På väg!

Jepp, efter mycket om och men är vi nu på väg ner till Italien. Hittills har vi åkt både tåg och båt och kommer dessutom få lyckan att köra hyrbil sista 30 milen från Munchen i morgon bitti för att de italienska busschauförrerna, lokförarna och piloterna inte känner för att jobba just i morgon. Tågen till Innsbruck gick inte heller att boka och 30 mil kändes lite mastigt på skidorna med ett halvt tons bagage…;-)

Gustaf testar det dansk/indiska köket

Funderar på att skippa carboloadern och slå
 till på en 5 kilos Nutella på båten istället...

Man vet att man börjar bli gammal när man
har med sig en egen nackkudde på resorna....;-)

Gustaf datanördar han med..

Vi har precis bytt till nattåget och snart är det dax att korka upp (eller ja, skruva av korken i alla fall…) på rödvinet som vi tänkte skulle få hjälpa till att göra resan lite trevligare…Är det ok med vin med skruvkork Erik Wickström? Basilisk heter det. Låter lite läskigt men är gott tycker vi!

Vill också passa på att skicka en hälsning till Lotta där hemma som är sjuk och blivit tvungen att stanna hem. Jättetrist. Hoppas du blir bättre snart!

Passar på att hälsa hem till Gustafs föräldrar också. De har vårt lilla monster hos sig nu. Antagligen ligger han och myser i fårskinnsfåtöljen med Sven i detta nu. =)

Oj. Nu måste jag ju hälsa vidare om jag inte ska få stryk när jag kommer hem. Pappa ser säkert till att få sin dagliga dos av sport framför TV:n och mamma spelar nog wordfeud eller sitter och sover framför TV:n om jag känner henne rätt. Hoppas ni har det bra vad ni nu än hittar på! =)

Det gäller för övrigt er alla!
Vi hörs!

Ont i armen

Det har blivit lite dåligt tränat senaste tiden. I alla fall på rullskidorna. Jag har haft lite problem med högerarmen som oroar mig och jag vill inte riskera att missa Marcialonga. Det började sista dagen när vi var uppe i Långberget men gick över veckan efter igen. Sen kände jag av det lite under Jizerska. Veckan efter, dan efter min rekordsvit på chins och dips, körde jag ett rullskidpass där jag kände av armbågarna igen. Inte så att det gör jätteont men så att man känner att det inte är som det ska. Dan efter det körde jag ett långpass och då fick jag ont i höger armbåge. Efter det har jag tagit det riktigt lugnt och skippat all träning som skulle kunna göra det värre. Det lustiga är att nu har jag inte ont alls i armbågen utan det värker i axeln istället. Även när jag inte tränar. Jag smörjer med Voltaren och hoppas verkligen att det ger med sig...=( Börjar undra om det kan ha med styrketräningen att göra...Testade att stretcha ut triceps igår som på bilden nedan och då knakade det i hela axeln. Kanske dax att bli bättre på att stretcha?

Bild från concept2.se

Så förra veckan blev det mycket löpning istället. Precis vad jag behöver. Synd att man ska behöva ha ont någonstans för att komma loss och springa bara...;-) Sprang nästan 5 mil totalt under veckan uppdelat på en morgonjogg på 1 mil, ett intervallpass inkl. uppvärmning och nedvarvning på nästan 1 mil, ett distanspass på 18 km och ett snabbdistanspass på 5,5 km + 5 km mysjogg efter. Alla passen utom det långa distanspasset i lördags kändes bra och riktigt kul! Fast det är svårt att få ihop så mycket tid till funbeat när man mest springer och kör intervallpass...;-)

Igår körde vi benstyrka. Efter det körde Gustaf SkiErg-intervaller men jag vågade inte utan satsade på crosstrainer istället. Pulsklockan hade tyvärr bestämt sig för att flippa ut och visade helt tokigt. Det var lite synd för jag testade att köra alla intervallerna på motstånd 15 den här gången. Det var jobbigt och lite segare än annars, men jag skulle tro att jag fick upp pulsen minst lika högt som vanligt.

Sen gick vi hem och åt upp vildsvinskalopsen som jag fick med mig hemifrån i helgen och spånade på hur tusan vi ska ta oss ner till Marcialonga. De jävla italienarna har planerat in en strejk inom kollektivtrafiken torsdag/fredag. Vi som tänkte ta tåg ner....Lutar åt att vi chansar och tar tåget ändå. Jag har verkligen sett fram emot att få sitta och läsa och slappa på ett tåg i ett antal timmar! I värsta fall får vi väl ta skidorna de sista 16 milen ifrån Innsbruck som är närmsta tyska stad...;-)

Feed me!

Jag har varit så oinspirerad när det kommer till matlagning det senaste. Gustaf är av åsikten att i veckorna kan man äta vad som helst som mättar ("bugafylla" som han så vackert kallar det...) medan jag gärna vill äta något gott och hyfsat hälsosamt. Helst ska det dock antingen gå ganska fort att tillaga eller gå att slänga in i ugnen en bra stund utan att behöva bry sig eller vara så gott att man kan äta det större delen av veckan...=)

Nu hoppas jag att ni vill vara lite delaktiga och ge mig lite matlagningsinspiration!
Har ni ett eller flera favoritrecept när det kommer till bra vardagsmat för träningsnördar vill jag mer än gärna veta! Posta gärna receptet eller en länk här eller maila foto/scannad fil till fia.jobs snabela hotmail.com.

Vem vet det kanske dyker upp en veckas matlagningstema här sen när jag provlagar era recept! Jag är ju ingen höjdare i köket direkt så det kan bli intressant! ;-)

Nu har jag i alla fall lyckats inspirera mig själv till att gå och handla...
Vi har en fransyska i kylen som måste tillagas och den här rätten från arla står på menyn idag: Wok med biff och asiatisk sås (Fast med fransyska istället för lövbiff.) Enkelt, snabbt och riktigt gott!

Revanschlystnad och mysjogg

Idag på eftermiddagen sken solen och det där misslyckade löppasset igår hade börjat blekna bort. Nu var det dax för revansch! Funderade först på att köra lite intervaller men sen lät jag mig överrumplas av suget att springa min lilla testrunda hemma hos mamma och pappa. Det är en 5,5 km lång, ganska flack runda på asfalt. Jobbig om det är blåsigt eftersom den är helt öppen och oskyddad större delen av sträckan, men idag var det stilla och fint.

Förstod inte att det skulle bli rekordjakt idag så jag skippade uppvärmning och bara stack iväg. Intelligent! Kände omgående att benen och skallen ville trycka på.

Höll igen lite först och sprang lite fartlek sen. Det var lite isigt och snöigt på sina ställen men inte så farligt. Låg på 4:21-tempo i snitt och landade på 23.53. Sen sprang jag in och delade med mig av rekordglädjen till pappa och Gösta som satt i soffan och sov. Försökte förklara 4x4-intervallernas excellens för pappa men han hann somna om innan jag var färdig.

Nöjd Fia i hallspegeln
(Den där lilla skylten hade passat minst lika bra hemma
hos mig och Gustaf, fast kanske med tilllägget "skidor".)

Efter det stack jag ut på en lång nerjogg som kompensation för bristen på uppvärmning...;-) Det var ömsom isigt, snöig och geggigt. Men soligt. Och alldeles alldeles underbart.

Nyckeln till framgång idag:
Provsmakning av skalkarna från mammas kärleksmums-bak innan passet!

Kakor - nyckeln till allt gott!

Eller var det kanske kolhydratuppladdningen igår kväll på trerättersmiddagen hos Gustafs föräldrar?

Gösta och Gustaf på middagen

Löppasset från helvetet II - nu ännu långsammare!

Jag har haft en väldigt bra period träningsmässigt och har känt mig starkare och snabbare än någonsin. Framförallt har det varit så himla kul att träna och jag har kunnat njuta även av de jobbiga passen.

Idag kom ett riktigt bakslag. Dagens pass var nästan en exakt kopia av det här passet, aka. "Löppasset från helvetet". Då var det visserligen högsommar och riktigt varmt och solig. Idag var det nollgradigt och snöade horisontellt. 

Gösta gillar snö!

Jag kom att tänka på det där passet i somras när jag sprang idag och kom precis ihåg känslan. Det var som att röra sig i slowmotion. Varje gång jag försökte trycka på lite fick jag en kort stunds respons och sen var det som att försöka köra en bil utan bensin. 

Idag kändes ett maraton sådär ouppnåeligt igen. 

Jag har nog börjat underskatta distanserna och behovet av energi lite delvis pga mina morgonjoggar innan frukost. De går ju hur bra som helst och jag kan springa ganska långt utan problem. Men just för att jag vet att jag inte kan trycka på så mycket utan måste ta det lugnt. Idag sprang jag visserligen efter frukost (havregrynsgröt med banan och en stackars ostmacka) men för långt efter för att ha nån glädje av den där lilla energitillförseln. Det är så svårt med löpning tycker jag; på rullskidor kan jag äta ganska mycket nära inpå passen utan några problem men det funkar inte alls när jag ska springa. 

Idag hade jag det sköna passet på julaftonsmorgon i bakhuvudet när jag gav mig ut i regn och snålblåst.  Det är nog ett av mina bästa löppass någonsin. Jag hade ett sånt fantastiskt flow och jag njöt verkligen av att springa två mil innan frukost. (Jag tror fortfarande på att knäck och rocky-road är den ultimata uppladdningen...=))

Dagens pass var raka motsatsen. Det var ganska halt på asfalten där den första kilometern av rundan går. Grusvägarna var bättre men också hala på sina ställen. Jag kände direkt att jag var seg och inte alls fick till nått "flow" i löpningen. Jag har fått för mig att jag springer bättre och effektivare när jag springer lite fortare. Springer jag för långsamt så tappar jag hållningen och löpsteget och bara degar mig fram. Långsamt men ändå jobbigt liksom. Ingen bra kombination! Efter 8 km kände jag mig helt tom på energi. Strax efter passerade jag vägskälet där vänster = hemåt och höger = bortåt. Av oklar anledning sprang jag till höger. Visserligen precis vad planen varit från början, men frågan är om man inte skulle kunna vara lite flexibel när det känns så jävligt? 

Dagens runda

Jag brukar sällan få håll men idag fick jag håll så jag knappt kunde andas. Varför? För att jag hade ätit eller för att jag ätit för lite? Eller av någon helt annan anledning?

När energin är slut är det svårt att få med skallen. Jag försökte verkligen tänka positivt och sänka ambitionsnivån men blev bara deppig av hur långsamt och segt det gick. Att jag var genomblöt och helt avdomnad i händerna av kylan gjorde inte saken bättre. En halv evighet och nästan 18 km landade jag på till slut. Sprang rundan lite annorlunda den här gången så den blev lite kortare än sist. Men det fick vara ok för den här gången.

Det var verkligen inget njutbart pass men nu är det i alla fall över. 

Och nu när jag sitter här nyduschad och har fått i mig lite mat och fika känns allt mycket bättre igen!

I många avseende är det ju faktiskt tur att man glömmer fort...;-)

Hoppas, hoppas...

...att SMHI har rätt för en gångs skull ;-)

Väderprognosen för Bolzano i Italien nästa helg

Bättre aldrig än sent...

Hur ska vi nu kunna åka rullskidor?
(Jag bara antar att det inte kommer komma en halvmeter till och bli kallt...;-))
Fast det ser ju fint ut en liten stund i alla fall...=)