tisdag 21 februari 2017

Skinnarloppet 2017 - av Adam

I söndags gick Skinnarloppet i Malung. Det är tredje året i rad som jag åker loppet nu. Ett väldigt bra arrangemang. Det största pluset är seedningen. Det finns flera olika startled så man slipper trängsel och köer vid start. Jag fattar inte varför inte alla seedningslopp har fler led! Men det finns en sak med Skinnarloppet som jag inte förstår mig på... Herrarna kör 3 km längre och det är väl okej även fast jag tycker herrar och damer borde ha likare distanser generellt. Men att jag ska behöva betala 100 kr mer för att få köra ett extra varv tycker jag är lite dåligt faktiskt...

Ett inlägg delat av Daniel Persson (@bjorndanielp)


Jag kom fram till Malung 90 min innan start. Gick och hämtade nummerlappen och synkade ihop mig med min drickalangare Ulf Björlin som erbjudet sig att hjälp till. Väldigt snällt, sjukt skönt att slippa ha drickabälte tycker jag. Efter det tog jag mina två par skidor som Johns Sport vallat åt mig och gick bort mot starten. Jag gjorde inga glidtester utan gick på känslan på skidorna istället. Valet föll på mina speedmax och inte mina DP-skidor. DP-skidorna har klart längre tryckpunkter vilket gjorde att de sög fast mer i det ganska blöta föret.

I det förra inlägget skrev jag att målet med denna tävlingen var att göra en ordentlig uppvärmning och att fortsätta kämpa när det börjar gå tungt. Uppvärmningen gick bra men kan bli bättre. Några ryck eller fartökningar är inte fel att lägga till. Efter 3 km är det ett spurtpris för herrarna vilket gör att tempot blir högt direkt. Antingen försöker man hänga med för att få en bra klunga men då är risken väldigt stor att man bränner sig. Eller så tar man det lite lugnare så att man säkert håller hela loppet. Jag valde alternativ 1 denna gången. Jag lyckades hänga på ganska bra och var inte långt efter vid spurtpriset. (Alltså inte nära att ta spurtpriset men ganska närma täten.)

Sjukt härligt väder! :)

Fältet drogs ut tidigt och farten slogs inte av efter spurtpriset. Jag jagade ikapp en klunga på ca 5 man där farten var jämn men hög. I den första halvan av varvet tar man ganska många höjdmeter och det är många små branta backar som tar mycket på krafterna. Framförallt är det jobbigt att hålla farten över krönen så att man inte tappar på de framför. Jag hängde med upp till myren men var ganska trött här. Jag låg sist i klungan och åkaren framför mig släppte till de framför oss. Tyvärr var jag för trött för att gå om och hänga på dem så vi åkte solo upp till vätskekontrollen som är på banans högsta punkt och "vändpunkt". Jag gjorde större delen av dragjobbet men när jag skulle dricka (fick för övrigt halva muggen över mitt ansikte) så fick han en lucka som jag inte lyckades täppa igen.

Jag körde själv i cirka 7 kilometer sen kom en klunga ifatt mig som jag hoppade in i. Farten i denna klungan var också hög men jag klarade av att bita mig fast. Jag drog alltså inte en enda meter. :) Normalt sätt så brukar jag har lättare för de lite plattare och lättåkta partierna. Jag tänkte att farten nog skulle slås av lite när vi genomfört klättringen av andra varvet men så var det inte. En ny kille gick upp och drog och han höll riktigt bra fart. Det blev faktiskt så att i backarna kunde jag ta det lite lugnare.

Efter hand så tappade vi ett par åkare och på slutet blev det hårdkörning och det var precis att jag hängde med. Vid förvarningen kom jag in som 28:e man i mitten av klungan. MEN jag föll... Och gick i mål som nummer 30... Tråkigt men inte mycket att göra.

Resultat här

Loppet i siffror:
Tid: 2:04:42 (+11:19)
Placering: 30
Maxpuls: 183 (95%)
Snittpuls: 169  slag/min (88%)

Det är kanske inget superresultat men jag är väldigt nöjd med loppet. Jag gjorde vad jag kunde och kroppen svarade helt okej ändå. Flåsig utan att musklerna stumnar helt. Målen från förra tävlingen uppfyllde jag också! Igår anmälde jag mig till Vasaloppet också! :) Men tror nog att det blir en Halvvasa först. Seedningsdrömmarna om elitledet lever kvar än och framförallt vill jag tävla mer!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar