Sidor

lördag 30 mars 2013

Glad påsk!

Jag gillar verkligen påsken. Den är inte så traditionsenlig och upphaussad som jul och nyår men man får några lediga dagar med en massa god mat och trevliga släktmiddagar. Och så brukar det ju vara vår lagom till påsken kommer. Brukar.

I går morse när jag vaknade yrde snön i luften och det var grått och blåsigt. Efter att ha ätit en tallrik gröt och väntat en liten stund tog jag på mig vindtäta tights, vindtät underställströja under jackan och de nya skorna och gav mig ut. Det kändes smått surrealistiskt att jogga fram i motvinden med yrande isflingor som stack i ansiktet. Det var dock bara lite fnös som kom, vägarna var rena på de flesta ställena och jag behövde inte ångra att jag inte packat ner Icebugsen.

Planen för passet var tröskelintervaller och efter en 10 minuter lång uppvärmning satte jag igång. Det är första gången jag sprungit intervaller på en mer kuperad runda och det var mycket svårare att reglera ansträngningen är på platt asfalt. Den här rundan hemma hos mamma och pappa går på en grusväg i skogen och är lite lagom böljande. Fin och kul att springa.

En liten stund in i passet ljusnade himlen och solen tittade fram en stund. Härligt!

Jag sprang 5 intervaller á 8 min med 1,5 min gåvila och det blev ett kul och skönt pass. Jag fick dock ta det lite lugnare än vanligt eftersom det var längesen jag sprang intervaller. Särskilt uppför fick jag hålla mig i skinnet för att hålla nere pulsen. I slutet av passet var jag lite trött i höftböjarna. Det har jag aldrig känt på löpning tidigare men jag antar att det hade med rullskidpasset dan innan att göra...

Sträcka: 12,5 km
Tid: 67 min

I torsdags körde jag och Gustaf ett pass på rullskidorna på flyget i Ljungbyhed. Det blåste en hel del så vi tyckte det kunde passa bra att hålla oss där inne i lite skyddade omgivningar. Det var nog tur för även där blåste det friskt och det kändes som att det var motvind åt alla håll och kanter hur vi än körde.

Men det var riktigt skönt att rulla lite och det blev en lagom komigång-runda för att vänja av kroppen vid allt slappande.

Sträcka: 16 km
Tid: 62 min

Igår var det påskmiddag med familjen hemma hos mamma och pappa och ikväll ska vi hem till Gustafs föräldrar på middag.

Och nu är det dags för lunch!
Hmm. Man kanske borde försöka göra av med lite kalorier också idag? ;-)

Glad påsk på er alla där ute i cyberrymden!




tisdag 26 mars 2013

Anmäld till Alliansloppet!

Jag vann en start till Alliansloppet i Stråkenloppet i år och nu har jag anmält mig till årets lopp. Med tanke på skidhysterin som råder vill man ju vara ute i tid.

För er som inte känner till Alliansloppet är det en stor rullskidtävling; lite som ett rullskidåkarnas Vasalopp.  Tävlingen går på en tvåvarvsbana mellan Trollhättan och Vänersborg. Banan är totalt 56 km lång och loppet är seedningsgrundande för Vasaloppet.

Tävlingen körs på träningshjul, "tvåor" och inte PU-hjul som de flesta andra rullskidtävlingar. Så det är fritt fram för alla med ett par vanliga rullskidor att ställa upp och tävla på samma villkor som eliten! Förra året var det ett imponerande startfält med bla. bröderna Aukland, Jerry Ahrlin, Sandra Hansson och Daniel Tynell.

Jag och Christian från klubben poserar
 efter Alliansloppet förra året.


Precis som förra året blir det även en fristilssprint. Nytt för i år är att det även blir ett backrace. Jag har inte koll på schemat än men tävlingarna pågår i alla fall 22-24 augusti.

Alliansloppet blir ett av årets stora mål på rullskidor för mig.
Jag tror och hoppas att vi blir ett riktigt stort gäng från Ski Team Skåne som åker upp i år.

Här skrev jag om förra årets tävling...


måndag 25 mars 2013

Rabatt på rullskidor!

Våren verkar dröja lite fortfarande men jag tänkte att det var läge att köra en favorit i repris från förra året för att hålla humöret uppe:

15% rabatt till 21 april!
Håkan och Lotta på Huselius Skidsport/Rullskidspecialisten ger därför även denna våren er bloggläsare 15% rabatt på rullskidutrustning. Erbjudandet gäller fram till den 21 april 2013. Rabatten gäller på allt (även extrapriser) i webbbutiken. Allt ni behöver göra för att få rabatten är att uppge koden "fiajobs" i kassan. (Det kanske är läge att påpeka att jag inte tjänar några pengar på det här erbjudandet. Däremot hoppas jag att jag går plus på karmakontot och pånyttföds som Marit Björgen.) 

Wohoo!
Rullskidor till folket!
Rollin', rollin', rollin'...



Nedan följer en halv roman om rullskidutrustning som jag skrev ihop förra året och bara har uppdaterat lite:

BRA ATT VETA OM RULLSKIDUTRUSTNING:

Klassiska rullskidor
Först och främst kan jag börja med att göra klart att jag INTE är sponsrad med något specifikt rullskidmärke. Jag har fått frågor kring vad jag kör på för utrustning och vad jag rekommenderar. Mina första skidor var ett par begagnade ljusblå Elpex Wasa. Jag ärvde dem av Gustaf som i sin tur köpt dem av en tant i Lund som kört över en elkabel (som hon trodde var en skugga) på rullskidorna, trillat och gett upp rullskidkarriären efter det. Gustaf köpte i samma veva ett par Elpex Team. Orangea. Som jag snabbt blev avundsjuk på för att de hade en skön svikt och mer skidlik känsla. Och gick de inte lite snabbare än mina Wasa ändå? Eftersom Gustaf är en sån prylnörd ville han snart byta upp sig och jag fick ta över Elpex-par nummer två också.

Nu kör jag på mina tredje par Elpex (Team 610). Ett ganska bra betyg skulle jag tro. Skulle jag vara tvungen att köpa några andra skidor skulle jag nog välja ett par Swenor Carbonfibre. (Finns även en modell som heter Swenor Fibreglass som lämpar sig bättre för tyngre åkare...) Men jag kör på Elpex för att de funkat bra historiskt helt enkelt! ;-) De har ett rykte om sig att vara av bra kvalitet och det är den känslan jag har också. Tidigare var Elpex ett dyrare alternativ men om jag inte har helt fel för mig är både skidorna och hjulen till Elpex billigare än till Swenor nuförtiden.


Gamla och nya skidor:
Extremt slitna hjul och sprillans nya.

Elpex Team 610

Swenor Carbonfibre

Exempel på andra skidor på marknaden är Everest och OneWay. Vad jag hört har de tröga hjul monterade som standard och är kanske inte de perfekta skidorna om man är nybörjare och vill kunna köra tillsammans med andra.


Hjul
Ja, det är inte bara stommar som det finns en massa olika modeller av utan även hjul.
"2:or" är "normala" träningshjul (i alla fall på Swenor och Elpex) medan "4:or" är riktigt tröga hjul.

Jag har kvar mina orangea gamla Elpex och har monterat 3:or på dem för att tvingas köra mer med frånskjut och diagonalåkning och för att bli starkare på att staka. På mina nya skidor har jag 2:or och dem använder jag oftast på långpass med klubben och dagar när jag av olika anledningar vill köra lite lättare...

"3:or"

Gamla skidor och nya hjul

För nybörjare skulle jag verkligen rekommendera att man börjar på 2:or.

Om (när) man blir lite mer avancerad och vill börja tävla kör man på ännu mer lättrullade PU-hjul.  (Jag har en specifik tävlingsskida: Eagle XT med PU-hjul som jag i stort sett bara har till tävling.) Swenor har också en tävlingsskida och jag har hört att Elpex också ska börja sälja tävlingsskidor och hjul men när de finns i handeln vet jag inte.

Skateskidor
Jag kör inte speciellt mycket skate men har ett par Eagle-skidor med både tränings- och tävlingshjul. Gustaf har även ett par Marwe-skidor. Marwe-skidorna är längre och mer skidlika och har riktigt bra grepp på blöta vägar. De lämpar sig dock inte för tävling. Gustaf har dessutom köpt trögare hjul till sina Marwe-skidorna för att tvingas jobba mer med växel 2 och 3. Graderingen på skatehjulen är inte samma som på de klassiska hjulen. "0:or" är ungefär som klassiska 2:or. "6:or" som 3:or och "8:or" som 4:or vad jag förstått.

Till skate måste man ha speciella skatepjäxor som är mycket styvare och mer stabila. Man har dessutom ungefär 10 cm längre stavar än när man åker klassiskt.

Bindningar
Det finns två olika system på bindningar. Salomon och Rottefella. (Salomonbindningen säljs även under Atomics namn.) Rekommendationen brukar vara att välja en pjäxa som du gillar och köra på det bindningssystemet som passar ihop med pjäxan. (Tex. passar Salomon och Atomic till Salomonbindning medan Alpina och Fischer passar till Rottefella.)

Salomons bindning till vänster och Rottefellas till höger


Pjäxor
Se ovan.
Det går att använda samma pjäxor vinter som sommar. Dock sliter rullskidåkningen lite mer på pjäxorna. Det finns även speciella rullskidpjäxor (från Alpina) som inte blir så varma.

Rullskidpjäxa

Stavar
Stavar, och särskilt rullskidstavar, ska gärna vara styva och lätta. En stor stakstark karl har dock mer att vinna på riktigt styva stavar än en liten klen tjej. (Säger jag som kört hela vintersäsongen på en de styvaste stavarna på marknaden. ;-)) Att de är lätta och har en skön pendelrörelse är dock aldrig fel. Men se upp: Prova aldrig en dyrare stav än du är beredd att köpa;  risken är stor att du "åker dit". ;-) 

Jag gillar verkligen OneWays stavar och har kört både med deras värstingstav One Way Diamond Storm Premio och Diamond Storm 10 Max. Riktigt sköna båda två och 10:an tycker jag är väldigt prisvärd. För en nybörjare finns det dock andra alternativ. Jag började köra på en inlinesstav från Swix (CT1 inline hette den, jag tror att det var samma rör som Swix CT5). Jag vet inte om den finns på marknaden fortfarande men den kostade runt 800 kr och det dröjde ganska länge innan jag kände något behov av en styvare och lättare stav. Fråga gärna Håkan vad han rekommenderar om du är osäker!

En viktig sak att tänka på med stavar är att man måste vara beredd på att de kan gå sönder. Det händer att man trillar olyckligt eller lyckas klanta sig så att man knäcker en stav. När man känner ett behov av att uppgradera till ett par bättre stavar kan man alltså ändå ha glädje av de gamla som reservstavar.

Man kan ha samma stavar på snö som på rullskidor. Dock har man "rullholkar" eller "stavspetsar" på rullskidstavar och vanliga snötrugor på vinterstavarna.

Stavlängden då? 
Kroppslängden minus 30 cm är en metod som används för att räkna ut lämplig längd. 0,85 x kroppslängden en annan. Jag kör på den sistnämda vilket ger en drygt 4 cm längre stav för min del. Det går att köpa en lite längre stav och själv värma av handtagen, kapa staven och sätta på handtagen igen. Tvärtom är dock svårare...


Rullholkar
Första året som jag körde rullskidor slipade jag typ aldrig stavspetsarna och när vi började åka med klubben tyckte vi de andra var rätt nördiga när de stod och slipade sina stavar innan varje pass. Nu är vi själv där och slipar stavarna innan varje pass med hjälp av en skruvdragare med diamanttrissa. Vi klarade oss dock länge på ett billigt diamantbryne från Clas Ohlsson.

Rullholk

Vassa stavspetsar gör åkningen lättare och roligare. Det finns inte mycket som är mer frustrerande än när stavarna "släpper" i varje stavtag. Den kalla delen av året är det lite svårare att åka, även med välslipade stavar, men ju varmare det blir desto bättre blir stavfästet. Även kvaliteten på vägen spelar roll. En nylagd asfaltväg är himmelriket! ;-)

Stavspetsar behöver dock bytas ut helt ibland. Ibland går metallspetsarna av och om inte annat så slits de ju ut tillslut. Här gäller det bara att ha rätt diameter på rullholken så att den passar stavröret. Det finns ett antal olika dimensioner av olika fabrikat. Sen värmer man av trugorna som är på med hjälp av kokande vatten eller en varmluftspistol. De nya rullholkarna monteras på med hjälp av limpistol (om det inte är helt rätt storlek för då sitter de som en smäck utan lim och är lättare att få av vid byte.)


Stavremmar
Oavsett vilka stavremmar du åker med kan du nog räkna med att få lite blåsor i händerna i början av rullskidkarriären. Jag har kört med några olika Swixremmar och One Ways remmar och vilka remmar man gillar verkar helt och hållet vara en smaksak. Så lättast är väl helt enkelt att börja med de som sitter på staven du köper och gå vidare och prova andra alternativ om de av olika anledningar inte funkar för just dig. (Tänk också på att remmarna finns i olika storlekar. Mina första stavar hade remmar i storlek L och var för stora insåg jag när jag kört ett tag...Vilken storlek jag har på remmarna varierar dock med vilka handskar jag har. Så de där stora remmar kan jag ha när jag har mina tjockare tumvantar när det är riktigt kallt på vintern.)


Min och Gustafs lilla stavremssamling...

Handskar
Jag har alltid handskar när jag kör rullskidor. Den här tiden på året kör jag med lite varmare, vindtäta handskar medan jag har tunna rullskidhandskar på sommaren.

Min vindtäta vinterhandske som blivit
degraderad till rullskidhandske för den
 kallare tiden på året.

One Ways rullskidhandske
- hålen på insidan gör den skön på sommaren!


Glasögon
På tävlingar är det obligatoriskt med glasögon och kör man i grupp är det aldrig fel att ha glasögon. Glasögon skyddar mot sprättande smågrus och stavspetsar.

Hjälm
Glöm för allt i världen inte hjälm! Det är tokigt och sjukt dumt att åka rullskidor utan hjälm. Man trillar ibland så är det bara. Jag har samma hjälm som jag hade när jag cyklade landsvägscykel och det funkar fint. Idag finns det även specialutvecklade rullskidhjälmar som går ner lite mer i nacken för att skydda vid fall baklänges.


Sådär ja.
Det var allt; lite kort och koncist om rullskidutrustning. ;-)

Kör nu hårt i vår!
Jag blev i alla fall sjukt sugen på rullskidåkning av att skriva det här inlägget. :)

söndag 24 mars 2013

Nya skor - Saucony Kinvara

I brist på vår tröstade och peppade jag mig själv igår med att köpa nya löparskor. Runners Store i Malmö hade 20% på hela sortimentet under helgen och Asics var på plats för att lansera sitt nya "FOOT ID"-koncept.

Så här stod det i mailet som jag fick från Runners Store tidigare i veckan:
"Asics lanserar under mars sitt ”FOOT ID”-koncept i Runners´ Store´s butiker. Det hela går ut på att man först scannar in din fot i 3D genom en laserkamera. Man läser då in fotens längd, framfotens bredd, vristhöjd, hälens vinkel m.m. Av de data man får fram skapas en 3D-bild som läggs in i en databas. Man filmar också när du går på löpband för att få en uppfattning hur foten jobbar i rörelse för att se hur mycket du pronerar och kan på så sätt begränsa antalet lämpliga ASICS-modeller ytterligare. Fördelarna är många med att skaffa ett individuellt ID av dina fötter. Du får inte bara fram vilken typ av skor som passar dig bäst utan också information som hjälper dig förebygga skador."

Jag lät scanna in mina fötter och fick direkt diagonosen; mycket pronation på vänster fot och Asics-killarna tyckte jag skulle börja med att testa Asics Kayano. De undrade även om jag hade skadat eller brutit vänsterfoten någon gång. (Vilket jag inte har. Däremot har jag stukat högerfoten riktigt rejält en gång för över tre år sen och känner fortfarande av det.) De började även prata om att jag borde ha inlägg i vänsterskon.

Mitt "FOOT ID"

Jag blev väldigt förvånad när de föreslog Kayano (som är en sko med mycket pronationsstöd) eftersom jag de senaste åren har gått över till skor med mindre och mindre stöd och numer springer med helt neutrala skor. Vilket jag påpekade. Men jag provade nyfiket skorna på löpband under övervakning. Efteråt konstaterade killarna som hjälpte mig förvånat att jag har väldigt starka vrister och att jag faktiskt tack vare det har ett neutralt löpsteg. Det kan jag nog tacka all rullskidåkning för! :)

Efter att ha provat några olika Asics-modeller fick jag hjälp av Runners' Stores egen personal och provade några andra typer av skor. Jag fick beröm för mitt effektiva löpsteg av killen på Runners'. Kul eftersom jag fokuserat mycket på löptekniken senaste året. Jag provade igenom halva sortimentet men valet tillslut var lätt. Det blev ett par Saucony Kinvara som fick följa med mig hem. Trots att de var lila och rosa. ;-) (De flesta skorna som jag testade var för övrigt som vanligt i just de kulörerna...)

Jag gillade den odämpade känslan och tyckte många av de andra skorna jag provade var för "svampiga". Kinvaran satt perfekt på foton och hälkappan var kompakt och inte så fluffig som på Asics skor. Och så var den såklart riktigt skön att springa i!

Lila och rosa - alla tjejers dröm!

Nya skor är toppen för träningsmotivationen och jag var jättesugen på att komma ut och testa dem. Igår var dock mina vader rätt trötta efter fredagens styrketräning och vi skulle iväg på middag på kvällen så jag sparade premiären till idag.

Jag joggade 11 km (en timme) innan lunch idag. Lugnt och fint med ett par tempohöjningar. Efter några kilometer hade jag en skum krampaktig känsla på utsidan av höger vadmuskel och jag stannade till och stretchade och pausade en liten stund. Sen sänkte jag farten och sprang lite lugnare tills det kändes bra igen. Annars kändes allt riktigt bra idag. Inte ont i knäet och träningsvärken i vaderna gav med sig när jag blivit varm. 

Målet med löpningen den här säsongen kommer vara att hålla mig skadefri så jag ska försöka att verkligen lyssna på kroppen och trappa upp långsamt. Det blir högst troligt inget maratonlopp i år, men kanske nån halvmara och förhoppningsvis flera millopp. Jag satsar på tävlingspremiär på Lundaloppet i maj. Ett nytt pers på milen vore ett gött sätt att fira in våren! :)

Gösta blev lite avundsjuk på mina fina skor...

torsdag 21 mars 2013

Äntligen morgonjogg!

En morgonjogg är nog det bästa sättet man kan börja en dag på! När man väl kommit upp ur sängen, övervunnit alla anledningar till att INTE ge sig ut och springa, fått på sig träningskläderna och gett sig ut.

Idag sken solen och det var inte så förbannat blåsigt som det varit ett tag nu. Jag har haft en sinnesjuk träningsvärk sen tisdagens "Functional Toning" (skrev här om passet första gången jag testade det) och stapplade fram de första kilometerna innan det släppte lite.

Jag sprang en runda och kikade på en lägenhet som vi såg på Booli igår och sen lite extrasvängar så att jag fick ihop en timmes löpning och 11 km. En perfekt kombination av nytta och nöje som gjorde att jag kom ut på vägar jag inte brukar springa på. Omväxling förnöjer!

Innan jag gav mig ut hade jag ätit några tuggor banan och druckit ett halv glas mjölk. Jag har inga problem att springa innan frukost utan tycker det funkar väldigt bra. Jag brukar känna mig lätt och pigg även om energinivåerna är låga. Man får helt enkelt anpassa farten och springa lite lugnare än man gör annars. Idag låg jag dock väldigt högt i puls. Jag har inte morgonjoggat på en evighet men det brukar vara så att pulsen ligger högre vid samma upplevd ansträngning och hastighet som löpning senare på dagen. (Någon som vet varför det är så?)

I slutet började jag bli rejält hungrig och sprang och drömde om smoothien som jag skulle äta när jag kom hem igen. Vaniljyoghurt, frysta hallon och banan i min finfina födelsedagspresentsmixer från Gustaf. Mmm.. Sen dusch och några mackor innan jag stack iväg till jobbet.

Gammal bild. Premiärsmoothien i mixern:
Färsk mango, frysta hallon och vaniljyoghurt. 

Hallon, banan och vaniljyoghurt.
Inte så illa det heller!

Det känns gött att vara igång med löpningen igen. Nu gäller det bara att skynda långsamt och inte köra på för hårt som jag gjorde förra året. Det är nog tur att jag inte har anmält mig till nått maratonlopp i år. ;-)

Löpning är ju så himla skönt och en så okomplicerad och effektiv träningsform så det är inte lätt att hålla sig i skinnet....

onsdag 20 mars 2013

Anmäld till Vasaloppet 2014

Jodå, både jag och Gustaf fick en plats i år! Tack vare att Håkan påminde oss kvällen innan hade vi ställt klockan och surfade in på vasaloppet.se strax innan 8.00 i söndags. Det kändes lite onödigt men vi ville inte chansa. Mindre än en kvart senare var platserna slut! Jäklar.

från www.vasaloppet.se

Det nya systemet som gör att man bara behöver anmäla sig med namn och mailadress i första steget gör dock att alla som anmält sig säkert inte kommer att fullfölja och bekräfta och betala. Lite dumt men antagligen hade deras system klappat ihop om alla skulle fylla i alla uppgifter och betala samtidigt. Idag kom i alla fall mail med kod för bekräftelse och betalning av startplatsen. Utöver Vasaloppet kommer jag åka Tjejvasan och Gustaf Kortvasan.

Nu börjar den nya resan:
Mot Vasaloppet 2014!

Däremellan kommer en lång, härlig rullskidsäsong.
Fast efter nattens extremt onödiga snöfall får rullskidorna tyvärr vila ett tag till i förrådet...


tisdag 19 mars 2013

På gång igen efter en skön helg!

I fredags fyllde Gustaf år och jag hade planerat in en liten helgaktivitet i brist på Birken-resa. På eftermiddagen satte vi oss i bilen, åkte upp till Ljungbyhed och lämnade monstret hos Gustafs föräldrar och körde vidare mot för Gustaf okänt resmål.

På eftermiddagen vid femtiden landade vi i Båstad på Hotel Skansen. Efter att ha proppat i oss en massa gofika på hotellets "afternoon tea" tog vi på oss badkläder och badrockar med tillhörande badtofflor och gick ut på bryggan till havsbadet. Där fanns bastu, tråkigt nog uppdelad. Men det bästa var den uppvärmda utomhuspoolen där vi satt och blev lite lagom kokta innan vi vågade göra ett försök att doppa oss i havet.




Både jag och Gustaf, som båda annars ogärna badar om det inte är över 20 grader i vattnet, doppade oss flera gånger i det nollgradiga vattnet. Uppfriskande! :)

På kvällen väntade en trerätters supé på hotellet. Riktigt gott och trevligt.

Efter en god natts sömn och en helt enorm frukostbuffé funderade vi på vad vi skulle hitta på innan utcheckningen vid lunchtid. Vi bestämde oss för att ge oss ut på en liten joggingrunda för att spana in närområdet. Det var ganska blåsigt men soligt och inte så kallt och vi hittade en fin promenadväg längs havet som vi följde en bit. Icebugsen var på eftersom det var rätt snöigt och isigt. Det kändes oväntat bra att springa trots den massiva frukosten strax innan. Framförallt var det riktigt skönt och kul att springa på upptäcktsfärd i nya fina omgivningar.

Vi sprang 6 km och en dryg halvtimme innan vi återvände till hotellet, bytte om till badkläder och gav oss ut på bryggan för ett sista dopp i havet innan hemfärd.



I söndags tog jag fram rullskidorna för första gången på vad som känns som en evighet. Gustaf var i Malmö för att shoppa datorgrejer medan jag passade på att ge mig ut i blåsten. Jag hade inga stora ambitioner med passet utan ville bara komma ut en sväng. Det kändes kul och skönt att det börjat gro en längtan efter att träna igen. Och framförallt ett sug efter rullskidåkning. Väl ute kändes det verkligen roligt att rulla även om jag kämpade i massiv motvind på vägen ut på Hardebergabanan. När jag vände hemåt igen började det riktigt roliga. =) Yihaa vad det gick! Passet landade på 90 min och 24 km. 16 km/h i snitt och A1 i snitt i puls men med flera pulshöjningar när jag tryckte på lite mer bara för att det var skönt och kul. :)

Idag stack jag iväg en sväng till gymmet på kvällen. Gustaf hade lite ont i halsen igen och hade jobbat hemifrån hela dan så jag fick inget sällskap. Jag hade ändå funderat på att gå på ett gruppträningspass så så fick det bli. Functional Toning var vad gymmet hade att erbjuda denna sena tisdag kväll och det passade mig alldeles utmärkt. När jag kom dit var salen redan proppfull och alla lätta hantlar var slut. Jäklar vad jobbigt det blev. Eftersom det var första gången på just det här passet var det lite lurigt att hänga med i svängarna på alla övningar och några var lite kluriga att få till. Men jobbigt blev det som sagt. Det är alltid lite svårt att veta hur mycket man orkar på pass man inte kört tidigare och inte vet upplägget på. Och man vill ju inte chansa och vara för pigg när passet är över...;-)

Nu känner jag mig redo att köra igång med träningen mer seriöst igen!
Om bara våren fattar att det är läge att infinna sig nu hade det varit väldigt passande....;-)

torsdag 14 mars 2013

Startplats till Birken till salu!

Jupp. Som jag skrev igår åker vi inte Birken i år och vi har en startplats kvar om någon där ute är sugen! Namnbyte och seedning till rätt startled görs i Rena senast i morgon kväll. (Tävlingsexpeditionen stänger 23.00 tror jag..)

(Även stuga för 5 personer i Lillehammer finns att hyra om det skulle behövas...)

Maila på fia.jobs snabela hotmail.com vid intresse!


onsdag 13 mars 2013

e.VL

Det känns fortfarande lite overkligt att Vasaloppet är förbi. Årets stora mål är avklarat och säsongen på snö är slut.

Jo, så är det. Det blir inget Birken i år. Efter mycket velande fram och tillbaka stannar jag och Gustaf hemma. Håkan och Lotta bestämde sig redan i förra veckan efter halsont och osug. Jag har haft noll motivation medan Gustaf har varit lite mer peppad att åka. Sen blev jag sugen och Gustaf förkyld och opepp. Så nu känns det lite trist trots allt. Men Gustaf har ont i halsen och det går egentligen inte ihop sig med allt annat att åka iväg.

Den gångna veckan har jag varit totalt omotiverad till träning och jag har inte ens försökt intala mig något annat. Istället har jag tålmodigt väntat in suget. För mig är det viktigt att känna att träningen till största del är något roligt och lustfyllt och inte att jag tvingar ut mig själv till varje pris. Hela förra veckan njöt jag av att INTE ha något som helst träningssug och hade inte ens speciellt dåligt samvete över det. ;-) Men jäklar vad mycket tid man får över när man knappt tränar något en hel vecka! :)

Förra veckan fick jag ihop hela 2,5 timmars träning fördelat på en trettiominuters morgonjogg, en knapp timmes styrketräning och en dryg timmes "mysjogg". Den sistnämda i blåsväder med Icebugs på fötterna efter att våren fått ge vika för vintern igen. Jag fick dock anstränga mig för att hitta nån snö och is att springa på när jag väl kom ut. ;-) Sjukt nöjd med mina skor i alla fall.

Jag var tvungen att ta en titt i funbeat-historiken för att se när jag senast tränade så lite. Inte helt oväntat: veckan efter Vasaloppet förra året. :) Det betyder alltså att jag inte haft några veckor som blivit helt förstörda av sjukdomar/skador eller annat på över ett år. Gött!

I måndags stack jag och Gustaf iväg en sväng till gymmet. Gustaf ville känna hur det kändes innan han tog beslut om Birken och vi körde ett intervallpass på crosstrainer. 4x4. (4 minuter nästan fullt ös, 2 min vila, fyra gånger.) Det var längesen vi körde dem nu och jag körde på lägre motstånd än vanligt. Fick dock upp pulsen fint och reglerade ansträngningen så jag låg "lagom" högt. Jag tyckte det var onödigt att trycka på för hårt på första passet efter lång vila och eftersom jag haft en lite skum känsla i halsen jag med även om det inte verkat bli nått av det. Det blev ett helt ok pass och jag var härligt svettigt (dyngblöt) efteråt som vanligt. Men för Gustafs del mynnade passet alltså ut i ett "inte" gällande Birken.

Så. Nu är det väl dags att börja träna igen antar jag. ;-)

Jag längtar verkligen efter sol och värme, fina varma asfaltvägar och att glida omkring på rullskidorna i shorts och t-shirt....

fredag 8 mars 2013

Vasaloppet 2013 - summering av loppet

Jag lovade ju att jag skulle återkomma med en lite längre och mer utförlig rapport om Vasaloppet. Jag har tänkt skriva det här inlägget i flera dagar men inte haft motivation att ta tag i det eller vetat var jag ska börja. (Eller sluta. ;-)) Detaljerna från årets lopp börjar dock redan blekna bort och jag, som har lika dåligt lokalsinne som tidsuppfattning,  har lika dålig koll som vanligt på var det kändes hur, vilka backar som var var, osv. Jag bara åker. ;-)

Det jag minns (med risk för efterkonstruktioner och ofrivilliga modifikationer) är i alla fall det här: 

Innan loppet: 
- Gick upp 2.20 (Gustaf hade kvällen innan konstaterat att alla andra kommer ställa klockan på 2.30 och att vi skulle få 10 min plustid att gå på toa och fixa om vi istället gick upp 2.20...Han är fiffig den där Gustaf...) 

- Åt frukost. En tallrik gröt med lingonsylt. Vi hade köpt bröd dan innan och bredde några egna mackor att äta på bussen. 

- Avfärd med bussen 3.30.  (Den nya busschauffören guidades av vår tidigare busschaufför Ingrid som brutit handen på två ställen dan innan....)

- Satt och lyssnade på musik på bussen och försökte sova/vila. Åt en macka.
Fick en ny pepplåt av Gustaf och lyssnade på den på repeat:
(Bäst i hörlurar och utan filmen även om filmen är grym den med.)

OVERWERK – Daybreak - GoPro HERO3 Edit



- Vi var framme i Berga By strax innan 5. Vi tog våra skidor och jag och Håkan joggade bort till kön till startfållan för led 3 som redan ringlande lång. Vi köade tillsammans med Jimmy från Stern som passade på att "stressvalla" lite innan kön började röra på sig. ;-) Fållan öppnade en dryg halvtimme senare och sen gick det sjukt långsamt innan vi fick komma in. Chipläsaren strulade tydligen. 

- Väl inne i fållan la jag mina skidor bakom Håkan med förhoppning om att kunna hänga efter honom på startrakan.

Sen var det dags för sista förberedelserna. Jag sprang och ställde mig i toakön och fick stå där typ en halvtimme innan jag kom in. Sen tillbaka till bussen för att äta en risifrutti, fixa i ordning drickaflaska, gå på toa igen, hämta väskan med ombyte och stavar. Jag fick lite smått panik när jag inte hittade mitt vätskebälte och fick för mig att jag inte hade tagit med det. Jag såg vätskeservicen från VasaSvahn gå upp i rök men Gustaf försökte lugna mig och sa att vi kunde köpa ett nytt bälte vid starten? Några sekunder senare hittade jag det dock under sätet och fick onda ögat av Gustaf som tyckte att jag skulle lugna ner mig. 

Strax efter halv åtta joggade jag bort mot starten igen. Jag lämnade väskan och insåg att jag inte skulle hinna stå i nån lång toakö igen. Attans. Jag var ju sådär nervös-kissnödig igen. Sprang en sväng och hittade en lämplig plats att kissa en sista gång. Kändes skönt. Nu jäklar var jag redo att köra igång!!

Rekar lämpliga platser...

In i fållan, överdrag av och iväg med påsen. Skönt med bekanta ansikten bredvid i form av Håkan och Jimmy. Lika plötsligt som vanligt gick starten och det bar iväg!

Starten och första backen
Jag stakade på för att hänga på Håkan på startgärdet och hade rygg på honom fram till backen. Där insåg jag rätt kvickt att fästet var kasst och Håkan försvann i folkmängden medan jag hade världens sjå att saxa. (De där två lagerna blått vi toppade med var nog för tjocka eller skulle varit mer uppblandade med underliggande lila...) Det var inte nån höjdare att behöva stå extremt bredbent och hänga på stavarna med allt folk runt omkring. Men jag tog mig framåt i alla fall och lyckades otroligt nog behålla stavarna intakta. När jag kommit upp en bit i backen gick jag ut längst till höger. Där var det mjukare och fullt av skit, men glesare med folk och lättare för mig att saxa i mitt eget tempo. Högerstaven försvann då och då i den mjuka snön utanför spåren men det fick duga. 

Jag tänkte flera gånger på förra året då jag tappade trugan på staven i första backen och fick stanna och få en ny stav. Jag intalade mig att även om jag det gick långsamt så skulle jag inte kunna tappa i närheten så mycket som jag gjorde då. Så här i efterhand kan jag dock konstatera att jag, så när som på några sekunder, hade SAMMA tid till Smågan nu som då....

För när backen väl var slut kom den riktiga chocken. Jag kände mig totalt urblåst och tog mig knappt framåt. Vad hände? Hur dålig är jag egentligen?

Jag försökte fokusera på att återhämta mig. Få ner pulsen och slappna av. Folk susade förbi medan jag knappt hade styrfart och rörde mig i slowmotion. Hur skulle det här gå? 


Nu i efterhand kan jag konstatera två saker: 
1. Jag var uppe och nosade på 97% av maxpuls i första backen och låg en dryg halvtimme på övre delen av A3-zonen. Fjärde kilometern snittade jag 96% innan jag lyckades lugna ner mig och pulsen började vända nedåt.

2. Det var nog inte bara jag som var trött utan även glidet som var trögt första biten på myrarna efter backen. Och jag stakade ju mest eftersom fästet var kasst. Klart fan det var tungt. Men jag hade inte en tanke på att det kunde vara så att det var trögt före utan förutsatte att det var mig det var fel på.

Det kändes som en evighet innan jag kom till Smågan.

Jaga gula nummerlappar
Uppe på myrarna stakade jag på för allt jag hade för att kompensera för min kassa start. Jag roade mig med att försöka jaga gula nummerlappar. Det är ju ganska glest med tjejer men jag passerade i alla fall sju tjejer mellan Smågan och Mångsbodarna och det var en bra drivkraft att hålla farten upp och jobba på hela tiden. Här var det faktiskt lite roligt ett tag! ;-)

Spåren var långt från förra årets räls och jag bytte runt och försökte hänga på andra åkare som verkade ha bra glid. Blev en del körning mellan spåren, både för att ta sig förbi folk och för att det verkade som att det gled lite bättre där.

Utför hade jag i alla fall riktigt bra glid i jämförelse med folk runtomkring och det var en lättnad. Jag fick resa mig upp i flera utförsbackar för att inte glida ikapp framförvarande.

Uppför var det som sagt ingen höjdare även om fästet inte var lika dåligt som på Tjejvasan. I ett långt motlutsparti slog det mig att man kanske borde vallat om, men lika snabbt kom jag på att jag inte hade nån valla med och att jag inte skulle ha ro att stanna någonstans. Och jag ville inte riskera mitt braiga glid när många av backarna ändå var avklarade och fästet kanske skulle börja krypa fram. Jag lyckades lura mig själv många gånger med "nu är det snart sluta på jobbiga uppförsbackar och börjar gå lättare". Och så kom det en backe till. Och en till. ;-)

I Vasslan stod Thomas och Pehr-Erik på Ski Team Skånes kontroll. Jag passerade i vänsterspår och hejade bara på dem i farten. Jag hade bett att få reda på tidsangivelser och placering i damklassen men hörde inte vad de skrek. Det jag uppfatttade var: "10 min efter Håkan". Oj, tänkte jag. Antingen går det jäkligt bra för Håkan eller jäkligt dåligt för mig. I efterhand fick jag reda på att det var tre eller fyra minuter, inte tio, de hade hojtat. Sen fick jag för mig att de skrek en damplacering som jag inte uppfattade. Det var i själva verket så att Thomas skrek en tid till Håkan och Pehr-Erik som justerade. :)

Att tävla i blindo
Det här var ett av de stora irritationsmomenten under loppet:
Att aldrig ha en aning om hur man ligger till i damklassen eller för prestationsmedaljen.

I efterhand har jag förstått att det fanns skärmar som visade den totala placeringen (men inte damernas??) på vissa ställen men dem såg jag aldrig. Och i Oxberg hörde jag nått om en spurtstrid men var fortfarande inte begåvad nog att räkna ut medaljtiden.

Bekanta ansikten
Apatiskt i en uppförsbacke (nånstans runt Oxberg?) blev jag påhejad av Roger från Magra. Det gav lite extra energi att se en bekanting och vi följdes åt en stund. Han verkade lika trött som jag. :) Piggare var Erik Axelsson från Simlångsdalen som flög förbi. Jag hängde på ett litet tag på några lättåkta partier innan han försvann. Efter det passerade jag Markus Johansson från Stern och jag blev så förvånad att jag bara klämde ur mig ett "Mackan!" medan han var mer artig och hejade på. ;-) På slutet passerade jag en tjej och hörde ett "Heja Skåne". :) Jag blev lite paff men glad. Tillbaka i omklädningsrummet visade det sig att det var en tjej som jag träffat tillsammans med Mia Gyllenberg efter Tjejvasan helgen innan. :)

Obekant ansikte
Någonstans på myrarna tidigt i loppet kom det upp en kille jämsides och undrade om jag var "Jobs". Jodå, det stämmer. "Vad satsar du på för tid?". Det här var efter min traumatiska inledning av loppet och jag svarade "Ingen aning" lite lätt luttrad. "Under fem?!". Jodå, då skulle jag vara väldigt nöjd svarade jag utan att förklara att det var en orimlighet. "Häng på!" tyckte han och drog iväg. Ställ frågan igen nästa år, tycker jag! :)

Drickalangning
Förra året var jag helt snurrig på slutet i Vasaloppet och i år gick jag in för att försöka få i mig mer energi under loppet. Jag hade med mig två liquid i bältet. Med koffein den här gången. Och så drickaservice från VasaSvahn. Det funkade riktigt bra. Förra året skippade jag de ordinarie kontrollerna helt men i år tog jag en mugg om det inte var för struligt att komma fram. (Råkade dock få blåbärssoppa på ett ställe och körde vidare med vita tävlingsbyxor med blå prickar efter det.) På ett ställe på slutet fick man en liquid och den hällde jag glatt i mig med hopp om mer energi. Jag stannade dock aldrig för att äta en chokladboll men såg dem i ögonvrån och var lite frestad. :) Energitillförseln funkade faktiskt bättre i år än på något Vasalopp tidigare och jag kände mig aldrig helt tömd eller sådär yr.

Sista 3 milen
Precis som förra året kändes de sista tre milen betydligt mer kuperade efter 6 mils åkning än under lördagens Tjejvasa. Men positivt var att många backar var söndersaxade och att jag inte tappade så mycket uppför längre när det inte gick att diagonala.

Många runt omkring hade börjat få dåligt fäste och trots att jag stakat mycket under loppet kändes det oväntat bra i armarna och jag kände mig stark i stakningen. Från Hökberg till Eldris plockade jag sju placeringar och det var en skön känsla att passera Eldris. Vi hade ju varit där och vänt dan innan och jag visste att det inte var några tunga partier kvar nu utan bara att staka på för glatta livet. Så det gjorde jag.

Huvudräkning är inte min grej!
Mina uträkningar under loppet gick lika dåligt som vanligt. Ett tag fick jag ihop det finfint och trodde att jag kanske kunde matcha fjolårets tid trots allt. Men ganska tidigt insåg jag att det skulle bli tufft. Efter Oxberg insåg jag att jag skulle gå en bit över 5,5 timmar. Det kändes trist att inte matcha förra årets tid med tanke på hur mycket mer jag tränat i år men jag hoppades att tiderna generellt skulle vara sämre och inte bara jag. Och så var det ju också. När jag kom in på upploppet och fick se skylten med tiden för prestationsmedaljen förstod jag varför jag inte hade hört något om den. Det var 10 minuters marginal den här gången och inte 20 sekunder som sist. Jaja, det var ju alltid något.

Blandade känslor
Känslan vid målgång var inte alls som förra året då jag var överlycklig över att ha knipit prestationsmedaljen och vara under fem och en halv timme. I år kände jag mig mest besviken över att det inte gått fortare. Fällde några tårar av oklar anledning (lättnad, besvikelse, trötthet?) innan jag fick lämnat in skidorna och begav mig till duschen. Pratade med en tjej på bussen som inte heller hade någon aning om sin placering.

Nummer två i samlingen!



Äntligen koll på placeringen
Väl i omklädningsrummet lyckades jag rota fram min mobil som låg i jackan i överdragspåsen. Jag konstaterade att jag hade fått sms från lillebror som gratulerade till placeringen. Vilken placering?? Fick tillslut fram resultatet på Vasaloppets hemsida och blev lite lätt överraskad. 35:a alltså? Redan där och då började allt jobbigt med loppet att försvinna i periferin och ersättas av en betydligt mer positiv känsla. 35:a? Mitt drömmål hade visserligen varit 30:e plats men efter 44:e platsen på Tjejvasan, som jag tänker passar mig betydligt bättre, hade jag insett att det verkligen var ett drömmål och jag hade ställt in mig på att jag måste vara nöjd med att matcha Tjejvasan-placeringen.

Så efter att ha känts som ett riktigt pissigt lopp kändes allt plötsligt betydligt bättre.

Och efter en lång dusch ytterligare lite bättre. :)

Med min 1907:e plats totalt hade jag ju i alla fall klarat av att hålla mitt led och för första gången seedat mig till led 3 "på riktigt" (inte via Tjejvasan).

Efter duschen mötte jag upp Håkan, Gustaf, Ivan och Christoffer i ishallen för att äta tillsammans. Där mötte vi även Martin Melin och Per Gustavsson. Lika god mat och lika sugen på mat som vanlig efter Vasaloppet. ;-) Men det var kul att träffa alla och höra om deras upplevelse av loppet.

Under årets lopp brottades jag med tankar om varför jag utsätter mig för saker som det här. Det får räcka nu. Jag skiter i att åka Vasaloppet fler gånger!

Fast precis som vanligt tog det inte många timmar innan allt var glömt och förlåtet och tankar om nästa års Vasalopp började ta form i min primitiva sjukt selektiva hjärna.

Så jobbigt var det väl ändå inte?


Loppet i siffror:
Tid: 5.36.50
Sträcka: 90,84 km
Snittfart: 16,2 km/h
Maxfart: 43,9 km/h
Placering: 35 av 1744 damer  (1907 av 15800 deltagare totalt)
Snittpuls: 86% av max
Maxpuls: 97% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern snittade jag 28,1 km/h)

Min utveckling på Vasaloppet:
Resultat 2010 - 7.47.20 placering 370
Resultat 2011 - 6.52.52 placering 184
Resultat 2012 - 5.27.45 placering 65
Resultat 2013 - 5.36.50 placering 35
Resultat 2014?

söndag 3 mars 2013

Vasaloppet 2013: 35:a på 5.36.50

Sitter lite lagom mör på rummet i Mora Folkhögskola. Gustaf har däckat på en madrass men jag är fortfarande för uppe i varv för att ens göra ett försök att sova.

Slänger upp en kort sammanfattning av Vasaloppet 2013 istället!:

 - Jobbigt, jobbigt, jobbigt.
 - Missnöjd men nöjd. (Se nedan.)
 - Tappade mycket uppför. (Jag väljer att skylla på dålig teknik för det börjar bli lite patetiskt att skylla på dåligt fäste hela tiden. ;-))
- Hade riktigt bra glid dock och jag jobbade på som ett as för att ta igen det jag tappade uppför.
- Umgicks med tanken på att bryta och blev nästan glad när jag kände att jag började må lite illa. Tänkte att "om jag kräks måste jag ju faktiskt bryta...." ;-) Illamåendet gick dock över och jag lyckades på något sätt (rullskidträning!!!) staka enormt mycket under loppet och ändå hålla ihop och inte ta helt slut i armarna.

Nöjd med: placeringen!
35:a av damerna och 1908 totalt. Närmare mitt drömmål än mitt minimimål! (30/50) Hade ingen som helst koll på placeringen förrän jag kom till omklädningsrummet och fick tag på min mobil. Visste inte heller att jag hade 10 min marginal till prestationsmedaljen för herrar förrän på målrakan. Jag som körde och kände mig dålig för att jag insåg att jag skulle få en sämre tid än förra året. Det här är första gången som jag seedar mig till led3 på något annat än Tjejvasan!

Missnöjd med: resten ;-)

Återkommer med en riktig (läs lång) summering av loppet så fort jag hinner och orkar.

Hoppas det gått bra för er andra där ute och att ni haft en mer angenäm upplevelse än jag haft. ;-)


Vid starten i morse

"Solskensbulle" efter loppet
Såg inte riktigt lika aptitlig ut i verkligheten som
på bilden på förpackningen....;-)

lördag 2 mars 2013

Nummer 17730 - en skåning i Vasaloppsspåret

I morse åkte ett gäng Ski Team Skåningar buss till Hemus för att testa skidor. Jag har bara ett par att "testa" så jag följde med mest för att röra lite på mig. Testade iofs glid och förlängde min vallazon fram så nu har jag lite bättre koll på både längden och mängden. Hoppas på att ha sådär perfekta skidor i morgon med både bra fäste och grymt glid. :)

Första kilometerna vi åkte hade jag lite ont i musklerna och kände mig seg och stel. Sen kändes det bättre och bättre. Det var en hel del skit i spåren. Framförallt en massa barr och kottar som blåst ner i stormandet. Det blåser riktigt mycket nu! Hoppas på fin medvind och räls i morgon. Då kommer det kunna gå riktigt snabbt i år också. 



Fina röda mössor i bussen på väg till Hemus

Gustaf, Hans och Håkan testar skidor.
Eller står och snackar skit. 

En av glidtestbackarna

När vi kom tillbaka till Hemus efter skidtesterna fick vi en chockerande nyhet. Vår busschaufför Ingrid hade halkat utanför bussen och antagligen brutit handen. Ny buss var på väg för att köra oss tillbaka till skolan och ny busschaufför satt på tåget upp för att ta över efter Ingrid. Nu förstod vi varför Håkan satsat på att boka resan hos ett stort bussbolag som Bergkvara buss. Allt löste sig sjukt smidigt. Håller tummarna att Ingrid fått hjälp på sjukhuset där hon tillbringat dagen i väntan på att få hjälp. 

Klubbens flagga på plats utanför
Mora folkhögskola

Målet

Frukost till imorgon är inhandlad
Drickaflaskorna från VasaSvahn uthämtade. 
Skidorna glidvallade. 

Det känns som att allt är under kontroll!
Så här lugn har jag aldrig varit inför ett Vasalopp.
Om det är bra eller dåligt återstår att se. 

Nu är det dags för "sista måltiden" och sen ska fästet vallas!

Lycka till alla där ute som ska åka!

Skåningar kan inte åka skidor!

I går fick jag ett meddelande på Facebook från Lina Börjes

"Hej!
Det här är inget försök att psyka dig inför söndagen, men jag tänkte att det kanske är nåt för dig att blogga om. Kör smart och lycka till!
Hälsn Lina, bloggläsare
(Texterna kommer från TT)"
Artikeln som Lina sen hänvisade till var den här:
Skåningar på efterkälken i Vasaspår Stockholm (TT)
Från Skåne eller andra sydliga landskap och har åkt Öppet spår under Vasaloppsveckan? Då är risken stor att en norrbottning körde om dig i skidspåret. Skidåkare från Norrbotten var nämligen i snitt en timme snabbare än åkarna från Skåne. Det är tjänstepensionsbolaget Alecta som tagit fram siffror över hur åkarna i Öppet spår-loppen presterat länsvis. I topp ligger Norrbotten med tiden 7.51,05 och i andra änden av tabellen Skåne (9.10,40). "Hemmalänet" Dalarna återfinns på en andraplats (7.56,54). Bland övriga topplän märks Västernorrland och Jämtland. "Tydligt är att de län som har en mer gynnsam geografisk placering för vintersport även föder snabbare åkare", skriver Alecta i ett pressmeddelande.
Fakta: Snittider länsvis i Öppet spår
1 Norrbotten 7.51,05
2 Dalarna 7.56,54
3 Västernorrland 8.02,46
4 Jämtland 8.04,20
5 Gävleborg 8.06,49
6 Örebro 8.08,44
7 Västmanland 8.10,22
8 Jönköping 8.11,46.
9 Uppsala 8.12,21
10 Värmland 8.16,18
11 Stockholm 8.18,34
12 Södermanland 8.25,50
13 Gotland 8.27,14
14 Östergötland 8.30,12
15 Kalmar 8.32,12
16 Halland 8.32,59
17 Västra Götaland 8.36,54
18 Blekinge 8.41,27
19 Västerbotten 8.43,07
20 Kronoberg 8.44,57
21 Skåne 9.10,40 (TT)

Vilken tur att jag gillar att vara en underdog från Skåne.
Ingen press i morgon! ;-)

fredag 1 mars 2013

På plats i Mora!

Idag vid fyratiden rullade bussen in i Mora och vi lastade av alla våra prylar och inkvarterade oss i Mora folkhögskola i en vävsal.

Min sängplats för helgen!

Om man inte har nått annat att sysselsätta sig med kan
man passa på att lära sig lite olika flätor...

Fina vävstolar!



Sen kilade vi direkt bort till Vasaloppsmässan och hämtade ut våra nummerlappar och spanade in mässan. Träffade ett antal bekantingar; Martin från Ledsmi, Magnus och Sofie från Hylte, Pierre från jagvetintevar. Och höggravida Majken som stod i Thorax Trainers monter. Vi testade deras stakmaskin där man kunde köra med Vasaloppsspåret framför sig på storbild men den strulade och Gustaf körde 200 m i typ 60 km/h medan jag stakade långsammare än jag någonsin gjort på upploppet. ;-) Lite annan teknik än SkiErg, stavarna var för långa för mig och jag körde för kort tid för att utvärdera seriöst. Spontant föredrar jag SkiErg och hoppas få möjlighet att ha en sån hemma nån gång framöver när vi bor lite större. 

Håkan och Gustaf kolhydratladdar i Filipstad
(La Strada, bästa pizzerian!)

Och så lite efterrätt på folkhögskolan...:)

I morgon blir det skidtester i Hemus!
Ser ut som att det kan bli lite lurigt med vallningen i år (också)....