Lundaloppet är avklarat och jag har slagit nytt personbästa på milen med över 3,5 minuter! =) Så jäkla härligt att få ett kvitto på att formen går åt rätt håll!
Jag var lite nervös idag innan loppet. Jag tycker ju att löpformen känns mycket bättre än förra året men ville inte ha för höga förväntningar eftersom jag inte är en så rutinerad löpare. Och jag var lite orolig för att det skulle bli väldigt jobbigt idag....=) Mitt mål var att klara 45 minuter, men med tanke på hur intervallerna i torsdags kändes tyckte jag att det var ett minimimål och att jag borde kunna vara en bra bit under om jag bara disponerade krafterna rätt. Jag ställde mig i startfållan i mitten mellan 40 min och 45 min.
Uppladdningen idag var kanske inte helt perfekt. Vi sov länge och åt en supersen frukost. Eftersom vi inte hade nått bröd hemma bestämde vi oss för att baka scones. (Enl. recept från kokboken "Annas mat" - finns tex.
här på nätet, men med lite justeringar: 2,5 dl vetemjöl. 1,5 dl grahamsmjöl och 1/3 dl vetekross, 1/3 dl havregryn och 1/3 dl dinkelmjöl. Blev supergoda!)
Jag har förresten glömt berätta om vår lilla light-detox som vi påbörjade i veckan! I vilket fall sket den sig rätt rejält idag...=) Jag såg ett program med Anna Skipper hemma hos mamma och pappa i helgen och blev inspirerad att göra lite ändringar i kosten. Pratade med Gustaf om det och han kände samma sak. Gustaf har inte druckit kaffe på en vecka och är som ett lik...;-) Jag har undvikit socker och är också som ett lik...;-) Nä, men allvarligt talat. Vi kom fram till att en "riktig" detox nog inte funkar i samband med vår träning men vi gör en variant där vi undviker koffein, socker och en massa onödiga kolhydrater och äter mycket grönsaker, frukt och bär och inte äter en massa halvfabrikat. Känns sunt och bra.
Fast som sagt. Det sket sig idag...=) Strax efter frukost konstaterade vi att vi skulle behöva äta lunch senast 12 för att ha tid att smälta maten innan starten 14.30. Så efter en liten paus efter frukosten påbörjade vi lunchen: pannkakor! (Med lingonsylt och turkisk yoghurt.) Sen körde vi och hämtade nummerlapparna på Lunds IP. Min mage var som en ballong efter allt vi tryckt i oss och jag var lite orolig för om den skulle hinna bli normal innan loppet...
|
Tandborstning and music!
("Just idag är jag stark" för att lugna ner mig och
"Blow" med Ke$ha för att peppa upp!
Sistnämda inspirerat av Majken. |
Men det var som tur var ingen fara. Vi värmde upp genom att jogga till Lunds IP, lämnade våra överdrag där och begav oss till starten. Jag höll traditionen att kissa bakom containern vid järnvägsspåret som jag påbörjade förra året vid liv och sprang sen nöjd tillbaka till starten och ställde mig i fållan. Jag siktade in mig på en kille i klubben som jag springer hyfsat jämnt med på intervallerna och som är bättre än jag på att behärska sig och springa jämnt...=) Jag hade väldigt svårt att veta hur jag skulle lägga upp loppet och tittade mycket på klockan (hastighet och puls) under loppet.
Det kändes jobbigt men kontrollerat hela tiden. När det var lite tungt ett tag runt halvvägs försökte jag aktivt tänka på att få fram höften och springa mer upprätt. Och att le och försöka tänka positivt. Det kändes genast bättre och gav nya krafter! Banan är ganska flack förutom en lång seg uppförsbacke som tar på krafterna. Man springer två varv och andra varvet var det tungt uppför. Även sista biten in mot stadion går uppför och kändes tung fast jag var så nära mål. När jag väl kom in på idrottsplatsen och sprang de sista 300 meterna på bana var det bara att ösa på med allt som fanns kvar.
När jag passerade 5 kilometersmarkeringen var jag inte så nöjd med min tid. Jag kan ju så här i efterhand erkänna att jag som vanligt fått lite hybris och drömde om tider ner mot 42/43. Vid 5 km låg jag på runt 22 minuter och kände mig inte direkt superpigg. Så när jag kom i mål och konstaterade att jag var under 44 kände jag mig trots allt sjukt nöjd! =)
Efter mål mötte jag Eva Hjort Wirtén som sprungit i mål strax innan. Gustaf var också där men berättade att han brutit efter 6 km bl a. på grund av ryggont. =( (Det var inte bara ryggen det hängde på utan han var trött och omotiverad och gick ut alldeles för hårt. Dock var ryggen orsaken indirekt eftersom han inte kunnat träna som han velat...)
När vi satt och pustade ut efter loppet kom det fram en trevlig tjej som kände igen mig från bloggen. Alltid kul med positiv respons! =) Hoppas på att se henne igen på nån träning i sommar/höst!
När vi var på väg hemåt stötte vi på Conny, vår sjukgymnast. Alltid lika trevlig att prata med och efter lite konfererande om min strulande vad tyckte han att en remiss till ortoped/specialistläkare var på sin plats för att utesluta att det handlar om en propp i vaden och för att få reda på om det är något annat som inte är som det ska. Men han tyckte absolut inte att jag skulle kasta in handduken i Stockholm Marathon än! =)
Fast just nu tycker jag millopp känns som en rätt lagom distans....=)
|
Gösta fick silvermedaljen!
(Delades ut till herrar under 41
och damer under 46 min) |