Sidor

söndag 25 augusti 2013

Allians(f)lopp 2013

Det som skulle blivit rullskidssäsongens höjdpunkt blev något helt annat och jag är väldigt besviken, bitter och irriterad på mig själv för att det kunde bli så här.

Jag ville verkligen ha ett konkret kvitto på en uppåtgående form men lämnade målområdet med ett resultat som inte alls pekade i rätt riktning fast med en känsla i kroppen som sa något annat.

Jag tycker det är rätt patetiskt med dåliga ursäkter efter misslyckade lopp och jag skulle vilja skriva att "det inte var min dag" eller "jag är inte bättre än såhär" men dagens dundertabbe blir i alla fall en läxa för livet:  Tävla aldrig på oprövat material!

Och så till "ursäkten".
Ni som vill slippa den kan gå vidare till *

När vi kom upp till Trollhättan strax innan lunch igår gick vi och hämtade ut nummerlappar och skulle få våra skidor godkända för start. Jag hade inte förberett skidor i förväg utan skulle få låna skidor av Håkan så jag började testa ett par olika skidor för att kunna välja vilka jag skulle köra på.

Mina egna Elpex Team skidor (som jag är supernöjd med) hade gamla hjul fram och skulle inte kunna matcha rullet på nyare hjul och mina träningspjäxor är i upplösningstillstånd och jag ville gärna kunna köra med mina Alpinapjäxor istället. (Dvs. på skidor med Rottefella-bindning.)

Jag testade två par skidor en kort sväng i backen innan varvningen och tyckte att det ena paret drog snett och kändes obekväma. De andra kändes å andra sidan ovana att åka med då de är lite högre och tyngre än mina Teamskidor men de kändes stabilare och bekvämare än de andra skidorna. Gustaf ville komma iväg till lunchen och jag bestämde mig för att satsa på de sistnämnda.

Jag fick ok i besiktningen och sen stack vi och åt lunch på hotellet. (Spaghetti och köttfärssås såklart!)

Under uppvärmningen precis innan insläppet till startfållorna körde jag en längre sträcka lite snabbare och märkte att den ena skidan drog lite. Jag markerade skidan och tänkte att om den bara drar lite utåt så gör det nog inte så mycket. Det kändes ovant med skidorna och benåkningen kändes inte alls bra. Jag var i valet och kvalet att försöka byta skidor men fållan skulle just öppna och jag ville ha en bra position i mitt led. Dessutom kunde man enl. PM:et bara få godkänt skidorna fram till klockan ett så jag skulle inte hinna konstaterade jag.

Det kändes inte alls bra innan start och jag var framförallt orolig för att benåkningen skulle ta stryk.

Den känslan var mer rätt än något annat under dagen.

Direkt efter starten i första backen insåg jag att det var riktigt illa. Jag försökte ta några bentag men kunde inte hålla styr på skidan på högerbenet och kunde inte alls trycka på. (Till saken hör dessutom att min högerfot är vekare än min vänsterfot på grund av flera stukningar och det gjorde inte saken bättre.) Istället övergick jag till att staka så mycket jag kunde och ta tag med vänsterbenet för att avlasta och inte tappa för mycket fart.

Nåväl. Uppe på krönet försökte jag förtränga kommande backar och staka på så gott jag kunde. Precis som förra året kändes det väldigt segt efter de första kilometerna. Men jag vet att jag är ganska segstartad och försökte känna efter, slappna av och inte stressa på för mycket utan köra mitt eget race.

Jag hade förhoppningar om att rullet på skidorna i alla fall skulle vara bra och att jag skulle kunna jobba på bra på stakpartierna och utför. Till skillnad från förra året fick jag dock se mig omrullad av betydligt fler åkare den här gången. Kanske på grund av att skidorna drog snett eller möjligtvis för att de inte var ordentligt inrullade? Det kändes tungt och jag höll på att tappa sugen och motivationen totalt. På första varvet körde jag nästan och hoppades att jag skulle knäcka en stav så jag hade en legitim anledning att kliva av. Men icke. Så det var bara att bita ihop. ;-)

Jag kände delvis igen känslan från förra året och jag vet att jag brukar vara relativt pigg sent i loppet när många börjar tappa sugen så jag körde och väntade på det istället. ;-)

Och visst blev jag piggare. Fast jag var samtidigt lite orolig att all stakning skulle ta slut på mig eller ge kramp i armarna.

Det kändes riktigt tråkigt att inte kunna utnyttja att jag har blivit starkare i benen och bättre på stakning med frånskjut men stakningen kändes å andra sidan grymt bra. Framförallt kände jag mig stark i stakningen i motlut där många runtomkring gick över till att använde benen. Det var i alla fall en positiv känsla som jag tar med mig från tävlingen.

Backarna som jag slet i förra året kändes trots all stakning lättare i år och en positiv effekt av stakandet var att jag hade lättare att hålla pulsen och ansträngningsnivån under kontroll i backarna.

I slutet på andra varvet började jag dock få ont i foten. Jag stod väldigt snett på skidan som drog och kunde inte göra så mycket åt saken fast jag var medveten om det.

Till på köpet började jag få krampkänningar i lats och triceps under sista varvet och försökte slappna av och sträcka ut när tillfälle gavs. Det var ganska varmt under loppet och jag drack ovanligt mycket under tävlingen. Både från min egen flaska i vätskebältet och från drickalangningsstationerna. Och så sörplade jag i mig en "liquid" halvvägs ut på andra varvet.

Jag klarade mig i alla fall från kramp under loppet men efter målgång krampade utsidan av foten och det var en fröjd att ta av sig pjäxorna.

Jag stör mig mest på att jag inte testade skidorna ordentligt för att märka och kunna justera dem i tid och att jag inte gick på känsla och bytte hjul och körde på mina väl invanda teamskidor istället för att prova något nytt för första gången på tävling. Men det är lätt att vara efterklok och bättre att vara klokare nästa gång.

Nu har jag i alla fall varit bitter så det räcker och blir över för resten av säsongen.
Nya tag!

Efter målgång mötte jag ett gäng från klubben och efter ett litet tag kom Gustaf gående. Han verkade helnöjd och snart förstod jag att han verkligen gjort ett kalaslopp. Placering 48 på tiden 1.52.20, knappt 11 minuter efter vinnaren Anders Aukland. Så väl förunnat och grymt imponerande! :)

Sandra Hansson vann inte helt otippat damklassen men det var en riktigt tajt spurtduell mot Ida Ingmarsdotter. Trea blev Katja Visnar. Totalt var det 33 startade i damklassen och jag slutade på placering 21, drygt 26 minuter efter Sandra.

Imponerande startfält!


Anders Aukland vann inte heller helt otippat herrklassen följt av Simen Östensen och Morten Eide Pedersen.

Här finns komplett resultatlista:
http://alliansloppet.se/wp-content/uploads/2013/08/Resultat-Alliansloppet-2013.pdf

Många i klubben visade sig ha kört riktigt bra även om flera också haft problem och knäckt stavar och stavspetsar och kunde ha kört ännu bättre om det inte vore för det.

Men riktigt kul med så många bra prestationer och ett så grymt startfält!

Jag ser redan fram emot revansch i nästa års Allianslopp! :)

Foto: Rolf Zetterberg

Loppet i siffror:
Tid: 2:20:06
Sträcka: 47,67 km enl. Garmin
Medeltempo 2:55/km
Snittfart: 20,4 km/h
Maxfart: 36,2 km/h
Snabbaste kilometern: 27,4 km/h
Placering: 21 av 33
Snittpuls: 88% av max
Maxpuls: 94% av max

lördag 17 augusti 2013

En salig blandning

Efter tävlingen i Jönköping var jag lite lagom mörbultad. På söndagen dan efter tävlingen hade jag tänkt ge mig ut på ett lugnt distanspass löpning. Vi var uppe i Ljungbyhed och Gustaf och hans bror hade helt andra planer som lät lite jobbigare än vad jag tänkt. Men jag är inte den som är den så jag planerade om. ;-)

Backlöpning
På schemat stod Gustaf och Anders backpass: 4 km och 140 höjdmeter på grusväg uppför Söderåsen. Jag bestämde mig för att i alla fall ge det en chans. Benen var ju inte speciellt trötta efter tävlingen men jag trodde att en timme A3 skulle ha satt sina spår. Det kändes dock bättre än väntat. Framförallt i början. ;-) Den sista branta backen rörde jag mig knappt framåt och låren var grymt stumma. Men huvudet var på min sida. Ett riktigt tufft och kul pass med drygt 18 minuter i A3-zon. På vägen tillbaka stannade vi till och åt lite björnbär. Livskvalitet! :)

Segt och kort distanspass
Måndagens distanspass var värre. Träningsvärken i överkroppen hade kulminerat och benen var helt slut efter backintervallerna. Jäklar. Kan inte minnas att jag någonsin haft så ont i kroppen under ett rullskidpass. I triceps och armbågar. Axlar och rygg. Och i benen när jag försökte avlasta genom att använda dem. Som tur var hade Gustaf bytt framhjulen på mina skidor så jag hade "bara" treor bak. Annars hade jag nog kastat in handduken och ringt en taxi. 

Jag hade kört upp till träningen för att få med mig Håkans tävlingsskidor som jag lånat och rundan var inte så lång så det blev det kortaste distanspasset jag kört på en evighet. Under skämsgränsen på 3 mil som vi enhälligt röstat fram i klubben. ;-) Men det var en alldeles utmärkt dag för ett kort distanspass och jag skämdes inte det minsta när jag låtit bli att falla för frestelsen att köra extravarv runt Vipeholm för att få ihop 3 mil. ;-) 

Jag var lite orolig för armbågarna och har tagit det lugnt med rullskidåkningen i veckan. Passande nog regnade det och vi behövde jobba lite längre i onsdags så vi skippade intervallpasset med klubben och körde ett styrkepass följt av ett intervallpass på gymmet istället. 

SkiErg-intervaller
Vi var båda sugna på att testa "Aukland-intervaller", dvs 10 x 500 m med 1 min vila. Gustaf föreslog att vi skulle köra på varierande motstånd; först "mitten", sen 10:an, 1:an osv och det tyckte jag lät bra. Efter lite uppvärmning körde vi igång. Benen var fortfarande trötta och jag gick ut alldeles för hårt. Men eftersom jag fick upp pulsen bra körde jag på med förhoppning om att lära mig något inför nästa pass. ;-) Fick ihop drygt en kvart A3 och var nöjd att ha fullföljt. Det blev dock väldigt uppenbart att jag behöver jobba på tekniken på lättare motstånd. Jag gillar att "segdra" i 10:an och kör snabbast med minst ansträngning trögt. Behöver nog bli mer explosiv för att få upp farten även när det går lättare. Upplever precis samma sak på rullskidor så det är något som jag ska försöka jobba på framöver. 

Löpintervaller med Ekmans
I torsdags hängde jag med Gustaf på första intervallpasset med Ekmans på länge. Nu när hösten är här har träningen kört igång på allvar igen och Ekman själv var på plats och satte igång oss. Efter uppvärmning, löpskolning och stegringslopp körde vi 6 st 4 minuters intervaller med 90s vila. Det var bara killar på plats och alla är väldigt duktiga löpare så jag får jaga på för att inte tappa bort dem. Men deras "handikappsystem" funkar bra. Jag "tjuvstartar" några hundra meter innan de andra och får gå på raskt i vilan så jag får samma försprång varje gång. De snabbaste löparna gör samma sak fast tvärtom. Jag gick nog ut lite för hårt även om det inte kändes så just då. ;-) Det var riktigt segt tredje intervallen uppför och jag var trött även på efterföljande utför. Höll ändå ihop helt ok tyckte jag. Ett kul och jobbigt pass! Gött att det sammanlagt blev ett hyfsat distanspass (nästan 17 km) i sträcka. Typ 20 min A3.

Invigning av Huselius Skidsports butik i Lund
På lunchen i onsdags åt jag, Gustaf och ett gäng av hans arbetskamrater lunch på "Mat och destillat". Bästa lunchrestaurangen i Lund. Biff Lindström. Riktigt gott. Sen åkte jag och Gustaf vidare för att spana in den bästa skidbutiken i Lund. (Konkurrensen är iofs inte stenhård...;-)) Håkan och Lotta hade premiäröppning av Huselius Skidsport och det var kul att se hur fint det fått i butiken. De säljer inte bara skidor och tillbehör utan även trailskor och jag tror jag ska göra ett återbesök snart när jag har tid att prova lite grejer. Jag är sugen på att komma igång och springa lite mer i terräng. (Läs något överhuvudtaget.)

Stilig vägg!


Vilodag
I fredags hade jag en intensiv dag och jobbade på för att få ihop lite grejjer som behöver vara klara i början på nästa vecka. Väl hemma, däckad på soffan, konstaterade jag att det var en väldigt bra dag för vila. Gustaf hade redan planerat vila eftersom han skulle upp och köra 12-timmars i Falkenberg idag. Vi bestämde oss på fredagskvällen för att köra norrut till mina föräldrar för att Gustaf skulle få en timmes extra sömn och jag (och framförallt Göstaf) gärna ville passa på att hänga hos päronen. (Gösta älskar deras trädgård där han kan skrota omkring själv i flera timmar.)


En riktigt skön lördag
Lördagen har varit riktigt slapp. Det regnade hela morgonen och förmiddagen och jag passade på att jobba lite. Efter lunch såg det ut att lätta och jag och mamma trotsade regnet och gick ut en lång promenad i skogen. Det regnade första minuterna men sen hade vi uppehåll och skönt väder resten av tiden. Hemma igen var det obligatorisk eftermiddagsfika med pappa. Och sen socialiserade vi via våra mobiler och jag slog pappa i Wordfued. Jag lyckades dock hejda mig från att ryckas in i ett andra spel och stack ut på ett distanspass på rullskidorna istället. 

Under tiden har Gustaf och resten av Huselius Skidsport/Ski Team Skåne-laget roat sig med att köra 182 varv på en motorbana i Falkenberg under 12 timmar. 

Nu sitter jag och väntar på att han ska komma hem och berätta allt om hur dagen har varit. 


Dags att hugga in på mamma äppelpaj!

söndag 11 augusti 2013

Jönköping Open Rollerski - summering av loppet

Igår eftermiddag åkte jag, Gustaf och Adam i klubben upp till Jönköping för att köra Jönköping Open Rollerski. Starten skulle inte gå förrän 19.30 och det kändes lite ovant med tävling så sent på kvällen. Men väldigt skönt att slippa gå upp i ottan! :)

Efter att ha laddat upp med två juniorburgare på Max i Värnamo körde vi vidare mot Jönköping. I regnet. Himlen var riktigt mörk på sina ställen men SMHI lovade fint väder lagom till tävlingen skulle starta och vi hoppades att det stämde. Visst såg det lite ljusare ut mot Jönköpingshållet!

Väl på plats parkerade vi och gick och hämtade vi nummerlapparna och gick på toa.  På vägen tillbaka till parkeringshuset gick vi en del av tävlingsbanan innan vi gjorde oss redo för provkörning av tävlingsvarvet. Det såg tillfredsställande platt och fint ut. :) När vi stod och fixade med det sista innan uppvärmningen kom det en regnskur och några åskknallar men innan vi kommit ut ur garaget var vädret helt ok igen.

Dags för testkörning av banan!

- Precis som PM:et beskrivit fanns det ett parti med gatsten med bara en smal passage i form av träskivor över bred nog för en person. På första varvet körde jag på passagen och Gustaf och Adam på gatstenen och vi konstaterade att man skulle tappa väldigt mycket om man tvingades ut i gatstenen.

- Vi konstaterade att det på något konstigt sätt verkade vara motvind på båda raksträckorna?

- Banan var ganska teknisk med ett antal tvära svängar. Regnet hade gjort några av svängarna rätt hala och det gällde att trampa igenom kurvorna med tungan rätt i mun. Jag hann precis säga till Gustaf att det nog inte var så farligt halt ändå när det släppte och sen höll jag mig lugn och fin i kurvorna resten av uppvärmningen. :) Jag är glad att jag följde Gustafs råd och körde med skatepjäxor. (Stort tack till Håkan som lånade ut sina tävlingsskidor med Rottefella-bidning!)

Det kändes väldigt bra att vi tjejer skulle starta en minut efter killarna och att vi var så få och inte 40 pers i masstart. I efterhand fick jag höra från Gustaf att de hade haft ett antal incidenter och han var nöjd att han klarat sig och stått på benen.

Efter ett obligatoriskt sista minuten-besök på toa efter uppvärmningen och några klunkar vatten var jag redo för start!

Som vanligt var det väldigt svårt att sätta några mål för tävlingen.

- Det var min första klassiska tävling för säsongen.
- Jag har kört mycket på trögare skidor senaste tiden och inte tränat så mycket på tävlingshjul som jag borde
- Formen har varit lite upp och ner senaste veckorna men jag hade i alla fall en bra känsla i kroppen under uppvärmningen.
- Jag hade dålig koll på mina medtävlande. Visste att Maria Magnusson kör för landslaget i rullskidor och att det var flera juniorer på landslagsnivå anmälda. Jag hoppades såklart på en pallplats men insåg att det skulle bli väldigt tufft i det motståndet.

Men.
Friskt vågat! :)

Jag ville verkligen få köra hela tävlingen och inte bli varvad (och därmed avplockad från banan). Och så var målet att stå på benen och inte sabba några stavar.

Jag kom fram bra i starten och la mig först i den lilla klungan och försökte trycka på kontrollerat. Jag ville vara först över passagen för att undvika strul och det var jag också. Jag höll igen och det kändes lätt och fint även om pulsen antydde något annat. ;-)

Damstarten i Jönköping Open Rollerski
Foto: Pierre Björkli
Stulen från Erik Wickströms blogg

Maria Magnusson och två andra tjejer gick om mig efter sista tvära svängen in mot startområdet. Jag fegade i svängen och tappade i den lilla uppförsbacken. Överhuvudtaget skulle jag nog chansat och tryckt på lite mer i svängarna än jag gjorde i början. Varven gick lättare och lättare i takt med att det blev torrare och jag hade bättre koll på banan och vågade lite på mig själv. Nästa år! :)


På väg ut på varv två
Foto: Pierre Björkli
Stulen från Erik Wickströms blogg

In mot varvningen hade jag tappat dem och försökte jaga i kapp på de lättare partierna. Jag har som vanligt problem att komma ihåg vad som hände när och hur men på något sätt kom en liten klunga på fyra personer loss i samband med den där passagen och sen började jag den hopplösa jakten att försöka komma ikapp. Lagom till varvningen kom jag i kapp den fjärde åkaren som då hade släppt och jag försökte jobba vidare för att ta in på övriga.

Alla som har tävlat på rullskidor vet hur tröstlöst det är att ensam försöka jobba ikapp en grupp. Och hur mycket man tappar på att köra själv jämfört med att ha en rygg att hålla. Men jag försökte kämpa på och inte ge upp. När tutan för första spurtvarvet löd efter 15 minuter insåg jag att framförvarande med stor sannolik skulle försvinna ännu längre iväg. Samma sak efter 30 min. Jag hörde lite tidsangivelser vid varvningen men hade svårt att uppfatta vad de sa och hur långt efter jag var. Jag såg inte längre de framförvarande någonstans längs banan vid det här laget.

När herrarna började varva mig fick jag lite oväntat ny energi. Det fick kämparglöden att blossa upp igen och jag roade mig med att försöka hänga på grupperna som passerade. Även om det var minst sagt tröstlöst så fick det i alla fall upp snitthastigheten och blev lite roligare. :)

Jag hade lite dålig koll på hur det låg till med varven på slutet men fick tillslut klart för mig att det var två varv kvar och jag försökte hålla ihop och köra på ända in i mål. Jag har fortfarande ingen aning om hur långt efter jag var och hur långt det var bak till övriga.

Men oberoende av det är jag rätt nöjd med tävlingen trots allt:

Formen kändes bra även om jag behöver mer träning på stakning i överfart och kurvtagning á la skejt för att få med så mycket fart det går genom kurvorna.

Mina triceps var helt galet trötta efter målgång när vi rullade tillbaka till parkeringshuset och i morse kändes det som någon stått och hoppat på mina axlar, ryggen och nacken.

Härlig smärta! :)

Stort tack till IK Hakarpspojkarna och Ski Team Syd för en kul och välorganiserad tävling! Hoppas det blir en fortsättning nästa år!


Här finns resultatlistan

Jag och Erik Wickström efter loppet
(Fotograf: Pierre Björkli)

Loppet i siffror:
Tid: 1.02
Sträcka: 24,6 km
Snittfart: 23,8 km/h
Maxfart: 29,6 km/h
Placering: 4 av 9 startande damer  
Snittpuls: 93% av max
Maxpuls: 96% av max

måndag 5 augusti 2013

55 timmars träning - all time high i juli


Semester = tid till träning och återhämtning. I år lyckades jag lite otippat få till ett nytt "all time high" i träningsmängd med nästan 55 timmar träning i juli.

Inte lika otippat bedrevs mer än hälften av träningen på hjul. :)





Det känns bra att vi lyckats hålla uppe träningen trots att vi jobbade första halvan av juli och delvis har prioriterat bort träning till förmån för annat under semestern.

Jag tycker att vi har fått till en bra fördelning av pass även om jag skulle vilja ha sprungit mer än jag gjort. Men jag försöker fortfarande trappa upp löpningen lugnt och fint för att undvika skador så det är förhoppningsvis bra som det är.


Träningsrelaterade händelser i juli: 

Roligaste:
Att vi helt oväntat kom över startplatser till Marcialonga och kommer åka dit med ett helt gäng från klubben

Jobbigaste:
Crosstrainerintervaller på ett varmt gym där pulsen inte ville gå upp tillstymmelse så mycket som det var jobbigt. 

Mysigaste:
Paddling i Rönne å tillsammans med Gustaf 

Premiären:
Första träningspasset på fyror som gav mersmak


Förra månaden hade jag en riktigt bra känsla i kroppen och hade många pass där jag kände mig stark och i bra form. Den här månaden har varit tyngre och jag har känt mig nertränad och i sämre form. Senaste dagarnas varma väder har väl inte direkt bidragit till någon rekordkänsla i kroppen.

Planen är i alla fall att försöka köra några lite tuffare pass i början på veckan för att sen ta det lugnare inför helgens tävling i Jönköping. Jag får helt enkelt hoppas att lite vila gör susen för formen!

Augusti har annars inletts på bästa sätt med en riktigt skön helg nere i sydöstra Skåne. Vi hade funderingar på att sticka iväg på en sista minuten till godtycklig varm plats i Europa men väderprognosen här hemma i Sverige såg lite för bra ut för att åka iväg den enda veckan som passade. Så vi stannade kvar och lyxade till vardagen hemma i Skåne lite extra istället. :)

I fredags spontanbokade vi ett rum på ett mysigt hotell vid havet inte så långt från Ystad och hade två riktigt sköna dagar med utflykter och strandslapp. Enda träningspasset blev en dryg timmes morgonjogg på lördagsmorgonen längs stranden mellan Mossbylund och Abbekås. Perfekt inför hotellfrukostfrossa! :)

Fint träd i Kivik

Gösta spanar ut över Haväng

Mossbystrand

Gösta föredrar att rulla sig i sanden framför att bada...

Gustaf och Gösta på branten vid Ales stenar.
Solkräm på linsen, inte instagram-filter...;-)

Sommarglajjorna på!
(Och retro-tvärdrag i bilen eftersom kupéfläkten lagt av...)

Sill och mos i Kåseberga