Salomon 27k

I fredags åkte vi upp till Åre för en minisemester. Adam var långledig samtidigt som det var en hel vecka med tävlingar i Åre i samband med Kia Fjällmarathon. Själva fjällmaran går nu i helgen men vi ställde in oss på att springa Salomon 27k på lördagen och sen Peak Performance Vertical K på tisdagen innan det var dags att jobba igen för Adam.

Väderprognoserna var ungefär som de varit hela sommaren; helt otillförlitliga. Det verkade dock troligt att det skulle regna ganska mycket de två första dagarna i samband med första tävlingen så vi bokade in oss på ett boende på Booking för två nätter för att slippa krångla med tält i regn innan och efter tävling.

Vi följde inte vår vana att boka in oss på det billigaste på Booking utan slog på stort och tog det näst billigaste stället. ;-) Buustamons fjällgård visade sig vara Åres högst belägna hotell och lockade med relax med bastu och badtunna. Det lät skönt både inför och efter 27 km på fjället.

När vi checkat in på fredagseftermiddagen hängde vi i relaxen ett tag innan vi började fixa i ordning det sista inför tävlingen. Tävlingen skulle starta 9 på morgonen men vi behövde vara på plats vid mål vid 8-tiden för busstransport till starten och fick boka in en extratidig frukost. Frukosten var väldigt bra och vi såg fram emot att få äta den en dag till när vi hade lite mer tid på oss.

Fias lopp
Jag var ganska orolig för hur det skulle gå med knäet inför tävlingen och sov dåligt natten innan tävlingen. Jag hade inte hårdtestat knäet innan utan bara kört korta lugna löppass, skidgångspass och vattenlöpning. Högintensivt men skonsamt. Kvällen innan hade jag stretchat och yogat efter bastu och varm/kallvattenbad och sen avslutat med att smörja in knäet med liniment. Det är inget jag brukar göra men nu var jag öppen att testa allt med förhoppning om att det skulle få gång blodcirkulationen och vara bra förebyggande. När jag vaknade på natten och hade känningar på insidan av knäet istället för på utsidan blev jag orolig över att det skulle ha varit mer negativt än positivt med värme och att jag hade värmt igång en inflammation i hela benet. Haha, den vanliga tävlingsnervositetet spetsat med extra allt! När jag vaknade till spöregnade det ute så jag var i alla fall väldigt nöjd att ligga inomhus i en varm säng och inte i ett tält.

Efter frukost stack vi direkt iväg till målet för att ta bussen till starten 8.15. Vi hade inte så mycket marginal till starten som gick 9 men allt flöt på bra så det var ganska lugnt ändå. Det fanns en buss som gick 7.45 men eftersom vi hade en halvtimme att köra och kunde få vår frukost från 7 hade vi bokat in oss på 8.15-bussen.

På plats rekade vi området lite, konstaterade att det fanns typ 3 toaletter med långa köer och att det fick bli ett skogsbesök innan start. Sen lämnade vi våra överdragspåsar på släpet och värmde upp. Jag kände av knäet lite grann men körde min vanliga stretch och smorde in knäet med liniment, sen kändes det bättre. Min inställning till hela tävlingen var att jag skulle vara förbaskat nöjd om jag kunde fullfölja och inte dum och fullfölja till vilket pris som helst. Morgondimman hade lättat och det var riktigt härligt väder.

Vi önskade varandra lycka till och ställde upp vid starten. Efter det första, och enda, platta asfaltpartiet i starten sprang vi in på grusvägen och började den första klättringen. Jag var inställd på att hålla igen i början och inte ryckas med i starten. Banan var 27 km lång och passerade tre fjäll; Hållfjället, Grofjället och Välliste med total stigning på 1150 höjdmeter så det fanns gott om tid att bli trött! ;-)

Banprofilen

Många sprang på ganska fort i början men jag körde mitt eget race och gick en del i de brantare partierna tidigt. Märkte att fler "vågade" gå när någon börjar gå vice verca...;-) Banan var kul och varierad! Det var helt vindstilla och fantastiskt väder uppe på fjället och jag försökte se mig omkring och njuta av tillvaron så gott det gick.

Vi hade inte läst in oss så väl på banbeskrivningen insåg jag när jag kom till ett parti med myr efter andra fjället. Har aldrig uppskattat myr som jag gjorde då! :) Det blev flera kilometer med skonsam löpning och jag kände mig hemma på den Bjarnerundan-liknande banan. ;-)

Den varierande och långsamma löpningen gjorde att knäet höll sig i schack. Jag kände av det mer i början och var orolig att behöva kliva av efter första milen men det blev aldrig värre, snarare tvärtom. Det var väldigt skönt att kunna njuta av att vara ute på fjället och kunna springa banan! Jag känner mig privilegierad att ha en kropp som tar mig framåt 27 km utan några större protester och det är en känsla jag tar med mig framöver! :)

Efter myrlöpningen gick banan uppför sista fjället innan den långa utförslöpningen ner till målet i Trillevallen. Nu fanns det inte mer att spara sig till så jag sprang på så gott jag kunde utför. Inne vid målområdet hörde jag Adams hejarop innan jag tog den sista, lååånga, snirkeln och försökte pressa det sista in i mål. Klockan stannade på 3.11.52. Bättre än jag befarade innan, sämre än jag drömde om under mina positiva toppar under loppet men jag lovade samtidigt mig själv att inte vara något annat än nöjd! :) Blev 25:a av 266 damer och 113:e av 652 totalt.

Adams lopp

Jag kom iväg bra i starten. Öppnade i ett lagom tempo, inte för hårt. Platt asfalt (som första kilometern var) är inte min grej, om jag springer för snabbt på de partierna så blir jag lätt stum i benen. Men eftersom jag inte visste hur banan såg ut efter asfalten så valde jag att inte gå ut allt för lugnt och därmed riskera att bli fast bakom löpare i stigningen upp på fjället. När stigningen började la jag mig i tröskelfart, dvs att jag inte drar på mig så mycket mjölksyra. Veckan innan hade vi kört backintervaller på Gopshus där jag övade på att springa uppför och det hade känts ganska bra så jag prövade att springa hela vägen och inte gå.

På väg uppför fjäll nummer ett

Tempot bland de jag sprang med var ganska ryckigt och ojämnt. Blir väl lätt så i början innan man kommer in i sitt eget tempo. När den första riktiga utförslöpan kom blev jag först fast bakom några löpare så jag blev tvungen att springa om dem i terrängen bredvid spåret. Sen gick det undan. ;-) Så himla kul att släppa loss och bara flyga nedför fjället!

Klättringen upp på den andra toppen kändes det fortfarande bra och jag kunde springa på ganska bra än. Det var lite glesare mellan löparna nu vilket var ganska skönt, speciellt när det bar av utför igen. Med 10 km kvar av loppet hade jag 60 min på mig att klara 2 tim 45 min. Det kändes ganska lugnt med tanke på att det bara var en topp kvar att ta. Det jag inte hade räknat med var ett långt parti med myr som tog mer tid och energi än jag trott. Den sista klättringen kändes betydlig tyngre än de första två och det blev en del gång här.

Uppe på toppen var de bara 7 km kvar och mycket var utför. Mitt mål att komma under 2 tim 45 min kändes väldigt tajt och jag sprang på allt jag hade utför.  De sista 3 kilometrarna var lite mer kuperade än jag trott och de kändes riktigt dryga. In på sista kilometern började jag höra speakern från målet som presenterade vinnarna i loppet. Det var ganska knixigt på slutet så det var svårt att veta hur långt som var kvar till mål.

Jag kom in på tiden 2:45:48 och en 34:e plats i herrklassen ("bara" 15 min efter Emelie Forsberg ;-)). Jag är mycket nöjd med tävlingen! Framförallt hur jag la upp loppet. Det ger alltid mycket kraft när man kan plocka placeringar under den andra halvan. Jag har blivit mycket bättre uppför också vilket känns väldigt roligt eftersom det varit min största svaghet innan. Det jag behöver jobba på nu är min fart på de platta partierna där det känns som att jag tappar mycket. Riktigt rolig tävling för övrigt som går på en rolig och väldigt fin sträcka! :) Mer trail åt folket!

Efteråt badade Fia sina ben i bäcken innan vi gick för att äta lite. Vi var inte så hungriga efteråt men fick ner en våffla i alla fall och satt och hängde i solen ett tag. Tummen ner för ingen vegetarisk after-race mat.

Sen åkte vi shuttlebussen till parkeringen och åkte "hem" till Buustamon igen för en lugn och skön eftermiddag med badtunnebad, after-race-slöande och planering av vårt fortsätta äventyr i Åre.

Kallbad ska ju vara bra för återhämtningen...

Skräddarsydda kostråd och avslöjande blodprov

För några veckor sen skrev jag en sammanfattning och reflektion kring en artikel som handlade om kost och kostrelaterade sjukdomar och att människan behöver bli mer hållbar.

Artikeln som fångade mitt intresse redan på omslaget av tidningen hade rubriken "Vill individanpassa kostråd" och var en intervju med Rikard Landberg som snart tar över som chef på avdelningen för livsmedelskunskap på Chalmers.

Inledningsvis förklarar Rikard att kostråden inte handlar om att gå ner i vikt utan om sjukdomsprevention och hälsofrämjande.

"Idag vet vi i stora drag vad man ska äta för att vara hälsosam. Men det finns ett stort problem - folk följer inte de allmänna kostråden."

Flikar in här och klipper i ett utdrag av kostråden, kraftigt förenklat, från Livsmedelsverket:
Ät mindre rött kött (inte mer än 500 gram i veckan). Ät mycket grönsaker (gärna rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök), frukt och bär. Välj nyttiga fetter. Byt till fullkorn. Ät mindre salt. Håll igen på godis, bakverk, glass och annat med mycket socker. Minska särskilt på söta drycker.

Rikard fortsätter:
"Hälsogurus och andra testar nya dieter och ser att effekterna blir mycket större. Och så marknadsförs det. Problemet är att det kanske bara gäller just den individen. Fast då har redan folk förlorat motivationen att följa de allmänna kostråden."

Han berättar att det har varit mycket fokus på genetik tidigare och att man har haft förhoppningar om att kunna skräddarsy kostupplägg utifrån olika individers genetiska uppsättning. Det stämmer delvis men enligt honom att det är ganska liten del av kroniska sjukdomar som fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar som kan förklaras med hjälp av genetik. Han tror istället att olikheter i vår ämnesomsättning ("den molekylära fenotypen") spelar större roll. Olikheterna kan bero på hälsostatus, kost och tarmfloran.

Rikard vill utveckla tekniker som kan individanpassa kostråden och visionen är att man om några år ska kunna gå till sin läkare och ta ett blodprov och utifrån det och en enkel enkät kring livsstilsmönster få individualiserade kostråd.

Till sin hjälp har han forskaren Alastair Ross som arbetar med att analysera kroppens ämnesomsättning med hjälp av ett blodprov som analyseras i en masspektrometer. Detta handlar artikeln "Ett avslöjande blodprov" om. Alaistar kan tex se om det är frukt, kött eller fisk som dominerar din kost med hjälp av ett blodprov.

En individs ämnesomsättning avgörs dels av metaboliter (restprodukter från nedbrytning av olika ämnen) som bildas i kroppen, tex. hormoner och signalsubstanser, men också av vad vi äter, dricker och andas in. "Det finns tusentals metaboliter i mat som tas upp av kroppen och som vi nu kan mäta i blodet eller urinen" säger Alaistair. Utmaningen är att bland alla dessa tusentals metaboliter hitta den som är kopplad till en viss typ av mat.

I ett samarbete med Sahlgrenska universitetssjukhuset har metoden för första gången använts i en stor studie kring typ 2 diabetes. Studien genomfördes på tre grupper av kvinnor i 60-årsåldern; en grupp med utvecklad diabetes, en grupp som var på väg att utveckla diabetes och en grupp med friska kvinnor. Biomarkörerna visade att det som skiljde kvinnorna åt mest var kopplat till kost och att kosten var den faktor som betydde mest för utvecklingen av diabetes. Högt intag av kött innebar högre risk för diabetes medan de som åt mer vegetabiliskt fett löpte mindre risk enligt studien. (Tyvärr har jag inte tillgång till någon forskningsdatabas för tillfället eftersom jag inte läser några kurser just nu så kan inte faktakolla den här studien...)

Det som kunde mätas i studien var biomarkörer för kött, fisk, fullkorn, olika typer av olja och några vitaminer och Alaistair berättar att metoden behöver utvecklas och är långt ifrån komplett.

"Det som krävs framöver är en snabb och robust metod som med hjälp av kanske bara 20 biomarkörer kan spegla vårt kostintag."

Två intressanta artiklar på kosttemat tyckte jag.

Jag läste någonstans nyligen att läkare läser ganska lite om nutrition och näringslära under utbildningen. Hittade inte så mycket info på nätet nu men här är tex. en insändare i Läkartidningen:

Undervisningen i klinisk nutrition på läkarlinjen och övriga vårdutbildningar har inte utvecklats nämnvärt. En svensk läkare får sedan många år bara cirka en veckas formell utbildning i klinisk nutrition under den elva terminer långa grundutbildningen. Nutritionsrelaterade aspekter tas upp på många olika kurser, men det finns ingen som håller samman ämnet, och det blir inte heller föremål för examination. Hela artikeln finns här.

En gammal artikel från -97 i Läkartidningen "Nutritionsrelaterade moment under läkarutbildningen vid KI" säger typ samma sak. En nyare undersökning hänvisas till här. "Läkare har i snitt 12,5 h utbildning inom kost". (Gillar inte alls Gudiols raljerande ton men länken fick duga för nu...)

Det är svårbedömt och ett känsligt ämne och precis som inom alla andra yrkesgrupper varierar intresset och kompetensen säkert väldigt mycket. Men att det finns så mycket pengar i läkemedelsindustrin och en så stor tilltro till läkemedel gör mig mörkrädd.

Riksrevisionen gjorde 2016 en granskning av hur staten hanterar läkemedelindustrins inflytande som de summerar så här:

En stor del av den kunskap som finns om läkemedel tas fram av läkemedelsföretagen, som inte bara ser till folkhälsan utan även till vinstintresset. Regeringen och myndigheterna kan göra mer för att balansera läkemedelsindustrins inflytande inom hälso- och sjukvården.

(Hela rapporten finns att ladda ner här. Finns en analys här av den i Läkartidningen: Riksrevisionen: Värna oberoendet gentemot läkemedelsindustrin)

Jag är fascinerad över hur mycket vi kan påverka våra kroppar och vårt välbefinnande med hjälp av kost, fysisk aktivitet och en helhetssyn på kropp och själ och hoppas på en utveckling där fler får hjälp och möjlighet till det.

Inser att jag är på väg in i ett svårt men mycket intressant område som nog får fortsätta vidare i ett annat inlägg. ;-)

Avslutar med WHO's definition av hälsa från 1948 så länge:

"Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom"

En Norgehistoria i tre delar - del 3 - Cykling i Sjusjöen

Såja, lite fördröjt kommer här den sista delen av vårt Norge-äventyr. Att skriva de här inläggen är lika mycket en dagbok och minnesanteckning för vår egen del som för att dela med oss av våra upplevelser till er som är intresserade. Det händer ganska ofta att vi går tillbaka bland inlägg när det tex. är dags för en årligt återkommande tävling eller om vi ska åka tillbaka till en plats vi varit på tidigare. Några anteckningar och bilder kan få många minnen att komma tillbaka, på gott och ont! ;-)

Efter sightseeingen i Geiranger åkte vi till resans sista destination; Sjusjöen. Vi hade ju cyklarna med och visste sen förra gången vi var i Norge att det finns fina cykelmöjligheter där.

I Sjusjön möttes vi av fint väder. Vi stannade till och åt mat och handlade på "Kiwi minipris" innan vi körde vidare till Natrudstilen där cykelbanorna finns. (Och toalett/dusch ;)) Första passet körde vi upp på fjället på grusvägar upp genom ett stugområde och vidare på stig.

Efter klättringen var vi tvungna att pusta ut lite...

När vi kom ner från fjället igen testade vi de båda byggda teknikbanorna som fanns där. En lite kortare och enklare och en lite längre som var något svårare. Det var jättekul och lärorikt!

Länk till "sykkelparkens" hemsida

Efter det slog vi upp tältet och grillade korv på en färdiguppvärmd grillplats som någon bara hade lämnat.

Vår tältplats! :)

Där uppe började den enklare teknikbanan.
Lite olämplig plats att stå på kan man tycka...

Dag 2 i Sjusjöen stod två saker på schemat: långpass på cykel samt en favorit i repris; kanelsnurr på Brannhytta. Vi hade inte gjort så mycket research på cykelrundor utan hakade på en runda som var skyltad "Sjusjön runt". Körde fel någonstans och hamnade sen på Birkebeinerrittet-banan innan vi började bli fikasugna och letade oss uppför fjället. Denna gången på den branta sidan och det slutade med att vi bar upp cyklarna en lång bit. Med tanke på den ytterst sparsamma överkroppsträningen senaste veckorna var det ändå ett välkommet avbrott. ;-) Sen fikade vi på Brannhytta innan vi började turen nedför fjället igen. Denna gång via downhillbanan... Tekniskt sett var den ganska enkel men väldigt brant på ett par partier så man fick verkligen lägga tyngden så långt bak som det bara gick. Det var väldigt roligt i alla fall, vi blev båda väldigt sugna på att testa downhill i lättare former. :) När vi kom ner körde vi några varv på teknikbanorna.

Sjusjöen i bakgrunden

Brannhyttas kända kanelsnurr!

Baby steps ;)

På kvällen stod valet mellan att åka hem eller att stanna en natt till. Vädret skulle enl. prognosen övergå till regn under morgonen. Vi valde att stanna kvar och ta det lugnt. Chips, öl och lite frågesport fick avsluta semestern. :) Dagen efter hann vi både äta frukost, ta ner tältet och sätta oss i bilen innan regnet kom. Vädret var verkligen på vår sida hela semestern vilket vi är väldigt glada över. Tältning blir så mycket roligare och trevligare då!

Fäbodlunken 2017

Igår sprang jag (Adam) årets första "korta" löptävling. Fäbodlunken är 12 km lång. Man startar vid Gesunda, springer upp på Ekorrberget där man tar drygt 100 hm de första 2 kilometerna. Sen bär det av neråt mot Mångberg och vidare uppåt igen mot målet på Åsengården. En rolig och fin bansträckning med ganska mycket stigning. Förra året missade jag tävlingen pga av jobb men i år tog jag ledigt för att kunna springa. Fia kunde dessvärre inte vara med och springa eftersom hon har strul med ett knä och var hos en naprapat dagen innan.

Uppvärmning

Jag har varit ganska sliten denna veckan efter Mora Trail i söndags vilket jag har märkt på träning i veckan. Nu i juli jobbar jag heltid på Johns också så både träningen och återhämtningen blir lite lidande. Jag försöker köra lite mer högintensiv träning istället och strunta i mängden.

Innan start

Det som jag gjort bra på de långa loppen jag sprungit är att jag öppnat väldigt kontrollerat och sen kunnat öka och plocka lite placeringar. Men det vågade jag inte igår; jag tänkte att banan är för kort för att kunna ta igen något på. Jag ville också testa att gå ut lite hårdare också och se hur det gick. Det gick väl sådär... Alla sprang på som tusan i början och jag försökte bara hänga på så gott jag kunde. Benen kändes ganska bra i första stigningen men jag var riktigt flåsig. När jag kom till toppen och skulle börja springa ner fick jag känna på en syreskuld som hette duga. Jag hade tagit rygg på en tjej från IFK Mora och jag fick slita ordentligt för att hänga på. Efter ca 5 km kommer man ut på en grusväg och här var benen tokstumma och magen började göra ont. Helt klart att min kropp inte är van vid så hög belastning under så lång tid.

Jag tog lite dricka av Fia som stod längs med grusvägen men fick inte i mig särskilt mycket. Jag drog ner på tempot och försökte komma in i loppet igen. När jag kom in i skogen igen började det gå lite bättre och jag kunde öka tempot något. Mitt tidsmål från start var att hamna ett par minuter under timmen men jag fick ändra det till att klara loppet under timmen. Det hjälpte mig verkligen att hålla uppe tempot på de plattare partierna också. Eftersom de sista två kilometerna går uppför var jag tvungen att ha lite tidsmarginal innan de började. Snittfarten jag var tvungen att hålla var 5 min/km.

Jag hade plockat någon placering utför innan sista backen började och jag fick verkligen kriga hela vägen in i mål för att hålla honom bakom mig och för att klara mitt tidsmål. Sjukt jobbigt och tufft lopp men så härligt att ligga helt utslagen i målet. :D

Spurten!

Det är ingen prestation att skryta över direkt, det positiva är att det finns rum för förbättring på många håll! ;) T.ex uppvärmningen och ATT INTE STRESSA I STARTEN! Något jag dock måste få bättre pli på är magen. Det är jätteviktigt, funkar inte den så går det inte att springa. Jag får kanske tänka över vad jag äter innan loppen lite noggrannare?

Loppet i siffror:
Sträcka: 12 km
Tid: 59:??
Placering:??
Maxpuls: 179 (93%)
Snittpuls: 171 (89%)

Efter loppet mötte vi upp några kompisar från Skåne som varit på semester i Tällberg i veckan. Vi besteg Gesunda för att visa dem den vackra vyn. På kvällen grillade vi hemma hos oss och njöt av kvällsvärmen! :)

Paragliding från toppen av Gesunda

Lite bilder från loppet som Fia tog:

Axel Bergsten

Jonas Buud

Tim Magnusson

Första dam

Lena Viklund 

Jacob Gustafsson

Segraren i herrklassen

Andra man i mål

Jonas Buud slutade som trea

Placering 1, 2 och 3

Axel Bergsten fyra

Anders Solin

Damvinnaren