidorna i Hemus. Gustaf och Håkan har experimenterat med olika rillningar och testat glidet. Sen körde vi en sväng mot Eldris-hållet. Jag tryckte på lite men försökte hålla mig i skinnet. Det var så fantastiskt kul och kändes bra och jag skulle velat fortsätta ännu längre och ännu snabbare...Hoppas på samma känsla i morgon för det är då jag behöver den! =)

Startnummer 17916

Gustaf och Håkan vallar, rillar och trixar.

Jag slappar i solen i väntan på Lasse

På plats i bröllopssviten!

Efter en tidig morgon och en lång dag i bussen är vi på plats i Mora och har gjort oss hemmastadda i bröllopssviten i gula villan på Hotell Kung Gösta. (Det är inte riktigt lika romantiskt som det låter. Jag delar dubbelsängen med Lennart efter luftmadrasshaveri, Gustaf sover på en luftmadrass på golvet och i rummet finns även tre andra björnstorpare. ) Mysigt så det förslår!

Röda rummet a.k.a. "bröllopssviten"

Lennart och sänghimmeln

Innan kvällsmaten sprang vi iväg en snabbis till Vasaloppsmässan och hämtade ut våra nummerlappar och fixade med seedningen. Skönt att ha det klart och slippa bry sig om det imorgon. Sen åt vi pasta och köttfärssås och provsmakade alla efterrätter på efterrättsbuffén på hotellet. Gott!

Nu måste jag pumpa Gustafs luftmadrass som kompensation för att han bytt trugor och fixat med mina valla. Ganska bra deal! ;-)

Snart sovdax. Imorgon ska det provas skidor i Hemus!

Lasse tycker det är jättekul att valla!

Mora-Nisses kusin bor på hotellet!

Lennart och Björnstorps IF - Skånes stoltheter!