Sidor

söndag 15 september 2013

Tour de Mösseberg - SM i rullskidor 2013

Igår åkte jag, Gustaf och Adam upp till Falköping för att köra "Tour de Mösseberg" som även råkar vara SM i klassiska rullskidor i år. På lördagen var det distans och på söndagen backrace men vi hade bestämt oss för att bara köra distanstävlingen för att slippa övernattning och en hel helg på vift.

Distansen för mig var 29 km och H21 körde 40 km. Banprofilen såg respektingivande ut med flera rejäla uppförsbackar och en grym avslutning upp på ett mindre berg. Eftersom det inte var en varvbana utan start i Broddetorp och mål uppe på Mösseberg fixade arrangörerna transport från målet till start innan tävlingen.  Så i bilen på vägen till målet fick vi se den fruktade avslutningen på banan. Jäklar vilken stigning!

Banprofilen


Väl på plats mötte vi upp Johannes från klubben som kört dit från Oslo och sen gick vi en liten sväng och tittade på den sista biten in mot mål som gick på en cykelväg. Efter det passade jag, Gustaf och Adam på att gå på toa på restaurang Bredablick innan transporten till mål skulle avgå 12.30.

När jag kom ut från toaletten möttes jag av Gustaf som informerade mig om att vi var inlåsta. På något sätt hade vi lyckats slinka in obemärkta på restaurangen som antingen inte varit öppen alls eller stängt klockan 12. Nu var det i alla fall inte en kotte där och dörrarna var låsta och gick inte att öppna inifrån. Efter att ha konstaterat att det verkligen inte var någon kvar i byggnaden mötte vi upp Adam och letade efter en potentiell utväg. Vi hittade ett fönster på kontoret som var öppet. Det fick duga fast det råkade vara typ två meter ner till marken. Gustaf och Adam hoppade ut och medan jag mjäkade mig över att behöva hoppa ner försökte Gustaf förklara för en förbipasserande vad vi sysslade med.

Gustaf och Adam på väg ut...


Väl ute i friheten igen packade vi ordning prylarna som skulle med till starten och blev tilldelade en bil med chaufför som skulle ta oss till starten. Vi körde i stort sett tävlingsrundan baklänges och fick lite koll på hur det såg ut.

14.00 gick starten för killarna och tio över för mig. Jag hade tagit med både skate- och klassiska pjäxor och bestämde mig för att köra på skatepjäxorna. Funkade helt ok att köra med frånskjut och diagonal på dem och de kändes mycket mer stabila.

Gustaf kände sig inte i någon toppform under uppvärmningen. Inte så konstigt efter en hektisk jobbvecka på resande fot utan någon rullskidåkning. (Men däremot mycket mat, öl och bastubad! ;-)) Jag tyckte att det kändes helt ok. Under uppvärmningen försökte jag köra en del frånskjut och diagonal för att få in känslan lite och på ett platt parti lyckades jag klanta mig i diagonalåkningen och stod på öronen. Jävlar. Bra början. Men stavarna höll och jag fick bara några härliga svedda märken på smalbenet och underarmen. Klantigt.

Jag, Adam och Johannes innan tävligen

När Gustaf och co åkt iväg körde jag en sista uppvärmningssväng innan det var dags att ställa upp vid starten. Sen stod jag där efter Sandra Hansson, Annika Löfström och Hanna Falk men före alla killarna i H17-20 och H55 och uppåt. Jag var alldeles för långsam i starten och tappade direkt nån meter på tjejerna. Sen började kaoset när alla snabba killar och gubbar skulle ta sig fram från sina led. Men starten flöt ändå på bra och jag försökte pressa på för att få en chans att hitta några snabba ryggar.

Jag var med i en klunga när vi kom fram till första branta backen. Jag försökte hålla nere pulsen genom att bara staka. I slutet av backen började klungan splittras upp och när det började gå lättare utför hade jag inte en chans att hänga med. Då hade jag dragit ett litet gäng ett tag och när de gick upp och skulle hjälpa till att dra ifatt framförvarande tappade jag direkt och motvinden gjorde det hopplöst att komma ifatt. Fan också. Sen körde jag själv ett antal kilometer innan jag blev ifattåkt av två gubbar som jag lyckades hänga på. Det blev väldigt tydligt vad mina styrkor och svagheter är. Trög stakning i motlut är min absoluta styrka. Lätt stakning utför går sämre men förhoppningsvis i alla fall delvis på grund av att jag fortfarande har för dåligt rull på mina skidor. Diagonalåkning och frånskjut tappar jag på. Även om jag blivit mycket bättre senaste året så har jag fortfarande mycket att jobba på. På tävlingsskidorna känns det betydligt klumpigare och sämre än på mina elpextvåor så jag borde öva mer även på dem.

Jag insåg i backarna att mitt lilla följe med all sannolikhet skulle slå mig i den sista långa backen. Negativt, ja. Men realistiskt. ;-) Men jag gjorde i alla fall ett helhjärtat försök att höja tempot sista kilometerna för att få ett litet försprång in i sista stigningen.

Mina farhågor om banan blev inte riktigt besannade. Själva banan var inte alls så tung som jag befarat men sista backen var mycket värre än jag kunnat föreställa mig! Nästan lite deja vu från Marcialongabacken faktiskt även om den här var betydligt snabbare överstökad. ;-)

Så fort backen brantade till sig gick gubbarna om och jag kämpade på för att inte tappa alltför mycket på dem. Det var diagonalåkning som gällde. Eller ursäkta mig: Diagonalgång. Jäklar vad segt det kändes! Det fanns inget krut alls i kroppen och jag siktade bara in mig på att ta mig upp utan att stanna och hasade fram på skidorna i slowmotion. Jag hoppas innerligt att ingen filmade den här sista biten för det kan inte ha varit någon vacker syn! :)

När banan vände upp på cykelbanan sista biten in mot mål gick jag över till att staka. Det var så skönt att få komma tillbaka i sitt rätta element och jag kämpade på för vad jag hade sista biten in i mål.

Återigen en lite snopen känsla efteråt. Formen känns allmänt bra men resultaten blir inte de jag tycker att jag kan förvänta mig. Just den här tävlingen var den sista på länge nu och motivationen var kanske inte direkt på topp efter en tävlingsintensiv period. En snittpuls på strax under 90% på en så här kort och kuperad tävling är inte ok. Och en snitthastighet på under 22 km/h är i klenaste laget även om det var en ovanligt kuperad bana.

Jag kan bättre än så här!

Fast just nu känner jag inget större behov av att få bevisa det.
Jag ser verkligen fram emot att få ha ett antal tävlingsfria helger framöver och bara kunna träna på.


Loppet i siffror:
Tid: 1:19:35
Sträcka: 28,69 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:46/km
Snittfart: 21.6 km/h
Maxfart: 42 km/h
Snabbaste kilometern: 31,4 km/h
Placering: 4 av 4 i D21
Snittpuls: 90% av max
Maxpuls: 94% av max


Här är alla resultat från tävlingen



3 kommentarer :

  1. Jag hade ungefär samma känsla i sista backen...

    SvaraRadera
  2. Stämmer det att du åker på Salomonskidor?! Letar efter en ny tävlingsskida mot långlopp, och har svårt att bestämma mig för märke...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det stämmer inte. Jag har ett par Salomonskidor, mina första skidor, men de har blivit degraderade till "skåneskidor" aka "fulskidor". Förra säsongen körde jag på Peltonenskidor. (InfraX eller något sånt hette modellen.) Har varit väldigt nöjd med dem men har inte så mycket att jämföra med. :) I år väntar jag på att få hem en ny skida av annat fabrikat. Kommer ett inlägg på bloggen med mer info så snart jag fått den! Men jag tror helt klart att märket är av mindre vikt och att det mest väsentliga är att få en skida utplockad som passar just dig.

      Radera