Daniel Tynell - 10 dagar kvar till Vasaloppet

Idag är det dags att presentera den sista skidåkaren i min nedräkning inför Vasaloppet. Det betyder alltså att det bara är 10 futtiga dagar kvar till start!

För er som ska åka Öppet Spår, Tjejvasan eller något annat lopp i Vasaloppsveckan är det ännu närmare och nu gäller det att ladda upp och samla energi inför kraftprovet.

Min egen uppladdning till Tjejvasan har väl gått sådär. Jag har jobbat mycket i veckan och haft total vila från träning för att försöka få ny energi efter förkylningen och träningslägret som tog musten ur mig. Allmänt trött och fortfarande lite småförkyld känner jag mig inte direkt i toppform. Men jag hoppas att vilan gör succé!

Sist ut i nedräkningen är Daniel Tynell. Han är dock verkligen inte minst med sina 93 kg. Daniel, eller ”Tunnan” som han ibland kallas, har åkt alla Vasalopp utom ett sen 1998. (Dvs. 14 stycken!)

Förutom det imponerande antalet lopp har han dessutom vunnit tre gånger!

Artikeln finns även som högupplöst pdf här.

I ♥ Bruksvallarna

Dags för ett litet livstecken från Bruksvallarna kanske!

Vi lämnade Orsa strax efter lunch i söndags och tog vägen till Bruksvallarna genom en snödriva strax innan Sveg. (Ett par bilar framför bestämde sig för att tvärbromsa av oklar anledning på ett parti där det var glashalt. Gustaf hade några sekunder på sig att ta ett beslut och hade det goda omdömet att sikta in sig på en snödriva i väggrenen istället för framförvarande och mötande bilar.) Vi fick som tur var hjälp att få bilen framgrävd av ett par efterföljande bilar som var lite bättre rustade och hade snöskyfflar. De var även snälla nog att hjälpa oss att putta ut bilen på vägen igen. Sen kunde vi fortsätta sista biten nöjda med att både vi och bilen klarat oss oskadda. 

Väl uppe stack vi ut på ett kort pass för att få igång kroppen liten efter tävling och bilresa. Det var snöigt och inte så mycket till spår och jag var trött i kroppen men det var skönt att komma ut och få lite frisk luft. 

Utsikten från stugan

Måndag

På måndagen körde vi det första långpasset. Det kändes inte alls bra i kroppen och jag var allmänt orkeslös och trött i musklerna. Jag funderade tidigt på om jag inte borde ha avbrutit passet. Jag hade haft lite ont i halsen på morgonen men inte så farligt. Jag fortsatte dock åka och försökte ta det lugnt och hålla nere pulsen. Inte lätt i den terrängen och med all diagonalåkning!

Vi körde upp till Ösjöstugan och fyllde på depåerna med rödingklämma. Gud vad gott! Stugan var dock lika kall som förra året, men vi lyckades i alla fall torka upp kläderna någorlunda innan vi gav oss ut i kylan igen. Sen var det kallt som tusan ett tag innan man fick upp värmen igen. Tur att det kommer några uppförsbackar strax efter stugan innan man påbörjar utförskörningen. Det var lite blåsigt och kärvt uppe på fjället men skönare sen när vi kom nedåt. Sen körde vi runt Ramundberget, Klinken och rullskidbanan hem. Jag fick lite nya krafter när det gick att staka lite mer och en del av fästet var bortsladdat efter utförskörningen så glidet blev lite bättre. Men jag var fortfarande väldigt trött. Fick en väldig hemlängtan på slutet och kände mig piggare då än i början av passet. 

Sträcka: 4 mil

Tid: 3:38

Hela gänget utanför Ösjöstugan

Gustaf försöker torka upp i stugan

Inte bara i Stockholm man kan
få inspirerande inredningstips! ;-)

Bildbevis på att även Haugan, eller "Håkan" som han heter
på rikssvenska, (plac. 123 på VL som bäst!)
stannande till i stugan i år. 

Tisdag

På tisdagen vaknade jag med ännu mer ont i halsen och jag hade fortfarande ont och var tjock i halsen när jag ätit frukost. Dessutom hade jag ont i huvudet och upp mot höger öra och kände mig allmänt risig. Hemma hade jag aldrig ens övervägt att träna så jag fick, om än motvilligt, sikta in mig på en heldag i stugan. Hoppades på snabb återhämtning och passade på att få en massa jobb gjort. Inget ont som inte har något gott med sig. ;-) Den enda fysiska aktiviteten under dagen var en promenad med Gösta på eftermiddagen. Det var skönt att komma ut och få lite friskt luft men kändes helt rätt att jag stått över träningen. 

Bilder från Gösta-promenaden

Lite annat än Lund

Onsdag

I går kändes det mycket bättre på morgonen. Puh. Jag var visserligen rätt snorig men hade inte alls ont i halsen. Skönt! Det var finfint väder, stilla och soligt, och jag och Gustaf körde en runda lugnt och fint. Gustaf körde skate och gjorde lite ryck ibland och väntade in eller vände tillbaka. Vi körde Klinken och rullskidbanan hem. Kändes mycket bättre än de senaste passen. Jag stakade mycket och kände mig stark i musklerna men blev oproportionerligt flåsig på sina ställen i förhållande till pulsen och matt och pigg om vartannat. Men det kändes att det var ett steg i rätt riktning! Härligt!

Lite annat än Lund som sagt...

På kvällen stack jag, Gustaf, Håkan G och Lasse ut på ett kortare pass. Jag och Gustaf gick in för att staka runt 13-kilometersslingan som utgår från stadion i Bruksvallarna. Det kändes riktigt bra och roligt! Det var skönt att glida omkring i pannlampans sken i en tyst skog med gnistrande snö. Det kändes relativt lätt (höll A1 i snitt) och kontrollerat och gick ändå hyfsat fort. Skön känsla i kroppen! 

Sträcka: 45,5 km

Tid: 3:35

Torsdag

Ännu snorigare men annars ok. Planen var att åka upp till Kariknallen. Så mycket "åka" blev det dock inte. ;-) Men jag transporterade i alla fall mig själv och skidorna de 400 höjdmeterna. Lasse och Håkan skejtade medan jag och Gustaf körde klassiskt. När vi kom ut på de öppna partierna på fjället kunde vi dock konstatera att spåren var helt igenblåsta och vi promenerade vidare och försökte hålla värmen bäst vi kunde i vinden och yrsnön. Sista biten till stugan blev vi riktigt kalla. Där var det flackare och rak motvind. Det var riktigt skönt att äntligen se stugan och komma in i värmen en stund. Jag och Gutstaf festade till det och delade på en kaffe, en renklämma och en chokladboll. Gott! Men det är nog inte mycket som inte är gott uppe på fjället under en skidtur...;-) Jag lyckades torka upp mina kläder hyfsat i värmen från den öppna spisen. Svor mer än en gång över mitt dåliga vätskebälte. Under onsdagens pass  märkte jag att jag frös om baken efter en stunds åkning. Det visade sig att vätskebältet hade läckt och blött ner byxorna rakt igenom överdrag och underställ. Blev lite lätt kyligt...:S Jag trodde att jag bara skruvat på locket dåligt men idag visade det sig att bältet var kasst och inte gick att få helt tätt. Så jag fick hälla ut saften som var kvar och försöka torka upp byxorna bäst det gick innan vi gick ut i kylan igen. 

Jag och Gustaf gjorde faktiskt ett försök att slippa undan nedfärden eftersom vi bävade för att det skulle bli väldigt kallt. Fast vesslan som man kan åka med på sträckan visade sig kosta 110 kr/person och vi hade precis fikat upp en hundring och hade inte så mycket pengar med oss. Så det gav oss inget val mer  än att ta oss ner bäst vi kunde. Jag stakade som en galning på de första flackare partierna för att försöka få upp värmen och sen plogade vi tills låren skrek av mjölksyra. Det var inte riktigt så kallt som befarat eftersom vi snabbt kom ner i det mer skyddade partiet. Fast det var ju inte direkt varmt att åka ner. Tillbaka i stugan blev det varm dusch och bastu för att få upp värmen igen. 

Sträcka: 14 km

Tid: 1:39 

Höjdmeter: ca. 400

Jag hade egentligen tänkt mig ett längre pass idag men det fick bli vad det blev och jag åkte med de andra tillbaka till stugan efter vår nedfärd. Jag är ju fortfarande förkyld så det är antagligen bäst så här även om det känns lite jobbigt att inte kunna maxa träningen när man väl får chansen till skidåkning i så här fina förhållande. (Kanske inte just där uppe på fjället men allmänt iaf. ;-)) Jag laddar om inför fredagens och lördagens pass istället! Väderprognoserna ser lovande ut men vädret är ju minst sagt omväxlande här i fjälltrakterna så man vet aldrig. 

Idag firar vi alla hjärtans dag i stugan. Håkan, Lotta och Bengt har åkt hem till Skåne igen så det blir en middag för fyra ikväll. Kyckling och klyftpotatis står på menyn och till efterrätt lutar det åt våfflor. Hjärtformade såklart. ;-) 

Kärlek till er alla! ♥

Oskar Svärd - 20 dagar kvar till Vasaloppet

Idag har jag firat att det är 20 dagar kvar till Vasaloppet med en långtur i finfina Bruksvallarna!

Nummer två i nedräkningen tilll Vasaloppet är trefaldiga Vasaloppsvinnaren Oskar Svärd.
Han gick från att vara en av de sämre i sin klass på skidgymnasiet i Ulricehamn till att komma 9:a i sitt första Vasalopp 22 år gammal.

Han är en riktig veteran i sammanhanget med tretton genomförda Vasalopp och tre vinster. Dessutom har han aldrig varit sämre än topp 10 på Vasaloppet!

I år har han haft stora problem med sjukdomar och jag är väldigt tacksam för att han trots allt tagit sig tid att svara på några av mina frågor om honom och hans träning!

Artikeln finns även som högupplöst pdf här. 

Orsa Ski Marathon 2013 - summering av loppet

Det här med diagonalåkning alltså. ;-)


Ni som följer bloggen vet ju att jag sliter för att bli en mer allround-skidåkare och inte bara en stakfjant. ;-) Ibland känns det som att det tar sig. Ibland känns det som att jag stampar på stället eller glider baklänges i uppförsbackarna. ;-)


Idag var det nog iofs lika mycket en allmänt dålig dag, framförallt motivationsmässigt, som dålig teknik som ställde till det och jag är inte på långa vägar så besviken på min prestation som förra året. Jag vet att jag kan bättre än så här. Men inte idag.

På väg till starten

Tidigt vid starten för att lägga ut skidor...

Jag slutade som 5:a i D21 på nästan exakt samma tid som förra året. (Då var jag 11.) Det var lite trögare, blåsigare och lite snöigt i år och täten körde typ 7 min långsammare och jag var 4 min närmare Annika Löfström i år. Ett litet steg framåt men fortfarande ett klent resultat. 

Jag var opepp innan. Ungefär som innan Jizerska förra året när allt kändes skit innan och både jag och Gustaf gett upp innan loppet ens börjat. Jag hade nog faktiskt inte trott att halsen skulle kännas bra idag men det gjorde den så det var ingen tvekan om att köra. Kanske var det för att jag trott att jag ens skulle kunna köra som jag inte alls var så nervös innan som jag brukar vara och kände mig allmänt loj och omotiverad under loppet. 

Försökte peppa upp mig med musik.
(Na, na, nah! med Movits!/Timbuktu piggade iaf upp lite.)

I början körde jag och funderade om gårdagens pass kanske var lite för långt och inte tillräckligt lugnt eftersom musklerna kändes trötta. Eller om jag trots allt har nått skit i kroppen. Jag flåsade som en älg i första backarna men pulsen gick inte upp så högt. Musklerna kändes dock bättre efterhand. 

Eftersom jag tappade mycket på andra varvet förra året var planen i år att ta det lugnare i början och kunna hålla hyfsat jämn fart på varven. Ett av två funkade. Jag tog det lugnt men tappade ändå mycket. ;-) Jag hade lägre snittpuls (knappt 87%) än jag brukar ha på tävling och var för pigg vid målgång. 

Jag kunde inte motivera mig att pressa på mer under loppet utan låg på en bekväm ansträngningsnivå. Kanske var det för att jag vet att det här ett seedningslopp som passar mig dåligt och där jag verkligen skulle behövt prestera på toppen av min förmåga för att ens vara i närheten av att seeda mig till led 3 (som jag redan står i efter stakorgien på Tjejvasan). 

Istället blev det en njutbar utflykt idag och det kändes snarare som ett lite hårdare träningspass än tävling. Skidorna funkade bra så dem kan jag tyvärr inte skylla på den här gången. ;-) Jag hade helt ok fäste och bra glid förutom ett parti på vägen. Där blåste det dessutom ganska friskt och jag låg och tog vind eftersom jag inte hade nån att ta rygg på. 

Det gick i alla fall bättre uppför än förra året men jag tappar fortfarande för mycket när det blir längre, lite brantare diagonalpartier. Jag fegar nog lite mycket också eftersom jag tycker det är lätt att köra på för hårt uppför. Och så var jag som sagt inte motiverad att ta ut mig.

Men det blev i alla fall en bra genomkörare och bra diagonalträning idag! :)

Hoppas på revansch nästa år och att jag kan pressa mig och få ut allt jag har då. 

Buffé på värdshuset och
pannkakor till efterrätt!

Det bästa med dagens tävling var annars Gustafs prestation. Jag är så himla stolt över honom! Han imponerade stort med sin 33:e plats och en solklar plats i led 1 på Vasaloppet (om inte seedningsgruppen får hjärnsläpp). Grymt bra jobbat. 

Nu är det sovdags och i morgon bär det av upp till Bruksvallarna. 

Återkommer med rapporter under veckan!

Loppet i siffor:

Tid: 2.50.10

(Vid varvningen: 1.19.17)
Sträcka: 42,54 km
Snittfart: 15 km/h
Maxfart: 34,8 km/h
Placering: 5/25 i D21 (+35:32)
Snittpuls: 87% av max
Maxpuls: 94% av max

En härlig dag i Orsa Grönklitt

Idag på förmiddagen stack vi ut för att testa skidor och köra ett varv på morgondagens tävlingsbana. Orsa Grönklitt visade sig från sin bästa sida och himlen var lika blå som vallan. ;-) Gustaf testade ett par olika skidor och valde att valla upp sina Fischer till tävlingen. Jag har bara mina Peltonen med så valet för mig var lätt och skidorna funkade fint; jag hade bra glid och ändå helt ok fäste med blå extra. Jag gillar verkligen mina Peltonen och det är rätt skönt att inte ha en massa skidor att välja på. ;-) Nästa säsong blir det till att uppgradera skidparken med några fler alternativ. 

Vår lilla stuga

Det kändes skönt att hinna köra hela varvet i lugn och ro idag och friska upp minnet och få lite bättre koll på banprofilen. Vissa delar av banan hade jag verkligen blåst upp i tanken men jag inser också att flera av uppförsbackarna kommer bli tuffa imorgon på andra varvet (om inte förr). Det gäller att disponera krafterna i loppet lite bättre än på Stråkenloppet med andra ord. ;-) 

Jag har haft lite känningar i halsen sen igår kväll och försökte ta det riktigt lugnt idag och känna efter hur det kändes. Kroppen kändes bra men jag höll pulsen nere och tog det lugnt i backarna. Det var en sån där reklambroschyrsdag idag och det var ljuvligt och jag blev alldeles lycklig av att glida omkring. 

Härliga omgivningar

Gustaf och Håkan Gunnarsson

Efter testerna gick vi hem till stugan och duschade och sen styrde vi kosan till värdshuset för att hugga in på lunchbuffén. Där mötte vi även upp Egil från klubben, Jimmy och hans tjej Cecilia som vi träffat tidigare på dagen på skidstadion. Det blev en sen lunch och maten satt verkligen där den skulle. Måltiden toppades med några pannkakor med grädde och sylt och sen var jag mätt och belåten. :) Det gäller att fylla upp depåerna inför imorgon. 

Vi passade även på att shoppa några liquid i sportaffären. Jag har ju haft problem med att jag blivit yr och haft svårt att fokusera på de senaste tävlingarna och tänkte testa att försöka få i mig lite mer energi under loppet i morgon. 

Om det nu blir nått lopp vill säga. Halsen känns tjock och gör lite ont nu på kvällen. Jag hoppas verkligen att jag vaknar pigg som en lärka imorgon bitti! 

Känns det inte bra i morgon bitti tänker jag inte chansa. DNS (Did Not Start) är en jävligt tråkig förkortning men långt bättre än SIB (Sjuk I Bruksvallarna). 

Stockholm - Mora

Det blev lite ändringar i planerna i veckan. Istället för att åka upp till Orsa Grönklitt i bil med Gustaf, Gösta, Lasse och Håkan idag sitter jag nu på tåget från Stockholm på väg till Mora efter att ha tillbringat några sköna dagar i huvudstaden. Totalt fullproppad med intryck efter besök på möbelmässan och sightseeing på stan med bästa Anna. 

Bordskiva gjord av gamla skateboards

Schysst "innertak" i Mood-gallerian

Fina textiler på mässan

Finfina betongplattor

NI får ursäkta det icke träningsrelaterade innehållet men jag håller på att bubbla över av alla fina grejer jag sett de här dagarna...;-) 

Veckan inleddes i måndags med en tretimmars träningsdag eftersom jag insåg att det inte skulle bli mycket tid för träning resten av veckan. På förmiddagen stack jag ut på en lugn jogg med fokus på att försöka springa tekniskt bra trots långsammare tempo. (1h 11,3 km) På kvällen körde jag och Gustaf och en tapper skara från klubben ett distanspass på rullskidor i riktigt ruskväder. Vi bestämde oss för att köra ett rent stakpass och höll ett bra tempo och jag gick aldrig över A1 i puls. Det var riktigt halt på sina ställen och började snöa på slutet så vi struntade i att ta några extraturer och tog oss bara hem kortast möjliga väg. Passet landade ändå på 32 km och det kändes grymt bra att vi genomfört det trots omständigheterna. 

I tisdags kväll åkte jag upp till Stockholm efter en hektisk dag utan någon tid till träning mer än en tjugominuters hetsjogg kombinerat med att jag utförde ärenden på stan. ;-) Vi var inte uppe i Stockholm förrän efter midnatt och däckade direkt när vi kom till övernattningslägenheten som Anna fixat. Hela onsdagen var fullspäckad med besök på mässan, god mat på schyssta "Urban Deli" och häng i lägenheten. I morse lyckades jag dock masa mig upp i tid för att hinna sticka ut på en morgonjogg. Jag var sjukt sugen på att få inviga mina Icebugs och vädret var perfekt! Halt som tusan. Snöigt och moddigt. Och jag kände mig oövervinnelig med mina suveräna skor! :) De fungerade bättre än jag vågat hoppats och det var så kul att kunna springa obehindrat trots kasst underlag. Supernöjd! :)

Icebug Anima L-Bugrip

Premiärturen!

Perfekt testväder

Väl tillbaka i lägenheten (när jag till slut hittade tillbaka med hjälp av telefonen som jag som tur var tog med mig i ryggfickan...) åt vi frukost innan vi gav oss ut på stan. Och nu sitter jag som sagt helt matt på tåget på väg till Mora och andas ut efter en heldag på stan. 

Fika på Fabrique Stenugnsbageri

I morgon blir det skidtester och lite lugn åkning uppe i Grönklitt inför lördagens tävling. Det ska bli skönt att komma ut på skidorna och jag hoppas att jag inte degat ihop för mycket efter veckans dekadens utan kan få till ett bättre lopp än förra årets Orsa Ski Marathon. :)

Jimmie Johnsson - 30 dagar kvar till Vasaloppet

Var tar tiden vägen? Idag är det bara 30 dagar kvar till Vasaloppet!

Men än finns det lite tid kvar att köra seedningslopp, träna och ladda mentalt och jag hoppas att de tre långloppsåkare som jag valt ut till årets lilla Vasalopps-nedräkning kan inspirera och ge lite tips och råd såhär på sluttampen. 

Först ut är alltså den 27-åriga falubon Jimmie Johnsson som var okänd för många tills han blev tvåa i Jizerska förra året...

Artikeln finns även som högupplöst pdf här.