fia och adam : Läger i Bruksvallarna med Ski Team Skåne

Förra veckan var vi på det årliga lägret i Bruksvallarna tillsammans med vår skidklubb Ski Team Skåne. Det är alltid kul att träffa gamla rullskidskompisar samt få träffa lite nya talanger. Vårt största hopp är 12 år gammal och hen sprängde fältet totalt när vi skulle köra upp från skidstadion till fjället (en klättring på nästan 200 hm.) Ska bli spännande att följa utvecklingen!

Veckan innan lägret hade jag (Adam) en lugnare vecka för att vara utvilad och redo för en tuff träningsvecka! Innan vi åkte hann jag med:

- Stakpass från Eldris till Norra Garberg (se bilder nedan!!! <3)
- Prova på pass med Team Nordic Trail - Som vi ska starta upp här i Mora till våren! :D
- Styrketräning hemma
- Sprintintervaller på Hemus

Ett antal bra kvalitépass som passar bra när man är utvilad och som bäddade bra inför lägret med mycket mängd!

I bilen på väg till Eldris

Ett sagoland!

En tapper skara på prova på passet!
Värt att nämna var att det var 4 dm snö där vi sprang
och temperaturen gick från -4 till -12 på 60 min

05:00 gick vi upp på torsdagen för att komma upp ungefär samtidigt som klubbens buss från Skåne som kört över natten också. Förra året var det sjukaste halkan någonsin och då blev vi stående på vägen en bit från Sveg i ett par timmar innan sandbilen (som kört av vägen) kom till undsättning. I år gick det lite bättre med endast ett strömavbrott precis på morgonen och lite snöfall längs vägen. Som tur var hann kaffet precis koka klart. :)

När vi kom fram drog vi på oss laggen och testade spåren lite. Den ganska blöta snön som kommit/kom gjorde det lite svårt att få fäste. På eftermiddagen höll vi varsin skidlektion. Vi var med som instruktörer under lägret och hade vars 3 lektioner för olika grupper.

Fint med snöklädda träd

Stakning med frånskjut utan stavar kräver 100% tyngdöverföring! :)

Expedition Mittåkläppen

Förra året gav vi oss på ett försök att bestiga toppen av Mittåkläppsfjället men pga att skaren inte var tillräckligt hård att gå på fick vi vända tillbaka. Man trampade igenom den hårda ytan och rev sig ordentligt på benen då. I år gav vi oss på ett nytt försök och jag kan glädjande meddela att expeditionen lyckades!

Från Bruksvallarna till Djudalsvallen skidade vi!
Ca 10 km

I Djupdalsvallen bytade vi skidor mot löparskor som vi
hade med oss i våra ryggsäckar

Snöpulsning deluxe! De första 2.5 kilometrarna såg det ut såhär. Vi turades om att dra var 300 meter.

Uppskattningsvis 6 dm snö i snitt. Ännu mer på sina ställen

The dead are coming!

Häftiga istappar!

En bit upp höll snön och vi kunde faktiskt gå i normal
fart upp till toppen!

På toppen! Inte mycket utsikt heller pga dimman.
"löpdelen" tog ca 3 timmar och var 9 km lång

Dagen efter var det lektion på förmiddagen. Oskar som är en mästare på balans och lekar kom på idén att simulera Johannes och Zebastian Modins samarbete. Johannes från klubben jobbar som ledsagare till Zebastian som har kraftigt nedsatt syn. Till vintern ska de åka paralympics på samma banor som de med full syn kör på. Riktigt imponerande! Övningen gick kort sagt ut på att en leder den andre som dragit ner mössa, bandband eller buff.

Såhär såg det ut:

På eftermiddagen körde jag Oskar och Victor ett distanspass. Jag tog min DP-skidor och stakade hela passet. Vägen upp på fjället från Ramundberget var riktigt kämpig att staka då den är sjuuukt brant men det kändes ändå relativt bra. Jag gav mig fasiken på inte saxa något. Magen och armarna fick sig en rejäl omgång. :) Victor begav sig efter ca 3 timmar men jag och Oskar fortsatte. De hade pistat spåren som går upp mot fjället på baksidan av Ica-butiken. Fint med lite mer kuppering... Utförskörningen var i alla fall riktigt rolig! :) Det blev totalt 61 km, 1000 hm och 5 timmar.

Oskar och Victor

Sista dagen vaknade jag av Fias ljuva stämma som sjöng "ja må du leva" för mig. :) Paket och lite frukost på sängen är aldrig fel! :) Lägrets sista pass var ett gemensamt distanspass upp på fjället. Det var riktigt kallt (-22) så vi fick klä på oss ordentligt. Jag var nog den enda som hade andningsmask, den är sjukt bökig, obehaglig och ful men värt att ha den för luftrörens skull. Jag fick ta av den ett antal gånger för att inte snora i den. Trotts kylan blev det ett riktigt bra och otroligt fint pass!