Jizerská Padesatka 2012 - summering av loppet

Här finns ett inlägg om resan och förberedelserna innan loppet. 

Klockan 6 på tävlingsdagen (rena rama sovmorgonen i jämförelse med Vasaloppet ju!) gick vi upp åt frukost och gav oss av till starten. Eftersom enbart bilar med parkeringstillstånd släpptes in i området kring starten flöt allt på väldigt smidigt. Vi var på plats i god tid och gick på toa (Gustaf har en mysig bajshistoria att bidra med här! Kanske kommer en kommentar om den sen...) och fixade ihop våra säckar med ombyte som skulle lämnas in innan start.

Komiskt nog var klisterlapparna med startnummer som man skulle sätta fast på säcken av mindre bra kvalitet och blöttes upp i snövädret. Av en tillfällighet hade jag skrivit med märkpenna också på säcken eftersom jag råkade ha en så det kändes tryggt iaf...

Gustaf och Håkan begav sig till sitt startled tillsammans med Tönu från klubben och jag stod kvar ett tag med Tönus fru Kersti och deras son Kristjan. Jag hade tänkt försöka hålla mig långt framme i mitt startled men den planen försvann någonstans i uppgivenheten och frusenheten innan start. Men tillslut packade jag ner överdragsjackan i påsen och gick bort till startled tre tillsammans med Kristjan. Det är ju vågstart på den här tävlingen till skillnad från Vasaloppet så vi släpptes iväg 10 min efter första starten. Vi hamnade någonstans i mitten av startledet skulle jag tro. Starten var lugn och sansad. Jag insåg omgående att jag gjort rätt när jag valt att köra med ruggskidorna. Det var bara att börja plocka placeringar i första backen. Många fick slita hårt. Det var väldigt stimulerande att kunna glida ut fint i diagonalåkningen och spara kraft när folk bredvid saxar. =) Jag trodde ju att jag skulle ha markant sämre glid än de som körde vallat men det var inga som helst problem.

Banprofilen

Banan

Glidet var liksom inte så avgörande i det här loppet om man säger så. Jag hade aldrig trott att det skulle vara SÅ dåliga förhållande. Jag hade räknat med blötsnö och riktigt dåligt fäste, men inte att det skulle vara så dåliga spår. Jag hade inte ens gett mig ut och tränat i Skåne i de här förhållandena. Större delen av loppet fanns inga spår. Inga. Nada. None.

För första gången i mitt liv hoppades jag att utförsbackarna skulle ta slut så fort som möjligt och längtade efter uppförsbackarna. Jag hade stora problem att hålla rätt på de klumpiga skidorna utför när det var spårigt och isigt och gick fort som tusan. Jag vet inte hur mycket som berodde på skidorna och spårbristen och vad som berodde på mina dåliga pjäxor och brist på balans men jag hade väldigt ont i fötterna under andra halvan av loppet och fick verkligen bita ihop för att uthärda. Annars kändes kroppen bra. Högerarmen krampade lite vid ett tillfälle men jag tryckte i mig lite salt på en station och det höll sig under kontroll.

Mina utförskörningar under loppet skulle kunna vara underlag för en hel komedi om skidåkning! En gång vurpade jag för att jag hade skidorna så brett isär att jag inte klarade att av lyfta ihop dem igen utan lite smidigt gick ner i spagat. En annan åkte jag rätt ut och gjorde en faceplant i en snödriva. Och ett par gånger trillade jag för att jag trasslade ihop mig i diagonalåkningen i brist på spår. Och då tycker jag ändå att balansen har blivit väldigt mycket bättre det senaste året. Stort tack till Mattias Svahn som körde hårt med oss i Långberget. Jag vågar inte tänka på hur det hade gått annars.

Uppför plockade jag dock många placeringar. Jag stakade en hel del även där det gick att diagonala för att få lite omväxling och för att jag märke att jag trots allt körde fortare än de flesta runt omkring. Det var kul att få känna sig stark! Styrketräningen och all rullskidåkning på tröga hjul har gjort sitt. Jättekul och ett verkligt formbesked.

I en backe stannade folk runt omkring och tog av sig skidorna och gick upp. På toppen stannade många som tagit sig upp och fotade(!) ner i den lååånga backen helt utan spår där åkare försökte ta sig upp.

Helt surrelistiskt. Men det slog över och var så overkligt dåligt att det var komiskt. Lite som när vi körde rullskidor i snöstorm...=)

Loppet i siffor:

Tid: 4.07.38

Sträcka: 47.83 km

Snittfart: 11,62 km/h

Maxfart: 38 km/h

Snittpuls: 87% av max 

Maxpuls: 99% av max

Stigning: 792 m

Sammanfattningsvis är jag faktiskt nöjd med helgen trots den inte så imponerande tiden:

1. Jag överlevde.
Trots alla motgångar, vurpor, värkande fötter och krampande arm.

2. Jag gick i mål.
Jag trodde ju aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle vara över 4 timmar men under loppet lovade jag mig själv att jag skulle vara nöjd med mitt lopp oavsett sluttid. Plats 24 i min klass och tredje svenska dam låter ju ganska bra i alla fall. ;-) Landade på placering 943 totalt vilket betyder att jag i alla fall kommer upp till andra startled nästa år. (Ja, det blir kanske ett lopp nästa år! Ganska troligt faktiskt...)

3. Jag tänker INTE sälja mina glidskidor på Blocket.
Däremot tänker jag införskaffa ett par bra ruggskidor omgående! =)

Stormen innan lugnet

I fredags morse körde Håkan, Gustaf och jag ner till Jablonec nad Nisou i Tjeckien som ligger drygt 1 mil från Bedrichov där start och mål för Jizerska Padesatka är. På vägen ner hann vi med en kulinarisk upplevelse i form av grillkorv med pommes på Rödby/Puttgarden färjan och en burgare på McD i Tyskland. Vid åtta-tiden på kvällen checkade vi in på vårt väl inrökta hotell anno 1990 och gick en sväng på stan.

Gustaf och Håkan och en brun heltäckningsmatta

Det vackra hotellet (bild från deras hemsida)

Det var totalt dött på stan. (Trettondagen kanske är en stor helgdag i Tjeckien?) Den enda restaurangen vi hittade i området låg nära hotellet och var en italiensk restaurang med pizza och pasta. Det var gott och ett trevligt ställe så vi siktade in oss på att äta en uppladdningspasta där även kvällen efter, innan tävlingen.

Efter lite skidfix gick vi och la oss och bestämde oss för att ta en liten sovmorgon eftersom vi kommit i säng sent kvällen innan resan och det fanns risk för bristfällig sömn även innan tävlingen.

Efter att ha avnjutit en hotellfrukost på lördagmorgonen (helt ok förutom några mystiska korvar och den kolsyrade saften) körde vi iväg och hämtade ut våra nummerlappar och gick en sväng på köpcentrumet där nummerlappsutdelningen var. Vi passade även på att testa om thaimat smakar likadant i Tjeckien som hemma. (Det gjorde den.) Efter lunch åkte vi ut till starten och började testa skidor och valla. Först körde jag helt utan fäste på mina Peltonen och testade helt ovetenskapligt glidet. När jag var uppe och gled omkring mötte jag Ulricehamnaren Johan Nyman (som ligger bakom www.skidresultat.se).

Medan Gustaf meckade med fäste på skidorna efter glidtestet sprang jag tillbaka till bilen och hämtade mina Salomonpjäxor som jag glömt för att kunna testa Lottas ruggskidor. Vid bilen konstaterade jag att vi fått något slags meddelande från polisen i byn fastsatt på vår vindruta. Vad jag förstod var det inte en bot utan en uppmaning om att vi skulle ringa dem så de kunde bötfälla oss. Jag lät den sitta kvar och kutade tillbaka till Håkan och Gustaf för att testa vidare.

Fästet på ruggskidorna funkade kanon! Dock var de markant mycket mer svårmanövrerade och klumpiga. Mina Peltonenskidor är ju "top of the line" medan det här var en "Vasaloppsskida" av enklare modell. Och till på köpet var det ju Salomonbidning på ruggskidorna så jag inte kunde använda mina nya fina Alpinapjäxor som är mycket skönare och stabilare än mina gamla Salomonpjäxor.

Efter ruggskidtestet testade jag ett par olika varianter på fäste på mina Peltonen som resulterade i noll fäste eller ifrysning deluxe. Snön satt fast som berget och jag joggade ner igen med skidorna och gav vallaren bakläxa. Sen hann vi inte testa mer eftersom Gustaf var lite orolig för bilen och ville se till att den inte blev bortbogserad från vår inte helt lämpligt valda parkeringsplats.

Hmm...Ingen drömstart direkt.

På vägen till bilen mötte vi Ronny från klubben och hans kompis Bertil och konstaterade att vi bodde på samma hotell. Strax efter mötte vi ett helt gäng med välbekanta ansikten. Bla. Magnus Aasa, Per Gustavsson och ledsmi-Martin. Lagom till att vi kom tillbaka till bilen och hade börjat lasta in kom polisen och cachade in sin bot kontant. Tur att allt är så billigt i Tjeckien! En felparkeringsbot på 180 SEK är ju som hittat! ;-)

Blötsnön tog nästan kål på boten

Eftersom vi hade fått parkeringstillstånd till tävlingsdagen på en parkering som låg en dryg kilometer från start fanns det ingen möjlighet att hinna testa två par skidor på morgonen innan start. Så efter mycket om och men fick jag sikta in mig på att åka med mina fulpjäxor och Lottas ruggskidor. Det kändes inget vidare och jag var ganska uppgiven på kvällen innan loppet. När vi kilade iväg till den italienska restaurangen konstaterade vi att den var full (såklart) eftersom det var den enda restaurangen som fanns i området och den dessutom serverade pastarätter. Klantigt att inte boka bord men det hade vi inte haft en tanke på dan innan. Efter en promenad på stan och väntan i baren på restaurangen fick vi tillslut ett bord och efter ytterligare väntan fick vi maten vid halv-nio. Då var jag riktigt hungrig och den lasagnen satt fint vill jag lova!

Nervositeten var utbytt till uppgivenhet och både jag och Gustaf sov ovanligt gott den natten. Gustaf hade fått lite förkylningskänningar och vi hade inga som helst förväntningar eller förhoppningar om morgondagen. Eller som jag skrev i Rickards tråd på Facebook samma kväll där han tippade resultat:

"Med tanke på hur vallatesterna idag gick o att jag antagligen inte kör på nya skidorna utan Lottas ruggskidor modell tyngre kommer jag vara nöjd om jag 1. Överlever 2. Tar mig i mål 3. Inte säljer de förbannade glidskidorna på Blocket på måndag. Jag är int bitter! ;) I morgon gäller det!"