söndag 15 oktober 2017

Höstträningen rullar på

För Adams del har det ironiskt nog mest varit cykling som har funkat att träna de senaste veckorna sen cykelvurpan. Han fick ju en rejäl smäll på revbenen när han vurpade och efter några dagar testade han att skejta lite men det gick inte alls utan gjorde att han fick ännu mer ont. Efter det har han undvikit all träning som inte har känts bra för att inte dra ut på problemen längre än nödvändigt. Dessutom har jag fått hålla igen på skämten för att inte frammana några skrattattacker. ;-)

Cykling har i alla fall funkat bra som tur är! Men eftersom jag velat hålla igång med löpning och rullskidor också så har vi tränat en hel del på vars ett håll de senaste veckorna...

Min träningsmängd har inte varit i klass med Adams senaste månaderna. Jag är imponerad över hur målmedvetet han tränar och hur mycket han orkar! Men jag är nöjd med hur min träning flutit på. Jag har gått mycket på känsla och tränat på mer när det känns bra och fått till en bra mix av olika träningsformer och typer av pass tycker jag. 

Senaste månaden har jag kört ett klassiskt rullskidpass i backen upp till Grönklitt varje vecka. Det blir ett bra tröskel- och teknikpass och det är kul att jämföra tider, puls och känsla från gång till gång. 

Kyligt!
Första morgonen med bilruteskrap. 

I fredags vågade Adam sig på att testa rullskidor igen.
Stakning funkade inte, men diagonalåkning!

Jag har också kört ett längre cykelpass på typ tre timmar varje vecka. Jag är så glad att jag kom loss och köpte en mountainbike till slut. Den har verkligen berikat mitt träningsliv! ;-) Det har varit ett bra sätt att träna benen och komma ut på distanspass eftersom jag varit försiktig med att trappa upp löpningen för snabbt efter knästrulet i somras.


Kul distanspass med Lena som passade på att
verkligen insupa atmosfären i Bonässkogen

Igår var det en riktigt fin höstdag. På morgonen var det dimmigt och disigt när Adam körde ett pass på vägen till jobbet. 



Efter lunch sken solen och jag passade på att "springa" mitt första långa distanspass på länge. (I tid, inte sträcka! x)) Jag har inte känt av knäet alls senaste tiden så det är väldigt skönt. Däremot kan jag få lite känningar i ljumsken ibland men nu vet jag hur jag ska hantera det och det är inget som hänger i efter passen. Jag packade ryggsäcken med dricka och lite dadlar och en bar. Och kameran! Vädret var jättefint och planen var att få till en skön utflyktstur och tillåta mig att stanna och fota när jag kände för det. Jag sprang "rågången" i Bonäs bort till Östnor och "Släntracet". Jag hade inte ambitioner om att vara ute så länge först men det flöt på fint och var så skönt och fint ute att det gick av bara farten. Härligt när det är så! Fick ihop tre timmar effektiv tid och många bilder...;-)

Utsikt från vändpunkten vid trappan på "Släntracet"

"Rågången" mellan Bonäs och väg 70

En av "slänterna" på Släntracet

Utsikt från den övre delen av Släntracet

"Rågången"

Den senaste tiden har jag som sagt inte sprungit så långa pass annars men jag har däremot kört ett antal längre pass uppför slalombackarna på Gesunda och Gopshus. Vilket betyder att det blir mer stavgång eller gång än löpning. Tidigare körde vi bara intervallpass i Gopshus eller Gesunda men inför vår ultrapremiär på Kullamannen förra året insåg vi att det blev bra och skonsamma distanspass att köra några timmar med eller utan stavar upp- och nedför slalombackarna. 

Idag tog vi bilen bort till Gopshus och roade oss med att gå upp- och nedför backen i två timmar. Adam har inte sprungit något sen cykelkraschen men testade skidgång idag. Det gick bra! Han gick på lite hårdare och varierade med att springa upp utan stavar medan jag tog det lugnare och hade stavar hela passet. Vädret var inte lika nice som igår men det började inte regna förrän på slutet när vi redan var igång och var varma och det blev ett rätt fint pass ändå. 




Nu är det mindre än tre veckor kvar till årets stora utmaning: Kullamannen ultra - 100 miles (ca. 16 mil) och +4000 hm. Loppet börjar i Båstad, går på Skåneleden genom tre naturreservat och slutar med tre varv ute på Kullaberg. Loppet slutar alltså med att vi ska springa samma sträcka som vi sprang förra året men den här gången ska vi ska ha sprungit 10 mil innan dess. Det kommer bli vår största utmaning i idrottsväg hittills och det kan gå precis hur som helst!


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar