Härliga tusingar på bana

Idag var det äntligen dax för banlöpning med klubben igen. Mina vader strular fortfarande och jag vet inte om det är löpningen (tex. monsterlöppasset) eller skateåkningen som är största boven i dramat. Men i brist på bevis mot banlöpningen bestämde jag mig för att försöka mig på ett pass idag. Det kändes inte alls bra i vaderna på vägen till idrottsplatsen men det blev lite bättre under uppvärmningen. Efter uppvärmningen körde vi lite löpskolning och sen var det 4 till 6 tusingar som gällde.

Jag och Gustaf körde typ tusingar (4x4) i måndags i Stadsparken så det kändes kul att få testa att springa nästan samma sak på bana. Det går ju ganska mycket fortare på bana; både beroende på underlaget och sällskapet...=) De första intervallerna kändes bra. Jag kom upp bra i puls och tyckte det kändes kontrollerat och jag återhämtade mig bra i vilan. Jag brukar ju mest köra 4x4-intervaller och det kändes psykiskt mycket tuffare att köra 6 st. Tredje och fjärde intervallen gick till på köpet lite för fort och det tog verkligen på krafterna. Jag tänkte ge upp efter femte men hängde i stället på gruppen efter efter en lite längre vila. Det kändes bra att i alla fall fullfölja passet. Bra för skallen om inte annat. Jag snittade 92% av maxpuls under själva intervallerna och tiderna låg på 3.58, 4.00, 3.56, 3.56, 4.03, 4.02.

Även om jag inte tänkte det under de sista två intervallerna så: Åh, vad det är kul med banlöpning! =)

Mat och träning

Summering av påskhelgen så här långt: Mycket mat och dryck och lite träning. ;-)

Träningspass nummer ett:

Helgens första träningspass var ett löppass på 13 kilometer innan frukost på långfredagens morgon. En hädelse? Skönt var det i alla fall...;-)

Påskmiddag nummer ett:

Helgens första middag var på långfredagen hos Gustafs släktingar ute i skogen i trakterna kring metropolen Perstorp. Efter förrätten, sillmacka med öl och snaps, fick vi en riktigt god lammstek med potatisgratäng och kryddsmör. Goda ölar, inte så goda snapsar (alltså: det var ju inget fel på snapsen men jag är ingen snapsfantast men dricker det med skräckblandad förtjusning...) och ett glas gott rödvin slank också ner.

Sillmackor och fin servettring

Lammstek!

Chokladfondant till efterrätt!
(Och en linslus till påskkyckling...)

Mångkulturellt påskbord!
Här är alla välkomna, oavsett ras, färg och form.

Träningspass nummer två 

Dagen efter vaknade vi upp i ett snötäckt Ljungbyhed och bytte plan från rullskidåkning till löpning. Visserligen hade snön smält bort innan vi ätit frukost och gjort oss klara för träning men då var redan löprundan planerad. Och eftersom det är löpning som har högsta prioritet fram till huvudstadsmaratonet passade det ganska bra tyckte jag. Gustaf var med på att göra ett nytt försök att springa och vi hade bestämt oss för att ge oss på 13 kilometers rundan på Söderåsen som Gustaf och hans bror brukade springa när de bodde hemma. Jag har inte sprungit den tidigare men tyckte det lät som en bra plan. Förra söndagens löppass har fått mig sugen på mer löpning på grus och i skog. 

Tyvärr var mina ben lika sugna på löpning som de var på rullskidåkning i måndags. Dvs. inte alls. Framförallt är det mina vader som inte förstår vad löpning ska vara bra för. De har varit spända och jag har haft den där känslan man har i musklerna på Vasaloppet innan man får kramp. Pulsen var oväntat låg under passet med tanke på kuperingen och det var helt och hållet benen som var begränsande. Men vi joggade på lugnt och fint och det gick ändå relativt bra. Första delen av rundan var riktigt jobbig med all löpning uppför på grus. Jag förstod inte hur kuperat det faktiskt var förrän vi började springa utför efter halva rundan. Innan utförslöpningen började stannade vi och tittade på utsikten vid Kopparhatten i Skäralid. 

Sen bar det av utför på asfalt i finfina omgivningar och solsken. Fantastiskt kul! =) Och förrädiskt. Vi sprang på ganska bra utför för att det var så kul och Gustaf ville känna efter hur det kändes. När utförsbacken var slut och vi skulle börja springa uppför igen på grusväg kändes det att utförslöpningen tagit på krafterna och det var riktigt segt. 

Enligt min vän Garmin var rundan 12,4 km och vi var ute 1.09. Förvånadsvärt bra tempo ändå med tanke på hur kuperat det var (ca. 200 m total stigning) och hur kasst det kändes. Hoppas på att kunna springa rundan igen om inte alltför länge! 

Påskmiddag nummer två:

På kvällen väntade påskmiddag nummer två. Denna gången med Gustafs släkt hemma hos hans föräldrar. Fantastiskt god mat (påskbord) och en kaka till fikat som toppar det mesta! (Key lime paj från Hemmets journal. Sjukt god!) 

Gustafs portion från påskbordet
(Observera tjockleken på laxpatén...Här skäms vi inte! ;-))

Träningspass nummer tre:

Idag har vi bara varit ute på en kort runda på rullskidorna. Mina ben känns som sagt inte helt ok så löpning var uteslutet och Gustaf ville gärna köra ett intervallpass på rullskidor. Så vi bestämde oss för att köra 4x4-intervaller på gamla flyget i Ljungbyhed. Gustaf envisades med att vilja köra på 4:or (riktigt tröga hjul) så jag körde på 3:or fast jag (latmasken) egentligen var mer sugen på att köra på 2:or. 

Ca. 4.30 låg mina intervaller på och vi körde lite längre vila än vanligt mellan. (2,5 minuter.) Det var ganska blåsigt och de tröga hjulen gjorde det ännu segare. Fast med tanke på hur seg uppvärmningen kändes var jag ändå väldigt nöjd med genomförandet av intervallerna och att jag kom upp i över 90% av maxpuls. Gustaf ligger lagom långt framför för att jaktinstinkten ska vakna till liv....=)

Gösta betraktar det vackra påskriset
i parken i Ljungbyhed

Påskmiddag nummer tre:

Ikväll väntar den tredje middagen för helgen. Denna gång hemma hos mamma och pappa. Alla syskon och mormor och morfar och Sonia, mammas faster, är på plats och det ska bli riktigt trevlig att träffa alla. 

Har jag sagt att jag gillar mat och träning förresten? :-)

Plötsligt i Vinslöv

Jag såg precis att "Plötsligt i Vinslöv" visas på TV ikväll. (18.00 på svt1.) Ni som hängt med i bloggen länge kanske kommer ihåg det här inlägget. Oavsett är det en dokumentärfilm av högsta klass som man måste ha sett!

Förövrigt hoppas jag på att någon vill göra en liknande film om rullskidåkning någon gång. =) Tobias Westman är ju given i huvudrollen och i birollerna återfinns bland många andra Håkan Huselius, Göran Pettersson, Rickard Bergengren, Magnus Aasa, Samuel Norlén och Casco-Mackan.

Jag ser framför mig hur kameran zoomar in på rullande hjul med välsmorda lager. (Självklart keramiska.) Stavspetsar som slipsas med skruvdragare med diamanttrissa. Hur styvheten på olika stavar jämförs. Westman som drar historier om när han susat fram i över 100 knyck. Jämförelser av rull och snacket innan tävlingar.

Tänk er vilken film det hade blivit! ;-)
Men fram till att någon annan kommit på det får ni nöja er med Plötsligt i Vinslöv.

Veckosummering och påskfirande

Veckan har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. I måndags körde jag klubbpass på rullskidor. Vi kör distanspass på måndagar och av outgrundlig anledning valde jag att köra passet på 2,5:or. (Treor bak och tvåor fram.) Söndagens löppass hade dock satte sina spår och mina ben var inte ett dugg sugna på att stå på ett par rullskidor. Till på köpet var det ganska blåsigt och ruggigt väder. Planen var att mest staka men även det var oväntat jobbigt för benen. Så det slutade med att jag, och Håkan som skejtade utan stavar, kortade av rundan lite grann och nöjde oss med att ha åkt 28 km.

I tisdags vilade jag. I onsdags borde jag ha sprungit men jag vill gärna vara med på klubbpassen på rullskidorna och hann inte både och. Så det blev ett teknikpass på skate följt av en jäkla massa enminuters intervaller. (Närmare bestämt 3x8 st.) Jag hade så där nedrans ont i smalben och fötter under uppvärmningen och teknikdelen men lagom till intervallerna hade det släppt och intervallerna gick så bra det kan gå med min bristfälliga teknik! =) Jag fick upp pulsen hyfsat och återhämtade mig bra i vilan mellan. Det var riktigt kul att köra så korta, snabba intervaller! Och jag tror det är bra för tekniken och balansen att köra på lite fortare samtidigt som man börjar bli trött och mjölksyrafumlig.

Stilleben med skateutrustning...=)

Mingel på parkeringen innan passet

Igår blev det ofrivilligt ytterligare en vilodag. Det hanns helt enkelt inte med någon träning. Men å andra sidan är lägenheten städad, jag och Gustaf nyklippta och vi har transporterat oss några mil norrut till våra familjer som lägligt nog bor bara några kilometer från varandra. I helgen blir det träning och påskmys för hela slanten! =)

Långfredagen började på bästa sätt: med en morgonjogg i solsken. Jag sprang 13 km innan frukost på en ganska kuperad grusväg i skogen hos mina föräldrar. Jag mötte en bil under tiden jag var ute och såg inte till en kotte annars. Lite skillnad mot löpning i Lund. =) Kroppen kändes bra och det kändes inte så tokigt att jag har vilat från löpningen efter monsterpasset trots allt. För nu blir det fullt ös i helgen, mellan påskmiddagar och godisätande...Just nu spöregnar det och jag och Gustaf behöver inte ha så dåligt samvete för att vi har spenderat eftermiddagen på shoppingrunda på megastora Väla utanför Helsingborg. Vi konstaterade dock att vi inte är några rutinerade shoppare. En eftermiddags shopping är ju jobbigare än vilket distanspass som helst! Verkligen! Vi laddade med en pizza innan vi gav oss ut bland allt folk och när energin började tryta laddade jag om med en riktigt god färskpressad "Pineapple Paradise" - ananas, apelsin och mango. Mmm...Gustaf drack såklart kaffe som den kaffetant han är. Jag är glad att jag inte har ett sånt beroende! =) 

Väla har (Sverige enda?) gräddbulleria.
Den KAN vara så att vi åt en gräddbulle också idag.
Men det var bara för att ha testat. Och vi delade på en!
(Den här bilden är från i julas därav den rosa granen.)

Snart väntar påskmiddag nummer ett för helgen. I morgon hoppas vi på finare väder och ett distanspass på rullorna. 

Glad påsk på er allihopa!

Born to run

Gårdagens löppass var lite för bra för att jag ska kunna sluta tänka på det än så ni får stå ut med ytterligare ett inlägg om den här fantastiska dagen…

Under de tre timmarna vi sprang igår hann många ämnen avverkas och många tankar flyga genom huvudet:

I början av gårdagens löpning funderade jag mest på att jag frös och att jag borde ha tagit vantar och kanske en jacka och inte bara underställ och t-shirt. Och konstaterade att alla andra hade avancerade camelbacks eller vätskebälten med småflaskor medan jag sprang runt med mitt skidbälte som jag fick spänna åt hårt och högt upp för att det inte skulle skumpa runt.

Första kilometerna försökte jag känna efter hur tempot kändes och lyssna på kroppen. Det gick ganska långsamt och jag hängde på en liten grupp som verkade hålla lagom tempo. Jag märkte dock att jag inte var riktigt lika oansträngd som de jag sprang med just då. Jag vet ju inte vad jag orkar i längden och ville inte riskera att springa på för fort i början och gå in i väggen. Så jag var inte så social i starten direkt och tog inga initiativ till några diskussioner som skulle göra min andning mer ansträngd. Jag försökte hålla koll på pulsen och känna efter mycket istället. Jag försökte slappna av och flyta med med så lite ansträngning som möjligt. Snart hade de snabbaste i gruppen försvunnit iväg och tempot kändes bättre. Efter en liten felspringning samlades vi ihop till en större grupp som höll ett bekvämt tempo.

Det pratades om ditten och datten. Maratonlopp i New York och Stockholm. Ultralopp i Lund. Rullskidåkning och Vasaloppet. Blåsor och skor. Så kanske inte ditten och datten i den bredaste formen utan mest om idrott och framförallt löpning. =)

Ibland fick jag en uppenbarelse i det vackra vädret och bara njöt av att insupa de fina omgivningarna. Ibland stannade någon upp och tog en tugga på en energibar eller en klunk dricka. Knöt ett skosnöre eller tog ett foto.

Vi sprang på grusvägar och små stigar. Uppför och nedför. Bland rötter och stenar. På spångar och broar. För det mesta var det torrt och fint men ibland lite geggigt. Vi försökte följa de orangemarkerade pinnarna som satt lite här och var. Vi lyckades dock missa flera för att vi hade så mycket annat att titta på och prata om men hade tur och möttes snart av korsningar utan orangea markeringar så vi kunde konstatera våra misstag och vända om och leta upp rätt vägar.

Daniel Erman hade vänt om för att han anade att vi skulle kunna springa fel på ett ställe och han sprang sen med oss fram till slutet. (Jag inser att jag vid det här laget helt hade tappat uppfattning om tid och rum och har ingen aning om var han anslöt till vår grupp…)

Det var så skönt att springa så här långt utan att hela tiden behöva kämpa, fysiskt såväl som psykiskt. Visst, knäna värkte lite när jag sprang utför och min högerfot var inte helt stabil och jag fick se upp så jag inte trampade fel. Men det här var paranteser och petitesser i sammanhanget. Igår flöt jag fram i ett härligt flow och hade inga som helst problem att motivera mig. En liten stund sprang jag och tänkte på boken "Born to run" och teorin om att vi människor är födda till att springa långt och lugnt. Det kändes verkligen så. Jag kände mig fri, lätt och lycklig. Här var vi ett gäng människor i olika åldrar och form, killar och tjejer som sprang fram i naturen tillsammans som om vi aldrig gjort något annat. Som att vi var födda att springa just så här.

Idag är jag lite stelbent, ganska trött och redan hungrig efter frukosten.
Men mest bara väldigt nöjd.

Åh. Jag hoppas kunna göra om det här snart igen…=)

28 km löpning på Skåneleden

Ja, lite hastigt och lustigt blev det så att jag hängde på det där härliga initiativet som Louise tipsade mig om:

Hej Fia! 
Tack för en rolig och inspirerande blogg :) Lite sent men vill du hänga med på långpass så är vi ett gäng som kör runt Häckeberga imorgon https://www.facebook.com/events/261110740640049/  Lycka till med träningen!

 / Louise

Klart jag vill! Det krävdes inte många minuters fundering innan jag bestämt mig för att ställa väckarklockan lite tidigare än planerat den här söndagsmorgonen. =) När jag fick meddelandet igår kväll hade jag hunnit dricka en och en halv starköl men kände mig rätt nöjd med det och hade inte planerat att dricka så mycket mer. Nu fick jag ytterligare en bra anledning att inte göra det. =)

Sofie och Jakob var över på middag och vi hade en riktigt trevlig kväll (och kolhydratsuppladdning! ;-)). Jag och Gustaf hade tagit oss vatten (ett antal kubik sådant!) över våra huvuden när vi planerade middagen. Vi började förstå det när det tog 1,5 h att handla och förvarnade våra gäster om matexperimentet som väntade. Men med Sofie och Jakobs hjälp lyckades vi tillslut få ihop dumplings, färska och friterade vårrullar och marinerade kycklinglår med sesamfrön. Efter lite passionsfruktssorbet och en chokladkaka till kaffet var kolhydratsuppladdningen fulländad!

Jag sov bra (som alltid efter ett par öl! =)) och vaknade utvilad en bra stund innan väckarklockan (tillika Iphonen) ringde. Det var bara att ge upp alla planer på att försöka somna om. Jag var lite smått nervös för dagens aktivitet och lite fundersam på hur jag skulle göra med frukosten. Jag tycker magen brukar strula om jag äter för nära inpå löppassen. Mina morgonpass springer jag alltid innan frukost. Men jag såg till att äta vid halv åtta, två och en halv timme innan "starten", och hoppades att det skulle funka. Nemas problemas! En tallrik fiberhavregrynsgröt med banan, hackad mandel och lite mjölk fick räcka. Och så en halv grapefrukt på det. När jag borstade tänderna kom jag på att det kanske kan vara en bra idé att dricka lite vatten innan också...;-)

Jag är ju ingen rutinerad distanslöpare och började fundera på hur tusan jag skulle få med mig alla prylar som man kan behöva på långpass som det här. Jag packade mitt stora termobälte som jag haft på rullskidor och skidor i vinter och fick ner allt som man kan behöva. Energibar, en liquid, telefonen och sportdryck. När jag joggade bort till bilen kunde jag dock direkt konstaterade att det inte gick något vidare att springa med den så jag bytte plan och satsade istället på att springa med mitt vanliga vätskebälte med flaska och bara en liten ficka.

Energibar och liquid eller Iphone var valet.

Jag kände mig "naken, rädd och exposed" men kan i efterhand konstatera att jag klarade mig alldeles utmärkt utan telefonen. Fast det hade varit kul att kunna fota lite längs den fina leden som vi sprang i det härliga vädret.

På parkeringen innan start

Jag var lite osäker både på formen och hur snabba övriga deltagare skulle vara och hur mina ben skulle hålla för den här chockstarten på mitt nya löparliv. Men det gick över förväntan! =) Förutom ett antal felspringningar när vi missade ledmarkeringarna för att vi hade fullt upp med att prata med varandra och titta var vi trampade inträffade inga större missöden. Jag hade lite känningar i knäna, framförallt när vi sprang utför efter ca. 2 mil, men det kändes ändå helt ok. 28 km och 2.55 landade vi på.

Vi var ett gäng som höll ihop i en klunga större delen av sträckan. Tur. Annars hade jag nog varit ute där i skogen fortfarande och bittert ångrat att jag inte hade telefonen med...=)

I bilen på vägen hem började det regna lite smått och nu är det riktigt grått och blött här i Lund. En himla tur vi hade med vädret med andra ord.

Louise och jag efteråt.
Stiliga byxor vi har! =)

Stort tack till Louise som hintade om det här trevliga arrangemanget och till initativtagarna Mikael Björk/Stigarna  och Daniel Erman. Det här blev en väldigt bra söndag på alla sätt och vis! =)

Monsterpass på G

Jag fick en kommentar på bloggen igår om att det skulle springas långt och länge på Skåneleden kring Häckeberga idag. Efter lite fundering bestämde jag mig för att försöka hänga på. Återkommer med rapport i eftermiddag/kväll! :)