I torsdags efter jobbet satte jag mig i bilen och körde upp till Bruksvallarna. Det var ganska halt på vägarna och mörkt ute så det tog sin lilla tid att ta sig upp. Jag och Johannes hade bokat ett rum på ett hotell i Funäsdalen. Dock hade de bara en natt ledig så dagen efter fick jag ta ett annat hotell själv eftersom Johannes bara skulle köra loppet på fredagen.
Vi gick upp vid 8-tiden på fredagen, gick och åt en god frukost på hotellet i lugn och ro. Efter det körde vi till Bruksvallarna. När vi var där lämnade jag in mina skidor till Niklas på Swix som skulle valla mina skidor båda dagarna. Stort tack! :) Vi gick och hämtade nummerlapparna, testade vår FIS-chip och körde ett varv på banan innan damerna startade. Uppvärmningen kändes bra, föret var ganska trögt eftersom det snöade men det gjorde också att utförskörningarna blev enklare!
Niklas sa att han spelat Hasse Andersson när han vallade mina skidor. Det är helt omöjligt att se på honom om han skämtar eller inte... |
Före start |
Jag startade som nummer 11, det som var före mig var de som inte hade några FIS-poäng. :P Jag kom iväg bra, kom i fatt en åkare ganska snabbt vilket såklart gav självförtroende oavsett hur bra åkaren var. Banan vi åkte på var 5 km lång och vi skulle åka två varv. Hela första varvet kändes bra. Jag kände inte av någon mjölksyra och flåset kändes stabilt. Varje varv avslutas med sprintbanan som består utav av flera mindre men riktigt branta backar. Jag tror att det var dem som satte spår ut på andra varvet för i slutet av första stigningen var jag riktigt flåsig och jag hade svårt att hålla trycket i åkningen. Jag fick köra växel två på partier där man kanske skulle kört växel tre egentligen.
När jag vände tillbaks utför på banans högsta punkt kändes det skönt. Till sprintbanan var det bara en liten uppförsbacke och jag kände att jag återhämtade mig bra utför. Inne på sprintbanan försökte jag få ut det sista ur kroppen vilket jag lyckades ganska bra med, läs; slänglopp. ;)
Johannes i mål |
Efter mål varvade jag ner lite på skidor och väntade på att Johannes skulle komma i mål. Johannes har haft mycket strul under hösten med hjärtproblem men trots det gjorde han ett bra lopp! (Tycker jag i alla fall även fast han själv inte var helt supernöjd.) Tydligen brukar han inte göra slänglopp men denna gången låg han och flåsade! :) Blev nästan orolig ett tag...
Planen för eftermiddagen var att äta lite av min medtagna lunch i värmestugan och sen testa lite skidor inför lördagen. Men eftersom det stod "Media" på dörren till värmestugan så fick jag sätta mig i min kalla bil och äta istället. Målet med skidtestet var att besluta om jag skulle staka på lördagens lopp eller om jag skulle köra med fäste. Jag provstakade en del av banan och konstaterade att det var ganska jobbigt... Dock snöade det nu och prognosen visade lätt snöfall enda till start med endast några få minusgrader. Det verkade inte heller som att de skulle fräsa om spåren så antagligen skulle spåren bli lite sköra. Eftersom jag inte är bäst på diagonalåkning så valde jag att köra på blanka skidor! Något av en chansning men bra träning i alla fall, dessutom är jag ju långloppare och de ska ju inte köra med fäste! ;)
Från fredag till lördag bodde jag som sagt på ett annat hotell i Funäsdalen. Rummen var inte så bra isolerade tyvärr så typ precis när jag somnat vakande jag av en dörr som smälldes igen, efter det var det ju lätt att somna om...
På lördagen fick jag gå upp lite tidigare eftersom jag skulle starta 10:39. Jag var lite nojig över om mina stavar skulle gå igenom kontrollen. När jag mätte mig och mina stavar dagen innan var jag 181 cm och stavarna 150 cm långa (mätt till nedre delen av remfästet på handtaget). På kvällen hade jag läst att de nu tydligen mätte till den övre delen av remfästet! Vilket gör en skillnad på 1 cm... Och jag var precis på gränsen redan. Så direkt när jag kom till Bruksvallarna sökte jag upp mätpersonalen och bad de mäta mig och mina stavar. Jag blev uppmätt till 182 cm och stavarna till 151 cm. Pheew... Det var på håret.
Tips: Mät er på morgonen, ni är längre då! Här är några andra övningar som också kanske kan hjälpa:
Jag var mycket nervösare inför det klassiska loppet. Varför? Jag var väldigt tveksam till i vilken fart jag skulle orka staka sista varvet på, att krafterna skulle ta helt slut. Jag hade ingen bra känsla i kroppen innan start. Jag kände mig seg på uppvärmningen och jag var inte särskilt pepp. Denna gången startade jag som nummer 8, 30 sek efter Jerry Ahrlin som jag aldrig såg röken av...
Planen var att ta det ganska lugnt på första varvet. Andra varvet också faktiskt och sen bara överleva det sista. Men det är svårt att köra långsamt i stakning när det går uppför. Om man inte tar i så tappar man fart och får på så sätt ta i ännu mer i nästa tag. Jag öppnade ganska kontrollerat i alla fall. Halvvägs in på första varvet kom han som startade bakom mig ifatt. Eftersom det var mest utför kvar på varvet så lyckades jag följa med honom. In på andra varvet kände jag mig ganska pigg. Det brukar ta ett tag innan jag kommer igång ibland. Jag märkte att killen som jag åkte med inte hade superbra fäste så jag gick upp och drog lite. På sista varvet fick han göra jobbet och drog mig hela varvet. I uppförsbackarna tappade jag lite men jag jobbade igen det utför! Tyvärr lyckades jag inte följa honom i sprintbanan så det blev ingen spurtuppgörelse. Bra sparring dock! Ett varv på fredagen tog ca 16.5 min och på lördagen tog ett varv 17 min i snitt... Lite bättre före på lördagen i och för sig men skiljde ganska lite ändå!
Ett extra tack till Birgitta- och Tord Tynell samt föräldrarna Hellner som peppade på bra längs med banan! Alltid kul med folk som hejar, det gör mycket även fast det kanske inte alltid märks! ;)
Resultat lördag
Efter tävlingen körde jag hem mot Mora direkt för på kvällen hade vi Frida och Lena över på julpyssel! (Jag åt mest pepparkakor och kollade på vinterstudion ;)) Igår sov vi ut ordentligt och slappade mest. Vi hann med en lite återhämtningsjogg på eftermiddagen. Idag blir det vila! :)
Planen var att ta det ganska lugnt på första varvet. Andra varvet också faktiskt och sen bara överleva det sista. Men det är svårt att köra långsamt i stakning när det går uppför. Om man inte tar i så tappar man fart och får på så sätt ta i ännu mer i nästa tag. Jag öppnade ganska kontrollerat i alla fall. Halvvägs in på första varvet kom han som startade bakom mig ifatt. Eftersom det var mest utför kvar på varvet så lyckades jag följa med honom. In på andra varvet kände jag mig ganska pigg. Det brukar ta ett tag innan jag kommer igång ibland. Jag märkte att killen som jag åkte med inte hade superbra fäste så jag gick upp och drog lite. På sista varvet fick han göra jobbet och drog mig hela varvet. I uppförsbackarna tappade jag lite men jag jobbade igen det utför! Tyvärr lyckades jag inte följa honom i sprintbanan så det blev ingen spurtuppgörelse. Bra sparring dock! Ett varv på fredagen tog ca 16.5 min och på lördagen tog ett varv 17 min i snitt... Lite bättre före på lördagen i och för sig men skiljde ganska lite ändå!
Div åkare vid varvning |
Ett extra tack till Birgitta- och Tord Tynell samt föräldrarna Hellner som peppade på bra längs med banan! Alltid kul med folk som hejar, det gör mycket även fast det kanske inte alltid märks! ;)
Resultat lördag
På vägen hem :) |
Efter tävlingen körde jag hem mot Mora direkt för på kvällen hade vi Frida och Lena över på julpyssel! (Jag åt mest pepparkakor och kollade på vinterstudion ;)) Igår sov vi ut ordentligt och slappade mest. Vi hann med en lite återhämtningsjogg på eftermiddagen. Idag blir det vila! :)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar