Sidor

onsdag 13 mars 2013

e.VL

Det känns fortfarande lite overkligt att Vasaloppet är förbi. Årets stora mål är avklarat och säsongen på snö är slut.

Jo, så är det. Det blir inget Birken i år. Efter mycket velande fram och tillbaka stannar jag och Gustaf hemma. Håkan och Lotta bestämde sig redan i förra veckan efter halsont och osug. Jag har haft noll motivation medan Gustaf har varit lite mer peppad att åka. Sen blev jag sugen och Gustaf förkyld och opepp. Så nu känns det lite trist trots allt. Men Gustaf har ont i halsen och det går egentligen inte ihop sig med allt annat att åka iväg.

Den gångna veckan har jag varit totalt omotiverad till träning och jag har inte ens försökt intala mig något annat. Istället har jag tålmodigt väntat in suget. För mig är det viktigt att känna att träningen till största del är något roligt och lustfyllt och inte att jag tvingar ut mig själv till varje pris. Hela förra veckan njöt jag av att INTE ha något som helst träningssug och hade inte ens speciellt dåligt samvete över det. ;-) Men jäklar vad mycket tid man får över när man knappt tränar något en hel vecka! :)

Förra veckan fick jag ihop hela 2,5 timmars träning fördelat på en trettiominuters morgonjogg, en knapp timmes styrketräning och en dryg timmes "mysjogg". Den sistnämda i blåsväder med Icebugs på fötterna efter att våren fått ge vika för vintern igen. Jag fick dock anstränga mig för att hitta nån snö och is att springa på när jag väl kom ut. ;-) Sjukt nöjd med mina skor i alla fall.

Jag var tvungen att ta en titt i funbeat-historiken för att se när jag senast tränade så lite. Inte helt oväntat: veckan efter Vasaloppet förra året. :) Det betyder alltså att jag inte haft några veckor som blivit helt förstörda av sjukdomar/skador eller annat på över ett år. Gött!

I måndags stack jag och Gustaf iväg en sväng till gymmet. Gustaf ville känna hur det kändes innan han tog beslut om Birken och vi körde ett intervallpass på crosstrainer. 4x4. (4 minuter nästan fullt ös, 2 min vila, fyra gånger.) Det var längesen vi körde dem nu och jag körde på lägre motstånd än vanligt. Fick dock upp pulsen fint och reglerade ansträngningen så jag låg "lagom" högt. Jag tyckte det var onödigt att trycka på för hårt på första passet efter lång vila och eftersom jag haft en lite skum känsla i halsen jag med även om det inte verkat bli nått av det. Det blev ett helt ok pass och jag var härligt svettigt (dyngblöt) efteråt som vanligt. Men för Gustafs del mynnade passet alltså ut i ett "inte" gällande Birken.

Så. Nu är det väl dags att börja träna igen antar jag. ;-)

Jag längtar verkligen efter sol och värme, fina varma asfaltvägar och att glida omkring på rullskidorna i shorts och t-shirt....

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar